Shine bright like a Diamond

God kväll!

Fiiiina hästar idag under eftermiddagens träningar.
Otroligt skön känsla när alla hästarna är motionerade och alla bara levererar så bra att man får ont i mungiporna av det fåniga smilet som finns på ens läppar.
Både Breeze och Meciliah fick jobba över cavaletti.
Meciliah var pigg och glad.
Vi jobbade mest i skritt och trav, men satte även in några galopplyften.
Breeze var också på hugget, pigg och alert. Galopp övergångarna var lite sisådär men sen efter några lyft så blev hon mera aktiv och svarade bättre.
Mellizza slapp ut i terräng med sin foder värd N och sen hann jag raka Mellizzas huvud också, jag ska raka alla hästar relgelbundet i vinter så att jag i sommar kan vara en mästare på att klippa arabhuvuden.

Skor mat bastu och rymmare

Hej!

Nu är det kväll och ännu en vecka är till ända.
Våran helg har suttit i ett och egentligen har vi bara sovit här hemma och resten av tiden har vi varit utomhus eller borta.
Utomhus har vi pysslat på i Hästhagen, mockat ur beteshagen och annat småfix inför vintern.
Mellizza har fått vara ute i terräng några svängar och så även jag. Idag har även hästarna fått vinterdojor på,  ny får snön gärna komma.
Meciliah fick skor gör första gången och det gick hur bra som helst.
Inga problem alls.
Marilyn fick också hovarna verkade.
Dressyrsadeln är med sorg i hjärtat ut till försäljning. Dessa sadlar altså..

Helgens mest spännande moment var när hästarna hade smitit ur hagen och svärmor hittade dom vid bärbuskarna sent på kvällen i mörkret.
Vilken tur att hon såg dom och ännu mera tur att ingen av dom smitit ut på vägen.  Vete fåglarna hur länge dom varit ute på fribete eftersom vi var borta hos några bekanta.

Vi har varit bortbjudna på mat båda helgdagarna samt även varit på kalas.
Idag har jag för första gången fått provsmaka arabisk mat och det var riktigt gott.
Jag tycker det är spännande med olika kulturer, det har jag alltid gjort.
Väldigt intressant också att få lära sig mera om något land och någon kultur man inte alls känner till och vet hur fungerar.

Happy Birthday boy of mine

Hej!

Idag firar vi Ismaels två års dag.

Når Ismael kom till världen gick det undan.
Han föddes sen en natt med ett katastrof snitt efter en väldigt krånglig graviditet.
När Ismael var liten mådde han väldigt dåligt, han skrek och hans skrek och han skrek.
Han var helt otröstlig dag som natt i tre hela månader.
Under den tiden fick vi varken ögonkontakt eller något ynka litet leende.
Han sov ibland av utmattning med vinterhalaren på under täcket inomhus.
efter tre månader fick vi hjälp och efter det blev våran kille en riktig solstråle som utvecklades i rasande fart.
Ismael är en energisk gosse med studs i stegen och bus i blicken.
Den killen är snabb som en vessla och smidig som en orm. Han slipper överallt, hoppar, klättrar, kryper ålar och rullar.
Han är ständigt på väg och är ständigt steget före.
Han är en klätterapa och väldigt fascinerad av allt vad ljud och motorfordon heter.
Hans ordförråd är enormt och munnen går i ett på honom. Han är en riktig charmör och får oss att skratta allt som oftast
Vi glömmer ibland bort att våran Ismael bara är två år, han kämpar så tappert på att hänga med i storebrors fotspår och gör allt som oftast mer än han kan bara på envishet.
Ismael har ärvt mitt temperament och med tiden lär han märka att det har både för och nackdelar. Ilskan och explosiviteten får man lära sig kontrollera och glädjen behöver man aldrig spara på. Envisheten som vi har kommer man långt på och lär man sig fokusera på rätt saker så blir det riktigt bra!

Lilla stora killen har bara önskat sig en sak och det är en glasspinne och vet ni den önskan kan vi nog uppfylla.
Som vi älskar dig Ismael <3

Where would i go?

Godmorgon!

Tänk om Finland vore Syrien..
Jag hade tagit mina tre barn och min man med mig en mörk natt och flytt till okänd destination.
Vi hade flytt för våra liv, hade vi blivit fast hade vi blivit dödade, vi hade vandrat i veckor och vi hade varit hungriga, kalla och även riskerat våra liv över medelhavet.
Vi hade satsat all vår tid, alla våra pengar och allt hopp på detta.
När i kommit fram hade vi pustat ut av lättnad men också av sorg.
Alla våra vänner är fortfarande kvar, vår familj är kvar och vi vet att de antagligen lider eller är döda. Vi följer nyheterna med fasa, för oss är det inte bara svart text på ett vitt papper, för oss är filmerna som spelas upp inte bara filmklipp på människor vi inte känner, det är inte bara folk. Allt som händer är verklighet förr oss. Allt som händer och allt som sker drabbar troligen någon vi känner. Vi känner sorg, ilska och förtvivlan och vi är helt maktlösa.
Vi hade hoppats på att få vara trygga här i det nya okända landet, landet vi inte känner till, vi hade hoppats för våra barns skull att de skulle få en ny start, hoppats att de skulle få gå i skola, lära sig något vettigt.
Vi hade hoppats på en framtid om inte för oss själva så för våra barn.
Vi hade varit trötta på krig, trötta på elände, ärrade över allt det hemska vi sett.
Vi hade varit utmattade. Då finns det bara en sak till vi ännu måste klara.
Skall vi få stanna eller skall vi bli tillbaka skickade till döden, tillbaka till hopplösheten, tillbaka där man blir dödad på ett eller annat sätt, tillbaka där barnens framtid är kanonmat eller ondskefyllda krigare. Skall våran långa resa vara förgäves, resan där vi riskerade allt för att få lite hopp?

Allt jag hoppas idag är att just dessa människor skulle få stanna!

På bättringsväg!

Hej!

Då var vi hemma från kliniken!
Meciliahs rygg var betydligt bättre denna gång och låsningarna hade inte farit tillbaka!
Det var verkligen goda nyheter, nu slår vi skorna på och börjar jobba igen!
Även denna gång skötte sig både Meciliah och Marilyn på bästa sätt!
Mycket skönt och tacksamt att ha lugna hästar med sig.
Lilla Alina fick också hänga med idag till kliniken och även hon skötte sig på bästa sätt!
Väl hemma har dagen varit lätt kaotisk milt sagt.
Gubben har bytt till vinterringar på tre bilar, svärföräldrarna kom hem från Sverige och barnens kusiner har varit här. Barnen har varit ganska uppe i det blåa och härjat och bråkat om vart annat hela halva dagen.
Vi har en treåring som helst skulle vara pytteliten och är sååååh sjuk i benen och såååååå jättehungrig och såååååå trött att han inte orkar göra något själv.
Tvååringen biter, sparkar, slår, dunkar,  luggar och slänger saker samtidigt som han skriker.
Lilltjejen har gråtit halva dagen av någon okänd anledning som kan bero på ont i magen eller tandsprickning och själv är jag lite LÄTT utmattad av sömnbrist ovh tålamodet är på bristningsgränsen.
Snart snart ska jag fara ut och ladda mina batterier tillsammans med hästarna.
Vila upp mina stackars öron från allt gnäll och stök!
Blurk det var dagens klagovisa från Bennäs!

Tålamod min vän, tålamod

Hej!

Mina teknikprylar krånglar och tro mg när det kommer till sådana prylar är jag inte den som klagar i första taget.
Mitt mobilnät har gett upp, det lyser konstant ett e i rutan och snabbheten på nätet är däremed noll.
Min dator har lyckats radera google chrome och eftersom jag alltid delar nätet från telefonen till datorn så betyder det att jag inte orkat ladda ner något nytt. jag använder därför Internet Explorer från stenåldern och tro mig när jag säger att det inte är någon fröjd.
Så just nu så tränas mitt tålamod till max, allt jag vill göra med mobilen eller datan så tar milt sagt en evighet.
Snabba saker som att logga i på Facebook tar fem minuter om det ens går så pass snabbt. Att ladda upp en bild tar 10 minuter.
Detta långsamma spektakel gör också att jag drar mig för att göra saker som betala räkningar och annat viktigt, just eftersom det tar en evighet! Suck och stön! Helst av allt vill jag bara slänga både datorn och telefonen i golvet eller väggen så hårt jag bara kan men livet har lärt mig att det inte lönar sig.
Mitt tålamod prövas även på andra fronter.
Att inte ha någon annan häst att rida än gammeltanten är minst sagt påfrestande för mina redan söndertrasade nerver.
Nog för att jag älskar gammeltanten över allt annat men lite mindre strul vore tacksamt nu!
Imorgon åker vi på återbesök med Meciliah för att se hur muskeln mår.
Hoppas på förbättring och att vi så småningom kan köra igång med ridningen igen!

Nattliga funderingar!

Hej!

I natt hade jag svårt att sova eftersom tankarna snurrade och lilltjejen var vaken.
Jag kom över en artikel om att på 2030 så finns det risk att det inte längre finns några barn med Downs syndrom i Danmark eftersom aborterna av "sjuka" foster har ökat så kraftigt.
Jag kom ockdå över att det på många håll rekommenderas att man tar bort sjuka foster, på vissa håll bokas en tid för abort färdigt åt en som man själv får avboka om man endå vill behålla sin baby.
Jag tycker att det är lite skrämmande fakta. Är vi på väg in i ett samhälle där det blir mer och mer inte okej att vara annorlunda?
Hur blir det inför framtiden i så fall?
Blir det en självklarhet att utvecklingsstörda inte skall få finnas?
Jag vet inte vad jag vill komma fram till med detta annat än att jag tycker det är sorgligt.
Vi bor nära ett boende för just utvecklingsstörda och jag måste säga att de allihopa är härliga, underbara människor. De är alltid så glada och vänliga när man möter dom när de är ute på lunchpromenad.
Jag har svårt att tro att dessa människor inte har varit älskade av sina föräldrar och av sina syskon.
Jag tror att de alla precis som vanliga barn ger så otroligt mycket åt både familjen men även till resten av världen.
Nej jag tycker verkligen att det är ledsamt om det blir mer och mer accepterat att man inte skall födas annorlunda, och var drar man gränsen på vad som är tillräckligt annorlunda för att man inte ska passa in? Kommer det att bli så att det blir att "sjuka" foster automatiskt selekteras bort och att deg blir en självklarhet att alla människor som får leva endast är friska människor?
Det är sånhär fakta som skrämmer mig.
Människovärdet..
Nej jag är för ett samhälle där vi alla är lika mycket värda oberoende hur olika vi är.
Jag tycker att det behöver finnas människor av alla de slag i vårat samhälle och att alla behöver få vara accepterade för vem och vad de är.

Barnfamilj med matgäster

Hej!

Vi tycker om att bjuda hem folk på mat! Det är trevligt att träffas och prata medan man äter.
Dock kan det ibland vara en utmaning om man äter flera barnfamiljer tillsammans, speciellt om barmen är både hungriga och trötta.

Första utmaningen börjar redan när man kommer in.
Jag är hungrig, får jag mat?
Du får vänta lite tills vi sagt Varsågod svarar man då.
Jag vill ha mat, jag vill ha bröd säger ett annat barn och öppnar kylen.
Nej nu får du äta det som bjuds svarar en förälder då. Buääää jag vill ha bröd! Varsågoda nu är maten färdig.
Alla barnen vill då ha mat på samma gång.
En vill inte ha tomat en annan drar dippsåsen åt sig själv och äter med sked ur skålen.
Den tredje börjar gråta eftersom maten är för varm och den fjärde äter gladeligen med god aptit.
Föräldrarna får mat på sina tallrikar och då buäää vaknar minstingen som också vill ha mat men dock o flytande form.
Splasch där rök ett mjölkglas i golvet.
Oj nej min mjölk, jag vill ha meeeer!
Brak och där damp ett barn i golvet när denne försökte balansera mellan två stolar. Buääää, såja såja man måste ju sitta på stolen.
Buääää där damp nästa barn i golvet.
Mer jag vill ha meer, nej inte kött.. Buääää!
Mellan incidenterna försöker man hålla igång en konversation. Hur har ni haft det då? Jodå vi har.... svarar de andra.
Buääää han slooooog mig. Ajjjj han slog tillbaka.
HEJ man får inte slå!! Buääääh! Nu är ni klara, nu får ni säga tack å gå och tvätta händerna.
Buääää hon knuffas..
Nej man får inte knuffas!
Vill nån ha kaffe?
JAA säger alla vuxna!
Så sätter man upp kaffe och spiller i alla koppar.
Buääää gråter lillan som nu blivit hungrig, bara att gå iväg och amma. Sen dricker man den tredje kalla kaffekoppen för dagen.
Jaha nu får vi tacka för oss då och gå hem! Det var trevligt att träffas, hur hade ni det nädå igen? Jo tack.. Buääää! Ja vi ses :D

Någon som är sugen på mat hemma hos oss en trött fredag kväll?

Tur i oturen så känner man ju sina midsagsgäster och de känner oss och man vet och känner till varandras livssituationer.
Förståelsen för varandras liv är stor och om än det kan vara intensivt så är det alltid roligt att ses!

Fölidentifiering fredagen till ära!

Godmorgon!

Äntligen fredag och ingen är gladare än jag!
Dagen har flytit på bra och snart slutar Gubben jobbet för helgen.
Barnen  och jag har varit iväg till stan och köpa kraftfoder åt hästarna.
Hästskrällena ratar mineralerna jag ger dom så nu gav jag upp och köpte pellets istället.
Barnen och jag lekte en stund på gården efteråt, fixade stallet och sådana saker. Dagarna går rätt så fort när man pysslar på med sådant!
Sen efteråt kom fölidentifieraren och chippade Marilyn samt tog blodprov och ritade av henne.
Marilyn uppförde sig som en liten stjärna. Hon fick stå själv på gången med Meciliah i boxen.
Hon stod stilla under blodprovet, brydde sig inte om när halsen blev pytte lite rakad, ryckte till pyttelite när hon chippades och stod bra stilla när hon ritade in signalementen i pappret.
Sen när vi var klara bet hon mig hårt i axeln som avslutning.
Lite attityd har man allt hehe.

Igår blev alla hästar motionerade.
Mellizza fick hoppa och det gjorde hon med glädje. Hon är pigg och fräsch för tillfället och jag hoppas det håller i sig.
Både Breeze och Meciliah fick gå cavaletti på lina.
Breeze gick rätt så bra, hon var lugn glad och avslappnad. Hon gillar cavaletti och det är bra för hennes muskulatur!
Meciliah gick mindre bra, området som inte är som det ska i ländryggen bråkar ännu så i nästa vecka så åker vi till kliniken igen.

Bry dig inte om, de är bara avundsjuka!

Godmorgon!

Du är äcklig, du är en riktig tjockis, du får inte vara med och leka.
Lilla Lisa är van att höra de orden, i skolan får hon höra att hon inte skall bry sig om vad mobbarna eftersom de är bara avundsjuka.
Har du sett på Bob, se vilka fula byxor han köpt, vem vill ha sådanadär obekväma pösiga 30 tals byxor, det ser ju ut som att hab har pyjamas på sig.
Bob blir ledsen när han hör vad klasslompisarna säger när han inte riktigt hör.
Han berättar åt sin lärare och får höra att han inte skall bry sig eftersom de säkert bara är avundsjuka.
Greta har fått en ny häst.
En brun ponny köpt från en uppfödare. Människorna i stallet betraktar ponnyn på avstånd och kommenterar sins emellan om hur ful hästen är, den är ju aldeles felbyggd, kort hals och stort huvud. Den hoppar mediokert och kan inte så mycket i dressyren heller. Gretas vänner skickar sinsemellan bilder via messenger och diskuterar Gretas nya fula häst. När Greta får nys om detta blir hon givetvis ledsen och skriver en status på Facebook, då får hon höra att hon inte ska vara ledsen eftersom kompisarna bara är avundsjuka.

Nu undrar jag som så om det faktiskt är som så att de som tycker illa om andra eller andras saker alltid är avundsjuka. Jag tror inte att de är det. Jag tror istället att de uppriktigt tycker att Gretas Ponny är ful och att Lisa är tjock. Det är ingen rolig tanke för varken Mobbarna eller mobboffrens skull. Jag frågar mig istället varför har vi kommit till en sådan nivå att vi uppriktigt tycker det är värt att göra andra ledsna, varför vi nödvändigtvis måste upplysa andra im att de är tjocka och fula. Att vi bryr oss om att säga åt Bob att vi inte gillar hans byxor. Varför det är vår sak att tycka illa om Gretas nya häst och leta efter fel och brister hos allt och alla.
Ibland känns det som en hobby. Nu ska vi leta efter något som vi inte tycker om hos dig och så pratar vi och skrattar bakom din rygg.
Du med den fula gamla sadeln som matchar dina gula sneda tänder.
Dig är det ett nöje att prata om eftersom vi hittar så mycket fel.
Nej det är inte avundsjuka att mobba andra eftersom vi vill inte ha fula saker och inte vill vi vara äckliga heller och vem vill vara omodern?
Det är elakt och missunnsamt, det är utseende och prylfixering.
Egentligen borde man inte bry sig i andras saker och andras utseende. Låta folk vara och se ut som de gör. Unna andra lycka och hålla tyst om man inte har något snällt att säga!

Vi har ingen TV!

Godkväll!

Jaa rubriken är ju lite plockad ur tomma intet kan vi ju konstatera, men sanningen är faktiskt att vi i två års tid varit helt utan TV och vet ni vad det går faktiskt riktigt bra. Vi saknar det inte ens.
På kvällarna när barnen somnat så spelar vi istället endera spel, umgås, läser och ibland så sitter vi givetvis på våra telefoner. Just att spela spel eller kort är rätt så kul och då hinner man fundera genom dagen och livet också.
Nu som då ser vi serier framför datorn tillsammans också men det händer inte allt för ofta.
Egentligen är det rätt så skönt, man lämnar inte å slötitta på något onödigt utan man hinner göra annat istället.
Visst kan jag ibland vara sugen på bonde söker fru eller älskling du har blivit en tjockis och mest av allt saknar jag ridsporten men det är endå inget jag gråter floder över.
Helt klart fortsätter vi vårt TV fria liv ett bra tag till.
Barnen saknar inte heller tvn eftersom de inte är vana att ha någon.
Dock kollar de nog Youtube med jämna mellanrum om vi ger dom tillåtelse.
Det var dagens random fact!

Vinn en almanacka!

Hej!
I samarbete med Jenny Sulkakoski så lottar jag även i år ut en härlig häst almanacka!
För att delta så kommentara här på bloggen eller så under Facebook länken. Vinnaren dras 1.11.2016.
Det finns även almanackor att köpa, de kostar 15 euro styck!
Jenny erbjuder fortfarande ut fotograferingar.
Hennes slogan är bilder som talar och gång på gång lyckas hon förmedla detta budskap.
Vill du ha vackra bilder på dig och din häst, behöver du bra försäljningsbilder till din hästannons eller varför inte ta bilder med din häst inför årets julkort?

Det är inte alltid guld och gröna skogar!

Hej!

Häst livet altså. På bild ser det alltid så idylliskt ut.
Vackra hästar, härliga vyer, frostiga mornar, pigga glada hästar som hoppar hus, glada miner och proffsiga ryttare.
Sanningen är ju att allt har sin baksida, alla dagar är ju inte som på strömsö varje gång. Du vinner inte alltid alla tävlingar, din häst går inte alltid klockrent på träningen, vissa dagar smakar det pest att bege sig ut och söka efter dyblöta hästar i den ruskiga höstblåsten.
Ena dagen är hästen som smör i handen, allt bara fungerar, den andra dagen är ni på två olika planeter.
Det är mycket jobb med att ha häst. Det är sena kvällar och tidiga mornar.
Ibland är det vaknätter när hästen inte mår bra.
Har du egen häst så märker du ganska snabbt att det inte går att slarva med varken ridning eller hantering.
Det är ingen som kommer och reder upp det åt dig sen.
Nej man har lärt sig mycket under åren som häst ägare.
Just dessa dagar vill man ju ogärna lyfta fram, men ibland tror jag det kan vara bra att erkänna att man hade ett sämre pass och sen komma igen.
Det behöver inte alltid vara den perfekta utsidan, den blänkande fasaden.
Den gråa vanliga vardagen är också nyttig ibland.
Vardagen när man gläds med varandra när det går bra och gråter när det går sämre.
Vi kan till exempel ta det här med att ha föl som exempel. Visst är de söta och visst är de gulliga, de är helt ljuvliga. Alla vill ha ett föl. Dock får man inte glömma att det har en baksida också. Ett föl skall läras och uppfostras ä.
Vissa dagar så fungerar ingemting.
Du blir trampad på tårna eller du kommer för nära ett bakben.
Lill hästen vill inte gå från gården eller har glömt bort att man ska stå stilla när hovslagaren är på besök. Då är det du som häst ägare som får ta tag i problemet och se till att det blir ordning och reda så småningom!
Det är roligt med hästar, men det medför en hel del ansvar också!

Vila i frid

Hej!

Även hundar blir gamla och idag var dagen när min eller allas älskade cockerspaniel Mira fick somna in.
Jag glömmer aldrig dagen för 13 år sedan hon flyttade hem till oss och jag kommer definitivt aldrig att glömma hur viktig hon var för mig under den tiden jag hade ätstörningar. De tassarna har sprungit tusentals kilometrar vid min sida, troget och alltid med en glatt viftande svans.
Hon har tröstat mig många gånger och hennes närvaro har alltid känts bra. Jag har lagt oerhört många timmar på att träna och uppfostra den hunden och hon har hängt med under många skeden i livet.
Hon kommer att vara saknad av många.
Tomt kommer det att bli när ingen överlycklig hund välkomnar en när man kommer hem.
Dock även om det är sorgligt så är det också en känsla av frid.
Gamla djur skall inte behöva lida.
När man märker att deras liv lider mor sitt slut.
Kroppen är trött och de har ont.
Då är det ens skyldighet att låta dom somna in, hur tomt det än blir!
Nu vilar hon, lilla älskade glada Mira!

Määää dom säger bäääää

Hej!

Lördag kväll och Gubben jobbar. För en gångs skull är det skönt att bara vara hemma och ta det lugnt.
Svärföräldrarna har besök från Sverige och jag och barnen umgås med dom.
Idag flyttade fåren som skall övervintra här på gården hit.
Det kommer bli spännande. Själv har jag ingen som helst erfarenhet av får men det är ju inte jag som skall sköta dom heller. Väldigt söta och sociala är de i alla fall så det är roligt.
Barnen är väldigt fascinerade och hästarna likaså.
Allt som allt kommer det i slut ändan att bli närmare hundra får så det är ingen liten flock inte.
Hästarna hann jag med på förmiddagen. Breeze fick jobba lite vid hand och det gick helt okej.
Hon var inte så taggad på att göra något vettigt men det blev ett bra pass endå.
Meciliah fick 10 av 10 stjärnor idag.
Kom på att jag skulle tömköra henne nu när hon är under igångsättning och det visade sig att hon var en stjärna på den fronten. Jag var förberedd på att hon inte skulle förstå alls men det var bara att styra iväg och köra på. Det gick så enkelt att vi for en runda runt byn o skritt och trav.
Superkul det ska vi göra om!

Igår var jag och hälsa på Jenny och Pirayan ickså. Haha han är så rolig för tillfället. Brukar kalla hobom för silverpilen och det passar hans personlighet. Just nu har han nog en höstknäpp för han spritter av energi. Det ät så roligt att se syrran jobba med hästar, hon får dem att dansa. Bandet hon har med sin Piraya är roligt att se, man märker att de trivs tillsammans  :)

Cowboys

Heh!

Det var en gång två små pojkar som älskade att hitta på bus.
Eftersom de bodde på en bondgård så fanns det en hel del skojiga saker man kunde hitta på.
En dag kom de på den briljanta idén att de skulle låna sin mammas stora arabiska fullblod.
Sagt och gjort så gick de in i hagen och försökte fånga en häst.
Först hälsade de på det lilla fölet Marilyn men hon ville bara busa och leka.
När de skulle ta fast henne så smet hon bara iväg.
Lika var det med de två andra, dom kände på sig att gangsterboysen hade något lurt på gång så de ville inte heller följa med.
Då  hämtade de den snälla stora röda hästen ur hagen.
Hästen som hette Fair Breeze visste att detta är inte något som pojkarna egentligen får göra, men eftersom hon är så lydig så kände hon att hon måste följa med dem på deras upptåg eftersom de säger åt henne att hon skall följa med.
ÅBreeze kände också att hon är lite orolig för vad pojkarna skall hitta på och eftersom matte inte är med är det bäst att hon följer med och tittar efter dom.
Som tur var så fångade deras mor dem på bar gärning just innan de smet iväg med hästen!

In the middle of nothing

Hej!

Just nu så går livet lite på halvfart.
Det är lite för mycket som inte fungerar för att jag riktigt skall kunna gå i någon riktning.
För mig är det jobbigt att inte kunna tänka framåt, jag är så van att alltid ha ett mål i sikte.
Speciellt nu när nuet är lite småkaotiskt så är det svårt att ta det tillvara också.
Det är mycket saker som behöver tas itu med och när jag väl kommer så långt så kommer frågetecken att rätas ut också.
Det känns lite som att vi befinner oss i en uppförsbacke just nu och jag har en känsla av att vi knappt klarat oss uppför halva backen. Jag känner mig trött och andfådd.
Dock vet jag också att det är lika bra att fortsätta knata upp för den tunga backen för annars får du göra om allt istället.
När man sen står där på toppen av berget och pustar ut så brukar det ofta vara mödan värd, så är det bara.
Tyvärr tror jag art jag tillfälligt har stannat i backen och satt mig ner för att ta en paus. Jag sitter väl och väntar på att någon skall komma dit och ge mig lift upp för resten av  backen.
Att sitta för länge och göra ingenting är farligt, då blir det ännu tyngre och mera övermäktigt med tiden tyvärr.

Wilma Hellen som fotat

Utställningen över för denna gång!

Hej!

Ursäkta min frånvaro men jag har varit konstant upptagen med annat.
Mestadels hästar och där emellan familjen.
Utställningen gick bra, jag är väldigt nöjd. Glad över att allt flöt på så bra, nöjd över att så många kom med sina fina hästar och stolt över mina fyra.
Prinsessorna var duktiga hela dagen lång.
Lastningen fungerade , på plats var de lugna och  coola  och under visningen sköpte de sig bra.
Vissa detaljer kunde ju finslipas men det är ju sådant som gör det hela mera spännande.
Marilyns trav till exempel som inte existerade, istället bjöd hon på hopp, skutt och en massa bus.
Tre hela varv fick vi försöka men dynamit hästen ville minsann inte visa upp sin stora luftiga trav.
Hon slutade sedan på en andra plats och jag är nöjd!
Meciliah gjorde också bra i från sig.
Vann arabklassen och kom sen trea i BIS klassen.
Väldigt fin kritik fick hon också till min stora glädje.
Traven och rörelserna är ännu inte hundra men vi får ta det vart efter.
Mellizza kom på andra plats och fick beröm för att hon är så bra i skick trots sin ålder. Det  var roligt att höra. Hon uppförde sig värdigt och moget. Roligt att se!
Breeze kom på fjärde plats och även det var rättvist.
Hon har något som bråkar i bakdelen/ryggen  just nu, vad det är vet jag inte ännu.
Hon skall kollas upp bara jag har råd och möjlighet.
Tills vidare får hon ta det lilla lugna och jobbas lite mindre.
Förhoppningsvis är det någon låsning men i min värld så är jag alltid förberedd på det värsta.

Klinikbesök

Hej!

Meciliah har dragit på sig en redig låsning tyvärr så idag blev det klinikbesök för henne och Marilyns del.
Lastningen gick över förväntan och resan både dit och därifrån gick helt smärtfritt.
Jag tycker det är nervöst att resa med föl, men super coola fölet tyckte inte att det var några problem alls.
Väl framme vid kliniken uppförde sig både sto och föl helt suveränt.
Jag var lite orolig för hur Meciliah skulle reagera på allt det nya nu när hon hade fölet med sig men det var som vanligt inga problem alls. Lite orolig och osäker var hon de första två minuterna, inte bökig och svår men man märkte på hennne att hon undrade vart vi hade tagit henne.
Väl inne på kliniken så stod hon som ett ljus och fölungen var stencool.
Hon kunde lika gott ha varit där hemma hon, så pass cool var hon.
Veterinären konstaterade att Meciliah mycket riktigt fått sig en ordentlig törn på ländryggen.
Ett område där som var mycket hårt och stelt.
Lite andra smålåsningar också men just länden som dessutom är inflammerad samt höften som dragits sned.
Förhoppningsvis så fick de allt tillbaka på stället men om inget ändrar skall vi tillbaka om tre veckor för ytterligare en kontroll
Nu ska hon vila imorgon och sen får hon vara igång igen.

Utställningens sponsorer!

God eftermiddag!

Fredag idag och härligt väder!
Gårkvällen spenderades med bästa W och kameran, sen hann vi också åka iväg och hämta lite sponsorpriser till utställningen och WOW säger jag bara vad folk är generösa och sponsorerar, Verkligen superkul att folk vill vara med och hjälpa oss att få till en super utställning.
Vi har många olika företag som sponsorerar och om det är något företag som ni inte känner till eller om ni undrar vilken verksamhet de erbjuder så får ni gärna fråga så berättar vi mera om dem! Ni kan också gärna gå in på företagens hemsidor eller Facebookssidor och ta kontakt med dem om ni undrar vad de har för affärsverksamhet!
Vi har olika ridsportsaffärer som sponsorerar och vi har även hästfoder företag som sponsorerar och nytt för i år är att vi även fått presentkort till  ridlektioner och träningstillfällen sponsorerade! Vi har även möjlighet att kunna erbjuda någon lycklig en hästfotografering i pris! Verkligen superroligt!
Vi hoppas även att publik känner sig välkomna till utställningen, Cafe´ stall NH håller öppet hela dagen lång!
Utställningen börjar på söndag KL 10.00 vid stall NH

Sponsorer!

Horse Ess
Losvika
Ratsastuskauppa Björndahl 
Oravais Hästtjänst
Stall Dahlskogen
Sari Snårbacka
Stall Nh/ Lisa Ena
Fotograf Jenny Sulkakoski
Speedex
Finlands shetlandsponnyförening
Fma Katarina Kjellman
Fresh Servant

Stort tack till er alla!

Ut på tur i ur och skur!

Hej!

Hur hinner vi med allt frågas det ofta och sanningen är att det gör vi inte.
Jag tror inte det finns många människor som hinner med precis allt de vill, utan man får lära sig att prioritera.
Jag och Gubben försöker så gott vi kan att få hela skeppet att rulla och bättre än så kan man inte göra!
Jag är en mästare på att prioritera samt att vara flexibel.
Utan att vara det skulle det helt enkelt inte gå att vara jag.
Istället för att se vad som inte går och bara se hinder så försöker jag se luckor och möjligheter för att lyckas med det jag vill.
Dock lyckas det ju endå inte bra varje gång, vissa dagar blir det helt enkelt fiasko av det hela. Då får man bara ta nya tag och försöka igen!

Barnen är som sagt med mycket på det jag gör.
Vi hjälps åt att mocka på mårnarna och idag har dom hjälpt mig att mocka hagen.
Det går inte alltid att tänka att jag prompt måste få färdigt på en gång utan man får ta det i den takt man hinner och försöka göra så gott det går.

Hästarna får också vara med en hel del på våra äventyr.
Jag kan inte alltid åka iväg ensam med någon häst men det går nästan alltid att ta någon häst med sig om man till exempel går en promenad.
Vi var hela familjen ut på tur i morse och idag var det Breeze som fick följa med.
Det blev ett helt äventyr eftersom det blev en ordentlig långlänk.
Mitt under resan fick vi punktering på en av vagnarna, vi träffade också på ett vägbygge där de höll på att göra ny asfalt. Speciellt ångvälten tyckte Breeze var lite spännande men hon tittade bara till lite och traskade sen stadigt framåt.
Breeze fick också möjlighet att träffa och hälsa på ett gäng utvecklingsstörda som var ute på på promenad, jag är säker på att hon förgyllde deras dag.
Det är rätt trevligt att traska på med ett gäng barn samt en häst.

Senare på kvällen blev även Mellizza motionerad av N. Plockade fram lite bommar och småhinder så att de fick skutta lite på åkern. Jätteroligt med sällskap i stallet!
Jag har en massa fina ovisade bilder, men av någon anledning sportar mitt internet med att bara visa error så tyvärr får de vänta.
Igår kväll fortsatte jag också med rakningen av Marilyns huvud, numera står hon snällt på gången medan jag ensam rakar henne. Det är jag rätt så nöjd över!
Rakningen är dock inte så snygg, men det är en annan femma.
Maskinen fungerar dock bra, det är bara jag som inte är så skicklig!

I nöden prövas vännen!

God förmiddag!

Jag har blivit uppfostrad att om någon behöver hjälp och man själv har möjlighet så är det en självklarhet att man hjälper.
Speciellt om det är något litet, någon som behöver en hjälpande hand.
Sitter någon på vägkanten och gråter så är det en självklarhet att man stannar och frågar om det är något som är fel.
Behöver någon vän i en krissituation slippa från punkt A till punkt B och man själv sitter hemma på datan så är det klart att man åker iväg och skjutas.
Har din granne slut på mjölk sent en kväll när barnen skall sova så är det en självklarhet att du lånar dom om du har.
Tappar Gubben framför dig plånboken så plockar du förståss upp den och springer ikapp och säger att här är din plånbok.
Kommer en vilsen fram till dig och frågar efter vägen så är det väl självklart att man försöker visa dom rätt?
Om din mor har låst ut sig på trappan är det väl självklart att du bjuder hem henne till ditt istället och hjälper henne att komma in till sitt hus igen.

Du stoppar inte andras plånböcker i din egen ficka.
Du lämnar inte grannens barn gråtandes i diket med cykeln över sig.
Du låter inte din bästa vän missa tåget som denne måste hinna till.
Behöver din granne låna lite mjölk som du har i överflöd så förstår jag inte varför du inte skulle låna dem.
Sitter grannens katt på vägen när du kör förbi så bromsar du om du hinner!

Ibland blir jag bestört över människors tankar.
Jag orkar inte hjälpa dig, har du inte köpt smör får du väl skylla dig själv.
Det är ditt fel att du sitter där i diket och fryser någon ihjäl skulle de ha satt på sig mera kläder.

Nu blev detta ett deprimerande inlägg.. men citatet "allt vad du vill att människor skall göra för dig, det skall du också göra för dem" det är att eftersträva.
Det sägs också att i nöden prövas vännen och detta är också ganska tänkvärt.

Jag har många fina människor runt omkring mig, jag känenr många underbara människor och jag är glad att ni finns!

Känner hösten

Hej!

Frostiga kallar mornar, hästar som glatt gnäggar när man kommer ut.
Rykande andedräkt och pigga frustande hästar.
Jag älskar hösten, den är så vacker!
Det känns skönt att dra på sig vinter jackan på morgonen och att gå med sticka sockor inomhus, det är trivsamt. Stora bylsiga kläder skall det vara om vintern.
Älskar gigantiska jackor och mössor så mysigt att gosa in sig under en filt framför spisen.

Denna vecka är lite mindre stressig för oss och det känns skönt.
Hästarna blev verkade igår och de skötte sig allihopa bra.
Marilyn blir duktigare och duktigare för varje gång.
Tidigare under dagen hann jag jobba med Meciliah och Breeze vid hand.
Jobbade över cavaletti samt gjorde lite mjukgörande övningar.
Finns det någon kiropraktor som kommer ut till pedersöre eller måste man åka in till klinik?
Meciliah har troligen en låsning uppe i ryggen som behöver åtgärdas.
Hon som vanligtvis har fina luftiga gångarter rör sig jätteknasigt..

Huggtänder vid rådgivningen

Hej!

I torsdags var det dags för lilltjejen att åka på rådgivningsbesök.
Eftersom alla jag känner var på jobb eller skola så fanns det inga andra alternativ än att ta grabbarna bus med sig.
Morgonen gick ganska bra.
Vi fick i oss frukost och lyckades till och med få dem allihopa badade, rena och fina. Det gick till och med så pass bra att jag fick dom alla i bilen och då var allihopa ännu glada och på gott humör.
Väl framme skuttade vi glatt ur bilen och traskade in.
Sen visade det sig att vi var två timmar tidiga  och fick åka hem igen.
Då blev med ens minerna surare, barnen blev gnälliga och så småningom smög sig hungern och tröttheten på.
Vi fick i oss lunch och sen åkte vi iväg igen dock inte lika muntra. Väl inne hos hälsovårdaren visade dom små busfröna minsann vad de är kapabla till.
Slängde klossar, bråkade om klossar. Höjdpunkten var väl nog när lillebror satte sina vassa gaddar  i storebrors arm för att han ville behålla sina leksaker för sig själv. Vid sådana tillfällen känner man ju sig extra stolt och lycklig över vad man åstadkommit som förälder.. eller så inte..
Särskilt mycket fokus på lilltjejen blev det inte, vi fick dock henne vägd och mätt. 62 cm lång och snart 7.kg. ingen liten bebis längre altså :)