Dödsfunderingar

Hej!

Barnen har det senaste året flera gånger kommit i närkontakt med döden eftersom både min farfar och min farmor dog ifjol samt även hunden Mira som bodde hos mina föräldrar och deras katt My.
Givetvis skapar det tankar i barnens huvud och man märker att de snappat upp en del.
Storebror funderade idag på vad som händer om Lillasyster sätter en korvbit i halsen och inte kan andas mera och konstaterade att Mamma då dör hon om doktorn inte kan laga henne bra.
Då får hon fara till himlen istället med din Farmor och Farfar samt hälsa på Mira och My.
Vi får då fara till gravgården och sätta blommor på hennes grav.
Sen undrade han om det finns någon ny liten Alina åt oss istället och undrade hur man kan få ner henne ifrån himlen.
Sen kom han slutligen fram till att vi får träffa henne igen när vi dör och också får fara till himlen, men att han inte vill att hon skall dö ännu och därför skall vi bara sätta små korvbitar utan skal åt henne.
Det finns många frågor i en liten kropp.
I förra veckan när vi hade spysjuka så undrade han också om det är nu han kommer att dö, stackarn.
Han har blivi van vid att man kan dö om man är riktigt sjuk.
Dock kan jag fascineras över på sätt och vis hur enkelt barnen ser på det och hur accepterande de kan vara mot vissa saker.

Lite tröstshopping

Hej!

Det har varit rätt mycket på gång hos oss nu med många olika situationer som har behövt få sätta sig.
Vissa frågetecken har blivit raka medan vissa utropstecken har förvandlats till frågetecken.
Det som också har varit en omställning för oss är att jag har börjat jobba och det har rubbat barnens balans lite och även mitt tidsschema.
Det som också hänt är att Meciliah blivit såld och åker till sitt nya helg i helgen.
Både roligt och vemodigt på samma gång, fastän jag var förberedd och hjärnan vet att detta verkligen var bra så gråter hjärtat redan av saknad.
Plötsligt har jag en häst mindre, känns tomt. Speciellt tidsmässigt eftersom Meciliah var den som ville ha mest av mig.
Hon är den häst som tagit mest plats, hon som haft så mycket att erbjuda och alltid med på något skoj.

Så tillbaka till rubriken så blev det hastigt och lustigt lite second hand shopping för att liva upp livet lite.
Breeze fick nytt träns och nytt schabrak medan jag fick två kassar nya kläder och även barnen en hel del. Detta då för ynka 50 euro så jag tycker vi shoppade rätt så billigt.

Härliga spysjuka helg

Hej!

Äntligen helg kan man ju tänka om det inte vore för att vi har fått magsjuka i familjen, en efter en tycks däcka och det är verkligen inte roligt, finns inget värre än att ha spysjuka.
Maken ligger just nu däckad och även barnen och inte kan jag heller påstå att jag är frisk.
Gårnatten spenderades i en gemensam säng där spyorna flödade.
Äldsta killen spydde 20 gånger på tre timmar så det gick åt en hel del sängkläder kan jag lova.
Även lilltjejen kaskadspydde ett par gånger över oss alla, så det var en mysig och fräsch familj som fick total sanera sig själv och sängen x antal gånger.
Det är äckligt med spysjuka det ända positiva är att man får matkostnaderna halvverade och lite ofrivillig bantning.
Nu hoppas jag denna dag blir bättre.
Vi ska avnjuta dagen med chips, fanta, soppa och blixten mc Queen.

I have a feeling!

Hej!

Jag har en känsla av att denna dag blir lååång.
Man vet att man varit uppe ett tag när huset är städat klockan 8, man har hunnit två varv via butiken, hästarna är utsläppta, man har ätit frukost och både tvättmaskinen och diskmaskinen snurrar för fullt.
Barnen har redan hunnit reta gallfeber på varandra och en av dem har bilmärken och den andra har klösmärken.
När man ser på dom så skulle man ju kunna tro att det är vilddjur vi försöker uppfostra.
Nu har vi kommit så långt på dagen att första barnet sover och klockan visar 7.54 gääääsp.
De två andra sitter klistrade vid datorn och ser på en film hur man kopplar ihop leksaksfordon.
Själv ligger jag och gör ingenting och tänker inte göra heller på ett tag.
Gubben är i Vasa och jag och barnen har heeela dagen framför oss utan program.
What to do?

Sockornas färggranna mångfald

Hej!

Idag rockar folk sockorna dagen.
Hos oss rockar vi sockorna varje dag så hos oss ser sockorna ut som de alltid brukar.
Trots det så tycker jag att det är en viktig dag, en viktig sak alla dagar.
I den bästa av världar där det vi kallar annorlunda får vara normalt.
Jag tycker inte utvecklingsstörda är så mycket annorlunda än vi.
Fina härliga människor med känslor, drömmar och problem precis som alla vi människor har.
Vem har rätten att säga att vi som inte har några papper på våra störningar hqr mera rättigheter att finnas eller att vi skulle vara "bättre" människor?
Alla är vi olika och precis som du och jag har en plats här i världen så förtjänar de att ha samma rättigheter till ett lyckligt meningsfullt liv där de inte behöver känna sig mer annorlunda än vad du och jag gör.
Mångfalden behövs för ett färgrikt liv, med olika kunskaper, viljor talanger, människoraser och allt där emellan.

Hon som inte saknar sin mamma!

Hej!

Jag må vara världens löjligaste häst ägare, hela gårdagen gick jag med gråten i halsen efter att jag kört Meciliah till stall NH/zic zac horse där hon skall vara ett litet tag för att separeras från Marilyn. Jag gick runt och tyckte synd om hästarna och kände mig elak ända tills jag tog in hästarna på kvällen och mötte Marilyns glada uppsyn.
Hon traskade glatt in i sin nu betydligt rymligare box och körde precis som hon brukar ner huvudet i mormors kraftfoder krubba i motsatt box och stod sen och gnabbades med Mellizza om vems maten egentligen var. Totalt obrydd var hon.
Imorse möttes jag av ett yrvaket föl som var precis lika spånig som hon brukar och som glatt traskade ut med sina kompisar. Inga bekymmer här inte.
Meciliah trivs nog säkert också bra i sitt barndomshem, lyxigt med manege och andra bekvämligheter.
Lyxigt är det också för mig att få henne riden, motionerad och tränad av duktiga människor nu inför försäljning. Sen att Gabbe är i Vasa hela nästa vecka och tiden kommer vara enormt knapp så gör det också extra tacksamt.

Nej se det regnar nej se det regnar

Dripp dropp!

Idag öser regnet ner och snön den smälter i väldans fart.
Gårdsplanen förvandlas till en härlig lergryta där barnen kan rulla och vältra sig i lera, det bästa som finns är den enorma leriga vattenpölen som finns mitt på gårdsplanen, den bjuder på många glada skratt och för att inte tala om smutsiga lerdrypande kläder.
Hästhagarna förvandlas också till en brunaktig sörja, sakta men säkert så börjar man höra ett klufsande när hästarna traskar fram.
Mellizza och Breeze går runt och ser olyckliga ut, de tycker vädret är ytterst opassande för små arabprinsessor.
Meciliah och Marilyn som tror att de är födda i en annan förpackning är dock ytterst obrydda, klafsar fram som om det var en solig sommardag. Tänk så olika de kan vara!
Det finns många positiva saker med leran om man försöker tänka positivt.
Våren kommer snabbare, man behöver inte skotta snö, man slipper använda motorvärmare och barnen älskar at vara ute.
Snart börjar ridvägarna också krypa fram och om inte länge så kan man börja galoppera fram på kilometerslånga vägar igen.
Varje gång man går ut så slipper man bekymra sig om det är idag man skall halka ihjäl sig på isen.

Om man orkar två månader tillså ser det snart ut så här! <3

Modig liten tiger

Hej!

Vilket härligt väder, for ut en sväng imorse med hästarna och hade en av medryttarna med som sällskap.
Mellizza och Breeze var superpigga och glada och vädret var helt underbart.
Breeze har på sista tiden utvecklats till det bättre när det kommer till uteritter.
Innan har hon varit en riktig fegis som låtit Mellizza ha hand om allt ansvar men nu har hon börjat våga gå först och när det kommer läskiga saker så övervinner hon rädslan gång på gång och stegar glatt vidare, eller idag stormade hon vidare kan man väl säga, alla faror såg hon till att snabbt ta sig förbi och försökte sen dra upp farten hela tiden. Idag ville hon inte ligga steget efter Mellizza utan hon ville hela tiden ligga i täten.
Själv får man sitta och hålla ett rejält mantag och hänga med i svängarna, hon kallas inte röda faran eller eldflickan för intet och vi stormade fram i väldans fart med jämna mellanrum.
Det är skönt, jag och Breeze har helt släppt på kraven och gör bara det som faller oss in, vi rider rätt så kravlöst utan några vidare mål men har roligt endå, vi njuter av hälsan och livet så länge den varar och det känns härligt.
Mellizza är ju inte sämre hon heller, när hon lägger iväg i sin mästartrav så skulle ingen tro att hon är en liten d ponny, jag och Breeze får rulla på i galopp bredvid henne och Mellizza kan lätt stega på bredvid.
När Mellizza drar iväg i galopp går det också undan, hon är snabb som vinden den hästen.
När vi kom hem så skakade benen efter alla långa galopper, länge sedan jag suttit på när hästarna har ökat och ökat och ökat galoppen, öronen bakåtslickade och de lägger i allt högre växlar,
Sånt är härligt och det är en av de sakerna jag älskar med fullblod, snabbheten och uthålligheten.
Idag var en sån dag när det var härligt att bara låta hästarna hålla på, de ville så mycket och njöt lika mycket som oss av att få vara ute.
Minsta lilla kortning av tyglarna tog de som ett antagande att yess nu ska vi väl endå galoppera. UNDERBART!

Måste pappa sköta nu då?

Hej!

Min frånvaro beror på att jag börjat jobba samt har tre barn en man och fyra hästar att ta hand om, med andra ord jag har FULLT upp!
Det finns inte mycket ledig tid för så kallad dö tid om vi säger det så eller med andra ord dötiden har jag varit helt död och legat på soffan och spottat i taket och tyckt att det har varit utomordentligt skönt och underhållande.
Roligt är det att jobba lite smått igen i alla fall. Roligt med nya intryck och att få se lite vuxna människor på dagarna.
Dock saknar jag mera tid med familjen och mera tid med hästarna men det är jag övertygad om att jag inte är ensam om.
Barnen har det i alla fall bra här hemma med sin far, de har världens bästa pappa om jag får ha min egen åsikt.
Aldrig att jag behöver fundera på om barnen har det bra nu när pappa "sköter"
Vilket intressant synsätt föresten varför skulle det vara något "speciellt" med att pappa har hand om sina barn medan frun jobbar?
Jag tycker att den som inte är på jobb bra kan ta hand om sina barn oavsett om det är en mamma eller pappa samt att barnen kan ha lika bra med båda sorterna, bara hur det passar bäst för just den familjen.
Dock ser jag det inte som kvinnans plikt att ta hand om barnen medans man frågar om pappa måste sköta nu då när mamma är ute och roar sig.
Vad vill jag få sagt med detta då?
Egentligen ingenting förutom att Gubben å barnen är hemma på dagarna och har det så bra så tillsammans.

Hoppning för hela slanten

Hej!

I lördags packade vi in hästarna i transporten och styrde kosan mot manegen.
Det var Meciliah och Mellizza som fick följa med och det var de nöjda över.
Första gången Meciliah blev riden i ridhus samt hoppade "riktiga" hinder uppsuttet.
Det skötte hon galant även om hon tyckte det var lite spännande med okända hästar och färglada hinder.
Själva hoppningen gick bra och jag är supernöjd med henne.
Steg för steg så kliver hon sakta framåt och det är roligt att se.
Om hon inte blir såld innan sommaren så ska hon nog slippa ut på lite klubbklasser i hoppning.

Mellizza tyckte också att hoppningen var rolig.
Hon har mognat nu på äldre dar och fjantar sig inte i onödan.

På slutet fick Pirayan också hoppa och han tyckte det var Superroligt.
Tror han hade sitt bästa hoppass ever.
Ibland är det roligt att stå på marken och se på även om jag älskar att rida också.

Breeze har jag inte hunnit med nå i förra veckan, hon har fått stå på vila och göra ingenting.
Det stör henne dock inte så mycket, hon har fullt upp med att gnabbas med Marilyn.

Fastlagsjippo

Hej!

Onsdag idag då och jag lyser med min frånvaro.
Jag har denna vecka varit fullt sysselsatt med att vara på inskolning eftersom jag ska börja jobba så det har inte funnits så mycket tid att sitta och slöa.
Det är roligt att börja på så smått igen men det märks att man är ovan och huvudet är helt slut när man kommer hem.

Igår kväll så var jag också bokad eller rättare sagt Mellizza var bokad till byns fastlagsjippo och den uppgiften skötte hon galant.
Det var stora och små som fuck rida henne och hon bar alla med stor försiktighet.
Hon fick stå parkerad bredvid en brandbil och hör och häpna, den uppgiften klarade hon också till och med när den blinkade blått.
På hemvägen taggade hon sen till istället och gångarten skritt fanns inte på världskartan. Då var hennes tålamod som bortblåst och det blev en yster resa hem :)

I måndags var syster hit och fotade lite ridbilder.
Jag har fått av mig och Breeze men väntar änny på bilder av W och Meciliah!
Sen blev det en terrängtur med två stycken glada hästar.