Snorungar

Hej!

Så kom miesflunssan som ett brev på posten, rinnande näsor, febriga nätter och gnälliga barn.
Även frun i huset satsar på att bli sjuk denna gång.
Vi underhöll oss nattetid med att springa från säng till säng och torka snoriga näsor. Mittkillen roade sig med ilskna rop och stora hopp så man fick vara rädd att sängen inte skulle gå sönder om vi inte var framme i hans rum när han nästan var vaken.
Nu på morgonen underhåller vi oss med att försöka få barnen att äta något i alla fall. Det är inte gurkstavar och kikärtsbiffar som erbjuds här inte utan det är allt vad en liten sjukling kunde tänka sig att äta. Såsom riisifrutti, limpa, chips och smoothie. Nöden har liksom ingen lag här just nu.
Egentligen har vi inte tid med det här, jag skall på jobb och på lördag har vi bröllop. Min bror som gifter sig och jag har fortfarande ingen klänning.
Det gäller helt enkelt att försöka kurera sig snabbt och bli frisk så fort som möjligt. Jobbet lär jag dock få skippa idag, ingen influensa man önskar någon annan, speciellt inte någon åldring.
Dagens program går ut på att försöka underhålla oss själva med så många filmer som möjligt.
Barn nummer 1 älskar film, de övriga två är måttligt roade.
Vädret tycks för ovanlighetens skull visa sig från sin bästa och allra helst hade vi varit ute hela dagen, men mina barn och lugna lekar hör inte riktigt ihop tyvärr. När vi är ute skall det cyklas, springas, sparkas fotboll,  hoppa studsmatta eller brottas. Pulsen skall ligga på 160 mest hela tiden och jag tror inte det är något att rekommendera febriga individer.

Plask

Hej!

Det har regnat och regnat och våren lilla lägenhet för att jag inte vill vara inne med barnen längre stunder.
90 kvadrat och 3 vilda barn går inte riktigt ihop för oss.
Speciellt när ett rum är på vinden och knappt används samt bastun och badrummet tar upp mycket plats.
Därför finns det inget dåligt väder men nog dåliga kläder för oss och vi trotsar vädret och är ute i alla fall.
Barnen älskar att leka i alla vattenpölar och tro det eller ej så gör våran nyaste familjemedlem Elsa också det.
Inte så ofta man träffar på katter som gillar vatten.
Barnen har gladeligen öst vatten, hoppat i vattenpölar, cyklat genom vatten och även lekt att de varit på fisketur.
Däremellan har de legat i en hop ock bråkat så stickorna sprättat.
Vet inte om det är vädret, barnen eller mig det är fel på men de vill helt enkelt inte komma överens idag.
Nu tre timmar senare och flera blöta individer senare så ångrar jag nästan att jag gick ut.
Katten är genomblöt och ser ut som om den fått skabb, barnen är drypande blöta och det rinner bokstavligen lera av dem.
Tvättmaskinen går härmed varm och barnen är intagna i säkert förvar och fått sätta tänderna i köttfärsbiffar som jag hann svepa ihop så länge de åt frukost.
Nu ska vi försöka tina upp oss och göra det bästa för att försöka att inte riva stället. Hittills går det inte så bra!

Back to reality

Hej!

Efter en skön sommar med inte så många måsten så återgår livet till det vanliga.
Gubben börjar skolan igen och jag fortsätter mitt jobb.
Snart kommer Breeze hem igen, Pirayan har flyttat hem till oss och Alvin börjar Dagklubben.
Tänk vad tiden går, just hade han lärt sig gå och nu skall han börja ta de första trevande stegen på egna ben.
Det lär nog gå bra, han kommer tokgilla att få nya kompisar och få annan stimulans än han får hemma med mig.
I förra veckan hade jag en välbehövlig semester och for tillsammans med min syster och en mycket god vän till Sverige.
Där hälsade vi på Fanny och hennes hästar samt turnerade runt i Norrbotten och hälsade på arabuppfödare där. Det var roligt att få känna lite mera på Fannys hästar och  planera hur vi skall få teamet att utvecklas framöver.
Vi har en del roliga saker framför oss nu i höst, bland annat premiering på schemat.
Vi fick se många fina hästar där, både ston, hingstar och unghästar.
Många olika modeller på araberna och alla vackra och utmärkande på sitt sätt, gemensamt för dom alla var det underbara temperamentet som utmärker det arabiska fullblodet.
Till och med hingstarna är oerhört trevliga och älskar att bli kliade och få uppmärksamhet.
Vi fick också träffa mycket trevliga människor som bodde på den ena vackrare platsen än den andra. Där hade jag kunnat bo alla dagar i veckan så länge man kunnat ta sina vänner och bekanta med sig
En mycket härlig semester fick vi och massor av ny inspiration. Nu vill jag bara ha en häst att rida så är livet under kontroll igen.
Sen har jag en mycket god vän som letar foderhäst.
Allra helst en lite större arab som passar för träning och tävling, men också andra lättare raser beaktas.
Hon har hjälpt mig att rida mina araber när jag själv inte kunnat samt haft några av dem på foder också under mina graviditeter. Väldigt duktig och pålitlig tjej!
Här har någon chansen att få sin häst riden, omskött och tränad om man själv inte hinner eller har möjlighet.

Fotograf Jenny Sulkakoski som fotat

Utställning i Hamina

Hej!

För två veckor sen stod vi och tvättade hästar för fulla muggar samt klippte huvud och öron och finputsade så mycket vi bara hann.
Diverse missöden senare med en katastrofklippning och blomdoftande vackert flätade hästar så  packade vi in hästarna i transporten och styrde transporten neråt i landet.
Nästan 500 km senare så anlände vi till Hamina som ligger på Finlands östra sida och angränsar nästan till Ryssland.
Därborta är det fint, backigt och lummigt, otroligt vacker terräng. Hade det inte varit för alla kära släktingar och vänner så hade jag tagit mitt pick och pack med mig och flyttat dit bort, så vackert är det där.

På lördagen sen var det dags för utställning, först ut var Marilyn som debuterade sin första riktiga visning i showvärlden, jag var ganska nervös eftersom jag visste att domaren var en nogrann och sträng suomen hippos domare men min oro var helt i onödan.
Marilyn visade sig helt bra, lite orolig i uppställningen på grund av att hon tappade fokus när det hände så mycket i uppsamlingsringen.
Domaren tyckte dock om henne och hon fick 90 poäng och knep en andra plats.
Vinnaren som var ingen mindre än hennes halvsyster fick 90,5 poäng så det var tätt i ledningen.

Efteråt var det Breezes tur, hon var på gott humör och trots att hon stått en längre tid nu så gjorde hon sin livs show och blev klassvinnare samt blev utvald till utställningens bästa arabsto.
Detta är den första showen som Breeze faktiskt har varit med på noterna och tyckt att nu visar vi dem vad jag kan.
Hon var så otroligt vacker och så värdig och jag var så oerhört stolt över min fina eldflicka.
Det var många känslor där på samma gång, livet med Breeze är aldrig en självklarhet, det känns som om tiden vi har är lånad och alla guldkanter suger man åt sig och bevarar i hjärtat.

Sist men inte minst så var det Mellizzas tur, henne hade jag bara med som sällskap åt Marilyn egentligen men hon hade nog andra planer.
När det blev hennes tur stormade hon in i ringen med svansen över ryggen och visade upp sin allra finaste trav.
Stolt och glad körde hon järnet och tog i för kung och fosterland.
Folk stod med gapande munnar, detta hade de inte väntat sig av min lilla lite gråhåriga 23 åring. Domaren gav henne 90 poäng och hon blev vinnare i sin klass.
Under prisutdelningen gick det inte att hålla tårarna borta längre, jag såg på Fanny som stod där i ringen med henne att hon också torkade sina tårar och då rann de ännu mera. Fina fina Mellizza vilken stjärna hon är!

Efter showen blev vi bjudna på IP mat och efter det så blev det en ridtur i Haminas vackra terräng. Minttu på Laurent, Wilma på pelennor och Jag på Mellizza
Säg avd ni ill om araben men det är en fantastisk ras med en underbar mentalitet. Först showa loss under dagen. pigga ystra och blåsande för att två timmar senare kunna ridas ut 2 hingstar tillsammans med ett okänt sto i mitten och det med inga konstightere alls. Precis som om de aldrig gjort något annat.

Än en gång efter en fin show känner jag mig så tacksam över alla fina människor som blivit lagda i mina liv. Medhjälpare som kommer och hjälpa mig klippa och tvätta, folk som kommer med som sällskap och hästskötare, och som får slita och ha sig för att vi skall få det hela att gå runt, en handler som kör nästan 1000 km enkel väg för att sedan köra hem igen och det enbart för mig och mina hästars skull och folk på plats som erbjuder oss sitt hus så att vi får sova där.
Helt otroligt vilket team vi är och alla behövs verkligen och har sin egna viktiga uppgift för att alt skall snurra.

EEEEEEMIIIIIIIIL

Hej!

Du farfar du behöer nog köpa ny olja säger mellersta sonen glatt när Farfar kommer in med en tom oljekagge och ser frågande ut.
Vet du farfar din olja är helt slut säger han sedan, den har jag använt till min traktor vill du se var jag tankat svarar han lika oskyldigt med ett leende på läpparna.
Glatt traskar han ut och visar farfar var han hällt ut otaliga litrar med växellådsolja över en buske. Hur en lite 2 årig pojke lyckas släpa oljedunkar ur garaget och få upp korkar som är fastskruvade är en bra fråga, men en sådan är vår lilla Ismael.

Pappa Pappa nu har jag stängt av alla frysar konstaterar han glatt en dag under den dagliga utflykten till närbutiken, du har vad?
Jaa nu har jag tryckt av alla frysarna på knappen proklamerar han glatt och mycket väl det har han hunnit med i förbifarten när vi gått förbi.
Hädanefter dubbelkollar vi alltid frysarna innan vi lämnar en butik eftersom han hittills ett 20 tal gånger lyckats få dem avstängda och snabbt går det dessutom.

Jag har just matat fåren jag säger sonen glatt nr han en eftermiddag kommer ut ur fårhuset, jag har matat dem med avanten.. Ja ja vad roligt säger jag bara.. Du vet mamma fåren måste ju få mat.. Joo det är nog viktigt att fåren får mat svarar jag.. Senare samma kväll när jag ska mata hästarna går jag in i fårhuset för att hämta hö och hör att avanten är igång.
Då har sonen tidigare på dagen vridit på huvudströmbrytaren och startat den men inte fått den avstängd. Tack och lov har han inte kört iväg.

Livet blir aldrig tråkigt md våran Ismael

I would not call it perfect

Hej!

Bloggen en plats där man kan skriva för att avreagera sig på eller välja att vara tyst.
Det finns stunder i livet när man lika bra kan sätta sig tillbaka å se hur man inte riktigt vet hurudan vändning livet skall ta, kanske till något katastrofalt eller så kan man ju alltid hoppas på något bättre. Flytet infinner sig inte riktigt, uppförsbacke kan vi väl kalla det.
Vill inte vara den som sitter här bakom skärmen å gnäller på hur usligt mitt liv är, hur synd det är om mig och hur usligt det kunde vara. Vill inte sitta här och gnälla om hälsan, om barnen, om strulande hästar och allt däremellan.
Alla vet vi ju dessutom hur det ser ut i världen å allt folk som lider nej usch.
Någon gnällspik vill jag inte vara, men känner mig som en sådan just nu och det är nått jag avskyr!
Loggar nog ut ett tag tills jag blir lite trevligare, har lite intressantare livsfunderingar och förhoppningsvis har några goda hästnyheter.
Utställning har vi i alla fall om 10 dagar och det ser jag fram emot!
Marilyn är dock inte i någon vacker växtfas.. hittar bara dåliga sidor där kritisk som jag är.. lär väl förhoppningsvis ändra.. å Breeze, ja Breeze är Breeze fortfarande inte dräktig och vill inte låta sig betäckas heller trots 2 månader hos hingst å 3 brunster.. Hon är noggrannt undersökt å inget avvikande har hittats utom streptococcer  vilket hon nu blivit behandlad för! Blir ju lite dyrt kan vi väl säga eller som Gubben tröstade mig med dom där pengarna kunde du ju lika bra  ha köpt ett nytt sto med.. well well..
Har någon ett arabsto som de vill låna ut till avel tar jag mer än gärna emot, vill hemskt gärna inte gå ännu en sommar utan föl.

Eyes wide open

Hej!

Vi läser på nyheterna om Nazister som har årsmöten och marscherar, vi läser om judar som flyttar bort från Sverige för att de inte längre kan leva där, vi läser om terrordåd som utförts av terrorister som sympatiserat med IS och som polisen hållit koll på och vi läser om kvinnor som blir mördade på grund av hedersskäl efter att de blivit våldtagna. Vi läser också om plan som lyfts tillbaka till krisdrabbade länder med livrädda barn och familjer ombord och jag funderar var är logiken.
Under andra världskriget och efter så sa folket att det aldrig skulle få hända igen och många många påstod att de inget visste eller inget kunde göra.
Folk stod passivt vid sidan om och såg oskyldiga människor trängas in i boskapsvagnar på väg mot en plågsam men säker död. Folk tog deras saker och bodde i deras hus. Oerhört många människor önskade att de aldrig blivit födda eftersom de föddes i fel ras eller i fel tro.
Efteråt så svor man på att det aldrig skulle få hända igen.. aldrig någonsin.
Nu förnekar många att det någonsin har hänt, nu får nazister fritt marchera och ha all rätt i världen att vilja förtrycka och mörda folk igen.
Nu får terrorister bo kvar i tryggheten medan många andra oskyldiga hederliga får sätta livet till istället.
Vi ser på det sticker lite i hjärtat och så går vi till jobbet, vi spelar lite fotboll och tittar på TV .. det är inte vår magplåga tänker vi.. det påverkar inte oss.. tills det en dag kanske gör.. eller en dag står i historieböckerna och folk frågar oss varför gjorde ni ingenting.. hur kunde ni låta det hända.. hur vill vi framtiden skall se ut? Reagerar många människor och försöker sätta stop är oddsen mycket högre än om vi bara hjärntvättat accepterar vad som helst.