Pysselväder

Hej igen!

Som ni alla säkert har märkt så är vädret helt usligt för tillfället. Eftersom vi bara har unghästar just nu så har vi ju inga skor på dom, så att ta in hästarna i den här blixthalkan känns som ett värsta självmordsuppdrag. 

Jag är ju livrädd att dom ska halka och bryta benen av sig så det är vila som gäller för dom just nu. Lillprinsessan är  en häst som inte uppskattar vila så mycket, hon håller på att krypa ur skinnet av överskottsenergi när hon inte får röra på sig. 

Som tur är så går hon ju endå på lösdrift och har stora ytor att springa på. 

Nu när det endå inte går att göra så mycket aktivt så har jag passat på att satsa på lite bondingtime med henne.. 

Meciliah älskar när man ger henne uppmärksamhet, hon älskar att bli borstad och pysslad med. 

Hon tycker till och med om när man filar hovarna på henne, då kan hon stå lös i boxen och njuta. 

Igår prövade jag också på att raka manen med klippmaskinen, det var inte lika populärt men hon accepterade det bra.

Lillasyster J:s ädla springare Pirayan fick också bli lite ompysslad häromdagen. Vi passade på att fila lite på hans hovar på samma gång. Pirayan tycker inte direkt att det är lika skönt som Meciliah, han höll nästan på att kola vippen av tristess. Pirre är en sådan häst som vill ha action hela tiden då är han glad och nöjd :)

Money money money

Tjena!

Tydligen så har vår kära gröna springare bestämt sig för att lilla familjen Salo har för mycket pengar. Igår hade vi ju in bilen på en rutinservice och då hittade verkstadsgubben lite annat smått och gott som skulle behöva fixas på vår bil. Tyvärr hade inte han möjlighet att laga bilen eftersom han inte hade de verktyg som behövdes.. Så nu ska bilen in på service igen och vi lär bli åtminstone 1000 euro fattigare. Vilken tur att jag är mammaledig och håvar in massvis med stålar NOT

Far from perfect

Godmorgon!

Klockan är halv 8 på morgonen och jag sitter redan i Esse och ugglar.
Började dagen med att stiga upp och föra gubben till arbetet.
Egentligen borde jag sen ha farit  hem och städa, för det är ju fredag och huset ser ut som ett bombnedslag.. Helt ärligt så kan jag godkänna att jag verkligen AVSKYR att städa så antagligen har jag smitit hem ifrån för att slippa se på eländet.
Istället sitter jag nu och väntar på att lillasyster J ska vakna så att hon kan hämta mig från Värnum när jag ska föra in bilen på service.
Det påminner mig också om att bilen nog borde städas så att inte bilmekanikern får en chock och går vilse bland allt skräp som finns i vår bil...
Just nu när jag sitter och skriver detta kommer jag även på att hemma i Bennäs ligger alla räkningar som jag skulle betala idag. Hur ska jag kunna hämta dem när jag inte har nån bil ?  Det var ju  lite mindre bra.

Dagens konstaterande från min sida får därför bli att jag är en riktigt tankspridd slarver. Fast istället för att jag deppar ihjäl mig för det så tänker jag se till att njuta av dagen. Jag kommer att ha tid att mysa med lillgrabben, jag kommer att hinna åka en sväng till stallet och göra sånt som får mig att må bra. Sämre kunde man ha det eller va?

Slarvigt dekorerad muffins som var jättegod i alla fall.

Lilla prinsessa

Usch vilket väder vi har idag, man blir riktigt ledsen av att titta ut genom fönstret, himlen gråter nämligen snöslask.
Idag gjorde Meciliah mig riktigt förvånad. Hon kom gåendes emot mig när jag skulle hämta henne i hagen. Plötsligt blir alla hästar skrämda av någon anledning och rusar hej villt iväg i full galopp, Lillprinsessan som av naturen är ganska lätt på foten och snabb att reagera vänder givetvis tvärt om och galopperar iväg.. Fast sen så vänder hon, tar endast några galoppsprång i fel riktning  tillsammans med  flocken och kommer sen springande till mig i stället. Oj vad glad jag blev kände mig riktigt utvald. Tydligen så kan även jag förmedla trygghet.

// Annelie

Lycka för pengar

Godmorgon världen!

Jag har funderat på en sak, vad är det egentligen som hästar gör med oss människor, helt seriöst de måste ju ha någon speciell dragningskraft..
Hur kan man bli så otroligt fäst vid dessa individer, hur kan de få en att må så otroligt bra. I stallet kommer jag ofta på mig själv med ett fånigt leende på läpparna.
När man är med hästar så glömmer man ju all stress runtomkring i livet och man bara är, man glömmer allt man gått och grubblat på tidigare under dagen och får en riktig verklighetsflykt. Det spelar ingen roll hur dåligt man än mår, i stallet så hittar man alltid en stund av frid och ro. Jag minns så väl när jag var sjuk i anorexi, allting var svart, allting var ett enda kaos. Det enda som hjälpte när allt var som mörkast det var hästarna. En timme i veckan hade jag lov att rida, en timme.. Den timmen var den enda timmen på hela veckan som inte snurrade runt anorexin. En timme i veckan som huvudet var mottagligt för något annat. En timme i veckan av total frihet.
Helt seriöst så gör man ju nästan vad som helst för dessa individer, man ger dem all extra tid man bara har, man slösar alla pengar man har på dom och sparar in på annat sätt, istället för att köpa nya jeans till mig själv så får pållen en ny grimma.
Åtminstone jag ägnar många timmar i dygnet åt att tänka på hästrelaterade saker, funderar ut nya ridvägar, tittar på åkrar och fantiserar vilken vacker hage det kunde bli, funderar på foderstater, kollar hingstar åt mina ston, funderar på vad vi ska träna nästa gång och så vidare. Om jag själv blir sjuk får ont i ryggen eller nacken så försöker man vänta ut det så länge som möjligt, när hästen blir sjuk eller någonting inte känns 100 så håller man på att oroa ihjäl sig, minsta småsår ska putsas och fixas och veterinären ska ut för att kolla att allting är bra. Det är otroligt vilka summor man lägger på dessa djur, det är otroligt vad man prioriterar bort för att ha råd att ha dom kvar, men de betyder ju så otroligt mycket, dom är så viktiga och jag kan inte tänka mig ett liv utan dom.

// Annelie

Ligga i en tunna

Hej!

Igår testade jag på något nytt, någonting som jag aldrig hört talas om förr, nämligen bioljus. Lillgrabben har varit förkyld i över 3 månader nu utan att bli frisk, han är full med slem och rosslar när han andas. Jag har varit till läkaren med honom men de hittar inget fel på honom och konstaterar att det nog bara är en vanlig förkylning. Någon tipsade mig om att bioljus kan vara bra mot förkylningar att det brukar kunna lösa upp slemmet så jag tänkte att det kan ju vara lika bra att pröva.
När vi kom dit så fick vi lägga oss i en liten tunna, där var det varmt och mysigt, cirka 50 grader varmt och en röd lampa som lyste. Lillgrabben låg och njöt och sprattlade, jag var mest klaustrofobisk och försökte slappna av. Nu väntar jag spänt på resultatet få se om det hjälper ? :)

Lillgrabben testar webcammen :)

Dagens dilemma

Hej!

Det finns en sak som jag verkligen funderar på och det är barnvaccination. 

Jag har ju växt upp i ett samhälle där alla är vaccinerade, jag har aldrig ens tänkt tanken att man inte skulle vaccinera sig. Måste ärligt säga att jag aldrig ens tänkt tanken att vaccination skulle kunna vara skadligt. 

Nu vet jag plötsligt inte längre vad jag tror och tänker. Plötsligt har folk börjat publicera artiklar om att vaccinationer ger enorma biverkningar att det är livsfarligt att vaccinera sig att det värsta man kan göra är att vaccinera sig själv och sina barn. 

Givetvis blir man ju då nyfiken och vill ta reda på mera. Nu har jag läst en massa olika artiklar och forskningar och jag blir inte klokare. Jag har funderat med olika människor och precis alla säger olika.

Nu är jag istället livrädd för att göra fel. Jag har ingen som hellst aning om vad som är rätt. 

Allt jag vill är ju att mitt  barn ska få växa upp och vara frisk. Jag vill ju absolut inte att han ska få någon av de sjukdomar som man vaccinerar mot, jag vill inte att han ska få stelkramp, polio eller mässling, men jag vill inte heller att han ska få någon av de biverkningar som står på vaccinationsbipackssedeln

Om jag låter bli att vaccinera honom och han blir sjuk i någon av de sjukdomar som det finns vacciner mot så kommer jag ju aldrig att sluta anklaga mig själv. Om jag istället vaccinerar honom och han får någon allvarlig biverkning så kan jag ju inte heller förlåta mig själv för jag visste ju egentligen att jag inte borde. 

Så just nu har jag ingen aning om vad jag ska göra, jag skjuter upp det så länge jag bara kan..

// Annelie

Pepparponnyn

Tänkte skriva en kort snutt om gårdagens ridpass. Jag behöver någonstans att skriva ner saker så att jag sedan kan titta tillbaka och se vart saker och ting har utvecklat sig. Hade egentligen tänkt rida från morgonen, men sköt upp det till kvällen istället vilket egentligen inte var så illa eftersom lillasyster E. kunde följa med som sällskap.
Gårdagens ponny var sig som vanligt lik. Snäll, glad och alldeles lagom pigg. Han är lite rolig att rida faktiskt för han kräver verkligen att man rider och anstränger sig.slutar man rida och bara pker häst så börjar han gå saktare och saktare och genar i hörnen. Rider man honom ordentligt så tar han bakbenen med sig och höjer ryggen. Jobbade mycket med att ställa och böja igår. Ponnyn är nämligen väldigt stel i höger varv. Red också lite skänkelvikningar och de börjar sitta riktigt bra nu. Galoppen är ett kapitel för sig, där har vi nig en hel del att jobba på. Hur som hellst så är  jag nöjd med gårdagens ridpass.

// Annelie

Run

Årets första löprunda är nu avklarad. Som ni säkert förstår så var den ingen dans på rosor. Seriöst vart har min en gång så goda kondition försvunnit. jag kände mig som en gravid flodhäst när jag släpade mig runt den korta motionsrundan som jag förr bara sprang när jag hade vilodag. Suck och stön det här måste vi verkligen få nån ändring på. Jag vill hitta tillbaka till den formen som jag hade för några år sedan. Då var stegen lätta och långa och att springa långt gick hur smidigt som hellst. Nu blir det nog att ladda min kära gamla telefon med en massa nya peppiga låtar, skaffa nya hörlurar och ett par riktigt bra skor. Sen ska jag ge mig ut i spåret och springa, springa och springa enda tills jag hittar motivationen och flytet igen.

// Annelie

Min trogna motionskamrat.

Just an ordinary day

Godmorgon!

Idag är jag jättetrött, min älskade son hade tydligen ingen lust alls att sova inatt. Han var klarvaken mest hela tiden och tyckte att jag skulle hålla honom sällskap. När han är vaken om nätterna är han absolut inte skrikig och ledsen, utan han är strålande glad och skrattar och sprattlar. Egentligen är det ju ganska charmigt och skulle det vara dagtid så skulle det ju vara helt underbart. Det är nästan så man får dåligt samvete när man nästan endast tänker på hur gärna man skulle sova.
Nog pratat om det, på dagens schema så står det ridning. Det är Pepparponnyn som skall motioneras idag, han är en väldigt trevlig prick och brukar alltid få mig på gott humör.

Lillgrabben får följa med och kolla när morsan motionerar ponnyn 

Who am I

Välkommen!

Om du läser detta just nu så har du antagligen hittat till min nya blogg. Du kanske i så fall redan känner mig eller så har du hittat hit av en slump. I den här bloggen kommer du att få följa med hur jag lever mitt liv. Du kommer att få ta del av  glädje, sorg, min vanliga vardag och mina konstiga funderingar. Det ska bli riktigt intressant för mig också att skriva här eftersom man vet aldrig vad jag kan hitta på.

// Annelie