Anakonda

Hej!

Äntligen fredag om man får säga det så?
Intog helgen på bästa sätt tillsammans med N och hästarna.
De håller på att gräva nära där vi bor och Meciliah trodde nog att hon skulle bli uppäten av de långa svarta anakondorna sim låg och lurade i diket när vi red förbi.
Inte lätt å se skillnad på ormar och långa monster slangar.
Hästarna har haft en riktig kölsknäpp denna vecka.
Jag red Breeze igår också och hon lekte frustande eldsprutande drake under hela turen.
Det for än hit och en dit men hela tiden framåt. Breeze är inte särskilt förtjust i att få gå i täten när man är ute i terräng eller hon tycker nog det är kul men hon är så pass ovan så hon ser en massa spännande saker som potentielt kan tänkas vara farliga.
Det var rätt skönt att hoppa av sen och glädja sig över att man fått en ordentlig balans träning och att man hölls kvar dessutom.
Syrran var hit och fotade hästarna häromdagen med.
Jag fick så otroligt fina bilder på hästarna.
Rekommenderar verkligen Jenny om man vill få fina bilder på hästarna och det säger jag inte bara för att hon är min syster.
Tveka inte att ta kontakt med henne om du vill få fina bilder på dina hästar eller tex behöver bilder till en annons eller bilder till ditt företag. Jag lovar att du inte blir besviken.
Hon är sen inte särskilt dyr heller så alla borde nog ha råd :)
Det har varit mycket häst denna vecka.
Häst blandat med sjukhusbesök och barn.
Barnen är äntligen friska och vi vuxna börjar också vara på bättringsväg.
Även denna förkylning överlevde vi.

Djävulsklo

Hej!

Jag började ge Breeze djävulsklo i antiinflammatoriskt syfte vilket jag tycker har fungerat bra.
Dock blev jag informerad om att man inte skall ge det åt ston som man tänkt betäcka samma år och det hade jag ju liksom tänkt göra.
Att man inte ska ge djävulsklo när de är dräktiga så visste jag redan eftersom det orsakar sammandragningar i livmodern som biverkning men inte att man inte skall ge åt ston man tänkt betäcka.
Är det någon som vet hur länge man borde hålla upp innan betäckning?

Alla veckans dagar har hittills gått i hästens tecken.
Jag har haft hand om Pirayan i helgen och ännu på måndag och det har varit roligt.
I Måndags red jag hobom och det var en spänd kille som såg monster mitt i manegen.
Monster hallucinationen var två hinder täckta med filtar
Han kände nog sig som bockarna bruse som skulle gå över trollebron.
Efter ett tag och otaliga volter senare så slappnade han av och kunde börja koncentrera sig. Då blev det lite lättare att hitta knappar.
Breeze har jag ridit lite försiktigt och det är så roligt så roligt.
Älskar att rida den hästen.
Sitter med ett fånigt flin på läpparna mest hela tiden.
Idag var syrran hit och fotade och nu väntar jag med spänning på bilderna.

En dag när det inte räcker att räkna till 10

God eftermiddag!

Vi har haft en urusel dag om jag får vara ärlig.
Barnen har gnällt gråtit och skrikigt precis hela dagen.
Allt har varit fel speciellt för treåringen.
Han har fått för lite gröt och han har fått för mycket gröt, han har varit hungrig och han har inte orkat äta upp.
Han har fått fel stol och han har velat vara med sin pappa och han har velat vara ute när vi varit inne och han har velat tvärtom.
Han har velat ha jackan när han fått halaren och han har velat frysa men inte ha handskar.
Treåringen hqr velat ha bröd när vi gjort kyckling och han har velat ha äppel när han fått päron.
Han har skrikit och bråkat vid butiken och han har slagit sin lillebror oräkneliga gånger. När vi försökt göra hans vilja har vi gjort fel och när han fått som han vill har han velat göra något annat.
Mestadels av dagen har han gallskrikigt i en hög på golvet så att det skurit i våra ögon.
Vi har otaliga gånger fått räkna till 10 idag men det har inte hjälpt, inte ens att räkna till 100 har hjälp.
Det var säkert därför jag också släppte nerverna på ett par killar som sprang förbi mig när jag kom med Meciliah. De ropade och skrek prickig korv efter hennw och det var liksom droppen på min dag.
Svängde hästen mot dem.och skrek att vill ni ha prickiga korven över er eller och lät Meciliah springa några steg mot dom.
Väldigt omoget av mig, och väldigt opedagokiskt och framför allt osmart men tålamodet höll inte mer.
Det är inte ordet prickig korv som stör mig utan det är att hästarna kan bli rädda när 20 st springer förbi och skränar skrattar och skriker på dom. Speciellt när man kommer med en lite uppspelt femåring så uppskattar man inte sånt. Inte heller när folk skrattar och hejjar på om hästen skyggar till och bockar iväg.
Inte häller jag sand i skidspåren heller fastän jag inte tycker om skidning eller gör punktering på fotbollar.
Meciliah var under resten av turen en yster trumperande unghäst, precis vad jag inte behövde idag.
Och jag vet att istället för att bli arg idag borde jag ha stannat grabbarna och förklarat att de helst inte ska skrämma hästen eftersom det kan hända en olycka om den blir jätterädd.. men det får bli en annan gång!

Förvånad

Hej!

Idag hade jag läkartid vid HVC och jag gick dit med inställningen att det här är onödigt och jag kommer knappast få någon hjälp.
Jag funderade på att avboka eftersom jag tänkte att akutläkaren sagt att jag är för ung för att ha några fel.
Döm min stora förvåning när läkaren tog mig på allvar och gick igenom hela min sjukdomshistorik och sen konstaterade att detta måste vi nog ta på allvar och verkligen utreda.
Så nu skall jag få remiss till både Inre medicinska samt få göra en neurologisk utredning för att utesluta både det ena och det andra. Jag skall testa ha en holter på mig ett dygn samt en blodtryckdapparat.
Jag skall också göra både ekg och eeg.
På måndag skall jag och ta en hel massa blodprov. Bland annat allergitester och sockerbelastning, även kolesterol, njur och levervärden skall tas.
Sen har jag direktiv att åka direkt till akuten om symptomen förvärras.
Eftersom jag är hemma så kunde jag inte få någon sjukledighet men det hade jag fått annars.
Så det var lite annat än jag förväntade mig kan vi ju milt säga, men det känns bra att jag kanske kommer få svar på vad som felas och det tycker jag är positivt.

Kurering!

Hej!

Vi har dragit på oss en brakförkylning!
Barnen har haft feber och vissa av dom hostar tills dom spyr.
Äldste sonen bantar och har gått ner över ett kg på under en vecka och är blek som ett lakan.
De övriga matvägrar också och efter ett par dagar försök med hälsosamma alternativ som barnen vackert ratade så gav vi upp och erbjöd vad som passade istället.
Chips går tydligen hem så vi äter chips och dricker Juice och sen ser vi film, filmen heter Peppa Pig och vi ser den om och om igen för härjar de så blir det nya spyor för föräldrarna. Mysigt!
Föräldraskapet är också förkylda men inte så sjuka så de däckat, eller det hade vi kanske gjort om vi inte haft barn men nu är fallet som så att man alltid är på gång oavsett vad.
Synd man inte förstod att uppskatta vissa saker innan man fick barn.
Saker som att ligga på soffan en hel dag utan att göra ett piss till exempel, eller att ligga vaken halva natten med en bra bok och sen sova läääänge på morgonen.
Saker man inte heller uppskattade var att få sitta och äta i lugn och ro utan någon satt en i famnen eller att ha någon som ligger och gråter vid ens fötter.
Att komma hem från jobbet efter en tung dag och sen inte prata med någon på resten av dagen bara för att man har lust.
Hur det känns att gå ensam på toaletten eller sitta på toaletten utan att någon bankar på dörren är också ett minne blott och att duscha ifred är inte heller något man är van med.
Dock har allting sin charm endå, det är lite av en livsstil när man sitter här med yoghurt i håret som någon guldklimp lyckats smeta dit och det konstigaste av allt är att man är lite för trött att ens gå och tvätta bort det.

Duktiga hästar allihop!

Hej!

Dagen har mest spenderats i stallet.
Jag började med att hälsa på Jenny och Pirayan och som vanligt träffade man på en hel hop med trevligt folk.
Jag red även Pirayan en stund och försökte hitta lite mera knappar.
Han tycker nog det är rätt märkligt att ha mig på ryggen eftersom jag och syrran rider på lite olika sätt.
Fick en bild på honom igår när han trampar genom ett hinder.
Det är pirayans lösning på problem om han får bestämma!
Jag ska ha hand om honom nu i helgen nät syster åker till Lappland och det skall bli roligt.
Vi tänkte inleda vår weekend med lite löshoppning på fredag.

Mina egna prinsessor fick också komma ut ett slag.
Red dom båda två en stund barbacka på åkern.
Breeze kändes pigg och glad.
Försökte smygöka hela tiden men lyssnade endå fint.
Meciliah var lite stel och ville inte riktigt ge efter på inner.
Hade hon fått välja så hade vi bara ridit rakt idag.
Dock uppförde hon sig endå fint så jag är nöjd!

En vänlig gest

Hej!

Ni vet dilemmat när man står i butiken och skulle behöva en kundvagn för att ha någonstans att sätta barnen när man skall handla och man febrilt gräver i fickorna för att hitta någon småslant att låsa upp vagnen med, och hur man än letar så hittar man inga pengar.
Då må ni tro att man blir glad, tacksam och förvånad när en vänlig själ plötsligt frågar vill du ha en peng så du får låst upp vagnen då blir man verkligen genuint glad. Tack du som räddade vår dag idag!
Något annat som också gjorde mig glad idag var att syrran erbjöd sig att ha äldsta sonen halva dagen så att jag och Gubben fick mera tid för de andra barnen.
Vi passade på att åka till stan och shoppa lite slutspurtsrea kläder.
För en gångs skull fyndade jag massor av kläder.
JKag vet inte när jag sist skulle ha köpt något nytt som inte varit begagnat.

På kvällen hängde jag med syrran till Pirayan och Cobrah och hann själv rida Pirayan lite också.
Det är alltid intressant att rida andras hästar som fungerar olika än ens egna.
Han är lite speciell Pirayan, väldigt känslig och van med syrrans egna minimala signaler så det tar alltid ett tag innan jag hittar knapparna på honom.
Idag hade hon dock hunnit köra slut på honom innan jag red så travade bara av honom litegrann.

När jag kjom hem så fick även Marilyn och Breeze komma ut.
Breeze gicke n kort promenad och det fick även Marilyn göra.
Idag passade vi på att utforska lite diken.
Vi har tyvärr lite dålig fölhage, den bestär endast av åker och det gör att hon inte är så van med skog och diken och andra naturhinder.
Därför försöker jag visa henne ett och annat så hon skall lära sig vad det är.
Hon har blivit duktig på att gå i rimma och grimskaft.
Stannar direkt jag stannar och går när jag går med slakt griumskaft.
Hon bryr sig inte nämnvärt fastän mamma lämnar hem i stallet och det är också ett av målen jag lagt upp före hon på riktigt fyller ett år.
Transportträning 'är det som kommer näst på schemat och något jag borde få in i rutin snart.