måndag 5 december 2016

Träff med min teammate

Hej!

I lördags styrde jag och Robin kosan norrut för att hälsa på min bästa vän och teammate som bor sju svängar bort men trots detta är det flera 100 km som skiljer oss åt.
Fanny och hennes familj har haft ett par tuffa veckor och sen tidigare lever de med skyddad identitet.
Fannys ex är en våldsam  kriminell och knarkande kvinnomisshandlare och har många gånger misshandlat henne svårt.
De har några år bott på skyddad adress för att han inte skall hitta dom men nu har tyvärt deras adress blivit röjd och han vet var de bor.
I förra veckan dök han upp på hennes jobb och sen dess har de fått gå på helspänn och knappt kunnat gå ut genom dörren.
Polisen är givetvis inkopplad och vi ska hoppas och be att de snabbt får tag på honom så att Fanny och familjen kan gå tillbaka till sitt normala liv.
Jag vill passa på att uppmana er alla att ALDRIG någonsin ge ut någons adress eller tala om var de bor eller vem de bor mef ifall de bor under skyddas adress. Det finns en orsak till varför vissa människor behöver skydd!
Vi startade tidigt och kom fram en ett tiden.
Väl framme blev det mys, gos och bus med hästarna.
Båda hästarna älskar att showa och visa upp sig och bjöd på en fartfylld uppvisning. De har verkligen superfina rörelser båda två och jag är stolt över att just de hästarna är en del av vårt team.
Jag hade med kameran och fick en hel drös med nya fina bilder att bjuda på.
Cemaala som var så mager och eländig i förra vintern var så mycket bättre nu och har förvandlats till en ståtlig drottningslik häst som vet sitt värde, det strålar om henbe nu.
Elvira Eireene har också vuxit och börjar nu se ut som en vuxen häst och mognat även psykiskt.
Verkligen jätteroligt att slippa iväg och planera inför nästa års säsong.
Även om man pratar via messenger flera timmar per dag så är det helt annat att verkligen sitta mitt emot varandra vid kaffebordet och prata.
Innan vi for hem blev vi bjudna på världens godaste middag.
Sällan jag pratar om mat på bloggen men har man fått mat som är det godaste man ätit i sitt liv så är det värt att nämnas!








fredag 2 december 2016

Dagen jag förvandlades till en treåring

Hej!

Det är någonslags trots på agendan hos oss just nu.
Det är mycket som man inte vill och alla gränser skall testas till max.
Båda grabbarna ligger allt som oftast i luven på varandra och om de inte grälar så härjar de eller så gråter någon.
Att dela på saker eller leka tillsammns tycks vara omöjligt och att vara utstuderat elak tycks vara deras nya hobby.
Vi är inne i en cirkel där allt tycks vara en maktkamp endera mot varandra eller så mot oss föräldrar.
Speciellt äldre grabben har det väldigt jobbigt just nu med både sig själv och andra, det är mycket känslor och mycket vilja i en liten kropp.
Vissa dagar tycks allting bli en ända soppa och man märker att ens tålamod tillslut börjar tryta efter en lång dags kamp.
Igår hade vi en sådan dag och Gubben var borta precis hela dagen.
Vi bråkade från morgon till kväll kändes det som.
Var det inte påklädning så var det avklädning, lek utevistelse eller innevistelse.
Det var bråk om pennor, toa besök och däremellan kom lillebror i vägen och fick sig en snyting.
Bråkade inte storebror så var lillebror framme och nu som då var det alla tre barnen som grät eller skrek på samma gång.
På kvällen efter att vi bråkat och haft oss efter att alla blivit badade vilket också i och för sig var dumt att jag började med så satt vi och åt kvällsmål och plötsligt börjar så flyger en ostbit fylld med majonnäs och landar i mitt nytvättade hår.
Förklarar att så gör vi inte och killen bara skrattar och tar nästa näve mat och kastar en blöt stor näve mat på mig igen som denna gång landar på mina rena kläder.
Jag känner ilskan växa tills jag nästan kokar och plötsligt ser jag mig själv ta en stor näve sallad med dressing på och slänger tillbaka så maten flyger åt alla håll rakt på honom." Nå vad säger du, frågar juag honom där han sitter med håret full med mat och sallad, var det roligt med att få mat kastad på sig?
Då plötsligt blir det tyst och han svarar eftertänksamt Neeeej..
Vi måste nog städa nu konstaterar han efter och städar sen frivilligt för första gången på hela veckan upp utan att så mycket som ett ord.
Resten av måltiden förflöt sen utan incidenter.






onsdag 30 november 2016

Efter snö kommer regn

God kväll!

Jag är så glad att jag passade på att ta tillvara snön den korta stunden som det varade, jag hann rida alla hästar i pudersnön och det var så värt mina frusna tår!
Både Breeze och Meciliah skrittades barbacka och jag njöt för fulla muggar när man strosade runt. Båda två fick sen också springa av sig på linan en stund och det uppskattades.
Marilyn blev verkad på samma gång och hon skötte sig galant förutom att hon några gånger ville dra benet åt sig.
Det är sådant man får räkna med när man har att göra med fölungar.
Igår blev det också lite snöridning med Mellizza och Meciliah, och det var två ystra och glada hästar som plumsade iväg.
Mellizza gick och småtaktade i skritten och i traven tog hon i för kung och fosterland så¨att jag hade fullt sjå att hänga med i svängarna.
I galoppen låg hon på konstant och väntade bara på signal att få öka.
Meciliah var oockså pigg och sprallig, kunde knappt hålla sig i skinnet när det blev tal om galopp. körde upp huvudet och småbockade lite men hörde endå på bra.
Precis när vi hade ridit klart började det regnsnöa som efter ett tag förvandlades till regn
Idag är det betydligt sämre väder, vägen är en isgata så att jobba hästarna på¨gårdsplanen är inte att tala om.
Hagen är dock ännu täckt med snö så busade igång hästarna där så de fick springa av sig samt att jag sen lät allihopa hoppa stocken några gånger i båda varven. Roligt roligt.
Skönt att ha alla hästar ordentligt avdammade, förra veckans stress gjorde att motioneringen av dom gick på sparlåga.









tisdag 29 november 2016

När man inte kan skriva orden!

Hej!

Att skriva är lite som en terapi för mig, ibland är det skönt att sätta sig ner och få allting till pappers och plötsligt ser man svart på vitt hur tankarna har blivit till ord.
Ibland finns det dock tillfällen då man inte kan sätta sig ner och plita ner sanningen, för sanningen är aldeles för ful och hemsk för att man ska vilja sätta den till bokstäver.
En sanning så ful så man vill kräkas.
En sanning som inte är min verklighet men någon annans.
En historia som är som en roman du kan gotta ner dig och läsa men om den handlade om dig så ville du helst bara trycka på delete.
En historia som borde berättas men inte kan komma fram.
Just nu skriver mina tankar historia men bokstäverna får utebli.

Just nu spelar mitt eget liv inte så stor roll om vi säger som så.
Mina egna små vardagliga bekymmer är plötsligt helt oväsentliga.
Det finns viktigare saker än så att tänka på och det blev man plötsligt hastigt påmind om.
Helt plötsligt står man på standby även om det egna livet rullar på!




söndag 27 november 2016

Möjligen en Ford...

Hej!

Gårdagen gick åt till bilprovning.
Vi testade Volvo och vi testade Chrysler, vi prövade Peugeot och även Audi.
Vi kom dock hem tomhänta.
Idag är gubben iväg och kollar en Ford, få se om det blir en sådan??
Själv gillar jag inte att se på bilar, jag kunde ha köpt alla gårdagens bilar utom chryslern.
Gubben är lite mera kräsen och har svårare att bestämma sig.
Så jag backar of och har bara två krav.
Att den skall kunna dra transporten och att den skall vara billig, vill inte ha någon dyr bil som endå bara revas och sjunker i värde.
Barnen var hos mina föräldrar hela gårdagen eftersom det inte är någon höjdare att ha dom med.
Jag tror att de hade det betydligt bättre med dom medan vi yrade runt.
Lilltjejen var dock med oss och testade bilar med stort intresse.

På kvällen kom några vänner över och spelade Poker, eftersom vi saknar pokermarker så spelade vi om makaroner och det gick hur bra som helst.

På sen kvällen for jag sen ut med hästarna.
Meciliah jobbade jag från marken med hemläxan vi fått av David, det går bätter ovh bättre hela tiden och sakta men säkert så börjar vi hitta ett gemensamt språk och Meciliahs spända bakmuskler blir bättre.
På slutet så tricktränade vi lite och det tycker hon är kul.
Introducerade vinka åt henne igår och det fattade hon på en gång.
Snurra är också ett av de kommandon vi tränar på och snart  börjar det bli dags att pröva på det löst.
Marilyn fick komma ut i gången en stund och bli ompysslad.
Hon fick ansiktet rakat i träningssyfte och det var inga problem alls, nästan så hon är lättare att raka än att borsta så pass bra gick det!
Nu är de5 ju inte så att en liten fölunge behöver kunna bli rakad, men tränar på det endå mest för egen skull samt att jag ogärna vill bråka med  klippningen senare i sommar när hon skall visas!








fredag 25 november 2016

You we and I

Hej!

Hur är det med dig? Vad är viktigt för oss och vad tycker jag?
Eller!
Jag tycker så här därför så måste alla tycka så här och tycker du inte så så är det din förlust.
Vilken av dessa människor tror ni det är lättare att komma överens med?

Överallt ser jag citat och tänkesätt som uppmuntrar till att alltid sätta dig själv i första rummet och om än det är viktigt i viss mån att se till sig själv så fungerar inte samhället om vi alla alltid först tänker på vad endast jag själv behöver!
Om jag om min vilja och mina behov alltid går först och jag struntar i alla andra och om alla andra tänker precis lika mycket på sig själva som jag gör, då blir det inte riktigt någon trevlig stämning.
Vad hände med " allt vad du vill att människor skall göra för dig skall du också göra gör dem" och "du ska älska din nästa så som dig själv" ?

Hur vi än ser på det så Går det inte alltid att sätta sina egna behov först i alla sammanhang.. eller visst går det och många gör och många är arga, bittra och besvikna över att folk är idioter och inte tänker på dom och sen sitter de s.k idioterna och är arga över att ingen någonting förstår och vill aldrig prata med personerna i fråga ner.
Sen finns det de som förgäves försöker medla med hopp om förbättring som tillslut blir trötta och måste tänka lite på sig själv.

Well detta inlägg blev det ingen lösning på, blev bara en brainstorm



Billösa morotsfantaster

God morgon!

I natt har vår älskade dotter varit en solstråle, efter nattningen kl 9 ville hon äta med under en timme imellan, det har hon i och för dig velat göra hela nätterna den senaste månaderna och modern börjar bli lite trött på det hela.
Kl 01.00 inatt gav jag upp och värmde en burk morotspure åt henne som hon åt med glupande aptit.
När burken var uppäten var hon pigg och glad och full med bus.
Den ungen är ett riktigt lyckopiller till och med på natten och även om man borde sova så kunde man inte låta bli att dra på flinet.

Gårdagens största överraskning var att bilen blev såld efter kl 10 på kvällen.
Nu är vi då altså helt billösa.
Föreslog för Gubben att vi skulle köpa en till häst och börja rida från ställe till ställe men det skämtet uppskattades inte.
Nu börjar då billetarjakten igen spännande!
XC 90 har vi varit väldigt nöjda med.. Dock tror jag det blir en billigare bil denna gång som man inte behöver bekymra sig om ifall barnen repar lacken!

Ikväll ska jag och Gubben på date med mina barndomsvänner.
Då blir det väl att ta varsin häst in till stan hehehe.. vilket jag inte skulle ha något tog men gubben skulle nog tycka att det var mindre romantiskt!