Dagens allehanda

God kväll!

Så lider även denna dag mot sitt slut, har haft fullt program hela dagen.
Från morgonen var jag på läkarkontroll med lillgrabben, fick ett väldigt bra mottagande med läkare som lyssnade och tog oss på allvar. Eget väntrum fick vi också så det tyckte jag var lyxigt.
Senare på dagen så följde lillebror med till stallet, blev en terrängtur med Pepparponnyn så nu är han officiellt igång igen, härligt så.
 Lillebror konstaterade efter ett tag på ponnyns rygg att denna ponny är så snäll att han aldrig kommer att kunna göra något elakt, och det tror jag han har rätt i.. Snällare ponny finns nog inte.
När vi kom hem från ridningen hade lillasyster städat klädskåpet, så nu är jag plötsligt många klädplagg rikare. Väldigt praktiskt med systrar som har samma klädstorlek.

Inga intressanta funderingar eller livsvisdomar idag inte, dom sparar vi till någon annan dag.

Äntligen lite snö

Hej bloggen!

Jag ber om ursäkt för gårdagens dåliga uppdatering, det fanns helt enkelt ingen tid för något som hette internet.
Gubben var ledig en hel dag så familjen passade på att umgås lite.
Det var strålande solsken där ute igår så på eftermiddagen byltade vi på oss vinterkläderna, packade in barnvagnen i bilen och åkte iväg till stallet.
Lillprinsessan var som vanligt på hugget och följde gladeligen med på en terrängpromenad. Tyvärr var det ruskigt kallt så vi for inte så långt.
Lite bus hann vi dock med så jag lät henne galoppera av sig i djupsnön på åkern, jätteskojigt tyckte Mecliah och lekte kanonkula en stund innan hon kom på att man kan visa lite showtrav också. Synd att man inte hade kameran med.
Idag ska jag försöka fixa barnvakt så att jag kan rida ponnyn, han har haft en veckas semester nu.

// Annelie

Bilderna är stulna av Jenny Sulkakoski

Snälla bli frisk

God kväll!

Gubben åkte  in med lillgrabben på en kontroll till sjukhuset.
Lillen hostar rosslar och har så tungt att andas. Usch jag blir så orolig när det blir så här, varför kan han inte bara få bli frisk nu, han har snorat hostat och haft sig hur länge som helst nu.
Gubben ringde just upp och sa att vi ska åka tillbaka igen på måndag när barnläkaren är på plats, så tydligen vill de kolla upp honom ännu bättre vilket i och för sig är bra.
Jag önskar att det vore jag själv som skulle vara sjuk istället, det är så frustrerande att höra hur mycket slem han har i halsen som han inte hostar upp. Jag skulle så gärna vilja hjälpa honom, men det är ju lättare sagt än gjort.
Hur som helst så ska vi försöka njuta av helgen nu, svärmor ska bjuda på mat ikväll så de blir säkert smarrigt värre!

Julhoppning

Hej!

Hjälp vilken respons mitt förra inlägg fick, men jag är glad att ni har läst det och jag tackar för alla fina kommentarer. Inlägget rörde upp väldigt mycket känslor, men jag är glad att jag skrev ner min text. Vem vet kanske jag kommer att dela lite mera i framtiden.

Idag var det som sagt äntligen dags för den efterlängtade julhoppningen. Jag har suttit som på nålar hela dagen eftersom Mellizza skulle delta med sin duktiga ryttarinna.
Prinsessan tycker nog att det här med tävling är väldigt spännande, hon vill ha huvudet på skaft och spana in allt. Sen när hon väl slipper iväg och hoppa så vill hon vara högt över för att inte bommarna ska bita henne i fötterna. Hon är så rolig hela hästen. Bra gick det hur som helst och de kom runt felfritt! :) Får nog träningsvärk imorgon jag också eftersom jag satt o red på läktaren , varje steg, varje språng haha
Klappade om henne efter rundan och Prinsessan var väldigt nöjd med sin prestation, härligt så!

Någon borde veta bättre

Usch vad arg jag just blev!
Läste en flickas blogg om hur trött hon är på att få höra kommentarer om hur ful och tjock hon är. Jag blev så ledsen och minns hur det var för mig, tiden när allting började.
I lågstadiet var jag mobbad för mitt utseende, jag var nämligen ett knubbigt litet barn, trots detta var jag glad för det mesta och tyckte om att leka med mina kompisar.
Det fanns tyvärr vissa personer som störde sig på mitt utseende och att jag var tjock, ofta fick jag höra kommentarer om min vikt och att jag var fet.
 När jag var yngre älskade jag att simma och vara på stranden, men tyvärr blev det ändring på det när någon kom på att man även kan retas i vattnet. HJÄLP nu blir det översvämning, jag kommer att drunkna var det vanligt att man fick höra när man skulle bege sig ut i vattnet. Klart att man då även som barn börjar inse att man kanske inte är bra som man är, och börjar skämmas över sin kropp. Sakta börjar allt man får höra etsa sig in i ens huvud. Kommentarerna börjar snurra runt runt runt och man börjar äcklas av sig själv. Sen blir det ju inte bättre av att man blir påmind om det varje dag.
Jag minns så väl dagen när jag som 12 åring bestämde mig för att börja banta. Det fanns ett träbord vid bysbuktiken, där hade någon ristat in Annelie = Tjock. Vet inte än idag varför den lilla kommentaren tog så otroligt hårt, men av någon anledning gjorde den det. Den dagen bestämde jag mig för att någon aldrig mera skulle kunna kalla mig tjock. Sen gick det ju som det gick ingen kunde ju ana och allra minst jag att jag skulle bli svårt sjuk i anorexi.
 Det jag minns så väl ännu idag är hur lätt det var att hålla motivationen uppe när hungern skrek i kroppen Annelie = Tjock
Det är därför jag blir så arg när jag ser hur sårade folk kan bli, arg för att folk inte kan få bli omtyckta och älskade för dom de är.

// Annelie

Tacksam för allt

Hej!

Idag är det Finlands självständighetsdag. Denna dag tycker jag man ska ta och passa på att vara extra tacksam för att vi får leva i ett land som är självständigt.
Vad har vi egentligen att klaga på som lever i ett välfärdssamhälle?
Jag är tacksam för att jag fått växa upp i ett land där fred råder.
Tänk vad bra vi har det här i Finland, vi har fått gå i skola, vi har gratis sjukvård, vi kan lugnt låta våra barn leka ute. Vi har gott om mat på bordet varje dag och kläder att ha på kroppen.
Vi ska vara glada för vad Finlands arme gjorde när de stred för vårt land. Våran verklighet kunde se så helt annan ut annars.

// Annelie

Tävlinsdags

Yo!

På lördag 7.12 ska min arabprinsessa äntligen få göra tävlings comeback igen.
Fastän det inte är med mig på ryggen den här gången så är jag riktigt nervös och förväntansfull.
Oj vad den hästen älskar att hoppa, jag är riktigt glad för hennes skull.
Gamla arabtanten, vem skulle tro att hon kommer att räknas som 20 åring från och med nästa år.
Oj vad jag önskar att hon skulle vara åtminstone 10 år yngre, då hade jag nog satsat på en karriär inom hoppning med henne.
På Mellizzas rygg trivs jag som fisken i vattnet, helt otroligt vad den hästen har lärt mig mycket om ridning. Mellizza vill att man ska rida henne med silkesvantar, hon vill att man ska vara mjuk och inte störa nånting alls, då slappnar hon av och jobbar riktigt fint.
Börjar man greja allt för mycket så visar hon tydligt sitt missnöje.
Hon är en sådan häst som har helt otroligt mycket energi och släpper man inte henne framåt så satsar hon på att göra sig av med energin uppåt i stället. Hon är riktigt kul faktiskt, blir helt nostalgisk när jag tänker på allt vi gjort tillsammans.

Dräktig Mellizza