Äntligen smög sig julfeelisen på.
Lagom mycket snö, inte allt för kallt och igår skymtade jag solen.
Något som annars är värt att uppmärksammas är att Meciliah igår fick ha ryttare på ryggen för andra gången i livet.
Det här med att någon sitter och klänger på henne så tar hon med en klackspark. Speciellt så länge man kliar och gosar med henne, då går hon nog med på vad som helst.
Det här med unghästar är så otroligt roligt.
Jag bokstavligen älskar att få följa med i deras utveckling och se på när de mer och mer formas till vad de skall bli till när de blir stora. D
et är otroligt intressant att få ha möjligheten att själv utbilda och lära dom precis vad man vill.
Sen är det ju givetvis en utmaning också, de är så olika allihopa.
Den lättaste unghästen vi har haft är nog Minna. Hon var en sån som man bara behövde tuta och köra med, fruktansvärt cool var hon.
Pirayan har inte varit så svår han heller bara han inte hade haft sina hingstfasoner som ung. Sen som ridhäst har han varit en riktig toppenkille som tycker att det är roligt att slippa ut och traska i skogen. Meciliah har jag inte riktigt helt kommit under fund med ännu.
Det tror jag beror på att jag helt enkelt inte hunnit och haft möjlighet att själv hålla på med henne och lära henne på det sättet jag själv vill.
I princip har jag ju nästan varit gravid under hela hennes livsstid så det är ju inte konstigt att vi inte riktigt har alla knapparna på plats ännu.
Det blir dock bättre och bättre för varje dag som går och tanken är ju att hon skall leva tills hon är minst 30 så nog skall vi hinna ha mycket roligt ihop hon och jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar