Att må riktigt dåligt

God kväll!

Just nu debatteras det vilt i bloggdjungeln om psykiskt illamående och dess vara eller inte vara. Det diskuteras medicinering hit och dit och hur man ska ställa sig till det.
Jag väljer att inte välja sida eftersom jag inte vet hur det är att äta medicin.
Den ända sidan jag har är hur det är att må riktigt riktigt dåligt och på samma gång vara riktigt riktigt närvarande.
Det är hemskt att må så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen och hata livet och sig själv så fruktansvärt mycket att man allra helst skulle dö.
Den känslan finns och det är ingen rolig en.
För en som aldrig upplevt hur det känns så får den inte att beskriva, paniken och ångesten och att inte veta vart man ska ta vägen för att allting i huvudet bara är ett ända svart kaotiskt virrvarr.
Känslan när allt är så mörkt inombords att du bara måste få känna smärta, se dina armar blöda och veta och se att du lever, få ut det mörka, försöka få en känsla att synas men utan att det hjälper.
Nej det går inte att beskriva och det går iner att förklara och jag är så oerhört glad och tacksam att det inte är några känslor jsg längre behöver brottas med varje dag.
Dock gör det ont i mig varje gång jag ser någon må dåligt.
Har du en gång varit i mörkret så lär du dig se vem som också är där.
Jag önskar verkligen ingen att behöva vara deprimerad, utbränd, ha panikångest eller ätstörning, ha självmordstankar.
Jag önskar det fanns ett enkelt facit, gör så här eller ta det här eller tänk så här.
Jag tycker det är oroväckande att så många känner så här och jag önskar verkligen att vi skulle komma fram till mera hjälpmedel, förebyggande och förståelse.
Det är mina tankar och mina funderingar en kväll som denna.

Det är inte natt, jag tror inte det

Godkväll!

Mitten killen ville inte sova ikväll, han tittade ut genom fönstret och konstaterade att han tror minsann inte det är natt.
Mamma jag tror att det säkert är morgon jag säger han bestämt.
Modern är dock väldigt övertygad om att det är natt eftersom lillasystern envisas att vara uppe flera timmar varje natt trots diverse försök att få henne att sova.
Igår natt var hon uppe från 12-6, vad är oddsen liksom?

Nogsvamlat om sovrutiner.
Jag har hunnit en hel del med hästarna idag.
Meciliah slapp ut på morgonen, hon var pigg och glad och fick hoppa lite småhinder på åkern.
Senare på eftermiddagen kom tjejerna hit och vi for ut i terräng med Mellizza och Breeze.
Mellizza var helt turbopigg och fräste runt travbanan som värsta unghästen.
Breeze var lugn som en filbunke och gjorde inget större väsen av sig.
Hon såg ut som om hon helst skulle ha sovit middag istället.

Veckans osis var när jag skulle tömma skottkärran och lite bajs hade fastnat I bottnen på grund av kylan
Jag skulle slå den hårt i betongplattan för att få loss den och tror ni inte att jag har foten emellan när jag slår ner kanten i marken. Autch säger jag bara!

Vad kan du göra om din vän eller granne blir slagen?

Godkväll!

Jag satt och funderade med min goda vän över hur det kommer sig att somliga människor inte reagerar eller verkar veta vad man kan göra eller hur man kan reagera för att hjälpa om man märker, ser eller hör att någon blir slagen eller misshandlad av sin Partner.
Det har kommit fram att många inte har en aning om hur man kan gå till väga och som är rädd för att "trä" sig i eller göra fel.
Tyvärr är det allt för vanligt att sådant händer och jag tycker det är skrämmande och det finns all orsak att reagera om man kommer i kontakt med något sådant.
Så jag tänkte här ge lite tips på saker man kan tänkas göra och ni får gärna fylla i om det är något som saknas eller är något jag inte tänkt på.

.Om du ser eller hör någon bli slagen - Du kan alltid alltid ringa polisen och prata med dom.

-Knacka på dörren och fråga om du kan få låna något för att få en liten överblick om vad som pågår eller bara ett avbrott på det hela

- Stiga fram och säga sluta om det sker på öppen gata

- Tipsa om kvinnojouren om det är en kvinna

- erbjud dig att köra den drabbade till ett skyddshem eller sjukhus om det finns skador med i bilden

- Våga fråga och bekräfta det du sett för den drabbade

.Att bli misshandlad är ju som alla förstår verkligen inte lätt och oftast så skäms den drabbade väldigt mycket och försöker dölja det ända in i det sista.
Om man frågar så förnekar denne oftast misshandeln och säger att det du tror inte stämmer.
Därför är det viktigt om du vet och har sett det att du bekräftar för den drabbade att du VET och SETT vad som skett.
Oftast blir den som misshandlas också även psykiskt misshandlad och till sist så nertryckt att denne inte ser klart på situationen och ser ingen väg ut.
Erbjud dig att vara dennes vän, våga vara ett stöd om offret behöver få prata.
Våga finnas där om så åtminstone i bakgrunden, visa att du bryr dig,
Oftast blir du först bortstött eftersom situationen kan bli övermäktig för offret.
Våga ända finnas där och vara där beredd om tillfälle ges, våga fråga om och om igen hur den andra mår och erbjud din tid och närvaro.
Dock är det sällan bra att ge sig på den som misshandlar eftersom då kommer det högst antagligen offret att drabbas hårdast och du blir utesluten ur deras liv.

Det värsta du kan göra är att blunda, se åt ett annat håll, ignorera.. tänka att denne får skylla sig själv. Det är ALDRIG rätt att slå någon ALDRIG någonsin.

Sen en sak att minnas, ge ALDRIG ut någons adress om denne bor under skyddad identitet, aldrig aldrig någonsin åt någon man vet aldrig hur det kan missbrukas och folkl bor under skyddade adresser av en orsak.

Att minnas, detta är bara en liten del av det stora loppet.. ni får gärna ge mera tips och råd!

Måndagsfeeling

Godmorgon!

Eftersom det var ledig dag igår så känns det som om det är Måndag idag.
Huset ser också ut som om det vore en måndag eftersom på helgerna brukar vi pausa från klädtvätt och allmän undanröjning.
Tror jag räknade till 10 uppätna pure burkar bland gröttallrikarna när jag plockade av bordet imorse.
Tvättmaskinen går på högvarv och betar långsamt av berget med tvätt, dammsugaren har just dammsugit upp lagret med hö och spån efter att jag kommit inomhus med allt för smutsiga skor.
Soffkuddarna har jag just plockat upp i soffan igen efter att barnen lekt att de hoppat ner i havet från soffan.
Nu infinner sig lugnet, ena sonen bakar pepparkakor och den andra ser på film, lilltjejen sover eftersom hon var uppe nästan 4 timmar inatt.
Resten av veckan jobbar Gubben massor och endast kvällar, så jag och barnen får roa oss på egen hand.
Det betyder automatiskt mindre tid för hästarna eller sena nattliga rundor, jag kan ju själv välja.
Brukar försöka ta dom några minuter varje kväll i alla fall, 20 minuter gör stor skillnad istället för att deppa över att man inte hinner.

Vårt land vårt land!

Godkväll!

Finlands 99nde självständighets år lider mot sitt slut.
För 100 år sedan slogs våra förfäder och offrade sina liv för att deras efterkommanden skulle ha ett land att bo i.
Det är svårt att föreställa sig vad de fick offra för att just vi skulle få leva i ett fritt Finland.
Vilken glädje och stolthet blandat med sorg det måste ha varit dagen när freden deklarerades.
Jag är glad, stolt och tacksam över att få bo i just detta land och jag hoppas att vi allalla sim lever just nu kan försöka förvalta dem gåva vi fått på bästa sätt för att våra barn och barnbarn också skall få bo i ett fritt land.
Allt som ofta tar man freden och välfärden förgiven.
Vi glömmer att uppskatta och sträva efter att bevara vårt land och vår kultur samt vår utveckling.
Vi glömmer bort att vara tacksamma över vad vi har här i Norden.

Själv har jag firat dagen med en ridtur i den bitande kylan.
Solen sken, snön gnistrade och jag galopperade fram över den snötäckta åkern.
Jag kände mig fri, lycklig och utan bekymmer.
Jag satt på hästryggen och sjöng och under mig hade jag en glad frustande häst.
Efteråt blev det bön hos några vänner och det var väldigt upplyftande och befriande.
Skönt att få prata och fundera med likasinnade människor.
Vi har helt enkelt haft en väldigt skön bra dag idag.
En sådan man bevarar i sitt hjärta till de dagar man behöver komma ihåg hur det känns att vara lycklig.

Träff med min teammate

Hej!

I lördags styrde jag och Robin kosan norrut för att hälsa på min bästa vän och teammate som bor sju svängar bort men trots detta är det flera 100 km som skiljer oss åt.
Fanny och hennes familj har haft ett par tuffa veckor och sen tidigare lever de med skyddad identitet.
Fannys ex är en våldsam  kriminell och knarkande kvinnomisshandlare och har många gånger misshandlat henne svårt.
De har några år bott på skyddad adress för att han inte skall hitta dom men nu har tyvärt deras adress blivit röjd och han vet var de bor.
I förra veckan dök han upp på hennes jobb och sen dess har de fått gå på helspänn och knappt kunnat gå ut genom dörren.
Polisen är givetvis inkopplad och vi ska hoppas och be att de snabbt får tag på honom så att Fanny och familjen kan gå tillbaka till sitt normala liv.
Jag vill passa på att uppmana er alla att ALDRIG någonsin ge ut någons adress eller tala om var de bor eller vem de bor mef ifall de bor under skyddas adress. Det finns en orsak till varför vissa människor behöver skydd!
Vi startade tidigt och kom fram en ett tiden.
Väl framme blev det mys, gos och bus med hästarna.
Båda hästarna älskar att showa och visa upp sig och bjöd på en fartfylld uppvisning. De har verkligen superfina rörelser båda två och jag är stolt över att just de hästarna är en del av vårt team.
Jag hade med kameran och fick en hel drös med nya fina bilder att bjuda på.
Cemaala som var så mager och eländig i förra vintern var så mycket bättre nu och har förvandlats till en ståtlig drottningslik häst som vet sitt värde, det strålar om henbe nu.
Elvira Eireene har också vuxit och börjar nu se ut som en vuxen häst och mognat även psykiskt.
Verkligen jätteroligt att slippa iväg och planera inför nästa års säsong.
Även om man pratar via messenger flera timmar per dag så är det helt annat att verkligen sitta mitt emot varandra vid kaffebordet och prata.
Innan vi for hem blev vi bjudna på världens godaste middag.
Sällan jag pratar om mat på bloggen men har man fått mat som är det godaste man ätit i sitt liv så är det värt att nämnas!

Dagen jag förvandlades till en treåring

Hej!

Det är någonslags trots på agendan hos oss just nu.
Det är mycket som man inte vill och alla gränser skall testas till max.
Båda grabbarna ligger allt som oftast i luven på varandra och om de inte grälar så härjar de eller så gråter någon.
Att dela på saker eller leka tillsammns tycks vara omöjligt och att vara utstuderat elak tycks vara deras nya hobby.
Vi är inne i en cirkel där allt tycks vara en maktkamp endera mot varandra eller så mot oss föräldrar.
Speciellt äldre grabben har det väldigt jobbigt just nu med både sig själv och andra, det är mycket känslor och mycket vilja i en liten kropp.
Vissa dagar tycks allting bli en ända soppa och man märker att ens tålamod tillslut börjar tryta efter en lång dags kamp.
Igår hade vi en sådan dag och Gubben var borta precis hela dagen.
Vi bråkade från morgon till kväll kändes det som.
Var det inte påklädning så var det avklädning, lek utevistelse eller innevistelse.
Det var bråk om pennor, toa besök och däremellan kom lillebror i vägen och fick sig en snyting.
Bråkade inte storebror så var lillebror framme och nu som då var det alla tre barnen som grät eller skrek på samma gång.
På kvällen efter att vi bråkat och haft oss efter att alla blivit badade vilket också i och för sig var dumt att jag började med så satt vi och åt kvällsmål och plötsligt börjar så flyger en ostbit fylld med majonnäs och landar i mitt nytvättade hår.
Förklarar att så gör vi inte och killen bara skrattar och tar nästa näve mat och kastar en blöt stor näve mat på mig igen som denna gång landar på mina rena kläder.
Jag känner ilskan växa tills jag nästan kokar och plötsligt ser jag mig själv ta en stor näve sallad med dressing på och slänger tillbaka så maten flyger åt alla håll rakt på honom." Nå vad säger du, frågar juag honom där han sitter med håret full med mat och sallad, var det roligt med att få mat kastad på sig?
Då plötsligt blir det tyst och han svarar eftertänksamt Neeeej..
Vi måste nog städa nu konstaterar han efter och städar sen frivilligt för första gången på hela veckan upp utan att så mycket som ett ord.
Resten av måltiden förflöt sen utan incidenter.