Ett stressigt år

Hej!

Snart är det nytt år och nya äventyr som gäller!
Det känns som om 2016 har varit ett år fullt med tomult och många förändringar. ett år som har varit ens hit och ens dit.
Nya familjemedlemmar och många nya människor, Gubben har börjat studera och vi har avverkat två bilar.
Barnen har sysselsatt oss båda föräldrar väldigt intensivt och även hästarna har krävt mycket.
Det har varit tävlingar, utställningar, betäckningar, fölningar och skador.
Det har varit många framgångar men också en hel del motgångar.
Även Gubbens träning har varit kaotisk med axelskada och andra småskador.
I år fick han skippa FM och det var en stor besvikelse för honom, i värsta fall är bänkpresskarriären över om inte skadorna vill läka och det är otroligt synd eftersom han inte heller kan satsa på springning som är hans andra stora intresse på grund av det skadade knäet..
Egentligen så känns det som om det inte riktigt varit ett år man tagit vara på utan mest bara skyndat sig igenom och försökt vänta på att allt skall lugna sig, men det har aldrig hänt, det har hela tiden varit något som krånglat eller behövt åtgärdas.
Jag hoppas nästa år kommer med mera klarhet och mera lugn, mera tid att sakta på farten lite och njuta av nuet.

Nog om det!

Denna vecka har jag hunnit mycket med hästarna. Jag och Elin var ut på en härlig långtur med prinsessorna och det var helt underbart.
Mellizza var pigg och halv galen och jag satt mest å bara skrattade. hon gick hå¨rdare o hårdare desto längre vi for och energin tog aldrig slut.
Även Meciliah var pigg och tog lite glädjeskutt nu som då, men det var hela tiden under kontrollerade former.
De andra dagarna har hästarna också fått vara ut och promenera samt tränat på åkern.

Fisk och bocksprång

God morgon!

Vilken dag vi hade igår är fortfarande helt slut i huvudet.
Vi hade besök nästan hela dagen och när man pratar engelska, finska och teckenspråk för att göra sig förstådd så blir man till slut helt slut i huvudet.
Vi åt god mat, åkte pulka samt diskuterade lite om Jesus i bibeln och i Koranen. Väldigt intressant.
Vi fick även se en massa bilder från Irak innan IS kom och tog över.
Barnen klarar dock språkbarriärerna galant och fixar ett eget sätt att kommunicera på, väldigt roligt att se.

Meciliah slapp ut tidigare på dagen och hon var helt dunderladdad.
Hon hade så mycket krut under hovarna så hn visste inte vart hon skulle ta vägen.
Jag kunde inget annat än skratta åt henne gör hon betedde sig som en duracell kanin.
Småbockade på stället och slängde med huvudet högt upp i luften.
Hon vet att hon inte får busa när vi är ute å går så hon höll sig bakom och knyckte till ibland och hoppade på stället för att få utlopp för sin energi. Stackarn, det har varit så halt i hagen nu innan att hästarna inte kunnat springa å busa, så nu när tillfälle ges så bara måste de få ladda ur.

Nu är glada julen slut slut slut

Hej!

Hoppas ni alla haft en riktig välsignad julhelg, det har vi i alla fall haft och firat med släkt och vänner.
Barnen gav sina nappar åt tomten och fick julklappar i utbyte och det har gått helt över förväntan.
Nästan inga tårar och helt införstådda med vad som skett.
Inga vaknätter på grund av det och jag är mäkta förvånad.
Mellan barnet har inte ens frågat efter den??
Imorgon fortsätter vi ännu firandet.
Vi kommer att ha en irakisk familj här på mat.
Det ska bli roligt men tycker alltid det är så svårt å veta vad man ska bjuda på när det är muslimer.
De äter ju inte något griskött och endast det som är halalslaktat och det säljs ju inte direkt vid Prisma.
Fisk bjöd vi på sist de var hit men gissar vi får ta fisk igen för några andra alternativ än det så finns ju inte om man inte satsar på vegetariskt. Spännande!

Gubben som försvann

Hej!

Här sitter jag då i all skönan ro.
Gubben for för snart en timme sedan och skulle snabbt lämna av julklapparna hos svärföräldrarna 30 meter bort och får väl snart börja titta ut genom fönstret om han svimmat på vägen.
Skämt åsido men han har en tendens att fastna väldigt länge när han skall på korta ärenden till min stora irritation eftersom om jag räknar snabbt så är det max 5 minuter och det betyder att jag väääntar i 55 minuter och det är jag då inte bra på.
Vi kan ju dock konstatera att han inte känner någon julstress och det är ju i och för sig bra.
Det gör inte jag heller för den delen.
Vi har inte stressat alls om jag skall vara ärlig.
Imorgon firar vi hela dagen hos svärföräldrarna med alla Gubbens syskon och respektive.
Det blir mycket folk och mycket mat, precis som det skall vara.
Julklappar kommer det inte att flöda om.
Vi har dragit lott vem vi skall köpa åt och köper endast en julklapp var för 30 euro.
Barnen får förståss några fler men vi har faktiskt inte spenderat särskilt mycket där heller.
Blir skönt med en lugn och avslappnad jul, jag hoppas i alla fall att den blir så.

Klinikbesök med Breeze

Hej!

Gårdagen spenderades med Breeze som varit ofräsch till och från hela hösten utan någon riktig förklaring.
Hon har haft en del märkliga symtom som vi inte fått finger på.
Hon har haft ryggont ibland varit varm i något ben, saknat framåtbjudning och varit allmänt nere.
Det har varit svårt att riktigt sätta fingret på vad som riktigt felats eftersom symptomen har varit diffusa och vissa dagar har hon varit "helt" sig själv.
Väl framme så kände veterinären igenom henne och konstaterade precis som vi att något är det och att hon är smärtpåverkad.
Efter böjprov så konstaterades hon halt på högerbak samt en stelhet i höger fram också.
Ryggen och nacken tyckte hon rörde sig så pass bra att hon inte trodde det felades någonting med den.
Hon ville också ta ett blodprov för att utesluta att hon skulle ha problem med ämnesomsättningen vilket hon då inte hade.
Efter bedövning av hasen konstaterades att hältan försvann och då blev det förstås röntgen och där visade det sig att hon har förslitningar ( osteofyter)  i hasen. vänstra benet var ok.
Rådfrågade veterinären efteråt och hon sa att det ser ut som om det  kan ha kommit från någon spark eller omkullridning/fall men sånt är ju svårt å säga.
Hon behandlades därefter med kortison i leden och Hyalom i venen och skall nu först vila en vecka och sen försiktigt sättas igång för att se vad som händer.
Nu så här efteråt är det blandade känslor.
Jag är glad att något hittades och jag hoppas att detta är orsaken till att hennes hälsa spökat och att om vi får bort smärtan så börjar resten av kroppen att repa sig också.
Jag är stolt över att Veterinären tyckte det var synd på ett sånt otroligt fint sto med super lynne och att hon tyckte att jag i alla fall med gott samvete kan avla på henne.
Jag är förhoppningsfull över att Veterinären trodde att hon ännu skulle gå att ha som ridhäst i alla fall ge det en chans
Jag är ledsen över att en sån här ung häst skall ha artros i så ung ålder och att min fina häst inte är frisk.
Jag är besviken över att när jag äntligen har möjlighet att börja satsa på henne och börja träna så tar det kanske stop.
Jag är ledsen över ovissheten om hennes framtid som ridhäst och över att hon har/ har haft ont.
Jag är fundersam över hur jag nu framöver skall pröva lägga upp hennes träning inför återbesöket om två månader.
Jag är vilsen i tillskottsdjungeln över tillskott man kan ge för att underlätta för en artroshäst.
Det är mycket som jag inte vet ännu och framtiden känns som ett frågetecken men det ända man kan göra är att vänta, följa med och se vad som sker!

Sliter mitt hår just nu!

Hej!

Vissa dagar går det bra med tre barn varav den äldsta är 3.5 medan andra gånger går det betydligt mindre bra.
Just nu är vi inne i en sådan period då det går väldigt lite bra.
Minstingen har de senaste tre månaderna ätit mellan 10- 16 gånger per natt och däremellan är hon uppe ett par timmar mitt i natten och vi tycks inte få rutinen svängd.
Varken med maten eller med sömnen.
Hon äter mycket och bra på dagarna och sover två turer så där kan vi inte ändra något.
På nätterna vill hon ha mat genast och får hon inte det så gallskriker hon tills hon får och väcker de andra barnen.
Likaså vill hon vara vaken mellan 3 och 5 och då ska lampan vara på och föräldrarna finnas till hands, nåde oss annars.
Dock blir man så trött av att inte få sova.
Mellanbarnet håller oss rådlösa dagtid.
Han har det väldigt jobbigt just nu och får vansinnesutbrott var 10nde minut utan att skoja. Då skriket han, slänger sig på golvet, slänger in sig själv i väggar bord och hörn och är han på någon stol eller soffa så slänger han sig handlöst ner utan tanke på vad som kan hända.
Helt hysterisk blir han för minsta lilla sak och utan att han blir provocerad.
Han blir så arg och ledsen att det blir farligt eftersom han inte tänker efter vad hsm gör när han är så arg och ledsen. Blåmärken kommer därefter eftersom han skadar sig själv när han slänger sig av och an där han får sina utbrott.
Suck altså samtidigt som han är psykiskt i obalans så bits och slår han också så storebror får sig x antal snytingar per dag.
Storebror har bara 3 års trots och det känns som en pyttesak att hantera i jämförelse.
Vi hade tänkt att vi skulle sluta med napparna nu till Julen.. att tomten skulle få ta dom men just nu vet jag inte om det är värt det!

Inte alltid som på strömsö

Hej!

Bakom varje bild så ka det ju också finnas ett par misslyckade eller så att säga 100 misslyckade.
Jag knäpper alltid många bilder när jag knäpper för att förhoppningsvis i alla fall få någon/några bilder som är bra.
Jag försökte få till lite fina julkort av hästarna häromdagen och det var minsann lättare sagt än gjort.
Om de inte blundade så gick de iväg, flyttade sig eller så såg de bara allmänt oengagerade ut.
Såg de fina ut så var jag på annat ställe med kameran eller så blev de suddiga.
Så kan det vara ibland, det är en värdslig sak.
Droppen blev när jag kom på den geniala iden att sätta på ett hästgnägg för att få Breeze lite mer alert och hon blev helt ifrån sig när hon inte såg hästen som ropade på henne att hon satte svansen på ryggen och drog iväg ut på åkern och sen på vägen för att hitta sin nyfunna friare :D
Så kan det gå roligt hade vi i alla fall sålänge vi knäppte och höll på och det är ju huvudsaken.

Hästarna hade en ganska lugn vecka i förra veckan.
Det blev mest promenader, men det är inte så illa det heller.
Skönt för dom att också få ladda lite batterier och ha lite halvfart.
Även Marilyn slapp ut på en promenad och det var välbehövligt.
Länge sedan hon har behövt uppföra sig ute på vägarna och det blev en del dansande och testande om huruvida man skall gå fint i koppel eller inte :)

Sjukstuga

Hej!

Vi hostar och vi snörvlar och vi är febriga, lite sjukhals har vi också samt är allmänt trötta och påverkade.
Medan vi ligger här hemma och tycker synd om oss själva så rasar världen därute.
Finlandssvenskarna rasar över att regeringen bestämt att vårt Joursjukhus skall vara i Seinäjoki där det pratas finska.
När man är riktigt sjuk vill man helst få vård på sitt eget modersmål och jag hoppas att det på någon vänster skall gå att fixa.
Många av oss Finlandssvenskar förstår knappt finska.
Att kunna prata båda språken är en tillgång och att vara ett tvåspråkigt land öppnar dörrar till den övriga världen så jag hoppas verkligen att det här ska gå att ordna!
Dock tycker jag det är lite makabert att säga att det är det värsta som hänt i Finlands historia sedan kriget.
Visst är det fel att det har blivit ett sånt här beslut och visst har vi rätt till vårt modersmål men det är inte lika illa som krig.
När det är krig finns det betydligt värre saker att fundera över.
Till exempel om du kommer överleva till imorgon?
Hur du ska få mat åt dina barn om du överlever och vad som händer dem om de blir träffade av en bomb.
Nu i juletider vill jag uppmana alla att ta en stund att tänka efter vad som egentligen är viktigt i livet.
Det finns många människor därute som har det verkligen dåligt.
Människor utan hem och utan hopp.
Finns det något just du kan göra för någon?
Gick igenom julevangeliet i huvudet idag om när Josef och Maria inte fick plats i härbärget utan blev förvisad till ett stall.
Väldigt synd att mycket av Julens budskap sakta faller bort.
Det blir mycket fokus på tomtar och julklappar och mycket skall det vara och allra mest i överflöd åt oss som redan har.

Snögalopp på en glad häst

Hej!

Lillasyster ringde igår och frågade om jag ville komma och fota henne och Pirayan och det ville jag så gärna!
Vi tog med honom till snötäckta ängen och där hoppade hon upp och red lite.
Pirayan rids just nu på ett cavemore. det är typ som ett hackamore men har ringar på nosen så att man kan rida med kapson också och man har dubblatyglar.
Vi har stora problem med att hitta ett bett som han trivs med.
Han visar tydligt när man kommer med bettet att det här tycker han inte om.
Han blir negativt inställd och försöker slippa undan.
Rider man bettlöst några dagar så blir han sitt gamla glada igen.
Vi har testat olika bett men det är samma resultat med varje och då har vi endå testat rida flera gånger med dem.
Nåja hur som haver så red de runt på åkern och jag föreslog att de skulle ta en galopp.
Njaäääää sa Jenny, jag tror inte att han orkar .  Jag skrattade lite för mig själv och sa att jag tror nog han fixar det och Jenny gav lite tveksamt med sig.
Bilderna får tala för sig själva om han orkade galoppera eller inte :D

Julstök, julbök och feber

Hej!

Så var det förkylningstider här hej!
Barnen har insjuknat en efter en och hostar, rosslar och är febriga.
Just nu är det storebror som är värst däran, stackaren är som en urvattnad trasa.
Trots sjukandet bakade vi endå pepparkakor igår, mysfaktorn var rätt så låg men degen var god och barnen tyckte det var roligt för en kort stund.
Mjöligt blev det och pepparkakorna blev rätt så maffiga, men vad gör väl det det är smaken som räknas!
Mellan febertopparna leker barnen som de brukar och bråkar precis som de brukar. De är just nu inne i en period då de tycks gå varandra extremt mycket på nerverna.

Julklapparna är ännu ohandlade så snart infinner sig väl den traditionella julstressen?
Granen så utelämnar vi även i år, ingen vits med ett rangligt klätterträd som riskerar att falal hemma hos oss.
Vissa kanske tycker att oj så tråkigt medan jag tycker att det är onödigt.
Jag njuter av andras julpynt istället det går precis lika bra det.

Träningsvärk deluxe

Godmorgon!

I fredags var jag och W ute på åkern och red bruna Bönorna.
Vilken härlig känsla det är att börja dagen på hästryggen.
Båda prinsessorna var pigga och på gott humör.
Vi hittade den perfekta snön att galoppera riktigt ordentligt i och det är första gången Meciliah riktigt fått sträcka ut med ryttare I galoppen.
Mellizza kämpade tappert på där bakom men Meciliah med sina unga ben är nog snäppet snabbare.
Det var två svettiga nöjda hästar som sen fick fara tillbaka i hagen.
Igår hade de båda två träningsvärk vilket inte är så konstigt.
Meciliah var så fruktansvärt avslappnad och under promenaden hade hon inte bråttom en endaste gång.
Jag tror det är första gången jag faktiskt har sett den hästen trött.
Idag får hon ha lite välförtjänt ledigt.
Meciliah kommer sen att bli till salu så letar du efter en trevlig lätthanterlig häst passande både ridning och avel så får du gärna höra av dig :) <3

Att må riktigt dåligt

God kväll!

Just nu debatteras det vilt i bloggdjungeln om psykiskt illamående och dess vara eller inte vara. Det diskuteras medicinering hit och dit och hur man ska ställa sig till det.
Jag väljer att inte välja sida eftersom jag inte vet hur det är att äta medicin.
Den ända sidan jag har är hur det är att må riktigt riktigt dåligt och på samma gång vara riktigt riktigt närvarande.
Det är hemskt att må så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen och hata livet och sig själv så fruktansvärt mycket att man allra helst skulle dö.
Den känslan finns och det är ingen rolig en.
För en som aldrig upplevt hur det känns så får den inte att beskriva, paniken och ångesten och att inte veta vart man ska ta vägen för att allting i huvudet bara är ett ända svart kaotiskt virrvarr.
Känslan när allt är så mörkt inombords att du bara måste få känna smärta, se dina armar blöda och veta och se att du lever, få ut det mörka, försöka få en känsla att synas men utan att det hjälper.
Nej det går inte att beskriva och det går iner att förklara och jag är så oerhört glad och tacksam att det inte är några känslor jsg längre behöver brottas med varje dag.
Dock gör det ont i mig varje gång jag ser någon må dåligt.
Har du en gång varit i mörkret så lär du dig se vem som också är där.
Jag önskar verkligen ingen att behöva vara deprimerad, utbränd, ha panikångest eller ätstörning, ha självmordstankar.
Jag önskar det fanns ett enkelt facit, gör så här eller ta det här eller tänk så här.
Jag tycker det är oroväckande att så många känner så här och jag önskar verkligen att vi skulle komma fram till mera hjälpmedel, förebyggande och förståelse.
Det är mina tankar och mina funderingar en kväll som denna.

Det är inte natt, jag tror inte det

Godkväll!

Mitten killen ville inte sova ikväll, han tittade ut genom fönstret och konstaterade att han tror minsann inte det är natt.
Mamma jag tror att det säkert är morgon jag säger han bestämt.
Modern är dock väldigt övertygad om att det är natt eftersom lillasystern envisas att vara uppe flera timmar varje natt trots diverse försök att få henne att sova.
Igår natt var hon uppe från 12-6, vad är oddsen liksom?

Nogsvamlat om sovrutiner.
Jag har hunnit en hel del med hästarna idag.
Meciliah slapp ut på morgonen, hon var pigg och glad och fick hoppa lite småhinder på åkern.
Senare på eftermiddagen kom tjejerna hit och vi for ut i terräng med Mellizza och Breeze.
Mellizza var helt turbopigg och fräste runt travbanan som värsta unghästen.
Breeze var lugn som en filbunke och gjorde inget större väsen av sig.
Hon såg ut som om hon helst skulle ha sovit middag istället.

Veckans osis var när jag skulle tömma skottkärran och lite bajs hade fastnat I bottnen på grund av kylan
Jag skulle slå den hårt i betongplattan för att få loss den och tror ni inte att jag har foten emellan när jag slår ner kanten i marken. Autch säger jag bara!

Vad kan du göra om din vän eller granne blir slagen?

Godkväll!

Jag satt och funderade med min goda vän över hur det kommer sig att somliga människor inte reagerar eller verkar veta vad man kan göra eller hur man kan reagera för att hjälpa om man märker, ser eller hör att någon blir slagen eller misshandlad av sin Partner.
Det har kommit fram att många inte har en aning om hur man kan gå till väga och som är rädd för att "trä" sig i eller göra fel.
Tyvärr är det allt för vanligt att sådant händer och jag tycker det är skrämmande och det finns all orsak att reagera om man kommer i kontakt med något sådant.
Så jag tänkte här ge lite tips på saker man kan tänkas göra och ni får gärna fylla i om det är något som saknas eller är något jag inte tänkt på.

.Om du ser eller hör någon bli slagen - Du kan alltid alltid ringa polisen och prata med dom.

-Knacka på dörren och fråga om du kan få låna något för att få en liten överblick om vad som pågår eller bara ett avbrott på det hela

- Stiga fram och säga sluta om det sker på öppen gata

- Tipsa om kvinnojouren om det är en kvinna

- erbjud dig att köra den drabbade till ett skyddshem eller sjukhus om det finns skador med i bilden

- Våga fråga och bekräfta det du sett för den drabbade

.Att bli misshandlad är ju som alla förstår verkligen inte lätt och oftast så skäms den drabbade väldigt mycket och försöker dölja det ända in i det sista.
Om man frågar så förnekar denne oftast misshandeln och säger att det du tror inte stämmer.
Därför är det viktigt om du vet och har sett det att du bekräftar för den drabbade att du VET och SETT vad som skett.
Oftast blir den som misshandlas också även psykiskt misshandlad och till sist så nertryckt att denne inte ser klart på situationen och ser ingen väg ut.
Erbjud dig att vara dennes vän, våga vara ett stöd om offret behöver få prata.
Våga finnas där om så åtminstone i bakgrunden, visa att du bryr dig,
Oftast blir du först bortstött eftersom situationen kan bli övermäktig för offret.
Våga ända finnas där och vara där beredd om tillfälle ges, våga fråga om och om igen hur den andra mår och erbjud din tid och närvaro.
Dock är det sällan bra att ge sig på den som misshandlar eftersom då kommer det högst antagligen offret att drabbas hårdast och du blir utesluten ur deras liv.

Det värsta du kan göra är att blunda, se åt ett annat håll, ignorera.. tänka att denne får skylla sig själv. Det är ALDRIG rätt att slå någon ALDRIG någonsin.

Sen en sak att minnas, ge ALDRIG ut någons adress om denne bor under skyddad identitet, aldrig aldrig någonsin åt någon man vet aldrig hur det kan missbrukas och folkl bor under skyddade adresser av en orsak.

Att minnas, detta är bara en liten del av det stora loppet.. ni får gärna ge mera tips och råd!

Måndagsfeeling

Godmorgon!

Eftersom det var ledig dag igår så känns det som om det är Måndag idag.
Huset ser också ut som om det vore en måndag eftersom på helgerna brukar vi pausa från klädtvätt och allmän undanröjning.
Tror jag räknade till 10 uppätna pure burkar bland gröttallrikarna när jag plockade av bordet imorse.
Tvättmaskinen går på högvarv och betar långsamt av berget med tvätt, dammsugaren har just dammsugit upp lagret med hö och spån efter att jag kommit inomhus med allt för smutsiga skor.
Soffkuddarna har jag just plockat upp i soffan igen efter att barnen lekt att de hoppat ner i havet från soffan.
Nu infinner sig lugnet, ena sonen bakar pepparkakor och den andra ser på film, lilltjejen sover eftersom hon var uppe nästan 4 timmar inatt.
Resten av veckan jobbar Gubben massor och endast kvällar, så jag och barnen får roa oss på egen hand.
Det betyder automatiskt mindre tid för hästarna eller sena nattliga rundor, jag kan ju själv välja.
Brukar försöka ta dom några minuter varje kväll i alla fall, 20 minuter gör stor skillnad istället för att deppa över att man inte hinner.

Vårt land vårt land!

Godkväll!

Finlands 99nde självständighets år lider mot sitt slut.
För 100 år sedan slogs våra förfäder och offrade sina liv för att deras efterkommanden skulle ha ett land att bo i.
Det är svårt att föreställa sig vad de fick offra för att just vi skulle få leva i ett fritt Finland.
Vilken glädje och stolthet blandat med sorg det måste ha varit dagen när freden deklarerades.
Jag är glad, stolt och tacksam över att få bo i just detta land och jag hoppas att vi allalla sim lever just nu kan försöka förvalta dem gåva vi fått på bästa sätt för att våra barn och barnbarn också skall få bo i ett fritt land.
Allt som ofta tar man freden och välfärden förgiven.
Vi glömmer att uppskatta och sträva efter att bevara vårt land och vår kultur samt vår utveckling.
Vi glömmer bort att vara tacksamma över vad vi har här i Norden.

Själv har jag firat dagen med en ridtur i den bitande kylan.
Solen sken, snön gnistrade och jag galopperade fram över den snötäckta åkern.
Jag kände mig fri, lycklig och utan bekymmer.
Jag satt på hästryggen och sjöng och under mig hade jag en glad frustande häst.
Efteråt blev det bön hos några vänner och det var väldigt upplyftande och befriande.
Skönt att få prata och fundera med likasinnade människor.
Vi har helt enkelt haft en väldigt skön bra dag idag.
En sådan man bevarar i sitt hjärta till de dagar man behöver komma ihåg hur det känns att vara lycklig.