Winddancer

Hej!

Vet ni vad jag gjorde igår, ganska dum fråga egentligen eftersom ni alla säkert gissar rätt igen.
Givetvis kunde jag inte hålla mig borta från hästryggen, jag bara måste få känna vinden slå mot ansiktet när man flyger fram i full galopp.
Gravid eller ej ibland måste man få känna att man är fri, känna hur ens fyrbenta springare bär en genom eld och vatten och att inget annat existerar än just nuet.
I alla fall behöver jag få känna så ibland, bara jag och arabprinsessan på flykt från verkligheten, inga måsten och inga bekymmer i hela världen, en liten paus från livet en liten stund för hjärnan att bara koppla av och man själv är helt nollställd, man sitter där med ett leende på läpparna och bara är.
Sånt behövs ibland, fastän jag annars trivs med livet och absolut inte skulle vilja ha det på något annat sätt än det är just nu så känner jag att jag behöver lite paus från verkligheten nu som då.
Sen när man kommer tillbaka är batterierna laddade igen och man är strålande glad.

Imorgon skall vi på ultraljud och kika på lillungen. Det är alltid lika spännande att få åka iväg och kolla så allt står bra till där inne. Helt sjukt att tänka att halva tiden nu redan har gått, det känns overkligt att om några månader så har vi troligen en ny familjemedlem med oss här hemma :)

Orange is the new black

Hejsan alla!

Här hemma hos oss far det som vanligt lite hit och dit och vi har det för det mesta fullt upp men passar ändå på att ta en ledig paus lite nu som då.
För tillfället är det Tv.serien Orange is the new black som underhåller oss på kvällarna när lillgrabben har somnat, helt okej serie faktiskt tycker jag.
Lite synd bara att man har lite svårt att slita sig från skärmen när ett avsnitt är klart, för det mesta blir våra kvällar alldeles för sena och våra mornar alldeles för tidiga så man går omkring och är lite så där halvtrött hela tiden.
Igår var jag på rådgivningsbesök. Jag tycker att jag har väldigt svårt att hålla koll på i vilken vecka jag är i under denna graviditet men just nu är jag i v 20 så halva tiden har redan gått, helt otroligt hur fort tiden går. Det känns som om magen växer så det knakar och det går verkligen inte att dölja att man är gravid. Humöret har dock varit lite bättre och jag har inte haft lika mycket sammandragningar denna vecka, så det är ju skönt. Nästa vecka skall vi på ultraljud igen och det skall bli spännande att få se lillungen igen.

Mellizza var förresten ut och skuttade runt på en clear round i torsdags. Denna gång var arabprinsessan med på noterna och tyckte det var väldigt roligt att avverka hinder efter hinder. Dagen före så hoppade vi lite titthinder på hemmaplan bara för att hon skulle få titta av sig det värsta innan, så hon tyckte nog att alla tävlingshindren inte var något att hetsa upp sig för :)
Tävlingspremiär på nytt ställe var det också så det var roligt.

Räfsa hö

Hejsan svejsan i lingonskogen!

Hur är läget med er alla? Har ni semester och hinner njuta av den kalla sommaren?

Hemma hos oss är vi lediga i alla fall och försöker hinna ta sommaren till vara så gott det går, det finns inte så mycket man kan hitta på nu när gubben är krasslig, men lite saker har vi hunnit med i alla fall.

Hela förra veckan gick åt att förbereda för ett femtioårs kalas, det var saker som skulle hämtas och andra saker som skulle fixas.
Nu denna vecka så har vi börjat kika på höet. Efter att en hel del hö hade blivit balat så lämnade det en del hö på fältet som nu torkat och jag har räfsat ihop så mycket rester jag bara hittat för hand så hästarna har lite löshö att äta nu på sommaren..Mina händer är alldeles sjuka av alla blåsor, men det är väl så det ska vara?

På torsdag blir det troligen hopptävling igen för arabprinsessan, det blir spännande med nytt ställe och allt.
Denna vecka så borde jag också ta mig i ktragen och anmäla åtminstone Meciliah till årets arabutställning, det blir spännande att se hur det går för henne i år :)

Mitt i sommaren

Hej!

Visste ni att i februari hade vi det lika varmt eller skall man säga lika kallt som vi hade det igår när det var midsommar. Ganska så märklig känsla tycker i alla fall jag.
Hur som helst så har vi firat denna högtid i alla fall med att ordna en grillfest hemma hos oss.
Det är alltid lika trevligt att ha folk hemma hos oss och att få träffa alla vänner, det är också alltid lika mycket städning efteråt så att man tar sig en funderare varför man egentligen ens ids att städa innan gästerna kommer och inte bara sparar all städning till efteråt haha. Roligt hade vi det i alla fall och mätt, trött och belåten for man till sängs efteråt.

Hästarna mår också bra, dom har sluppit ut på promenader nästan varje dag, jag har försökt tänka på att ta det lite lugnare nu eftersom jag har haft rätt så mycket sammandragningar så ridningen har fått komma lite i andra hand, tur att det finns andra hjälpsamma människor som erbjuder sig att hjälpa till med motioneringen av hästarna, det behövs minsann för mina prinsessor visar tydligt sitt missnöje om de inte slipper ut och sträcka på benen lite nu som då.

När kroppen säger stopp

Hej!

Just nu är jag inne i en period då jag helst skulle vilja få en massa saker uträttade och jag skulle gärna vara i full gång hela tiden, men under de senaste dagarna har kroppen börjat säga ifrån så nu är det bara att konstatera att det är lika bra att börja ta det lite lugnare även om huvudet säger någonting annat.
Idag har jag verkligen försökt anstränga mig för att inte göra någonting extra och att inte stressa, men shit alltså vad svårt det är när man vet att det finns saker som borde bli fixade, men vad kan man, måste man så måste man kan vi väl konstatera.
Så på dagens schema har det inte stått många hårda aktiviteter, bestämde att hästarna får ha en ledig dag, vilket egentligen är lika bra eftersom blåsten gör att de ser en massa småspöken i varje hörn.
For med gubben till stan istället och hälsade på en kompis och sen for jag och lillgrabben på sandlådshäng med våra grannar. Nu sover han sött i sin säng och jag slaggar på soffan och funderar på om jag skall släpa mig iväg på dressyrtävling ikväll.

 

Hundbrist

Hej!

Hoppas ni alla har haft möjlighet att njuta av denna söndag, det har i alla fall vi gjort. Vi började morgonen med att försova oss rejält, klockan 9 så vaknade vi med ett ryck och det första jag kom på var att klockan är myccket och hästarna är fortfarande inne. Slängde snabbt in morgonmålet och for sen ut till stallet och släppte ut två ivriga pållar, jag fixade hästarnas boxar redan från morgonen och for sen hem igen.
Varken jag eller gubben hade någon större lust att fixa någon lunch idag så vi lät Neste stå för kockandet. Wienersnizel och potatissmos stod på menyn och det passade oss alldeles utmärkt. När vi kom tillbaka från lunchen så kom vi på att lite söndagsmotion inte skulle sitta fel. Eftersom vi inte har någon hund som behöver motioneras så tog vi med oss Mellizza istället. Vad är nu bättre än att ha en 400 kgs klimp bredvid sig när man cyklar?
Att följa med på cykeltur är något som arabprinsessan gillar och idag blev det en 10 kms runda för henne.
Meciliah fick stanna hemma i boxen, vilket inte är riktigt lika populärt.

The little secret

Hej!

Idag känns som en dag när vi äntligen kan droppa den lilla eller stora hemlighet som vi nu gått och hållit för oss själva ett tag. I mitten av november detta år kommer lillgrabben att få ett syskon. Lite konstig tanke att våran lillgrabb skall bli storebror. Folk brukar ju säga att jag oftast tar allt på en gång så visst jag kan ge er rätt det är som vanligt allt eller inget som gäller, roligt skall det bli i alla fall när lillungen väl är född.
Allt det här med att vara gravid och förlossning och sånt är något jag gärna skulle skippa om det bara gick. Det här med att trivas som gravid och tycka att det är så mysigt är tyvärr inget för mig denna gång. Det känns fortfarande som om jag har det i allt för färskt minne tyvärr, men snart är ju halva tiden gått så visst kommer jag även att fixa detta. Lillungen är hur som helst väldigt önskad och redan högt älskad <3

Full fart

Hej!

Igår kunde jag inte hålla mig längre, jag bara måste bara få känna av friheten och farten som arabprinsessan har i sina snabba ben.
Meciliah fick stanna hemma i boxen och så sadlade jag Mellizza, satte grimman på och skrittade bort till vägen bakom travbanan, prinsessan visste vad som var på gång och gick med snabba vägvinnande steg och spetsade öron hela vägen. När vi hade kommit en bit och fått värmt upp oss båda var det bara att viska i hennes öra och fråga om hon ville springa. Den frågan behövde jag inte fråga två gånger på sekunden slog hon över i galopp och snabbt gick det, fortare och fortare med tårar som sprutar i vinddraget . Glädjen och friheten man känner när man susar fram på henne är obeskrivlig, för en kort stund glömmer man tid och rum och bara njuter, man känner leendet smyga sig fram och man är endast lycklig. Det är precis så det skall vara tycker jag, bort från alla måsten och all prestation.

Annars har vi inte mycket extra på gång, det är lite lugnare på alla fronter nu vilket är skönt.

Ödeblogg

Hej!

Här inne var det tomt. jag har helt enkelt inte haft tid att sätta mig ner och skriva. Sånt är livet ibland man har helt enkelt bara fullt upp.
Sådär annars mår vi allihopa rätt så bra, lillgrabben har lite hosta och gubbens knä krånglar fortfarande men inte skall man klaga :)
Hästarna verkar trivas i Bennäs även om Meciliah nog saknar sina lekkompisar och sin stora hage. Mellizza tycker nog att det gröna gräset går före allt vad lek med sin dotter heter så Meciliah får helt enkelt underhålla sig själv.
Har varit ute med hästarna flera gånger och försökt bekanta mig med terrängen runt omkring. tyvärr så går det inte att undvika trafikerade vägar om man skall slippa iväg på någon längre runda. Eller som jag har konstaterat att vi slipper ingenstans utan att konfronteras med all slags trafik så det är bara att bita i det sura äpplet och göra hästarna så trafikhärdade som möjligt. Allt för att de inte ska bli rädda och osäkra ute på vägarna.
Igår var jag och syrran ute med båda prinsessorna längs med riksvägen. aldrig hade jag trott att jag skulle gå med en häst längs med den men med facit i hand så var det en väldigt bra övning för oss alla.
Lillprinsessan förvånade oss som vanligt med att visa både oss och mamma att tungtrafik så som långtradare inte är något man behöver bry sig nämnvärt om. Lite svängde hon på öronen när de dundrade förbi men annars gick hon bara frammåt i täten med spetsade öron.
Det känns skönt att kunna konstatera att den hästen kommer antagligen att vara väldigt trafiksäker sen senare i livet.

Sommarlov

God kväll!

Idag har varit en sån där skön dag som man behöver få ha ibland, en sån där dag när man inte stressar och bara gör saker som man har lust med, en dag när man struntar i alla måsten och hittar på något annat istället. Vi har mest tagit det lugnt idag. Hästarna är installerade och trivs med varandras sällskap och står med sina mular ihop och delar på samma grästuva. Vi tog ut dom på en kort promenad ikväll bara för att de lite skulle få göra något annat än att äta gräs och de tyckte de båda två var roligt.
Meciliah har fått sina hovar fixade idag så nu är båda prinsessorna fina i fötterna.
Vi inledde grillsäsongen idag också. Tänk att man hinner glömma bort mellan varven hur gott det är med man som kommer direkt från grillen.

Flyttdags

Hej på er alla!

Idag är dagen som vi har hållit på att förbereda oss för, dagen när arabprinsessorna flyttar hem till Bennäs. Trots att detta är något jag väntat på så känns det också vemodigt.
Jag har trivts sjukt bra i stallet där Meciliah har bott jättefina utrymmen och superhärligt folk. Lillprinsessan har också trivts som fisken i vattnet med enorma hagar och med mycket kompisar, kan en häst ha det bättre?
Det känns lika med Mellizza. hon trivs också bra där hon är nu med sin underbara fodervärd och med sina stallkompisar och bekanta ridvägar. Det känns jobbigt att rycka upp dem från sina hem trots att jag vet att de kommer att få det bra och självklart så vill jag ha dom hit nära mig och få ta hand om dem själv.
Det här är ju något som jag drömt om i nästan hela mitt liv att själv ha hand om mina hästar. Det blir en spännande tid nu med att hitta egna rutiner, nya ridvägar samt folk att rida med. Uppdaterar mer sen med bilder :)

Ärlighet varar längst

Hej!

Äntligen är alla helgens kalas slut, ta mig inte fel nu jag tycker om att gå på kalas och jag är så glad över alla fina människor vi har fått fira, men efter tre kalaslånga dagar med massor av folk överallt med magen full av godsaker och med kroppen inträngd i en klänning känns det fruktansvärt skönt att återgå till vardagen.
När man är i stora folksamlingar blir det lätt så ytligt, man skall vara glad man skall gå runt med ett leende på läpparna och när folk frågar hur man har det skall man svara att allt bara är bra och sen när man frågar andra hur de har det så svarar de precis samma sak. Sen när man kommer hem och funderar på hur mycket vettigt som har blivit sagt på den dagen så kommer man fram till att man inte är mycket klokare än innan man gick hemifrån. Ursäkta mig för mitt dåliga morgon humör, men idag är jag faktiskt trött och väldigt stressad. oroligheten känns i hela kroppen och då får jag svårt att sova och när sömnen blir lidande blir jag ännu mera stressad samt får mindre gjort så den kombinationen är väldigt dålig. Jag tycker om att ah mycket på gång, men när det är saker på gång som måste bli gjorda och jag vet att jag inte klarar av att göra dom helt själva så blir jag frustrerad. jag avskyr att inte kunna göra vissa saker själv att bli tvungen att fråga om hjälp och vänta på att det skall bli gjort.