Så vit som snö!

Hej!

Äntligen fick vi snö och ingen är gladare än jag. Snö betyder bättre träningsmöjligheter för hästarna, vem säger nej till en galopp i pudersnö liksom?
Snö betyder också att Marilyn äntligen kan få röra sig obehindrat i hagen och få utlopp för sin energi.
hästarna gillar snön, devar så pigga och glada igår om än de tyckte det var skönt att få komma in och tina upp öronen på kvällen.
De var helt snötäckta i ansiktet när jag tog in dom de små stackarna.
Snö betyder också mer motion åt mig när jag promenerar med hästarna, att pulsa snö är tungt men det har en fördel och det är att både jag och hästarna får gratis motion.
Snö betyder också att barnen kan börja leka på gården mer, nu kan vi äntligen plocka fram deras skidor, fara ut och åka pulka samt göra snöänglar.
Det är mycket som är bra med snö, hoppas vi får åtminstone 30 cm till och att det lämnar alldeles vitt och pudrigt!

Anorexia

God förmiddag!

Gubben och jag kom in på ämnet Anorexia igår och fick till en riktigt intressant diskussion.
Frågan som löd var om vi tror att Anorexia skulle gå att förebygga samt vad man skulle göra i så fall.
Vi diskuterade runt ämnet en stund och kom sen in på mitt fall och jag kom fram till att jag inte tror att det hade kunnat hindras och ingen hade kunnat förutse vad som komma skulle när jag började äta mindre sommarlovet till 7 an.
Inte hade jag själv ens kunnat gissa mig till att jag skulle bli sjuk utan de osunda tankarna smög sig långsamt på.
Detta skedde ju givetvis inte på en dag men det var något I huvudet som så småningom triggade igång ett helt nytt system som endast var nöjd om jag ätit mindre och rört på mig mer. Så småningom kom ångesten in i bilden och långsamt gled man in i sjukdomen som på ett bananskal.
Så frågan är då om någon kunde ha gjort något för att förhindra och jag är ganska säker på att ingen kunde ha stoppat mig i tid eftersom man saknade sjukdomsinsikt.
Viktnedgången var planerad och målmedveten och matintaget likaså och det sista man ville var att bli hindrad eller störd i sina planer.
En anorektiker är nog lite av en kontrollfreak samtidigt som det krävs en enorm självdisciplin och envishet. SVårt att förklara men jag märker än idag att tankemönstret ännu finns kvar och när de kommer får man ha en diskussion med sig själv vad som egentligen är vettigt och vad som inte är.
Jag säger givetvis inte att en anorektiker inte behöver hjälp, för det behöver man för att komma ur det. Oerhört mycket hjälp och stöd behövs, vad jag menar är att jag inte tror någon hade kunnat hjälpa mig innan jag blev sjuk eftersom då var jag ju frisk.

Mitt i veckan

Hej!

Onsdag idag då, en aldeles vanlig sådan dessutom som innebär att jag är hemma med barnen och Gubben jobbar.
Vi har haft en lugn dag utan några större plikter, mockat hästboxar, tvättat kläder och ätit korv, med andra ord inget extra direkt.
Jag mnåste erkänna att det där med att bara äta ekologiskt och alltid undvika halvfabrikat inte fungerar så bra just nu.
Visst vi äter finländsk mat och försöker stöda närproducerat men allt so oftast så kan det bli korv eller köttbullar till lunch och bebisen får allt som oftast färdig burkmat istället för hemlagat, det hjälps inte tyvärr.
Ikväll skall jag och Gubben på date till Vasa och se på Pleppo som blev inställt sist vi skulle iväg.
Det skall bli kul, lite tumistid är alltid skönt och uppskattat och man slipper bort från vardagen lite.
De veckor Gabbe är i Vasa ser vi rätt lite av varandra eftersom han pendlar och när han väl kommer hem så behöver hästarna få sitt och gubben behöver träna så de veckor han är där så far iväg i ett enda huj och det är svårt att ta sig tid tillsammans.

Igår han jag rida Breeze en stund på kvällen och hon var pigg och glad.
Helst hade hon bara velat springa fort fort fort men stundvis fick jag henne att jobba riktigt fint.
Just när jag rider henne på på åkern så taggar hon gärna till, speciellt i galoppen och eftersom vi inte tränar så mycket på den just nu under hennes igångsättning så tycker hon det är så väldigt kul att få ta ett lyft lite här och där.
Det är så sällan jag rider dressyr just nu så man känner sig allt loite ringrostig, men sakta men säkert börjar jag känna att jag hittar tillbaka lite igen.
Korttraven är inte längre omöjlig och jag har börjat våga sitta ner i galoppen. Över ett år sedan jag sist gjorde det så ni kan ju förstå att det ännu känns lite ovant.
Dock är det kul och man känner vart efter att motivationen kommer tillbaka.

Igår hade jag ut kamean också en stund medan barnen sov, så kan bjuda på lite bilder när de busar i hagen.

Behov av att trycka ner andra

Hej!
Ibland blir jag förskräckt och mörkrädd på samma gång.
Idag är en sådan dag.
Jag ser en yngre tjej sätta upp en annons på att hon ritar porträtt av andras djur och att man gärna får ta kontakt om man är intresserad av att köpa en bild av sitt djur.
Tror ni då folk är uppmuntrande och stöttande? Tror ni folk tycker att tjejen är uppfinningsrik som vill försöka tjäna egna pengar?
Ni kan ju gissa att svaret är nej!
Istället är det vuxna människor som kommenterar att du ritar ju inte bra, du är för dålig för att sälja dina bilder. De skriver också att de aldrig skulle köpa hennes bilder och att hon gör bäst i att ta bort sin annons.
När vissa vettiga människor ber dom låta bli att skriva om de inte har något snällt att säga så tar de inte åt sig utan förklarar ännu tydligare att tjejen faktiskt inte är bra och att hon måste ju förstå att hon är dålig.
Ibland undrar jag om vissa föddes utan kunskap om vett och etikett.
Har man inte något snällt att säga så är det lika bra att vara tyst.
Alla behöver inte upplysas om att de inte duger i dina ögon.
Vill man inte köpa tjänster så behöver man inte skrika ut att man tycker motparten är värdelös. Då vinner man mer på att vara tyst anser jag.
Tycker du någon är ful, så behöver du inte kommentera det, var tyst om du inte har något snällt att säga.
Tycker du någon springer för sakta behöver du inte heller kommentera det om inte motparten frågar dig vad du tycker.
Bara för att folk inte alltid håller din standard behöver du inte informera dom om det och en annan sak är att folk inte alltid behöver ha fel bara för att se inte har samma åsikt som du. Just so you know!
Nej jag önskar folk kunde bete sig bättrw mot varandra, behandla varandra med respekt. Uppföra sig som folk!

Lånad tid

Hej!

Söndag idag och söndag är en sådan dag som det är värt att tänka genom livet lite extra.
Det är helt klart en bra ide att påminna sig själv om att livet egentligen inte är så långt och att varje minut som går aldrig kommer igen.
Varje situation som man befinner sig i och som man tacklar blir avgörande för hur livet sedan fortsätter och vetskapen om att man aldrig kan spola tillbaka tiden gör att man njuter av de fina stunderna ännu mer och försöker reda ut de situationer som blivit fel på ett eller annat sätt.
Livet är så oförutsägbart, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet, det går helt enkelt inte att gissa sig till.
Lycka, sorg, framgång eller motgång vad som helst kan liksom hända.
Varje ögonblick seglar förbi och rätt som det är så befinner du dig där du aldrig trodde du skulle vara, du har förlorat en vän, du har hittat en partner, en dag har du fått jobb i nästa har din mamma dött.
Poängen med detta inlägg vet jag inte riktigt vad är men just idag är jag tacksam över var jag befinner mig idag.
Att jag är född i Finland, att jag har en underbar familj, att jag trivs med livet.
Jag är också tacksam för att vi lever i ett land där religionfrihet råder, att jag fritt får tro att det finns ett liv efter döden.
Att detta korta liv inte bara är en slump utan att detta bara är början och ett avgörande steg som kan leda till något större.
Tacksam att jag får tro att det finns en konstnär där uppe som skapade allt detta som finns ner på denna jord.
Tacksam att jag får tro att det finns en mening med allt och att det finns rätta svar därute.
Tacksam är jag också för att det finns rätt och fel, saker som på riktigt är rätt och fel och inte bara åsikter.

Bonusbilder på mig och Breeze.
Jag njuter av varje sekund på hennes rygg, andas in varje millimeters sekund, känner av alla rörelser, suger in känslan, bevarar den i mitt hjärta.
Vetskapen om att jag inte vet hur länge det kommer att gå och om det kommer att gå, eftertänksamheten, lyckan, sorgen, frågan, allt är ovisst, men just när jag sitter där, vi hittar rytmen, vi hittar dansen, den osynliga kommunikationen, då stannar tiden någon sekund och jag tar den till mig och lever länge på känslan. Som jag älskar denna häst!

Borde börja jobba!

God eftermiddag!

Så kommer då så småningom dagen då lilltjejen blir 9 månader och min föräldraledighet går ut.
Pengarna växer ju inte riktigt på träd hos oss heller som ni säkert kan gissa så snart blir väl även jag tvungen att börja söka mig tillbaka till arbetslivet igen.
Lite vemodigt känns det allt, plötsligt är den här tiden över.
I förrgår packade jag ihop det mesta av våra bebiskläder och skickade iväg dem till Bulgarien åt en familj som behöver dem betydligt bättre än oss. Långsamt så har vi ingen liten spädis längre.
Jag har inte funderat på att börja jobba fulltid, men lite inhopp här och där borde jag börja med för att dryga ut familjekassan.
Eftersom Gubben har möjlighet att flexa med sina studier innebär det ingen större förändring för barnen utan de stannar hemma precis som de brukar, det är bara jag som borde ge mig ut å tjäna lite slantar.
Då återstår då den eviga frågan, vad vill man jobba med och var finns det inhopp?
Det är länge sedan jag ens behövt fundera på något sådant.
Närvårdare är jag ju från grunden med inriktning på barn och unga men har även jobbat en del med äldre.
Dock är jag även lite nyfiken på vad det finns för andra jobb/inhoppningsalternativ som man kan fundera på?
Jag har alltid jobbat inom vården så den övriga arbetsmarknaden har jag ingen som helst koll på.

Hjärnspån

Hej!

Igår var jag och min hjärna på EMNG undersökningar för att utesluta någon neurologisk störning, tex epilepsi.
Varför är det så att varje gång man måste ligga stilla under en massa sladdar så börjar det klia någonstans?
När man ligger där på britsen så känner man hur det kliar i hårbottnen just eftersom du inte får röra där eller så känns det som om det skulle rinna vatten ur örat och du kan inget göra.
Så ligger man där då stel som en pinne och kan inte tänka på något annat.
Speciellt jag som lider av klaustrofobi så tycker det är ytterst otrevligt att sitta fast i en massa sladdar.
Ännu har jag inte fått några svar på undersökningen men är nog ganska 100% säker på att de inte hittar något där.
I det stora hela så tycker jag peppar peppar ta i trä att jag mått lite bättre nu och det är skönt så otroligt skönt.
Jag har försiktigt börjat komma igång med träningen igen och det är också skönt.
Igår kväll passade mamma och pappa barnen så jag och Gubben kunde gå på Gym, vet inte när det skulle ha hänt sist. Ett och ett halvt år sen kanske om ens det.

Idag har Meciliah och Breeze fått djupvågsbehandling och det var uppskattat.
Meciliah tyckte maskinen var lite läskig först men stod sen nog bra stilla.
Jag hoppas behandlingen skulle hjälpa henne med, för Breeze har varit betydligt piggare och gladare efter förra behandlingen samt rört sig bättre och lättare.
Imorgon så skall de alla få nya skor och efter det så är det att fortsätta träna vidare.
Vissa veckor kostar hästarna mer än vanligt :)

Anakonda

Hej!

Äntligen fredag om man får säga det så?
Intog helgen på bästa sätt tillsammans med N och hästarna.
De håller på att gräva nära där vi bor och Meciliah trodde nog att hon skulle bli uppäten av de långa svarta anakondorna sim låg och lurade i diket när vi red förbi.
Inte lätt å se skillnad på ormar och långa monster slangar.
Hästarna har haft en riktig kölsknäpp denna vecka.
Jag red Breeze igår också och hon lekte frustande eldsprutande drake under hela turen.
Det for än hit och en dit men hela tiden framåt. Breeze är inte särskilt förtjust i att få gå i täten när man är ute i terräng eller hon tycker nog det är kul men hon är så pass ovan så hon ser en massa spännande saker som potentielt kan tänkas vara farliga.
Det var rätt skönt att hoppa av sen och glädja sig över att man fått en ordentlig balans träning och att man hölls kvar dessutom.
Syrran var hit och fotade hästarna häromdagen med.
Jag fick så otroligt fina bilder på hästarna.
Rekommenderar verkligen Jenny om man vill få fina bilder på hästarna och det säger jag inte bara för att hon är min syster.
Tveka inte att ta kontakt med henne om du vill få fina bilder på dina hästar eller tex behöver bilder till en annons eller bilder till ditt företag. Jag lovar att du inte blir besviken.
Hon är sen inte särskilt dyr heller så alla borde nog ha råd :)
Det har varit mycket häst denna vecka.
Häst blandat med sjukhusbesök och barn.
Barnen är äntligen friska och vi vuxna börjar också vara på bättringsväg.
Även denna förkylning överlevde vi.

Djävulsklo

Hej!

Jag började ge Breeze djävulsklo i antiinflammatoriskt syfte vilket jag tycker har fungerat bra.
Dock blev jag informerad om att man inte skall ge det åt ston som man tänkt betäcka samma år och det hade jag ju liksom tänkt göra.
Att man inte ska ge djävulsklo när de är dräktiga så visste jag redan eftersom det orsakar sammandragningar i livmodern som biverkning men inte att man inte skall ge åt ston man tänkt betäcka.
Är det någon som vet hur länge man borde hålla upp innan betäckning?

Alla veckans dagar har hittills gått i hästens tecken.
Jag har haft hand om Pirayan i helgen och ännu på måndag och det har varit roligt.
I Måndags red jag hobom och det var en spänd kille som såg monster mitt i manegen.
Monster hallucinationen var två hinder täckta med filtar
Han kände nog sig som bockarna bruse som skulle gå över trollebron.
Efter ett tag och otaliga volter senare så slappnade han av och kunde börja koncentrera sig. Då blev det lite lättare att hitta knappar.
Breeze har jag ridit lite försiktigt och det är så roligt så roligt.
Älskar att rida den hästen.
Sitter med ett fånigt flin på läpparna mest hela tiden.
Idag var syrran hit och fotade och nu väntar jag med spänning på bilderna.

En dag när det inte räcker att räkna till 10

God eftermiddag!

Vi har haft en urusel dag om jag får vara ärlig.
Barnen har gnällt gråtit och skrikigt precis hela dagen.
Allt har varit fel speciellt för treåringen.
Han har fått för lite gröt och han har fått för mycket gröt, han har varit hungrig och han har inte orkat äta upp.
Han har fått fel stol och han har velat vara med sin pappa och han har velat vara ute när vi varit inne och han har velat tvärtom.
Han har velat ha jackan när han fått halaren och han har velat frysa men inte ha handskar.
Treåringen hqr velat ha bröd när vi gjort kyckling och han har velat ha äppel när han fått päron.
Han har skrikit och bråkat vid butiken och han har slagit sin lillebror oräkneliga gånger. När vi försökt göra hans vilja har vi gjort fel och när han fått som han vill har han velat göra något annat.
Mestadels av dagen har han gallskrikigt i en hög på golvet så att det skurit i våra ögon.
Vi har otaliga gånger fått räkna till 10 idag men det har inte hjälpt, inte ens att räkna till 100 har hjälp.
Det var säkert därför jag också släppte nerverna på ett par killar som sprang förbi mig när jag kom med Meciliah. De ropade och skrek prickig korv efter hennw och det var liksom droppen på min dag.
Svängde hästen mot dem.och skrek att vill ni ha prickiga korven över er eller och lät Meciliah springa några steg mot dom.
Väldigt omoget av mig, och väldigt opedagokiskt och framför allt osmart men tålamodet höll inte mer.
Det är inte ordet prickig korv som stör mig utan det är att hästarna kan bli rädda när 20 st springer förbi och skränar skrattar och skriker på dom. Speciellt när man kommer med en lite uppspelt femåring så uppskattar man inte sånt. Inte heller när folk skrattar och hejjar på om hästen skyggar till och bockar iväg.
Inte häller jag sand i skidspåren heller fastän jag inte tycker om skidning eller gör punktering på fotbollar.
Meciliah var under resten av turen en yster trumperande unghäst, precis vad jag inte behövde idag.
Och jag vet att istället för att bli arg idag borde jag ha stannat grabbarna och förklarat att de helst inte ska skrämma hästen eftersom det kan hända en olycka om den blir jätterädd.. men det får bli en annan gång!

Förvånad

Hej!

Idag hade jag läkartid vid HVC och jag gick dit med inställningen att det här är onödigt och jag kommer knappast få någon hjälp.
Jag funderade på att avboka eftersom jag tänkte att akutläkaren sagt att jag är för ung för att ha några fel.
Döm min stora förvåning när läkaren tog mig på allvar och gick igenom hela min sjukdomshistorik och sen konstaterade att detta måste vi nog ta på allvar och verkligen utreda.
Så nu skall jag få remiss till både Inre medicinska samt få göra en neurologisk utredning för att utesluta både det ena och det andra. Jag skall testa ha en holter på mig ett dygn samt en blodtryckdapparat.
Jag skall också göra både ekg och eeg.
På måndag skall jag och ta en hel massa blodprov. Bland annat allergitester och sockerbelastning, även kolesterol, njur och levervärden skall tas.
Sen har jag direktiv att åka direkt till akuten om symptomen förvärras.
Eftersom jag är hemma så kunde jag inte få någon sjukledighet men det hade jag fått annars.
Så det var lite annat än jag förväntade mig kan vi ju milt säga, men det känns bra att jag kanske kommer få svar på vad som felas och det tycker jag är positivt.

Kurering!

Hej!

Vi har dragit på oss en brakförkylning!
Barnen har haft feber och vissa av dom hostar tills dom spyr.
Äldste sonen bantar och har gått ner över ett kg på under en vecka och är blek som ett lakan.
De övriga matvägrar också och efter ett par dagar försök med hälsosamma alternativ som barnen vackert ratade så gav vi upp och erbjöd vad som passade istället.
Chips går tydligen hem så vi äter chips och dricker Juice och sen ser vi film, filmen heter Peppa Pig och vi ser den om och om igen för härjar de så blir det nya spyor för föräldrarna. Mysigt!
Föräldraskapet är också förkylda men inte så sjuka så de däckat, eller det hade vi kanske gjort om vi inte haft barn men nu är fallet som så att man alltid är på gång oavsett vad.
Synd man inte förstod att uppskatta vissa saker innan man fick barn.
Saker som att ligga på soffan en hel dag utan att göra ett piss till exempel, eller att ligga vaken halva natten med en bra bok och sen sova läääänge på morgonen.
Saker man inte heller uppskattade var att få sitta och äta i lugn och ro utan någon satt en i famnen eller att ha någon som ligger och gråter vid ens fötter.
Att komma hem från jobbet efter en tung dag och sen inte prata med någon på resten av dagen bara för att man har lust.
Hur det känns att gå ensam på toaletten eller sitta på toaletten utan att någon bankar på dörren är också ett minne blott och att duscha ifred är inte heller något man är van med.
Dock har allting sin charm endå, det är lite av en livsstil när man sitter här med yoghurt i håret som någon guldklimp lyckats smeta dit och det konstigaste av allt är att man är lite för trött att ens gå och tvätta bort det.