Early one morning

Hej!

Tidigt en fredag morgon.. klockan var strax över sex och en trött Annelie fick på sig kläderna och fixade en smörgås som hon slängde in i bilen.
Hon var redan sen till sitt jobb men innan hon kunde styra kosan mot Purmos urskogar så måste hennes vackra araber slippa ut i sin gröna hage.
Sömndrucket styrde hon stegen ut mot stallet och hörde hästarnas välkomnande gnäggningar.
Först satte på sina älsklingsprinsessor grimmorna och tog dem i varsin hand och stegade ut mot hagarna.
Nöjt klappade hon dem på halsen och önskade dem en trevlig dag bland grönsakerna.
Strax därefter så gick hon med trötta fötter mot stallet igen och satte grimman på sin systers ystra springare som frustrerat slängde med huvudet och var bitter på livet för att han inte slapp först ut.
Ivrigt frustande styrde han med dansande steg ut mot hagen, gnäggade glatt åt sina brudar.
Annelie gick in i hagen och tog i sin brådska av honom grimman innan hon stängt grinden ordentligt. Den gråa Pirayan såg då sin chans och galopperade med ett ryck förbi henne ut ur hagen och sprang på ystra ben ut i friheten på den stora åkern.
Han kände de stora ängarna under sina ben och med stora kliv drog han in friheten i sina näsborrar.
Annelie traskade muttrande efter den ädla hästen, svalde sin ilska, och lade på ett fake leende på sina läppar.
Hon kände hur strumporna och byxorna blev våta av det fuktiga gräset och sammanbitet traskade hon på efter hästen.
Nå lilla gubben skall du komma hit sa hon med sin allra falskaste och lenaste röst..
nää knappast det har jag ingen lust med svarade den ystra springaren och vände baken mot henne och traskade vidare..
jo kom nu jag har godis svarade hon mjukt och strax var han där och ville smaka.
Lättat tog Annelie fast den lilla rackaren och förde honom till hagen.
Pirayan var nu rejält sur efter att ha blivit lurad och slängde frustrerat med huvudet.
Denna gång stängde Annelie grinden omsorgsfullt till hästens stora förtret.
Envist slängde han upp huvudet högt i luften när den bistra kvinnan skulle ta av honom grimman. Högre och högre satte han upp det och fastän Annelie stod på tå nådde hon inte upp.
Nu får du skärpa dig sa människan till sist med sin allra strängaste röst och då hade även den envisa hästen fått nog och bestämde sig för att ta lös sig själv med att dra sönder grimskaftet.
I full karriär drog han ut i det inhägnade området och inbillade sig att han än en gång kände friheten under sina fötter.
En trött och mycket sur och väldigt blöt Annelie gav då upp och konstaterade att hon nu var så pass arg att inget fake smile i hela världen skulle lura hästen att hon var vänligt sinnad så då gick hon in och bytte i all hast sina kläder, informerade sin man om att han får ta fast hästen och ta av grimman och sen körde hon iväg mot sitt jobb.

Sometimes i wish

Hej!

Det kommer dagar när jag önskar att jag inte var mig själv, dagar när jag önskar att jag skulle passa in i de mönster man förväntas gå i.
Det finns dagar när jag önskar att min hobby inte skulle kosta ens hälften av vad den gör och inte ta den tid den tar.
Det finns dagar jag ifrågasätter mig själv varför jag ens måste ha det jag känner att jag behöver och jag kommer på mig själv ibland att önska att jag skulle vara nöjd med mindre.
Ibland blir man arg på sig själv när man lätt kan lägga 1000 euro på en sadel åt hästen men skall man handla en säng eller en soffa att ha inomhus så vill man ha så billigt som möjligt och allra helst begagnat.
Ibland funderar man på hur livet skulle se ut om man skulle tycka om hushållsarbete,  städningen skulle ligga en nära hjärtat och de modernaste hemsydda gardinerna skulle pryda fönstret.
Barnen skulle vara klädda i de senaste märkeskläderna och den nya designsoffan skulle pryda vårt vardagsrum.
Gubben skulle komma hem till smaskig husmanskost och doften av nygräddade bullar skulle slå emot en när man kommer hem.
Ibland funderar man varför man blev till en människa som trivs bäst med smuts under naglarna som vill lägga all sin lediga tid på att umgås med djuren på fyra ben, varför man väljer bort mysiga hemmakvällar mot att klafsa genom gyttjan en mörk höstkväll för att snart få höra hästarnas nöjda tuggande när de fått komma in.
Varför ger en nymockad och nyspånad box en större tillfredsställelse än ett ny dammsugat hem?
Och varför funderar man mera på hästarnas kraftfoder och mineraler än de egna matvarorna?
Dock vet jag med mig själv att jag aldrig skulle bli den perfekta hemmamamman och den perfekta frun och att de här hemma har valt att vi skall ha det så här! Tur är väl det annars vet jag inte vad vi skulle ta oss till

Stilla saknad

Hej!

Snart har hon varit borta en månad och det är fortfarande tomt och overkligt. Saknaden är inte övermäktig, men den är sorgsen.
Det är i de vardagliga sakerna hon fattas oss.
Den mjuka gnäggningen när man kommer ut till stallet.
Den uppfodrande gnäggningen om hon inte får följa med på en ridtur
Känslan när hon mjukt lägger sin mule mot ens kind när man kommer in i boxen
Det tydliga kroppspråket när hon visar var hon vill bli kliad och den mjuka humningen när man hittar rätt ställe.
Hon fattas i hagen där det varit hon som varit den stora tryggheten, den rättvisa chefen som hållit koll på alla hästarna.
Tilliten de haft till henne och hennes ord har varit lag.
Det märks på hästarna att de nu inte riktigt hittat balansen igen, det är ingen som håller i trådarna utan alla är för sig själva.
Saknaden och tryggheten från hennes varma rygg, de spetsade öronen nä man kommit upp på hennes rygg. De sviktande taktfasta stegen, stegen som helst vill springa fort fort, känslan när man frågar om hon vill springa fort och man känner hur hon tar i allt vad hon kan och det går fortare och fortare. Friheten när man flyger fram fortare än man trodde det gick och den extra växeln kopplas i, känsligheten och avsaktningen när man viskat ptroo i hennes öra.
Den vänliga blicken, det mjuka sättet när hon försiktigt tassar efter barnen i grimskaftet, glimten i hennes blick när hon blir ompysslad.
Livet i hennes ögon när hon svävar fram över mark med svansen över ryggen ivrigt frustande och dansar runt en med slakt grimskaft.
Hon var en härlig häst och det vore konstigt om hon inte vore saknad