onsdag 28 februari 2018

Den som spar han har!

Hejsan!

Pengar roten till allt ont brukar man säga, skämt åsido men är man 3 barnsfamilj med en mor som arbetar halvtid och en far som arbetar inom vården så slipper det inte många slantar av när månaden är slut, speciellt inte när modern i huset envisas med att ha 3 hästar och en till på kommande som också medför diverse utgifter.
Därför behöver man hitta saker man kan spara in på och hos oss är det definitivt kläder och möbler som kommer i andra hand.
Att handla Second hand måste ju vara en av de bästa sätten att spara pengar på.
I måndags var min kära mor, min syster min lillebror och jag på loppis och själv kom jag hem med kanske 20 plagg åt barnen för ynka 30 euro och då var det inga dåliga kläder heller utan rena, hela och sparsamt använda.
Hur roligt som helst med en välfylld garderob för nästan inga pengar alls.
Även åt mig själv brukar jag hitta mycket i andra hand, väldigt sällan vi alls köper något nytt.
Svårast tycker jag det är att hitta kläder åt Gubben, speciellt tröjor och jeans och såna saker.
Jackor och dylika saker så kan dock nog dyka upp mellan varven för några euron.
Även e flesta av våra möbler är begagnade och det är egentligen rätt skönt nu sålänge barnen är små, en reva hit eller dit på någon bordskiva spelar ingen roll och går något sönder så är det inte hela världen.

Nåjaa nog om det, iskallt väder idag och inte särkillt lockande att vara ute.
Dock gläds jag över snön och att underlaget är bra åt hästarna. Snöpmums är bra för hästarnas muskulatur och inget går upp mot en galopp längs med snöiga skogsvägar.
Jag passar på att njuta nu innan våren, isen och leran kommer



onsdag 21 februari 2018

Tvåårstrots

Hej!

Jag gillar ju att hålla på med unghästar, det är så roligt att följa deras framsteg och lära dem nya saker.
Vad jag inte gillar just nu är dock Marilyns senaste påhitt.
Enda sedan liten är hon ju van med bilar och det har aldrig varit några som helst problem med dem, men nu har hon plötsligt kommit på att när man är på hemvägen så kan man låtsas bli livrädd och slänga sig framåt eller till sidan i ett försök att få springa iväg hem, möter vi bilar på väg hemifrån skulle hon aldrig röra en min dock.
Hon är inne i någon slags testperiod just nu, kollar om de regler som alltid funnits fortfarande stämmer, även ute i hagen så testar hon de andra hästarna.
Hon försöker till exempel backa och sura mot dem och ser om hon får någon reaktion eller knuffa undan kompisen och se om denne flyttar sig.
Tror hon har rätt långtråkigt för hon traskar mycket runt för sig själv och terroriserar saker som kommer i hennes närhet.
Egentligen borde jag väl aktivera henne mer men 2 dagar i veckan tycker jag är alldeles lagom för en tvååring.
Vi jobbar fortfarande på med körningen, ibland får hon dra kärran och ibland är vi bara ute och tömmkör.
Eftersom hon är oskodd är jag lite försiktig med att köra när det finns risk att hon halkar, då promenerar jag hellre med henne.
Hon är egentligen en riktigt rolig liten häst, mycket åsikter och attityd men på samma gång väldigt snäll och lättlärd.
Tillbackabilder från i somras då hon hade en kompis att bita i knäna





måndag 19 februari 2018

Oinbjuden gäst

Hej!

Gick glatt ut i stallet innan jobbet kl 6 imorse.
Breeze som annars brukar blinka sömndrucket mot lampan stod och trampade i boxen och tittade frustande till sidan.
Vad är det med henne hann jag tänka innan jag öppnade boxdörren och möts av åsynen av en mink alldeles invid hennes högra sida.
Kvickt men med darrade ben satte jag på henne grimman och släppte ut henne lös på gården medan jag hastigt stängde boxdörren efter oss och satte ut hästarna.
Ringde sedan och väckte Gabbe och sa att han måste komma ut och hjälpa mig.
Efter diverse funderingar vad man ska ta sig till så fick vi tag i en minkfälla och med en smaskig bit fisk var den lille rackaren slutligen inlurad i den.
Jag fick bege mig av till jobbet och Gubben fick föra barnen till dagis.
När Gubben kommer hem igen skall han snabbt titta till den å tror ni inte han möter den i dörröppningen, då har våran nyfikna och godtrogna katt Elsa släppt ut den lilla instängda stackaren och försöker bekanta sig med honom.
Snabbt in med katten och ny fisk i fällan och snart är han infångad igen.
Dessa små minkar är ju rätt söta med sina små huvud och mörka knappnålsögon, men de biter tills käftarna tar ihop igen och dödar det mesta i deras storlek som kommer i närheten, även för skojs skull. Får vara glad och tacksam att Breeze fick fara ut i hagen med hela ben och att Elsa inte blev till minkmat
Dessvärre så skall de ju inte släppas ut i naturen igen och får inte heller föras tillbaka till någon farm så med ett skott i pannan fick den sen oturligt nog sluta sina dagar.
En god måltid fick den dock innan, vissa tyckte ju lite synd om stackaren som skulle sitta i en liten bur flera timmar i kölden.


torsdag 15 februari 2018

Hästidentifiering

Godmorgon!

Hemma från jobbet idag med sjukt barn och sjuk mor.
Vad är oddsen liksom att man ska få först magsjuka och sen feber x 2 under loppet av 10 dagar?
Krafterna är inte på topp kan jag lova er, sa åt Gabbe imorse att jag känner mig lika svag som när man just fött barn om inte svagare.
Blåbärssoppa och surskorpor lever man inte särskilt länge på.
Eller visst överlever man men man blir inte stark direkt.
Benen bara skakade när jag skulle försöka få något uträttat och det är inte riktigt jag.

Trots sjukdom så kräver hästarna som vanligt sitt, de behöver sin mat och sitt vatten och behöver få sina boxar rena.
Gubben har varit på Vasa Centralsjukhus denna vecka med mitten barnet som drabbades av en svår förstoppning så jag har testat på det här med att vara sjuk ensamstående småbarnsmamma och jag lyfter verkligen på hatten åt er alla ensamma därute.

Dagens programpunkt har varit att någon från Kaustby har varit hit och identifierat Zigrid.
Så nu är hennes papper inskickade för att hamna i finsk register.
För er som inte vet så är Zigrid vårat nyaste sto. Zigrid är e. Thee Apprentice och ue. El Perfecto. Uppfödare är Moell och Moell och jag köpte henne av Madelen Wiksten. 
Zigrid är född 2010 och givetvis ett arabiskt fullblod.
Tidigare i livet är hon riden en del, mest i skog och mark samt att hon är mor till två föl efter Magic Magnifique.
Zigrid har varit här nu strax över en månad och vi tycker redan väldigt mycket om henne.
Det är en dam som vet vad hon vill men som endå lyssnar och vill göra rätt.
Vi har än så länge jobbat mest från marken med frihetsdressyr, promenader och tömkörning men de senaste 2 veckorna har vi även lagt till lite ridning uppsuttet vilket hon tycker är skoj.
Det är kul att äntligen ha en ridhäst att jobba med!









onsdag 14 februari 2018

Long time no see

Hej igen!

Bloggen har ekat tom en längre tid, när jag slutade skriva hade jag mest negativt att komma med och hej det har jag väl fortfarande.
År 2017 var året när åsikterna blev lite väl starka, så pass starka att man inte ville lägga dem på papper och livet var allmänt upp och ner, så allting vändes ut och in och man till sist slog knut på sig själv.
Nu har allting dock satt sig lite, livet har landat, rätsidan börjar vara uppåt och livet bär iväg vidare.
När livet blir lite väl övermäktigt behöver man sakta ner, ta en paus, hitta någonstans att andas så att hjärnan börjar snurra långsammare och man hittar nya bättre vägar istället.
Det pratas mycket om hållbarhet, det mesta idag är ju inte så hållbart, saker är gjorda för att hålla ett kort tag, vi lever i ett slit och släng samhälle med snabba quick fix lösningar.
Livet är dock inte gjort på det sättet, det fungerar inte i längden att bara rusa på i 511 km i timmen och göra allt halvdant.
Tillslut kör man av banan när man inte hinner stanna upp vid stopskyltarna.
Det är när man sitter där i diket sen som man stannar upp och står i ett vägval, det är nu man måste välja om man ska lära sig av sina misstag och tänka om eller fortsätta att köra lika fort med en trasig bil som snart får motorstopp.
Mitt val blev då att prioritera om,  jag var så illa tvungen att göra det.
Försöka hitta balansen igen, försöka hitta rum att andas och att bara vara någon gång.
Med lite flera skråmor går man in i 2018 med hopp om ett bättre är, ett lite lugnare år, ett lite vettigare år och inte minst ett lite klokare år.