Variga tänder

Hej!

Började veckan med att det rinner var ur en av mina änder, det var ju lite mindre trevligt kan vi ju säga och nu sitter jag och funderar om jag borde boka en tandläkartid eller inte.
Sen undrar jag också om man borde boka akut eller inte eller om man kan avvakta.
Som ni känner mig så är jag ju hysteriskt allergisk mot tandläkaren och skulle allra helst slippa eller dra ut tänderna med tång själv typ.
Sist jag var till tandläkaren var när halva tanden ramlat loss så det säger väl lite hur gärna jag far dit.
Dock lär jag väl somna i tandläkarstolen om jag far dit.
Sista barnet somnande klockan två i natt och första kom upp klockan sex.
Tycker synd om Gubben som pendlar till Vasa denna vecka.
Vi får verkligen be en bön att han inte somnar vid ratten!

Nypon och nypon

Hej!

Jag slängde mig ju hastigt och lustigt in i tillskottsdjungeln för att hitta något som skulle hjälpa Breeze.
Jag läste om alla möjliga sorters ledtillskott och allt möjligt annat.
Jag kom fram till att jag får pröva mig fram och se om något fungerar.
Beställde hem nyponpulver som aldrig dök upp. Jag som är otålig vill ju ha allt strax eller med det samma och när det inte dök upp beställde jag från ett annat ställe. Där fick jag besked om att det först kommer i slutet av månaden så då for jag i min iver till kokkola och köpte ett kilo Nypon pulver.
Dagen efter så dök nästa nyponleverans upp och snart kommer den tredje.
Plötsligt så har jag då 3 kg nypon hemma så nu får vi hålla tummarna att nypon hjälper då.
Tänkte att både Gubben som också har artros ska få testa samt Mellizza också.
Utvärdering kan ni få senare.
Sen är jag lite nyfiken på om det är någon skillnad på märken. Ena pulvret kostade 15 euro kg och det andra 50 euro
Sen var nog tullen lite lur på om jag handlat knark eftersom de öppnat min pulverleverans och levererade en sönder förpackning :D

Bara Vanliga I landsproblem för en finländsk hemmafru

Hej!

Det blåser och blåser och blåser och medan det blåser så är det bara is på samma gång och ingen snö vilket betyder att mina stackars hästar knappt kan röra sig, speciellt fölet och hon den yngre bruna som bara har framskor.
Ett annat oväsentligt problem är när man plockat upp alla leksakerna inomhus och verkligen röjt undan ett bra tag och äntligen fått startat dammsugaren och på samma gång bär runt på en gråtande bebis på armen och plötsligt hör ett brak från vardagsrummet och sen ett till brak och det visar sig attgrabbarna bus har hällt ut alla leksakerna igen, då är man måttligt road.
En sak som inte heller roade mig idag var när äldste grabben klättrade upp och hämtade en actimel ur kylskåpet och sen öppnade den sådär lagom skickligt så hälften av det våta innehöllet flög all världens väg över köksgolvet, det var inte så värst roligt.
Nästa i-landsproblem är att jag skall på begravning imorgon och jag har fortfarande inget rent svart att ta på mig och som det ser ut nu så verkar jag inte ha lust att tvätta något heller eftersom jag tydligen hellre sitter här, detta innebär också att jag kommer att hata mig själv imorgon för att jag inte har något att ta på mig.
Dagens mest bisarra problem är godispåsen som lcokar i skåpet.
Godispåsen som jag inte borde öppna men ack så gott det vore att få sitta å smaska nu när barnen har lagt sig.
Ni ser livet är nog inte så usligt trots allt.
Tänk att man ens har möjlighet att välja om man äter eller inte och att man får hindra sig själv från att äta istället för att söka söka och endå gå hungrig till sängs.
Lyxen att man faktiskt fått vara hemma hela dagen med sina barn är inte heller något man bör klaga på.
Idag blev vi dessutom bjuden på mat och tillbringade stor del av dagen hos en vän.
Dom skodda hästarna slapp ut på tur idag också trots storm. Tänk att man har möjlighet att unna sig en så pass dyr hobby som hästar och att hästarna endast finns till för ens egna nöjes skull.
Jag har mycket att vara tacksam för!

Hon som får tänder

Godmorgon!

Detta är hon som håller mig vaken på nätterna och hon som vill äta mer än en gång i timmen.
Detta är tjejen som orsakar att jag ständigt är trött och går kring som en vandrande zombie.
Detta är tjejen som gärna äter som en häst även dagtid och slukar allt som inte har klimpar i sig.
Detta är hon som är nyfikenheten själv och alltid vill vara med där det händer saker.
Detta är tjejen som allra helst vill mysa i famnen och bara ta det lugnt.
Detta är tjejen som redan börjat säga sina första ord och gillar att prata och kommunicera.
Detta är tjejen som älskas så otroligt mycket av oss alla och förgyller våra liv på alla möjliga sätt.

Killen på bilderna är han som är hennes storebror.
Han är den som har så mycket vilja i kroppen just nu
Killen på bilden söker mycket bekräftelse just nu, han vill vara störst, snabbast och bäst.
Killen på bilden älskar sin lillasyster över allt annat och hur mycket han än bråkar med sin yngre bror så skulle han aldrig göra något mot henne.
Killen på bildens favoritlek är kurragömma just nu.
Killen på bilden är precis lika mycket älskad som de andra två barnen är!

Kastade mig in i året

Hej!

Här ekar det tomt eftersom frun i huset är konstant upptagen med annat.
Vi har träffat mycket folk på sista tiden och haft många saker inbokade så i och med det så har tid att sitta ner och skriva inte existerat.
I helgen så hade vi släktkalas en dag och samma kväll hade vi vänner över på mat. Lördagen hade vi familjebesök samt att Breeze blev skodd och Mellizza och Meciliah gick en långtur.
Söndag var vi borta precis hela dagen och mellan det har hästarna blivit motionerade och barnen blivit rastade.
Barnen har fått nya skidor och tycker det är jättekul att skida.
Vi ska hoppas de ärvt pappas talang och inte min katastrofala teknik och inställning.
Jag blev alltid andra sist på alla tävlingar och Gubben blev alltid först.
Jag tycker 3 km skidning är långt och Gubben tycker 30 är aldeles lagom.

I torsdag var vi med Meciliah och Mellizza till manegen och hoppa litegrann tillsammans med tjejerna som brukar vara här.
Hoppningen gick riktigt bra, men lastningen får vi träna på minsann.
Maken till envishäst den ena.
Breeze har jag fått börja skritta igång men ännu känns hon långt ifrån bra.
Stel och skarp i musklerna och ovillig att röra sig.
Ont har hon fortfarande i bakdelen och vill inte sätta tyngden dit.
Det märks att höger bak är sjuk.
Gillar inte när hästarna inte mår bra.
Då tryter min motivation och inspiration och allt jag funderar på är hur jag skall kunna få pållen att må bättre!

Ne jag vill inte såga av mig benet

Hej!

Storebror lekte med leksaksmotorsågen idag och låtsades såga i sin lillebrors säng.
Du kan ju såga av benen på samma gång du håller på sa jag varvid han tittade förskräckt på mig och sa att nej mamma det vill jag inte för jag vill kunna gå.
Stackarn missförstod mig helt när jag menade att han kan leka att han sågar av sängsbenen.
Tre årsåldern är härlig när både språket och tankarna utvecklas hela tiden.
Han har även börjat berätta vad han drömmer om nätterna och det är alltid roligt att höra om.
Han älskar sin lillasyster otroligt mycket och vill alltid att hon skall vara glad.

På hästfronten så har de fått gå på promenad idag.
Under turen så träffade vi på en träbjörn och Breeze trodde nog att den var riktig och bara väntade på att få ta en tugga av henne.
Meciliah å andra sidan genomskådade bluffen på en gång och bara väntade på att hon själv skulle slippa å ta en tugga av den.
Tänk så olika de är hästarna.
Meciliah är den som är självständig med skinn på näsan.
Hon är ruskigt smart och älskar utmaningar.
I terrängen gör hon sig som bäst och tar sig fram precis överallt och söker hela tiden efter nya äventyr.
Breeze å andra sidan så vill hela tiden ha stöd.
Hon vill att man berättar åt henne vad man vill samt art hon gladeligen överlåter ansvaret åt föraren.
Hon vill ogärna ta egna initiativ utan vill mest bara vara till lags.
Väldigt intressant att jobba med dom båda och man får ha helt olika strategier!

En sorglig och eftertänksam start på året

God kväll och gott nytt år!

För oss började året med nyheterna om att min kära farmor fått somna in och lämna denna värld.
Hon var helt klar ända in i det sista och jag har en känsla av att hon tryggt fick somna in i tron att hon skulle få slippa sina krämpor och äntligen få fara till himlen och få träffa farfar som gick bort tidigare i förra året.
Varje gång någon nära går bort så blir man påmind om hur skört livet är och att man inte skall ta något förgivet.
Allas våra dagar är räknade och man har ingen aning om vilken som är den sista.
Man påminns om att man ska ta vara på livet och de människor som man har runt sig.
Att det inte är en självklarhet att man träffas i detta liv igen.
Det är såna här dagar man vaknar till och tänker igenom livet.
De vardagliga bekymren är plötsligt inte så stora utan man inser att man bör ta vara på varje dag.
Farmor kommer jag alltid att minnas med värme i hjärtat och med glädje.
Hon var en härlig kvinna, lite av en förebild för mig eftersom för henne var allting möjligt.
Där andra såg hinder så såg hon möjligheter och hon har många gånger förvånat mig.
Farmor var mor till 14 barn varav hon fick de 5 första på 3 år.
Redan det säger ju lite om vilken redig kvinna hon var.
Vi barnbarn har fått höra många historier om vad hon hittat på och hur hon löst saker och hon har lärt mig att saker kan bli bra även om de inte blir som man tänkt sig och att allting inte behöver vara perfekt.
Redan när jag var barn så sa hon åt mig att jag skall bli närvårdare när jag blir stor för då skulle jag alltid ha arbete.
Aldrig i livet svarade jag då, finns inte en chans.
Det tog några år och så sökte jag in till Närvårdare och det är precis vad jag är idag.
Farmor var en kvinna som inte var rädd för att ge en råd om livet även när man var i de värsta tonåren.
Hon vågade komma fram till en och säga vad hon hade på hjärtat och vad hon tyckte om saker och ting.
Det är en sak jag aldrig kommer att glömma!

Tack för allt käre Farmor och vi ses i framtiden  <3