New in our home

Hej!

Någon frågade en gång ifall de kan få se bilder inifrån vårt hus, men eftersom jag inte är speciellt inredningsexpert och inte heller har något intresse för det så känns det väldigt dumt att ens knäppa bilder av de ännu ofärdiga inredda rummen.
Skall jag vara helt ärlig så har vi inte ens fått upp gardinstängerna ännu som togs ner innan lägenheten renoverades.
Dock tänkte jag att jag skulle visa er ett par tavlor som jag hittade idag.
Då kan ni i alla fall få en sneakpeak på hurudan inredning jag egentligen tycker om.
Att jag sen inte har fått dem placerade där de skall vara för att se bra ut orkar jag inte bry mig om.

Den ena tavlan tycker jag speciellt mycket om.
Den som det står STOP ENJOY YOUR LIFE.
Är det inte så att vi ibland oroar oss för mycket?
Vi funderar och grubblar och planerar för framtiden.
Mitt i allt som händer runtomkring oss så glömmer vi bort att njuta av nuet och livet överlag.
Vi är hela tiden på väg någonstans vi skall framåt och framåt hela tiden.
Vi skall göra karriär och vi skall bygga hus.
Det finns så mycket man förväntas göra här i livet och man funderar på hur man skall hinna med allt. Ibland känner jag att jag bara vill lägga på bromsen och faktiskt bara vara.
Jag vill ta vara på livet och ta vara på nuet.
Vi glömmer bort att vara tacksamma för det vi har och vi glömmer bort att ta vara på tiden.
Just idag är ju en dag som aldrig kommer tillbaka så man borde ju verkligen se till att ta den tillvara. Det kommer aldrig mera än dag som idag.
Just de besluten man tar idag kommer att visa sig i framtiden och varför inte njuta av en dag som idag.
Ta vara på livet.
Livet är ju en gåva och jag tycker man skall se till att förvalta det väl :)

Hemmafrun här hej

Tjena bloggen!

Just nu håller jag och Gubben på att läsa en bok tillsammans som heter Kärlekens fem språk.
Den är ganska intressant eftersom den tar upp en hel del viktiga saker som man kan behöva tänka på för att hålla ett förhållande bra och levande.
Gårdagens avsnitt handlade om vardagssysslorna.
Vem som tar hand om vad och att det är viktigt att alla vet vad som förväntas av dem så att det inte blir några onödiga missförstånd.
För oss har det aldrig riktigt kommit sig naturligt att någon av oss har hand om någon skild sak utan vi har alltid gjort det som vi har hunnit med eller det som vi har lust med.
Det är ju inte alltid så praktiskt eftersom ibland har man helt enkelt inte lust med att göra någonting alls.
Skämt åsido så delar vi på arbetet ganska bra men utan att vi har särskilda uppgifter.
Vissa saker är jag bättre på och då sköter jag den delen och andra saker är Gubben bättre på.
Till exempel när det kommer till bilen så har jag inte mycket att komma med eller när det kommer till tunga saker som skall lyftas så räcker inte mina krafter till heller.
Eftersom jag är väldigt gammalmodig eller kanske helt enkelt bara lat så har jag ingen nätbank så särför betalar gubben också alla räkningar medan jag då betalar matinköpen istället.
Ekonomin har vi gemensamt och det tycker jag är en bra sak.
Matlagning, städning och andra hushållssysslor delar vi faktiskt på.
Den som hinner lagar mat och den som först stör sig på oredan plockar upp. Oftast hjälps vi åt. Klädtvättningen har vi fått sätta system på eftersom ingen av oss riktigt kommer ihåg att tvätta kläder innan underkläderna och strumporna är slut. Hur gör ni hemma har ni olika sysslor eller delar ni på allt?

Då jag trivs som bäst

Hej!

En del dagar är helt enkelt bättre än andra. idag är en sådan dag.
Jag trivs när jag har det lite fullt upp utan att behöva ha det stressigt.
Vi har hunnit uträtta en hel del men endå hunnit ta det lugnt.
Vi var ute hela familjen från morgonen.
Gubben satte barnen i vagnen och jag sadlade hästen och så tog vi en gemensam morgonpromenad. Hästen var pigg och på tårna. Hon ville helst bara galoppera och galoppera. Synd för henne att jag var på rida ordentligt humöret.
Sen när vi kom tillbaka kom en mycket god vän hit på besök och vi hann avhandla både det ena och det andra.
Det är roligt med vänner på besök. Speciellt när det handlar om goda barndomsvänner.
Ojojoj vad man har många roliga minnen tillsammans med som som har fått se en växa upp.
Jag har minnen ända från när vi träffades som treåringar. Hon kom hem till oss med sin mamma.
In i köket med sina röda gummistövlar. jag minns att jag funderade på vad mamma skulle säga eftersom vi inte fick vara inne med skorna på men hon sa ingenting.
Sen började vi springa runt och leka runt runt runt sprang vi ända tills vi hittade dockorna och dockvagnarna. Vi har nog lekt hundratals om inte tusentals timmar med våra dockor tror jag.
Sen gillade vi också att cykla runt i byn. Vi visste hur långt vi fick fara och det var en specifik skylt som våra föräldrar hade sagt att vi inte fick passera. Ifall vi skulle göra det skulle vi inte längre få Cykla runt. Dock tyckte vi som barn att regler är ju till för att brytas och smet iväg till bensinmacken lite längre in i byn.
När våra föräldrar fick reda på detta låste de in min cykel i garaget och hennes hängde de upp i ett träd.

Nu har jag just varit ute med Meciliah på åkern en stund och så har jag också fixat åt hästarna till natten. Meciliah verkar må bättre för tillfället men vi har endå bokat kliniktid åt henne för säkerhetsskull. Inridningen lägger jag på hyllan tills jag vet vad som fattas henne men ont verkar hon inte ha i alla fall.

Winddancer

Hej!

Som ni säkert har märkt så är det väldigt blåsigt och snöigt idag.
Perfekt för en ridtur på en yster unghäst eller vad säger ni?
Nej idag skippade vi ridningen och hade lite kvalitetstid med lillasysters silverpil istället.
Alltså den hästen det finns inga ord som kan beskriva honom.
Han är så full med energi och har alltid en räv bakom båda öronen, man vet aldrig vad han skall hitta på.
Han är snäll som ett lamm och vill så väl men han vill göra allt och helst på samma gång.
Han hittar alltid på bus och är så full med spratt att man blir helt knäsvag ibland.
Han har en sån otrolig problemlösningsförmåga och hittar egna förslag på vad han allra helst skulle vilja göra.
Han är så lätt att hålla på med men endå så svår på samma gång.
Han är lite överallt, benen på ett ställe halsen och huvudet på ett annat.
Sen så har han en hjärna också och den kan vara lite här och där den med.
Han är lite som en virrig tonåring. tycker det är urkul att hitta på saker men orkar inte alltid slutföra dem eller så orkar han inte tänka på konsekvenserna. Han är väl helt enkelt lite tankspridd hela hästen. Jag har många gånger sagt åt syrran att det är synd att han inte är ett sto, för i så fall hade jag nappat honom av henne vilken dag som helst. han hade passat bra i min lilla flock.
Pirayan och Meciliah skulle nog ha det riktigt roligt tillsammans eftersom de är lika barnsliga båda två.

Eitta prackas

Tja!

Rubriken får tala för sig själv! Det är mycket nu, ingenting vill riktigt fungera. 

Gubbens knä krånglar så otroligt just nu och han är sjukskriven igen. 

Lillkillen gråt, den andra grabben mage, Mellizzas sadelproblem och så Meciliahs problem. 

Dock skall vi inte fokusera på det dåliga just nu utan tänka på det som är bra. Vi hade en riktigt bra kväll igår. 

Först fick jag och Gubben fara på tumis till olearys på mat. 

Det var fantastiskt skönt att slippa iväg lite på egen hand och väldigt välbehövligt. Vi hann fundera på det ena och det andra och kom tillbaka betydligt gladare och nöjdare. J

ag tror att det är viktigt att man ibland får tid med bara varandra att man faktist inte glömmer bort att man faktist är ett par och varför man tycker om varandra. 

Att man inte bara är en mamma och en pappa som försöker få vardagen att snurra så gott det går utan att man faktist får vara något alldeles extra. Nu kallar dock verkligehetn och lillkillen vill ha ,mat. Ha en skön Söndag alla.

Tillökning i familjen

Hejsan!

Bli inte förskräckta av rubriken.
Saken är den att vi har fått tillökning i våran familj men inte av den mänskliga sorten utan av den djuriska.
Vi har inte ens själv valt att skaffa tillökningen i djurskaran utan de har själva bestämt att de skall bosätta sig här på gården.
Djuren som flyttat in eller ut eller hur man nu skall se det är två harar vid namn Pluto och Britta.
De har börjat hålla till precis utanför stallet och i hästhagen.
Vi ser dem varje dag och även nattetid ibland om man tittar ut genom fönstret så sitter de där och mumsar hö som ramlat på marken.
Givetvis så springer de bort så fort de märker att vi närmar oss men varje dag så kommer de tillbaka. Djurälskare som jag är så tycker jag att det skulle vara rätt så häftigt med ett par tama harar, men vad vet jag kan man ens tämja harar?

När jag var liten så hade jag en kanin som hette Lilleskutt. Oj vad jag älskade den kaninen, jag hade honom med överallt och han blev otroligt tam.
 När jag hade honom lös så hade jag lärt honom att komma på inkallning och att hoppa upp i luften när man klappade i händerna.
Ni kan tro att jag var ledsen när jag var tvungen att ge bort honom när jag blev allergisk.
Ett par år senare kom katten Mimmi in i bilden eller Miranda Mimmi Mikaela Malin som hon så högtidligt blev döpt till.
Den katten fanns med ända tills ifjol och hon blev hela 15 år gammal.
Hunden Mira eller Flyers Molly Polly kom in i våran familj när jag var 13 år.
Hon hjälpte mig mycket under tiden när jag hade ätstörningar.
Tillsammans har hon och jag sprungit många mil tillsammans och jag har lagt oerhört många timmar på att lydnadsträna och pyssla om henne. Det tricket jag är mest stolt över att jag lyckats lära henne är att hon kan säga Mjaoo
Katten Måns är också värd att nämna. Den katten var en riktig värsting som liten bet och klöste så att folk funderade om jag skar mig själv när jag gick runt med rivsår överallt.
När han blev äldre blev han katten som gick att lära trick. Han kunde sitta och snurra på kommando.

Sjukhusdag

Hej!

Vi har suttit hela dagen vid sjukhuset med minstingen.
Eftersom han har gråtit gråtit och gråtit nästan jämt och ständigt tyckte vi att det var dags att söka efter lite hjälp.
Vi har fått vara på ultraljud, tagit blodprov och blivit undersökta.
Ännu har de inte hittat något avvikande men alla var vi överens om att han verkar ha väldigt ont i sin mage.
Eftersom han spyr så mycket och med en väldig fart så skall vi nu först prova att ge honom en slags medicin som skall hindra maten från att komma upp. om den inte hjälper så fanns det ett par andra vi kunde få testa och som sista utväg tar de in honom på barnavdelningen.
Det känns skönt att bli tagen på allvar och att de fick se att han verkligen är olycklig jag hoppas och håller tummarna att den första medicinen skall hjälpa honom så att han slipper gråta och vara så ledsen.
Det är tungt när de bara gråter och gråter och vad man än gör för att försöka hjälpa så hjälper ingenting. Så jag hoppas hoppas hoppas att det hjälper. Jag tror att sköterskorna tyckte att vi såg trötta ut eftersom de kom och frågade om vi ville att de skulle gå en stund med honom. Gubben somnade till och med på stolen där han satt så lite hade de nog som de gick efter.


Hästarna har fått ta det lite lugnare denna vecka, men igår jobbade vi med Meciliah litegrann :)

Nej jag klarar mig nog

Hej!

Dagens underhållning bjöd jag på när jag kom på den briljanta iden att jag skulle ta barnen med mig till Biskops för att köpa hästfoder och spån.
Det var inte bara en eller två som tittade på mig när jag först kom släpande på en fullastad kärra med  2 barn och en 20 kgs Kraftfodersäck samt diverse andra saker.
När det ena av barnet sen tyckte att han inte längre ville vara med på äventyret och började stortjuta mitt i butiken så for vi snabbt ut.
Därute var det skröpligt och svårt att manövra kundvagnen och jag höll mer än en gång på att välta hela lasset.
 En karl stannade och tittade till lite extra och funderade säkert på hur det riktigt gick för mig.
Då var jag väldigt snabb med att le och se helt oberörd ut som om jag inte hade några som helst problem i världen. Varför är det så?
Varför kan man inte erkänna att nu skulle det nog vara skönt med en hjälpande hand?
För med facit i hand hade det varit bra mycket behändigare om någon bara hade lassat in fodret och mina väskor i bilen så hade jag bara haft barnen att kånka på, men icke sa nicke envis och stolt som man är så kånkar man på allt själv.