torsdag 28 november 2013

Lycka för pengar

Godmorgon världen!

Jag har funderat på en sak, vad är det egentligen som hästar gör med oss människor, helt seriöst de måste ju ha någon speciell dragningskraft..
Hur kan man bli så otroligt fäst vid dessa individer, hur kan de få en att må så otroligt bra. I stallet kommer jag ofta på mig själv med ett fånigt leende på läpparna.
När man är med hästar så glömmer man ju all stress runtomkring i livet och man bara är, man glömmer allt man gått och grubblat på tidigare under dagen och får en riktig verklighetsflykt. Det spelar ingen roll hur dåligt man än mår, i stallet så hittar man alltid en stund av frid och ro. Jag minns så väl när jag var sjuk i anorexi, allting var svart, allting var ett enda kaos. Det enda som hjälpte när allt var som mörkast det var hästarna. En timme i veckan hade jag lov att rida, en timme.. Den timmen var den enda timmen på hela veckan som inte snurrade runt anorexin. En timme i veckan som huvudet var mottagligt för något annat. En timme i veckan av total frihet.
Helt seriöst så gör man ju nästan vad som helst för dessa individer, man ger dem all extra tid man bara har, man slösar alla pengar man har på dom och sparar in på annat sätt, istället för att köpa nya jeans till mig själv så får pållen en ny grimma.
Åtminstone jag ägnar många timmar i dygnet åt att tänka på hästrelaterade saker, funderar ut nya ridvägar, tittar på åkrar och fantiserar vilken vacker hage det kunde bli, funderar på foderstater, kollar hingstar åt mina ston, funderar på vad vi ska träna nästa gång och så vidare. Om jag själv blir sjuk får ont i ryggen eller nacken så försöker man vänta ut det så länge som möjligt, när hästen blir sjuk eller någonting inte känns 100 så håller man på att oroa ihjäl sig, minsta småsår ska putsas och fixas och veterinären ska ut för att kolla att allting är bra. Det är otroligt vilka summor man lägger på dessa djur, det är otroligt vad man prioriterar bort för att ha råd att ha dom kvar, men de betyder ju så otroligt mycket, dom är så viktiga och jag kan inte tänka mig ett liv utan dom.

// Annelie




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar