Djurens rätt i samhället!

Hej!

Nu är jag här igen då, lite frågvis och förundrad.
Ta mig inte fel nu, jag tycker det är jättebra att det finns människor som värnar om djurens bästa och vill föra deras talan i samhället, men ibland kan jag tycka att det går litegrann till överdrift.
I helgen så skedde ju något tragiskt under tävlingarna som hölls vid Friends Arena och en häst föll ihop på marken under en uppvisning och kunde tyvärr inte räddas.
Djurens vänner var inte sena att börja spekulera vad som egentligen gick fel och har lämnat in ett brev till arrangörerna till och med.
"än en gång har en häst fått sätta livet till på grund av människors påfund" lyder talesättet och jag blir lite konfunderad.
Vad skall vi ha hästarna till om vi inte använder dom är lite av min fundering, om vi slutar att rida och motionera dom och bara ger dom mat skulle de vara lyckligare då?
Skulle folk ens ha häst om de bara var till prydnadsföremål som man inte fick röra?
Tycker hästar verkligen att vi människor är så hemska som det påstås.
Skulle de ha det bättre utan oss? jag tvivlar faktiskt på den fronten.
Dom flesta här i landet vill väl nog sina hästar väl och gör allt i sin makt för att de skall ha det bra, sen har ju hästar anpassat sig också.
Det sägs att hästar inte gillar att bli ridna, körda, tävlade och absolut inte borde få prestera, jag håller inte riktigt med där heller. Mellizza här hemma till exempel, som har vinnarinstinkt till tusen, som hatar att förlora och som vill vara jordens medelpunkt, tror knappast hon skulle trivas ute i det vilda som vill in när det mörknar om kvällen och avskyr regn och blåst.
Visst finns det hästar och djur som far illa här och där och givetvis behövs det i sådana fall åtgärder men all djurhållning behöver ju endå inte gå till överdrift åt någondera hållet.
Jag undrar om de ens tänker på vad som skulle hända med våra hästar om vi skulle sluta använda dom och släppa ut dom lyckliga i skogen istället.
Jag undrar om det tänker på att i så fall skulle många av dom gå en mycket plågsam död till mötes. Vissa skulle svälta ihjäl under vintrarna och andra skulle bli uppätna av rovdjur endel skulle plågandes kunna fastna i sumpmark och där få sätta livet till medans andra skulle bli överkörda av bilar precis som älgarna.
Likaså har jag funderat på vad som skulle hända om vi skulle börja följa rekommendationerna om att sluta äta kött och dricka mjölk, skulle kossorna bli lyckligare då? Om kossorna bara skulle få has som sällskapsdjur.
Många skulle isåfall hundra proceent säkert bli avlivade på ett eller annat sätt knapapst på ett humant sätt av en veterinär eftersom det skulle inte bönderna ha råd med.
Frigående lyckliga kossor o lantlig miljö skulle nog i så fall bli ett minne blott och sånt man skulle kunna få se på zoo.

Enkla hoppövnigar

Tjena!

Hoppas ni alla har haft en bra första advent, det har vi i alla fall haft och har som oftast firat i hästens tecken.
Imorse var jag och hämtade X antal sadlar som skall provas på Breeeze och efteråt så for jag vidare till Pirayan.
Jag följde med Jenny och honom till stall Nhs manege och där satte vi ut lite bommar och små hinder. Han är tidigare nog löshoppad en del samt att han har fått skritta och trava över bommar med ryttare på ryggen, men det här med hoppning med ryttare på ryggen var helt nytt.
Dock kan man inte säga att det var något större problem, det var för syrran att sitta driva och styra så traskade han gladeligen över hindrena på hans väg utan att bry sig nämnvärt.
Tänkte passa på att fråga er som har tränat eller rider unghästar hur ni brukar göra när ni hoppar in era hästar? någon som har tips på bra övningar?
Förövrigt var det roligt att se att han gått bra framåt sen jag såg honom bli riden sist. han var mer säker på sig själv, betydligt stadigare och man märkte att han visste exakt vad det var frågan om. Riktigt roligt att se!
Dock har Ponnyn dålig kondis kunde vi konstatera.
Föresten ni som rider med bettlösa huvudlag, vad använder ni er av för sort, vilka gillar ni bäst?

Tänkte kolla med er..

Hej!

Hoppas ni alla får en riktigt trevlig Lillajul. Själv har vi inga stora planer, men vi skall i alla fall umgås med vänner och ha trevlig gemenskap!
Pratade med syrran idag hur vi skall göra med almanackan vi tryckte upp ifjol och tänkte kolla med er läsare hur det är med er, finns det något intresse att köpa en ny almanacka med nya hästbilder bilder om vi trycker upp en i år med?

Skyll aldrig på hästen!

Hej!

Vissa dagar så skulle det vara så otroligt skönt att bara säga att idag var allting hästens fel, den hade redan från början ställt in sig på att idag skall jag bara bråka.
Tyvärr så är det ju inte riktigt så, hästar har ju inte den förmågan att på förhand planera in vad de skall hitta på under en dag, men suck vad lätt det hade varit att kunna säga att jag gör alltid rätt men hästen vill bara inte lyda .
Hade två riktigt dåliga pass idag med Meciliah och Breeze.
Breeze hade jag tänkt jobba med från marken, inga svåra saker utan bara flytta undan bakdelen och framdelen och träna lite lätt bara för att få aktiverat alla musklerna.
Sagt och gjort så tog jag ut henne och började på. Att bara skritta var inga problem, inte halterna heller, jobba i vänster varv gick också bra, men så kom vi till den högra sidan och skulle börja flytta på den där blev hon sur och tvär och tyckte att det här struntar vi i och provade om man kan slippa undan med diverse olika manövrar såsom att bara fortsätta gå rakt framåt, vifta irriterat på svansen och stampa i marken, inte reagera alls eller reagera med en megareaktion och göra allt möjligt på samma gång men definitivt inte stå stilla och vänta på instruktioner. Efter diverse olika försök till något vettigt så var både häst och ryttaree lite lätt frustrerade, vi fick då backa tillbaka bandet och jobba från noll. Ett steg i taget ett steg fram PAUS Ett steg bak PAUS Ett steg till sidan PAUS så småningom hittade vi någonslags kommunikation och då slutade vi.
Fick analysera passet senare och fundera var det gick fel och visst vet jag det egentligen.
Vi har slarvat denna vecka med dressyrträningen, hon har bara fått gå och lorva i skogen eftersom vi inte hittat någon sadel och jag har inte tagit mig tid att jobba genom henne ordentligt och då blir hon stel i höger sida. Jag får helt enkelt bättra mig.

Meciliah då, hon var sur redan när jag tog henne ur hagen.
Jag hade bestämt mig för en terrängtur och det blev det.
Eftersom jag känner hästen så borde jag ha vetat att idag är inte rätt dag att göra annat än att bara promenera men endå skulle jag prompt testa traven och övergångar.
Som tack för min envishet så visade damen en del krumsprång och sköt rygg i varje övergång.
Gick dock bra och vi kom hem levande båda två men med facit i hand var inte detta rätta dag att jobba på.
När hon är på sådat här humör så skall man hålla sig till skritt eller så skall man ha möjlighet till bra underlag och kunna låta henne springa av sig ordentligt, inte pyssla på med onödigheter.

// Annelie

Slow Motion dag!

Tja!

Denna dagen ett liv som Farbror Melker skulle ha sagt.
Jag har inte riktigt kommit mig för att göra nånting alls egentligen utan har mest bara legat på soffan och spottat i taket.
En liten stund var jag dock ut och luftade mig och hade med kameran i högsta hugg.
Brudarna i hagen var på G och bjöd på en liten Show till min stora förtjusning.
Har fortfarande inte hittat någon sadel åt Breeze men har ett par på intågande som vi skall hoppas att passar.
Gubben jobbar kväll även denna vecka så kvällarna blir lite långa. Svårt att veta vad man skall hitta på eller vem man skall terrorisera.
Idag skall dock Storebrors faddrar ta honom med sig och baka pepparkakor så det blir bara jag och Lillkillen som får hitta på något!

Tillökning i teamet

Godkväll Bloggen!

Tänkte att jag skulle passa på att berätta för er att vårt lilla arabteam har fått tillökning igen.
För ungefär en månad sen kom det upp en annons som tilltalade oss på något konstigt vis, bilden på skapelsen var inte den vackraste men bakom skalet så såg man att här har en gång varit en mycket vacker häst.
Ögonen var djupa och mörka och man såg att där bakom finns en själ som behöver bli älskad.
Min vän Fanny mailade ägaren och det visade sig att stoet i fråga hade en mycket intressant stam som tilltalade oss samt att vi fick fram bilder på hur hon en gång i tiden har sett ut.
Trots att vi egentligen inte skulle ha någon till häst just nu så kunde vi inte riktigt släppa hästen ur våra tankar och Fanny beslöt sig för att åka och titta på henne.
När hon kom fram så visade det sig att stoet var ännu tunnare och magrare än på bilderna som tidigare blivit visad och saknade helt muskler på grund av att hon inte varit igång.
När man såg henne så var hon ingen häst man letar efter, dock kunde hon inte lämna henne kvar där hon var, hon behövde få sin egen människa.
Någon som bryr sig om henne och ger henne den omvårdnad, mat och kärlek som en häst behöver få.
Ni får hålla alla tummar och tår nu att vikten går upp på henne med rätt mat och kärlek och att det går att få fram henne till den fina häst hon är.
Om ni har tips och råd får ni gärna höra av er!

Arabtjejen kommer att bo hos Fanny tillsammans med hennes andra sto Elvira Eirene :)

Bilder från när hon mår bra :)

Lite prestation

Tjena!

Vet ni, idag har jag funderat mycket på det här med prestationer och människors målinriktade liv överlag och det har nästan gjort mig lite orolig och lite ledsen på samma gång.
Ibland lyckas man glömma bort att det är själva vägen till målet som är framgången, man har siktet så blint inställt på vart man är på väg att man glömmer bort att ta tillvara på den tiden som skall ta en dit.
Människan blir ju egentligen aldrig färdig med sina livsmål utan har ju oftast något på gång och när man siktar högt så blir det ju lätt att man tappar bort lite av sig själv och det roliga i vad man håller på med.
Jag har idag läst om tjejen som är besviken över sin tävlingssäsong eftersom hästen inte har gått klockrena rundor varje gång.
Jag läser mellan raderna att hon är besviken på både sig själv och hästen eftersom de inte hoppat alla rundor felfria på elitnivå även om det är deras första säsong tillsammans och hennes första år på storhäst.
Jag tycker så synd om henne över att hon inte bara kan njuta över att hon lyckats skaffa sig en riktig toppenhäst.
Att hon har avancerat flera nivåer framåt och att hästen och hon är ett fungerande team och att de lär sig mer och mer för varje dag som går och förhoppningsvis har de många år framför sig att visa framfötterna ännu mera.
Jag har också läst om tjejen som ännu bara tävlar på klubbnivå och inte hoppar högst av alla i gruppen.
Hon blir ifrågasatt varför hon tycker att hon och hennes häst endå har gått framåt fastän de tävlar på samma nivå som ifjol.
Att sen rundorna blivit jämnare, stadigare och säkrare glöms helt bort.
Jag har också tyckt synd om författaren som inte vet vad hon skall skriva om, som tappat bort sig själv och känner att hon inte kan skriva om samma saker som förr, om bloggaren som är rädd för att göra sina läsare besvikna eftersom hon inte får fram de inlägg som hon tror läsaren vill ha.
Det gör mig ledsen över att hon inte kan skriva om sig själv, sitt eget liv, det som är viktigt för henne och det hon vill skriva om utan istället funderar på vad andra tycker och tänker.


Nu har jag på känn att detta blev ett väldigt rörigt inlägg som långt ifrån är färdigt, men jag hinner helt enkelt inte skriva och analysera mera just idag.

Who wants to be a cowboy?

Hejsan alla!

Denna helg har gått i hästars och vänners lag.
I Fredags så var jag på julöppning till HorseEss och blebjuden på glögg och pepparkakos samt träffade en hel del folk, senare på kvällen kom lite vänner över på besök.
I Lördags styrde vi kosan mot Esse.
Där hade föreningen Ranch Horsemanship ordnat en westerndag vid stall Kvarnbacken och bjöd på en hel del skoj.
Bland annat så hade de med sig en låtsaskalv som man fick försöka fånga med en lasso samt med sig hästar åt vuxna och Shetlandsponnyer åt barn så att man fick prova på lite Westernridning, de hade också fixat ihop en trailbana som man fick rida igenom med egen häst om man ville.
Just Trailbanan tyckte jag var jättebra, supernyttiga övningar som alla ridhästar borde klara av, riktigt synd att man inte hade med sig någon häst.
Hela familjen provade på Westernhästarna och det var superkul. Gubben som bara ridit araber innan var lite förvånad över att alla hästar inte styrs med tankens kraft :D
Sen på kvällen hade vi vänner över på mat och Gubbarna överaskade oss och fixade kvällstallet, lyxigt värre.
Idag har vi också pysslat på med hästarna.
Svärföräldrarna satt barnvakt så att jag och Gubben kunde ta Meciliah och Breeze med oss på en tur i snön.
Båda hästarna fick pulsa i snön ett par kilometer samt att gubben red Meciliah en stund.
Senare på eftermiddagen så tog vi ut Mellizza också och busade runt i snön litegrann, man måste passa på att njuta nu sålänge snön är aldeles puderlätt och luftig.

Vad skall man använda för strö?

Hej alla!

Nu behöver jag alla råd och tips ni har.
Vi står inför valet av vilket strömedel vi skall köpa in en större mängd av och det skulle vara värdefullt för mig att veta vad just ni använder och varför.
Ni får också gärna ge åsikter om varför ni inte använder ett visst strömedel och vilket som brukar vara mest praktiskt och ekonomiskt på lång sikt.
De olika strömedlen vi funderar mest på är vanligt kutterspån, halmpellets eller spånpellets.
Någon som har erfarenhet av halm/vs spånpellets och vad har ni tyckt?

Sen behöver jag ny sadel åt Breeze igen..
Någon som har en bra begagnad sadel till salu? Gärna dressyr eller allround.
Bra att hon musklar upp sig men tråkigt att vara ute i djungeln igen. Någon som ill köpa en superfin PRESTIGE sadel? :)

Alltid dessa åsikter

Hej och hå!

Då var man här igen då och lika fundersam som alltid.
Jag kan bara inte riktigt förstå varför det alltid skall kivas och bråkas om precis allting.
Hur folk än gör så tycks de göra fel fastän de högst antagligen försöker det bästa de kan och hur fel folk än kan ha det ibland så måste man slå det med släggan i huvudet för att de säkert skall vända alla taggarna utåt.
Jag kan förundras hur diskussioner på nätet alltid tycks urarta till något bråk.
Säg att jag skriver att vi inte har vaccinerat våra barn och tycker det är så otroligt skönt att våra barn inte behöver ha en massa gifter i kroppen.
Ganska så snart börjar kommenatrerna smyga sig in.
Vissa tycker nämen vad bra, hejja er andra undrar varför och sen finns det såna som hatar oss som tycker vi är totalt dumma i huvudet och får skylla oss själva när våra barn dör i stelkramp, de skriver till och med att de hoppas att de gör det.
Well nu kan ju jag då tycka att det är en liten onödig kommentar att önska någon annans barn död till exempel.
Istället kanske man vänligt skulle fråga om vi inte är rädda att våra barn skall bli sjuka?

Så kan man ju ta barnuppfostran som exempel.
Säg att vi inte vill att våra barn inte skall använda mobiltelefoner på grund av den trådlösa strålningen. Då finns det genast också en massa att säga.
Vissa beundrar oss för att vi har en sådan härlig inställning till att barn skall vara barn och hellre leka ute. De tror på oss och följer våra fotspår.
Sedan finns det dom som anser att barnen borde tas ifrån oss ögon och böj eftersom vi som föräldrar är så konservativa att vi skadar dom för livet.
Jag menar hur kan man hindra sina barn från att ha kontakt med sina vänner och ta del av deras sociala liv på internet, det är barnmisshandel minsann.

Lika är det när vi kommer till djurhantering.
Säg att jag skriver att vi har in våra unghästar om nätterna eftersom de trivs så bra med det.
Där finns det också åsikter som räcker långa vägar.
Vissa gör precis som oss medan andra tycker att vi måste vara tappade bakom en hiss som utsätter våra djur för denna plåga.
Vi har stressade hästar med magsår eftersom vi har dom inne eller så är har vi bara ohanterade vildingar som inte får någon omsorg eftersom vi har dom på lösdrift.
Eller så kan vi ju ta utrustningsdiskussionen.
Rider jag med bett så ve och fasa vilken djurplågare jag är i vissa kretsar.
Har jag dessutom en dressyrsadel i min ägo som jag anväder så är jag en sådan ryttare som bara sliter och drar i min häst hela tiden.
Eller så är jag en sådan som flängrider, en som tycker om att hoppa och hoppar sönder mina hästar, vet jag inte att hästar inte är skapta för att hoppa?
Lite ledsen kanske jag blir då och sadlar om till bomlös och repgrimma.
Nej då får jag minsann knytnävsslag i ansiktet från andra sidan.
Hur kan jag rida med ett sådant tortyrredsak som repgrimman och vet jag inte hur obalanserad man är som ryttare i en bomlös sadel och min häst kan ju aldrig ridas korrekt nu.
Lite ännu mera ledsen slutar jag att rida min häst eftersom den tar skada av den och låter den gå i hagen istället.
Då kommer pekfingret igen och undrar vilken idiot det är som har ställt sin häst i hagen och låter den bli överviktig och få fång?

Nu menar jag inte att man inte får ha åsikter.
Åsikter är jättebra att ha och alla får tycka precis som dom vill.
Dock fastän man inte tänker som alla andra eller inte riktigt tänker som just du så betyder det inte automatiskt att man gör helt fel.
I många fall så kan båda sakerna vara rätt eller så någonting mitt emellan.
Det som fungerar jättebra för dig kanske bara inte fungerar problemfritt hos mig. Jag anser att man skall vara lite försiktig med hur man lägger fram sina åsikter. Jag är starkt emot att man hoppar på folk och slår dom i huvudet med något hårt.

Spolar tillbaks i tiden

God kväll!

Lillgrabben fick följa med ut och rida ikväll på shettisen Joker.
Det gick hur bra som helst även om ponnyn var väldigt pigg :) Vi skall försöka komma oss iväg nu nån gång i veckan tillsammans med syrran och det sall bli väldigt skoj.
Det ända han pratar om här hemma så är mammas toppete = häst så vi skall se om intresset håller i sig. Helst skulle han väl nog rida på pållarna här hemma också, men de är liite väl stora ännu. Provåka kan han dock få göra.

Oj vad man önskade när man var liten att man en gång skulle få ha en egen häst.
Jag kunde bara inte förstå varför vi inte kunde köpa minishettishingsten på 3 år som jag hittat och ha den i garaget och fixa en hage på gräsmattan, jag kunde verkligen inte förstå vad problemet var med min ide och inte kunde grannflickorna det heller.
Det var på den tiden man hängde i alla stall och hoppades att någon skulle komma ut och fråga om man ville mocka några boxar.
Det var den tiden som man var överlycklig om man fick hålla en häst medans ryttaren skulle gå banan.
I den åldern så visste man inget vad felaktig ridning kunde innebära, lyfte hästen galopp så var allt frid och fröjd oberoende om den enbart kom vänstergalopp alla gånger.
Just i den åldern så fanns det ingen utrustning som inte passade och nådde man inte upp med sadeln så red man barbacka.
Dåligt hö och felaktig foderstat hade man aldrig hört talas om och varför ville inte hästarna äta halm?
Det var på den tiden som man var bra att rida, trodde man i alla fall och det fanns inget man inte klarade av.
Ouppfostrade hästar existerade inte, drog hästen iväg och ville äta gräs så var den kanske hungrig. Hästar som stack iväg bockade och slog bakut var inga som helst problem, inte gjorde det heller något om de var sura i boxen och sparkades, då band man dom bara lite kortare och i ridningen fick det sen gå fort eftersom de tydligen hade lite extra energi.
Exteriör, benställning och stamtavla visste man inte heller något om, däremot var svarta hästar väldigt fina.
Vi kan väl konstatera att man lärt sig lite mera sen den tiden och tur är väl det, men oj vilka roliga minnen man har endå :)

Beundrar er storfamiljsmödrar!

God Eftermiddag!

Denna dag är en regnig sådan.
Hade inplanerat Breeze ridning från morgonen men det fick vi skippa på grund av vädret som bjöd på ett spillande regn.
Gubben for då till Gymmet istället och nu skall han iväg på kvällskifte.
Avskyr som pesten när han har kvällskifte, långa ensamma kvällar som jag har svårt att hitta en mening med.
Jag har helt enkelt svårt att hitta något som motiverar mig, jag tycker att det enbart är trist.
Jag måste säga att en storfamiljsmamma, det skulle inte passa mig.
Det känns nästan hemskt att säga det men jag tror att jag skulle bli en förskräcklig sådan.
Jag är helt enkelt inte en person som trivs med att pyssla på i hemmet, laga mat och städa, tvätta lite kläder, köpa lite inredning och kanske sy några kuddfodral.
Jag beundrar och avvundas dom som trivs med det. från botten av mitt hjärta så önskar jag att jag ens skulle ha en uns av lite huslighet, men nej den existerar inte tyvärr.
Ta mig inte fel nu!
Jag tycker att det går bra att vara hemma på dagarna med barnen.
Då har jag rutiner som får dagen att gå runt.
Vi äter morgonmål och sen leker vi kanske utomhus.
När vi kommer in gör vi mat och röjer undan och efter det är det läggdags, sen leker vi en stund till och sen kommer pappa hem.
När Gubben kommer hem så sticker jag ut en stund med hästarna, rensar huvudet från allt och mockar lite skit. tar en vild galopp över ängen och promenerar häst nummer två.
Sen går jag in igen och är en ny människa. trevlig och redo för kvällen, besöka några vänner eller hitta på något roligt.
Jag är lite av en orolig själ, trivs helt enkelt inte att bara hålla på inomhus och vill jämt och ständigt ha något på gång.
Lite egentid är viktig för mig. Jag behöver få lite utrymme ibland.
Jag klarar helt enkelt inte av att vara tillgänglig 24/7 hela tiden, det är också en hemsk sak att säga men så är det helt enkelt.
Jag är väldigt klaustrofobisk av mig tyvärr, jag måste känna att jag är fri och att jag har möjlighet att ta mig friheter.
Därför skulle jag aldrig klara mig i ett förhållande där det inte skulle vara jämlikt eller i ett förhållande som skulle vara kontrollerande, jag har mycket svårt att tro att det skulle gå bra för mig där.

Rullstolar och rullatorer

God Eftermiddag!

Vi har haft en helt vanlig dag idag utan något extra smaskigt att bjuda på.. Eller smaskigt har vi väl haft det efetrsom vi har käkat upp resterna från helgens kalas, men i händelseväg så har vi inte gjort något smaskigt.
Gubben är på inträdesprov idag och ni kan ju hålla tummarna att han slipper in och får börja studera till närvårdare.
Tänk vad bra om han skulle hitta ett yrke som han trivs med och som hans knä på samma gång skulle klara av, det vore verkligen nått!
Imorse var jag ute på promenad med Meciliah. Vi gick rundan genom byn och den rutten bjuder ofta på spännande saker för en unghäst. först träffade vi på två åldringar och en vårdare som var ute på morgonpromenad, de frågade om de fick hälsa och det lovade jag att de fick. meciliah skötte sig bra och noade vänligt på dom. Dock tyckte hon att filten som var i den ena gubbens knä såg smaskig ut och skulle gärna ha smakat lite på den. Sen fortsatte vi vår färd och hittade lite vattendrag att skutta över. även det gick bra och likaså diken. Vi kom ut till den större vägen och där träffade vi både på en lastbil och en buss samt diverse personbilar. Även det gick hur bra som helst och Pållen var ovanligt dyr.

Det gör mig så ledsen!

God kväll alla!

#Pray for Paris = #Pray for the World.

Ingen har väl missat helgens händelser och ingen har väl inte läst.
Alla vet och alla undrar.
Folk är rädda, förskräcka upprörda ledsna, skräckslagna och andra glada.
Det är ofattbart och det kommer plötsligt så nära, visst har man lidit med de länder som tidigare drabbats också, men desto närmare det kommer en desto mer berör det.
Det är hemskt och det är avskyvärt och man kan inte riktigt förstå, man frågar sig själv att vad händer näst?
Vad kan man göra för att förhindra och varför händer sånt här.
Det finns många frågor och säkert lika många svar.
Det berör alla på ett eller annat sätt.
Det skapar hat och det skapar avsky.
Det skapar främlingsfientlighet och det skapar misstankar gentemot folk.
Det blir förvirring och människor som inget förstår. Det skapar hämndlystran och det i sin yur skapar ännu mera stridigheter.
Det skapar sprickor i våran redan söndriga värld.
Det skadar människorelationer och det föder ännu mera motstånd och utanförskap .
Det drabbar oskyldiga människor , det drabbar barn kvinnor och män.
Jag blir arg, jag blir ledsen och jag blir orolig.
Jag har svårt att förstå hur man kan utsätta andra människor för det som pågår i världen juat nu.
Hur man helt kallt raderar oskýldiga människor som man inte känner från denna planet.
Att slumpmässigt döda eller tortera.
Jag kan inte förstå och jag vill inte förstå men endå på samma gång önskar jag att jag kunde förstå. Hur blir man en sådan människa, hur blir man så kall, hur blir man så full i hat?
På ett sätt så kan jag förstå, en liten del av mig kan förstå eller kan försöka förstå, men jag vill inte ens tänka i de banorna.
Jag avskyr våld, jag avskyr hat jag vill inte att sådant skall finnas i min närvaro.
Det sista man vill är ju att något sådant skall drabba en själv, så självisk är man åtminstone jag.
Jag önskar verkligen ingen annan det heller.
Helst skulle man ju vilja stoppa all ondska i världen.
Radera den från denna planet men så enkelt är det ju endå inte. Finns det ens något man kan göra?

Skulle köpa mig en hopphäst jag!

Hej Bloggen!

Innan vi köpte Breeze så var jag helt inne på att jag skulle köpa mig en färdigutbildad häst.
Speciellt inom hoppning så skulle den vara bombsäker och en riktig läromästare. Det skulle vara att hoppa upp styra och så hoppar den vad som helst typ och jag skulle bara behöva lära mig att följa med och att rida ordentligt.
Nåja riktigt så blev det ju endå inte.
Breeze var inte alls utbildad inom hoppning, men hon kändes endå så rätt att jag bara inte kunde låta bli att köpa henne. Jag har inte ångrat mitt val en sekund.
Nu har vi kommit så långt på vår väg att vi har börjat provsmaka litegrann på hinder och det är väldigt roligt.
Hoppade henne en gång i somras medans hon ännu bodde på ranchen men efter det så har den fått ligga på is litegrann.
Nu när vi var till manegen idag så kunde jag inte låta bli att hoppa några skutt på slutet och vet ni hon hade fattat poängen med det hela.
Nu bjöd hon mot hindrena och ville hoppa.
Trots att hon tyckte det var kul så lyssnade hon endå bra så idag är jag väldigt glad!

Meciliah har jag lasttränat idag och det gick också helt okej.
Hon är ännu osäker så jag vill inte pressa henne allt för hårt. Vi tar det långsamt.
Vill hellre ha en trygg häst som tycker det är trevligt att gå in i transporten än en som skakandes står därinne med drypande svett bara för att den måste.
Avskyr våldsamma lastningar så otroligt mycket.
Har sett ett antal sådana som man nästan velat gråta över..
När man med linor sopkvastar spön och allt man kan hitta med våld tar en en vilt protesterande  stegrande eller rädd häst.
Usch nej det är inget för mig. Vill ha det lugnt och stegvist där båda parterna vet vad som gäller.

Den trendigaste av dom alla

Tjena!

Ibland fascineras jag av folk, hästmänniskor och folk som tränar överlag.

Speciellt mycket fascineras jag över folk som tränar och tävlar på hobbynivå över hur mycket pengar tid och energi det läggs på att allt skall se bra ut utåt.
Det skall vara de dyraste märkes tightsen när du är ute och springer och när du kommer tillbaka från din 3 kms långa runda så skall det ätas diverse träningstillskott som skall göra susen för konditionen.
Ibland tycks man inte ens behöva träna utan piller och lite protein fixar allt, tror man i alla fall.

Jag ser killen på bussen sitta och scrolla på sin nyaste I-phone som inte har råd att följa med kompisgänget på stan för att bowla eftersom han inte har råd. Han kan inte heller ha någon hobby på kvällen för han har inte tid för annat än sitta hemma på mobilen. Han undrar varför han inte har några vänner och övar sig på att ta fina selfies i spegeln där mobilen syns.

Jag ser tjejen på varmblodet som susar runt på hoppbanan på klubbnivå.
Ponnyn kan inte galoppera rent ännu och rusar med huvudet  vädret. Fort går det undan, man blundar och vill inte riktigt titta, man har hjärtat i halsgropen. Pust jag överlevde säger hon när hon kommer i mål.
Ponnyn är utrustad med diverse utrustning. I munnen har den ett skarpt bett och en martingal hjälper den att hålla huvudet nere.
Den har dyra moderna teknikkydd och en matchande schabrak som passar ihop med ryttarens ridbyxor och den dyraste sadeln man kan hitta på marknaden.
Dock har hon inte råd att ta hjälp av en duktig tränare som skulle kunna ge dom lite tips på vägen, för det är bortkastade pengar.

Ibland undrar jag hur långt folk skulle kunna ta sig om de prövade att prioritera lite annorlunda.
Om inte det som syns utåt, alla prylarna som man bör ha inte skulle spela någon roll.

Om tjejen skulle springa i vanliga hm tights och inte ruinera sig själv med kosttillskott kanske äta en smörgås istället eller en banan.
Om killen skulle ha en s4 mini istället och följa med sina kompisar på stan.
Om tjejen med hästen skulle rida regelbundet för tränare istället för att bara köpa ny utrustning varje vecka.
Jag tror inte att folk som tränar och tävlar på elitnivå har så mycket tid med att fundera ut hur outfiten skall se ut vid varje liten träning. Om träningstightsen matchar med mössan Jag tror att de istället satsar all sin tid och energi på att hela tiden utvecklas och bli bättre på vad de gör.
Givetvis är det viktigt med en välanpassad träningsutrustning och bra balanserad kost det är inte det jag menar men ibland förundras jag endå över vilken status vissa prylar tycks ha.

Byt partner lika ofta som du byter arbete!

God morgon!

Vet ni vad jag hörde på radion häromdagen?
Det diskuterades parförhållanden och äktenskap förr och nu.
Det diskuterades om man kan leva med någon livet ut och om det är okej att skilja sig.
Svaret man kom fram till var att nutidens äktenskap och förhållanden inte är som förr, de är lite som allt annat nytt ämnade att hålla två år och sen skall man ha något nytt.
De jämförde ett äktenskap lite på samma sätt som när du har ett jobb, det är nyttigt att byta lite nu som då.
Den inställningen gillar inte jag riktigt.
Om man går in i ett förhållande med bakdörren alltid öppen, blir det riktigt bra då? Är det inte väldigt skört i såfall och blir det inte i så fall att man inte riktigt kan lita på varandra?
Om man går in med inställningen att här stannar jag tills jag hittar någon bättre, eller om man jämför mig då som har jobbat som vikarie mest hela tiden så skulle ju jag borda hoppa runt från karl till karl och hålla mig till den som betalar mest.
Nej jag kan inget annat än tro att den man älskar är värd att kämpa för att man inte bör ge upp fastän det blåser lite. är det inte genom svåra tider man blir starkare?

Givetvis så finns det förhållanden som inte är bra och som inte är hälsosamma och där är det ju annat givetvis!!

Nåja hur som haver så går jag i alla fall in med den inställningen att jag skall försöka mitt bästa och för att en relation skall vara bra behöver man hålla den levande.
Just därför skall jag och Gubben på date ikväll.
Jag tror att det är viktigt att prioritera tid tillsammans lite nu som då för att hålla kärleken levande, att man tar en liten paus från vardagsstressen, fixar barnvakt och hittar på något tillsammans.
Jag tror att det är vanligt att man tappar bort varandra lite under småbarnsåren.
När man är mitt uppe i det så går mycket tid åt att bara få vardagen att rulla.
Blöjor som skall bytas, barn som skall matas, lillen som skall tröstas och kläder som skall tvättas och allt vad det innebär.
Samtalen under dagen blir inte så givande och man hinnr inte diskutera eller fundera så mycket eller allra minst hitta på något tillsammans. Vissa kvällar hinner man knapp titta åt varandra. Speciellt såna kvällar när jag skall ut med hästarna och Gubben skall träna, då byter vi bara av varandra och träffas i princip innan läggdags.
Just därför tror jag att det är bra att lite nu som då pausa och ta lite distans tillsammans, det behöver inte vara länge men en liten stund när man bara ser varandra, hittar på något roligt eller bara sitter och äter i lugn och ro. Sen kommer man hem igen med förnyade krafter.
Tack Syster yster för att du ställer upp ikväll :)

När olyckan är framme

God morgon!

Hoppas ni alla har haft en bra helg.
Det har vi mestadels av tiden vi har varit på kalas och firat farsdag.
I lördags hände det dock en sak som är en hästmänniskas värsta mardröm.

På lördag kväll så hade några kor lyckats smita in i Pirayans och hans kompisars hage.
Hästarna fick panik och rymde genom staketet och for ut på landsvägen.
Det var en mörk och regnig kväll och siktet var dåligt.
Hästarna styrde kosan längs med landsvägen mot stan och oturligt nog så blev den ena påkörd och svårt skadad.
Det fanns inget som man skulle ha kunna göra för att rädda den och den fick somna in.
Bilisten klarade sig turligt nog undan med blotta förskräckelsen medan bilen fick plåtskador.
Pirayan och två av hans kompisar hittades senare på en skogsväg och alla de med livet i behåll. Pirayan var tack och lov helt oskadd.
Är så fruktansvärt glad att han klarade sig och att inget hände honom.
För det kunde lika bra ha varit han.
Är så fruktansvärt ledsen för den som förlorade sin häst på samma gång.
Så onödigt så sorgligt och så tragiskt, man önskar verkligen ingen detta.

På samma gång som det är ledsamt och tragiskt så kan man endå konstatera att det hade kunnat sluta ännu värre.
Tur i oturen så fick bilisten hästen inte liggandes på motorhuven och turligt nog klarade de sig utan skador, amn vill inte ens tänka tanken på vad som skulle ha kunnat hända i värsta fall.
Det kunde lika bra varit flera hästar inblandad som också fått sätta livet till.
Var försiktig när ni kör i mörker och i regnigt väder med dålig sikt, man vet aldrig vilka oväntade faror som kan dyka upp.
Ett stort tack till alla som hjälpte till att reda upp situationen, er hjälp var ovärderlig! <3

Klappa om era hästar lite extra, man vet aldrig vilken dag är den sista.