Cowboy

Hej!

Just nu befinner sig gubben i Helsingfors på operationsbordet.
Fick just meddelande om att allt hade gått bra och att han slipper hem ikväll.
De har putsat hans knä och försökt bereda mera plats åt korsbandet.
Vi skall hoppas och tro att detta hjälper och att han skulle kunna börja använda sitt knä mera normalt. Önskar att jag hade kunnat följa med och hålla honom sällskap, men en tågresa tillsammans med lillkillen till Helsingfors kändes inte som något vidare bra alternativ så istället har jag haft goda barndomsvänner på besök och efter det styrde vi kosan mott esse hem till min mamma och pappas.

Lillasyster J har gjort en investering och köpt en westernsadel åt Pirayan.
Jag tror bestämt att vi skall ta och låna den av henne sen när Missilen skall börja ridas. Lillgrabben tyckte också att det var en bra investering och underhöll sig själv en god stund när han fick öva sig på att sitta i sadeln.
Jag passade på att följa med J och Pirre på en kort terrängtur och jag blir lite smått avundsjuk när de skrittar fram med långa självsäkra steg. jag får nog tala snällt med syrran så jag får provrida honom sen när jag får sitta upp på hästryggen igen :)

Snacka om oflyt

Hej!

Kan någon gissa vad som hände Missilen igår?
Hon skulle få slippa ut på en härlig promenad och till och med få chansen att springa och busa av sig litegrann.
Hon blev så pass glad över detta att hon med enorma studs och ordentliga bakutsparkar sprättade ut från gården och traskade sen med glada steg iväg hemifrån.
Efter ett tag började farten dala och hon blev plötsligt väldigt lugn och beskedlig, vi kom fram till ridplanen och gick några varv. plötsligt började vi konstatera att det är något som inte stämmer. borta var frammåtbjudningen och de långa vägvinnande stegen. Hon pinnade på med korta korta steg med bakbenen och såg allmänt oren ut. Vi stoppade henne och kollade igenom benen men hittade ingenting, men när vi sen skulle skritta vidare så ville bakbenen inte alls följa med. Efter ett par pyttepyttesteg med bakbenen så blev stegen sen allt längre igen, men när vi tog halt hände precis samma sak igen. Vi fick låna ett täcke och traskade hem igen med våran ytterst beskedliga lillprinsessa. När hon väl kom igång med skritten flöt det på ganska bra fastän man såg att hon var väldigt stel och kort i stegen, men se så fort man stod stilla en stund så var det som om bakdelen ville säga upp kontakten. Jag tänkte att jag nog får ringa efter veterinären imorgon för att kolla vad som felas henne, men på morgonen var symtomen som bortblåsta??
Någon som har någon teori vad det kunde vara?
Förutom stelheten felades det inte hästen något alls, Inga konstiga svettningar, ingen hög puls, ingen bristande aptit.. och som sagt idag var hon helt sitt vanliga busiga ja igen.
Funderar på om hon kan ha busat så villt att hon på något sätt lyckast få någon sträckning i bakpartiet eller en ordentlig låsning? Märkligt var det i alla fall och förhoppningsvis så börjar hon hålla hovarna mera i marken efter detta..

The Perfect Housewife Day

Hej på er!

Jag hoppas ni alla har haft en fin dag så här långt, det har i alla fall jag haft.
Denna dag har varit en riktigt näst intill perfekt dag. Jag har hunnit med både det ena och det andra. Tvättmaskinen snurrar för fullt samtidigt som diskmaskinen är igång.
Barnen har båda två varit på bra humör och det har även jag varit.
Gubben kom hem  klockan 11 som vanligt och då hade jag till och med hunnit röra ihop maten färdigt.
Inte alla dagar som går så pass smärtfritt kan jag lova er.
Sen fick jag riktigt till slutklämmen också på dagens förmiddag och hann röra ihop en havtorns vanilj cheesecake.
Jag kan lova er alla att det hör till ovanligheterna att jag bakar även om jag tycker det är väldigt kul när jag kommer igång.
Undrar vad jag skall hitta för bra ursäkt att äta upp den nu bara.. Någon som har någonting att fira?

Just nu så passar jag på att hämta andan en stund. Lillkillen sover sött och gubben och lillgrabben är ute på lite äventyr med farbror B.
Ikväll blir det lite program för hästarna så jag tänkte passa på att smita ut en stund.
Mellizza mår betydligt bättre nu än vad hon gjorde för två dagar sen.
Hon är nästan helt ohalt även om ett framben samt ett bakben är svullet.
Usch jag ser fortfarande framför mig när hon ligger där i diket och kämpar med leran upp till magen, jag ser också hur hon såg ut när hon bara låg stilla och försökte hämta andan för att orka lite till. Det är ingen trevlig syn alls och jag vill aldrig aldrig se det igen.
Tack gode gud att det gick så bra som det gick.

Lerbad

Hej!

Gårdagens hästpromenad slutade verkligen inte som jag hade tänkt mig.
Jag hade tänkt att jag skulle ta en lugn skön söndagspromenad med Mellizza och rundan började så bra, allt var frid och fröjd och jag njöt av att äntligen vara ute med älsklingsprinsessan igen.
När vi var några kilometer hemifrån kom vi till ett stort dike med lite vatten på botten.
Funderade på om jag borde vända om men så såg jag att det på ett ställe var betydligt grundare och bra underlag. Min plan var då att vi lätt och smidigt skulle skutta över som man brukar göra över diken.
Tyvärr tänkte inte Mellizza samma sak som jag och hoppade iväg till sidan och innan jag visste ordet av hade jag tappat grimskaftet och hon hoppade iväg åt helt fel håll.
Hon kom till ett ställe med väldigt mjukt klottigt ostadigt underlag och fick panik och fortsatte frammåt.
Hon försökte då desperat ta sig över en kant som kom framför henne men underlaget höll inte och hon misslyckade och slog över bakåt och ramlade sen pladask ner i det djupa diket på det bredaste stället där underlaget var helt katastrof.
Dit sjönk hon sen ner med lera upp till magen fortfarande givetvis i panik.
Sen började den stora kampen att försöka ta sig upp och det var ingen lätt match kan jag lova.
Som hon kämpade och kämpade. Krafterna tog slut och hon lämnade och ligga men så lyckades hon hitta lite mera kraft igen och kravlade sig lite frammåt och sen låg hon stilla igen.
Jag han nog tänka många gånger att det här kommer aldrig att lyckas, hon kommer att lämna dit eller så kämpar hon ihjäl sig själv, men så hittade hon på något konstigt sätt energi igen och tillslut hade hon helt kravlat sig upp ur diket.
Hela hästen stod sen och skakade givetvis så var hon shockad, trött och väldigt smutsig.
Ett av bakbenen hade fått sig en törn och först ville hon inte stöda på det, men som tur var så började hon stöda på det efter en liten stund och kunde börja gå.
Ni kan tro att man är lättad att det gck så pass bra som det gick, men man är fortfarande lite uppjagad och orolig att det skall dyka upp några komplikationer. Tur var det också att ingen av oss hamnade under henne när hon satte iväg och att vi inte drogs med ner i leran. Jag är också glad att man inte får så lätt panik själv och att man lyckades hålla huvudet kallt och kunde tänka klart.
Stackars stackars Mellizza, oj vad rädd jag var att det skulle sluta så mycket värre än det gjorde, Jag lovar att det inte var någon rolig syn att se henne ligga där och kämpa.
Vi skall tro att hon kryar på sig snabbt och inte får några trauman av detta äventyr.

huvudvärk tjohej!

Tja!

Idag värker huvudet som för sju. Lillkillen hade ont i magen i förra natten så sömnen blev tyvärr lite lidande. Jag tycker att det är jobbigt när dom små inte mår bra, mycket lättare om de kunde tala om vad som är fel så att man kunde göra det bättre för dom.

Gårkvällen spenderades i staden Jakobstad tillsammans med vänner.
Vi kollade Idol, drack glögg och åt pepparkakor, mer än så behövs det inte för att man skall få riktig julfeelis.
Nu fick jag plötslig en stor lust att börja handla julklappar, sätta upp julgardinerna samt koka julgodis.
Hemgjort julgodis måste ju nog endå vara något av det godaste som finns, näst efter pepparkaksdeg då.. :)

På grund av huvudvärken och sömnbristen har vi försökt ta det lugnt idag, en liten sväng hann ajg dock via Esse för att besöka byns hästbutik som bjöd på glögg och pepparkakor. Medan vi endå var där passade jag på att köpa mera pälsglans åt meciliahs man så nu skall hon väl så småningom slippa sina trollflätor.
Har helt ärligt inte kunnat hålla mig borta från hästhagen, försöker dock hålla mina fingrar i styr och inte göra för mycket. Pållarna får stå ut med att bli pysslade och fixade, men det har de verkligen ingenting emot kelsjuka som de är. Meciliah har jag passat på att träna lite följsamhet med och det tycker vi båda två är roligt och givande.

Våran lilla tomtenisse

God dag!

Tittar bara in en snabbis för att hälsa er alla en riktigt trevlig helg! Lillasyster E. har varit här med oss idg och hållit oss sällskap. Hon tog med sig sin kamera så vi har passat på att ta årets första julkort. Ids inte visa er de allra bästa ännu så ni får nöja er med lite kort bakom kulisserna :)

One day at a time

Hej!

Hemma hos oss går livet sin gilla gång. Vi försöker att ta en dag i taget och inte planera så långt framåt.
Mamman i huset är lite lättirriterad och småsur för tillfället.
Riktigt frissam skulle väl vara mer rätt att kalla henne för nästan så man får skämmas över sig själv. Som sagt att bara ligga hemma på dagarna och inte göra så mycket är verkligen inte min grej och att sen inte kunna gå ut och avreagera sig själv gör mig ännu mera frustrerad.
Tur är väl att man kommer på sig själv med att vara ett riktigt "pain in the ass"  i alla fall och kan försöka skärpa till sig mellan varven.

Det som retar mig mest just nu är att jag inte kan påbörja Meciliahs inridning som jag hade planerat. Istället går hon bara i hagen och skrotar och har det allmänt tråkigt.
När hon går i hagen och bara har sin kära mor att försöka busa med så blir hon lätt till en missil när hon väl slipper ut och göra något med och jag har absolut ingen som helst lust att rida runt på en missil senare i vinter eller till våren.
Det betyder då att jag istället för att påbörja inridningen får påbörja allmän grundhantering av unghästen eftersom det kommer att behövas. Vet inte ens när hon var sist ut ur hagen och gjorde något vettigt.
Sen att jag inte kan ta ut henne ännu i hagen och försöka jobba henne från marken gör mig ännu mera frustrerad och en frustrerad människa skall absolut inte röra en unghäst eller en häst över huvudtaget. Att lämna bort henne på inridning är inte heller något alternativ eftersom det har jag inte råd med samt att Mellizza inte skall stå ensam.. Nog klagat nu..

Gubben har varit första dagen i jobbet idag. Jag kan gissa att det var skönt för honom att slippa iväg och se någonting annat för ett par timmar.
Min kära mor kom hit och hjälpte mig passa barnen. Hon hjälpte mig även med att packa upp lite kläder så nu har vi plötsligt klädskåpen fulla igen. Jag har dock ett klädproblem kvar. hur jag än letar så hittar jag inte våra babykläder som vi hade åt lillgrabben. Jag som hade tänkt att vi skulle slippa handla mycket nya kläder åt minstingen eftersom han skulle kunna ärva dom gamla men nej för att jag vet vart jag har lagt dom.

På eftermiddagen kom sen lillsyrrans pojkvän hit och hjälpte oss att fixa datorn vars fläkt plötsligt hade bestämt sig för att ta semester. Bra när man har många hjälpande händer verkligen.

Gubben var ju till Helsingfors i måndags med sitt knä och redan nästa fredag så kommer han att bli opererad igen så här blev det plötsligt snabba ryck minsann.
Som tur är så blir det ingen stor operation utan endast lite finslip så vi skall hålla alla tummar och tår vi har att det lyckas och att knäet skulle bli bättre och mera användbart.

If i was young

Tja!

Ifall jag just idag skulle vara 18 år, ha egen lägenhet och ingen familj så skulle jag ligga och slagga på soffan precis hela dagen med en stor godispåse och en hel hög med filmer.
Jag skulle antagligen inte stiga upp ur soffan mer än när jag skall på wc eller när jag skall fylla på godisskålen. Känslan jag har idag kan liknas med en sån som man har dagen efter en lång festnatt. magen känns lite i uppror, man mår lite halvkasst. Håret är risigt och borde tvättas och man själv är väldigt slak och har inte lust med ngåot vidlyftigt. Att sitta och stirra ut genom fönstret är helt tillräcklig underhållning och tanken på att man ens skulle göra något aktivt är väldigt långt borta.

Nu ser ju verkligheten ut lite annorlunda. Gårdagen var inte någon lång festnatt. Jag har ingen stor godispåse och inte har jag någon Tv heller. Att bara ligga och slagga på soffan får jag också glömma. Stackars stackars mig..
Skämt åsido jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv, jag trivs bra som det är.
Godis finns i affären om jag behagar åka iväg och köpa. Filmer finns på datorn om jag ids leta och alla barnen + gubben sover så det är fritt fram att slöa hur mycket jag vill, men tror ni jag orkar göra det ? icke sa nicke!

Ikväll kommer syrran hit och sover över.
Gubben åker till Helsingfors inatt, han skall på någon utredning angående sitt knä. Det blir intressant att höra vad han får för utlåtande därifrån.

Lite humor är det ju nog att man måste anlita barnvakt fastän man själv är hemma.
Nästan så man känner sig lite smått handikappad måste jag erkänna, men vad hjälps det när man har lyftförbud.
Trevligt med sällskap blir det i alla fall. Trivs inte med att vara länge ensam hemma.
Jag tror det kanske beror på att man är uppväxt med mycket liv och rörelse runtomkring sig så man är helt enkelt inte van att behöva sitta för sig själv.

Tjuvat bilder nu igen!

Hej!

Om det är något som irriterar mig så är det när folk stjäl ens bilder utan att fråga först.
Ifall folk ber om lov för att använda ens bilder så har jag absolut ingenting emot det men om folk bara tar och sen använder dom fritt på diverse forum och sidor så blir jag lite småsur. Själv använder ajg mig ibland av syrrans bilder men eftersom jag vet att jag får använda dom bara jag skriver att det är hon som fotat så är det ju okej :)

Denna natt har inte varit mycket bättre än förra. gubben offrade sig för laget och steg upp klockan 4 med lillkillen, innan det hade jag försökt få honom att sova i X antal timmar.
När hans en somnade runt en sjutiden så kom lillgrabben upp så dit for den natten i ett enda huj. Misstänker starkt att det blir en hel del kaffepimplande idag vilket kanske gör gott åt mitt låga blodtryck.
För tillfället är det väldigt svart och mörkt när jag stiger upp samtidigt som rummet svajar.
Tur att jag inte börjat svimma än i alla fall för det tycker jag är lite mindre kul.

Gårkvällen var trevlig, vi hade mina barndomsvänner på besök . Det blev en hel del prat skratt mat och spel. Det var väldigt synd att J. inte kunde komma och att E. befinner sig på andra sidan jordklotet. Inte så lätt att få hela gänget samlat.
Barndomskamraterna har man nog hållit ihop med i vått och torrt sen man var väldigt liten och det är häftigt att vänskapen består. Oavsett hur länge man är ifrån varandra så vet man var man har varandra och kan prata om allt mellan himmel och jord. Vi har alla upplevt så mycket tillsammans, både roliga saker och svåra saker, men det är ju sånt som för en närmare varandra!

M. började jag umgås med när jag var 3 år.
Mitt första minne av henne var när hon som 2 åring cyklade förbi vår gård med sin lilla cykel.
Några dagar senare kom hon och hennes mamma in till oss på besök och vi klickade direkt.
Vår favoritsysselsättning på den tiden var att leka med våra dockor.
Vi har nog skuttat oändligt många kilometrar med våra dockvagnar.
Sen när vi blev lite äldre så blev det mest hästlekar istället.
Plåtarna på min mamma och pappas betongveranda är fortfarande alldeles buckliga från när vi har övat lättrav på staketet.
Häst lekte vi så länge att vi till slut började skämmas allt för mycket för att våga visa det öppet.

Turas om

Godmorgon!

Om vi säger som så har denna natt har varit väldigt usel. Vi är ju tyvärr från tidigare bortskämda med att ha ett sovande barn om nätterna, men just nu ser det ut som om vi får vänja oss med en riktig nattuggla. Lillkillen tycker nämligen att det passar alldeles utmärkt att äta med minst en timme emellan och mellan pauserna är han gärna vaken och filosoferar. Inget ont med det egentligen men hade jag fått bestämma så hade han gärna fått ha gluggarna öppna på dagen istället. Jag har försökt vara envis med att han skall sova i egen säng, men den punkten tycker han själv är mindre trevlig så jag får springa upp och ner X antal gånger innan någon av oss äntligen avgår med segern. Sen mitt i natten orkar jag inte länge eftersom jag då befinner mig i dvala så då lämnar han nog med oss i sängen och sover suprise suprise lite bättre..

Jag gav Gubben sovmorgon idag, det kan han behöva. Det gäller att lite dela på sömnen om den inte är obegränsad. Det är helt onödigt att vi båda två är uppe och på dåligt humör när det går att förebygga med en sån enkel sak. Själv tänkte jag försöka ta en tupplur mitt på dagen istället. Det kan jag behöva.
Storebror här hemma har en period när även han tycks vara väldigt liten och man behöver all energi man har för att underhålla honom om dagarna. Det är särskillt omställningen med allt som gör honom lite förvirrad. Jag gissar att han snart är tillbaka till sitt gamla glada jag igen. Nästa vecka börjar gubben arbeta och då får jag nog ta och anlita någon att komma hit och hjälpa mig. Eftersom jag inte får lyfta något över 5 kg är det lite knepigt med 1,5 åringen som inte själv kan ta sig fram överallt. Jag får ju inte ens upp honom ur sängen och det går ju inte att lämna honom i sängen hela dagen direkt.

Lillasyster kom och red arabprinsessan igår. Nästan så man blev lite tårögd när man såg dem fara fram i full galopp på travbanan. Tänk för bara några månader sen så hade hon bara ridit några enstaka gånger förr och nu klarar hon att fräsa runt på travbanan med krutprinsessan utan problem. Det är sånt som är jätteroligt att se. Mellizza är en toppen läromästare. Hon ger inget gratis och visar tydligt när hon tycker man gör något fel, men sen när man väl lärt sig rida henne så ger hon allt.

Besöka äldre

Goddag!

Vi kom just hem från min gammelmormor och morfars. Eftersom vi inte hade möjlighet att åka till dem på farsdag så beslöt vi oss för att försöka hälsa på dom inne  i veckan istället medan Gubben ännu är pappaledig.
Jag tycker att de är värdefullt att få träffa den äldre generationen, man vet aldrig hur länge man får ha dem kvar och ibland tar man för givet att människor skall leva för evigt.
Jag tycker att det är intressant att få höra om gamla minnen och hur de hade det förr.
Allt var så annorlunda då. Mindre bekvämligheter och man försökte ta tillvara på allt. Historierna om kriget tycker jag är extra spännande att höra och hur man klarade sig på hemmafronten. Hur det var att ibland bli tvungen att gå hungriga till sömns och om hur folk ställde upp för varandra. jag skulle kunan sitta hur länge som helst och lyssna eftersom jag tycker det är så intressant och lärorikt. visst går det att läsa i böcker också men att få höra det direkt ur någons mun är alltid mera givande.

Igår fick vi höra av min farföräldrar om hur det var att gå i skolan förr i tiden.
Hur man var tvungen att niga åt läraren om man träffade denne i butiken och om hur viktigt det var att det var tyst i klassen.
Intressanta funderingar om skamvråer, pekpinnar och annat har man ju också fått höra talas om.
Jag tvivlar starkt på att eleverna förr i tiden skulle ha vågat sitta och pilla på sina mobiltelefoner om de hade haft några.