Gårdagens bravader

Hej!

Gårdagen fortsatte i samma stil som den började.
Gubben kom hem från jobbet, satte sig på trappan med ett freesbee i handen och utan närmare eftertanke slängde han iväg det och krasch bom bang for det genom fönsterrutorna in till svärföräldrarnas tambur. Vad är oddsen liksom?
Jag hade planerat in träningspass med hästarna och bokat tid med medryttarna men det fick jag vackert skippa eftersom det går ju inte att lämna glassplitter och söndriga fönster bara sådär.
Som tur var så kunde medryttarna ställa upp coh rida alla hästar i alla fall och det var tacksamt. Breeze fick testa en Torsion bomlös sadel men det var inte riktigt hennes modell av sadel.
Vid minsta snedsteg hamnade den under magen på henne och det tyckte varken hon eller ryttaren var särskilt trevligt.
Jag skall dock inte ge upp hoppet ännu utan testa lite andra modeller också och se om de skulle ligga bättre.
Meciliah slapp ut i terräng igår tillsammans med Mellizza.
Breeze fick som uppgift att sitta barnvakt och den uppgiften gillade hon inte alls.
Hon skulle prompt med på uteritten och levde rövare inomhus.
Om vi säger som så så sitter hon inte fölvakt flera gånger.
Jag vill verkligen inte att Marilyn skall lära sig något sådant beteende.
Jag får testa om Mellizza sköter den uppgiften bättre så får Meciliah coh Breeze gå ihop istället.
Meciliah skötte sig dock helt suveränt enligt de uppgifter jag fick.
Skritt, trav och galopp och allting bara fungerar.
Hon är så helt otroligt underbar den hästen.
Trevlig och lättlärd en riktig tuffing som älskar att få slippa ut i terräng.
Traskar på som om hon aldrig gjort annat. Distanshäst eller Galopphäst det borde hon få bli. Jag glömmer jämt å ständigt bort att hon bara är fyra år. Den hästen borde jag sälja hemska tanke

Skärvor betyder lycka!

Hej!

Upp och hoppa, 20 gånger var barnen uppe häromnatten och denna natt började springer av äldsta gossen redan 03.30. 04.30 hadw hann fått upp mitten killen också och efter det blev det inte mycket sömn.
Klockan sex var vi alla uppe ur våra sängar och halv sju flög kamera objektivet genom luften och for med ett kras ner i golvet.
Tänk att jag inte tänkte på att jag borde ha satt det i takhöjd, fast det hade väl intw hjälpt eftersom det var ganska nyligen gardinstången gav upp när någon försökte klättra i gardinerna.
Nä suck altså denna morgon började inte alls bra.
Det känns som om den kommer bli evighets lång minst sagt.
Nåväl om någon timme har vi väl natt igen med tanke på att mellanbarnet har sitt fjärde utbrott för dagen.
Den ända som är glad idag är våran lilla solstråle, den ungen altså hon är guld värd. Glad, nöjd och allt som ofta ett leende på läpparna.
Denna vecka blir hon fyra månader, vart tar tiden vägen?

Höstligt!

God eftermiddag!

Denna familj har fått en höstknäpp.
Breeze är pigg och yster som för sju.
Härjar på i hagen som värsta unghästen.
Marilyn är inte se att haka på. Äntligen någon som vill leka.
Funderar lite smått om man borde fixa hit en lekkamrat i höst.
Sto eller valack unghäst som behöver hyra lösdriftsplats. Jag skulle möjligen ha plats för en eller två om svärfar skulle gå med på det :)
Tror Marilyn skulle trivas med det.
Funderar också på unghäst bete till sommaren.
Skulle passa perfekt här på gården.
Bra näringsrikt ekologiskt gräs samta tt vi har vindskydd och möjlighet att ta in dom om det ebhövs. Måste klura på det ett tag :)

Barnen har också fått en höstknäpp.
Vägrar att sova moiddag och stiger upp tidigt.
Det är gråt, gråt och lite mera gråt.
Av trötthet men endå ilska över att man inte vill sova.
Idag serverades den invecklade rätten korv till Lunch och bestä'llningen blev att de ville ha bra korv.. Inte varm och inte kall, inte med skal men med skal.
Jaa inte är det så lätt att få till det alla gånger.

Bra att sakna lite ibland!

God kväll!

När man konstant är hemma på dagarna med barnen förutom när man är ute och rider så hinner man inte riktigt sakna varandra nå. Speciellt denna veckan när gubben legat sjuk så har barnen i princip varit med mig 24/7 och hur mycket jag än älskar och gillar dom så är det ganska tungt åt huvudet att aldrig få någon paus.
Denna dagen har dock sett lite annorlunda ut .
Imorse tog jag med mitten barnet och for till stan.
Det är väldigt sällan han och jag gör något tillsammans och det märktes att han uppskattade att få all uppmärksamhet själv.
Han är en glad liten filur våran snart tvååriga mitten barn och  hans ordförråd är enormt.
Munnen går i ett på honom och han pratar och berättar allt möjligt.
Jag tror att sådana här stunder kan vara viktiga för barnen, stunder när man verkligen har tid att ge dom allt!

När vi kom hem så kom syster hit och fotade mig och Breeze.
Väldigt sällan jag hamnar på bild så det var rätt kul.
Breeze var på ystert humör idag och lekte höststorm.
Hon hade en önske gångart och det var galopp.
När jag gjorde förhållningar saktade hon snällt men genast efteråt så frågade hon sa du galopp?
Efter fotograferingen kom Gubbens kusin  hit och red.
Vi red först Mellizza och Breeze på åkern.
Dressyrade lite med en lugnare Breeze på åkern vilket gick bra.
Sen slapp Meciliah och Marilyn också ut.
Lill hästen var helt yr i bollen och for runt som en galning på åkern. Meciliah uppförde sig dock riktigt bra.
Efter det var klockan nästan halv 6 på kvällen och dagen började lida mot sitt slut.
Nu är batterierna laddade igen och jag mår bra!

Övningar runt en stock

God kväll!

Det är trist att inte ha en ridplan på gården. Högst uppe på min önskelista just nu är en wgen sådan, till dess får jag nöja mig med det jag har och försöka göra det bästa av situationen.
När vädret är torrt och bra så fungerar hagen att rida i.
Det finns många övningar man bra kan göra där och det är endast fantasin som sätter stop.
Gårdagens träning med Breeze och Meciliah koncentrerade sig till övningar runt stockarna.
Skrittade åttvolter över dem, red Skänkelvikningar till mitten av stocken och sen ut till spåret.
Övade på att rida rakt över samt övade att rida serpentiner över dem.
Två riktigt trevliga pass fick vi till och det var trötta och nöjda hästar efteråt. Imorgon funderar jag på att ha lite konditionsträning på stubbåkern.
Det är typ det roligaste jag vet, bara låta hästarna bränna ur sig all energi, låta dom galoppera tills ens egna ben bara skakar!

Hej hej vardag!

Hej!

Gubben har fortfarande feber och bilen är fortfarande på service, detta betyder att vi är strandade valar här på gården.
Inomhus Orkar vi inte vara så vi tillbringar timme efter timme utomhus.
Barnen njuter av att leka i byggkaoset. Gräver i sanden som snart ska bli ett golv. Leker att brunnsringen är en stor tunnel. De klättrar i grushopar och forslar stenar i sina små kärror.
Att vi inte investerar i dyra märkeskläder har sina orsaker.
De är konstant smutsiga och fulla av grus, sand damm gräs, målfärg eller vatten.
Skulle vi bara ha dyra fina kläder hadw jag inte kunnat låta dom leka utomhus eller så vakta dom hela tiden.
De hänger med överallt och anstalter och har sig.
Deras fantasi visar inga gränser och jag låter dem hållas.
De hjälper och stjälper till så mycket de bara hinner.
På samma gång de leker så lär de sig också saker.
De hjälper mig mata hästarna, vi plockar bär och äpplen.
Vi mockar stallet, bär vatten och hämtar post.
Vi pysslar helt enkelt på och vi trivs med livet.

Billös

God kväll!

En ny vecka med nya möjligheter.
Vi fortsätter livet som billösa och jag vantrivs som en fisk på torra land.
Idag var första dagen på 1.5 vecka som jag slapp av gårdsplanen för att kunna åka och hälsa på någon och då var jag tvungen att låna svärföräldrarnas bil.
Jag känner mig instängd när jag inte slipper iväg någonstans, jag lider av klaustrofobi och det tar sig i uttryck när jag känner att jag sitter fast på något ställe.
Nåväl, vi försöker få tiden att gå i alla fall.
Livet på gården och vad som behöver göras här tar aldrig slut så utan att göra blir vi aldrig.
Det skall flytta X antal får hit till gården och innan dess så är det mycket som skall fixas.
Svärfar har massor på gång hela tiden och barnen älskar att se på när han arbetar med sina stora maskiner.
De vill allra helst bo utomhus och följer fascinerat med vad som händer och sker.

Hästarna har fått bli lösdriftshästar ett kort tag.
Inga insekter i luften nu så de får ha en förlängd betessäsong och sover utomhus.
Jag är jättenöjd med vindskyddet vi byggde i våras, hästarna trivs jättebra i det och sover och vilar allt som oftast där.
Idag har jag hunnit jobba med både Meciliah och Breeze på åkern.
När jag tränade Meciliah så fick Marilyn lämna i hagen och det gick super.
Lite spring och gnägg från Lilltjejens sida men Meciliah tykte mest det var skönt.
Dock höll det på att sluta illa när någon i misstag glömde stänga hagen efter sig när de varit dit.
Det märkte förståss hästarna och Marilyn tog sikte ut ur hagen och kom i full karriär efter oss.
Som tur var så märkte jag att grinden var öppen och sprang snabbt dit med Meciliah.
Jag hann visa stoptecknet åt Mellizza och Breeze när de ställde sig för att springa ut så de väntade snällt innanför grinden som tur var. Skönt att jag råkade vara ute när det hände och att jag hann få stop på hästarna innan det var försent.

 

Hjärtat i halsgropen!

God kväll!

Jag var just ut och kvällsfodrade hästarna.
Plötsligt hör jag Breeze hos till riktigt ordentligt och hon går bort från maten och ställer sig med hängande huvud.
Jag märker att nått inte är som det brukar för hon är annars den som är mest matglad hemma hos os. Hon hostar till ordentligt igen och håller ner huvudet mot marken ännu.
Öronen hänger lite till sidorna och hon beter sig allmänt märkligt.
Säger snabbt åt barnen att de måste vänta ett tag för jag måste gå in i hagen och kolla till Breeze lite.
När jag kommer närmare hör jag att hon rosslar och gurglar när hon andas och jag börjar se att det rinner tjockt grönt slem ur munnen och ur näsborrarna på henne.
Då vet jag med ens på en gång att hon har satt i halsen, foderstrupsförstoppning.
Ringer snabbt åt Gabbe och säger att han måste komma ut och att vi troligen får ringa efter distriktveterinären och  masserar på samma gång Breezes strupe.
Plötsligt så märker jag att det lättar och hon suckar och blir piggare.
Andningen återgår till det normala och hon börjar titta omkring sig.
Pust alltså, tur jag var vid hagen när det hände och tack gode gud att det inte var värre än det var.
Otäckt var det i alla fall och han tänka det värsta.
Jag har en gång varit med om att en häst fått riktigt ordentligt stop i halsen och det var ingen trevlig upplevelse vill jag lova.

Tidigare idag red jag Breeze barbacka i hagen.
Jättehärligt att få sitta på hennes rygg igen.
Hon är sjukt rolig att rida när hon är på det här humöret, lugn samarbetsvillig och följsam.
Givetvis är formen både för henne och mig långt borta, men det spelar ingen som helst roll när man har en sån här underbar häst. Vi jobbar på hon och jag i vår egen takt.

Ni som rider i bomlösa sadlar. Vilka märken rekommenderar ni. Vad har ni för bra och dåliga erfarenheter av bomlösa sadlar?

Karla förkylning!

Hej!

Gubben har dragit på sig en karla förkylning helgen till ära! Han är därför sängliggande medan vi andra roar oss på eget håll.
Grabbarna leker att de tar upp potatis i hästarnas klöver paradis, de har också roat sig att bada i täcken samt målat farmor och farfars hus.
Dagens höjdpunkt var för dom när vi åkte iväg och handlade. Vilt springande och mycket plockande samt en andfådd moder som försökte styra upp det hela. Att handla ensam med tre barn är inget nöje och nej man ska inte tro att man kan ha dom båda två lösa på samma gång i butiken.
Just nu kör vildingarna lärqgåvagnen på studsmattan och leker att de klipper gräset.
Well hur som haver så har vi haft en rätt så skön dag.
På eftermiddagen medan barnen  sov så slapp jag till och med ut till hästarna en sväng.
Nicola kom hit och så tog vi hästarna på en härlig terräng tur.
Red Breeze en stund i början av turen och även i slutet.
Det gick hur bra som helst och jag njuter av att sitta på hennes rygg.
Igår red jag ett lättare dressyr pass med henne och även det gick bra.
Bara jag som är lite vinglig, ringrostig och obalanserad.

Vi har fått lite nya bilder på teamets svenska hästar Cemaala och Elvira Eireene.  Den bruna hästen på bilden är det mqhra stoet som flyttade hem timl Fanny i förra vintern. Vilken  förvandling hon genomgått.
De ägs av min vän Fanny Boman och det är syrran Jenny Sulkakoski som fotar. Tveka inte att ta kontakt med henne ifall ni vill ha bilder på era hästar!

Kämpar på

Godmorgon!

Härligt väder idag. Barnen slog upp sina pigga gluggar klockan sex så vi har hunnit med mycket redan imorn.
Efter morgon målet blev det en lång promenad och efter det blev det utomhus chill. Äldsta gossen fick sin stelkrampsspruta igår så han har lite ont i benet idag.
Treårskontroll gick förövrigt riktigt bra i slut ändan. Första halvtimmen var katastrof men tack vare en duktig och tålmodig hälsovårdare som inte stressade så försvann blygseln och samarbetsviljan slog in.
Jätteskönt när man känner att det blir bra och att barnen inser att det är okej att fara till hälsovårdaren. Speciellt för Alvin är det viktigt med tid eftersom han har sjukhusvistelsen i starkt minne.

Gårkvällen gick i hästens tecken. Jag red först Breeze en stund, mjukade upp henne i skritt och vi fick till ett lugnt och harmoniskt pass där hon lyssnade på varje steg. Knixet med henne är att få henne mentalt avspänd, då behöver man sen bara sitta där och försiktigt trycka på lite knappar så gör hon vad som helst.
Efter Breeze så kom medryttarna och tog ut Mellizza och Meciliah på åkern. Jag och Breeze passade Marilyn så länge. Hon var rätt så obrydd och utforskade gården sålänge mamma och mormormor galopperade runt på åkern. Roligt med självständig fölunge, helt klart släkt med sin mor.

Morgonpigga barn

Tjena!

Klockan är elva och barnen sover redan middag.
Klockan sex imorse kom de upp glada och nöjda. Suck altså, jag är inte gjord för detta.
I eftermiddag blir det treårskontroll för Alvin. Bättre sent än aldrig kan vi ju konstatera.
Jag tror nog inte att det är något speciellt med honom så det är nog ingen fara.
Jag är  helt värdelös på att komma ihåg att boka tider, därför jag drar ut på allt.

9.10 blir det utställning.
Ni som kom ifjol är varmt välkomna igen och även nya människor ryms med.
Det blir liksom ifjol skilld arabklass så ni österbottningar som är nyfikna på att visa era araber, detta är en chans för er att komma och öva.
Jag kommer att ta med några av mina i alla fall men hoppas att någon annan kommer också så att det blir någon utmaning!
Vi kommer att ha skilld unghäst klass också så passa på att komma och öva inför nästa års premieringar!

I helgen är det esse horseshow. Planerade att åka dit med åtminstone Mellizza och kanske Breeze, men nu är vi ju billösa åtminstone till nästa vecka så få se om vi får skippa den saken.
Känns ju lite trist eftersom det är en tradition att åka dit.

Otursmånad

Hej!

När man tror att den sista saken denna månad kunde ha gått sönder h
Så fortsätter saker och ting att falla i kras.
Vi kan lugnt konstatera att vi strör ut pengar hit och dit denna månad.
Import skatten på bilen, alla försäkringar på bilen, häst försäkringar, veterinärräkningar, nya däck till bilen, som förövrigt ficke körförbud, 2000 euros kvarskatt, hästarnas spån tog slut och till råga på allt så gick bilen sönder också och ska in på verkstad.
Dit for alla våra besparingar och lite till. Suck altså det är dyrt att vara oss just nu.
Det känns som om man har lite allt upp över öronen just nu.
Vi hittar inte riktigt flytet.
Gubbens axel är förstörd så han får ge upp sin tävlingskarriär.
Breeze som inte är dräktig  osv osv..

Låta barnen hjälpa till!

Hej!

Vilken häftigt väder vi har idag. Disigt och småduggande regn.
Det har varit ganska mycket häst på tapeten idag eftersom Mellizza var ut och tävlade med sin halvfoder värd Elin.
De hoppade två fina banor och kom hem nöjda och glada. Det märks att Mellizza trivs och känner sig viktig när hon får följa med ut och tävla.
Efteråt var dom andra hästarna på bus humör så passade på att fota dom på samma gång.
Medan Alina sov hann jag mocka stallet och allt som oftast är småkillarna med. Eftersom de visar intresse av att hjälpa till så får de delta i mockningen på sina villkor.
Det går ju inte snabbare att ha dom med och inte är det lättare heller men givande diskussioner har vi medan vi jobbar på.
Det märks att de tar in och lär sig hur saker och ting fungerar.
Jag tror det är bra för dem att få delta i arbetet som finns på gården.
De får lära sig vad det innebär att ha djur.
Snart kommer det att flytta hit lite får också så då gissar jag att dagens utevistelse inkluserar att man tar en sväng via fåren.

Utdrag från förr!

Hej!

Jag hittade mina gamla dagböcker från förr och tänkte jag kan dela med mig lite!

11.4.2006

Igår var jag till sjukhuset, dom frågade hur jag mådde och hur det var med Anorexin jag svarade givetvis att jag mår bra.
Oj vad jag ljuger men nödlögner är nödvändiga ibland annars blir det för mycket uppmärksamhet och för många frågor. Därför är det viktigt att man säger att man mår bra och att man ser glad ut.
Jag hade lågt blodtryck och låg puls, jag fryser.
Jag vägrade svara på vad jag gillar eller är missnöjd med på min kropp!

11.5.2006

Idag var jag till sjukhuset igen och även denna gång var allting okej utåt sett, jag säger att jag mår bra, det är bäst så!
När jag väntade på mamma så kom en bekant dit, jag har haft mina aningar att även hon har Anorexi men det var sorgligt att få det bekräftat. Jag önskar ingen annan denna hemska sjukdom. Det är tudelat, en del av mig är avundsjuk på dom medan den andra delen önskar att den kunde hjälpa eftersom jag vet vad man måste lida igenom.
Varför finns denna sjukdom? Jag hatar den som pesten. Jag minns alla känslorna, rädslan för att äta och att gå upp i vikt. Jag minns ångesten över att man äcklades över sig själv och paniken som kom eftersom man inte fick springa bort kalorierna man just ätit. jag minns mörkret och jag minns hatet och hur ingenting var roligt. Allting skulle vara inrutat och man hade en total fett och kalorifobi. Ilskan var stor om ,matschemat inte blev som man ville och man orkade inte vara glad eller skratta och inte höra andra skratta heller. Kompisar orkade man inte vara med och helst av allt ville jag bara vara ifred med mig själv och mörkret. Jag trodde jag hade ett liv och jag trodde att man blev lycklig över att vara utmärglad. Hela tiden kämpade man för att gå ner i vikt och ju mer vikten sjönk desto större blev ångesten för mat. Jag såg ingen framtid och ville fortsätta så här för evigt. Sålänge man var utan mat så hölls ångesten i schack emn nä'r man tvingats äta bröt helvetet lös. Det kommer dock en dag då det inte går mera, då man tvingas börja äta om man inte vill bli sondmatad. Mat i obeskrivliga mängder som förs ner rakt in i kroppen utan att man kan kontrollera det, min värsta mardröm.
När man väl börjar äta är det väldigt jobbigt och man känner att man måste få röra på sig, springa bort kalorierna. Det får man inte göra. Dock blir det långsamt långsamt bättre om man vågar börja äta, amn märker att det inte är så farligt trots allt. När vikten stiger lite får man mera krafter och man börjar se ljusare på tillvaron. Dock även om vikten stiger så är man lpångt ifrån frisk, huvudet kan vara fullt av tankar och det är svårt att veta vem man riktigt är. Åren hemma utan kompisar har gjort att man missat mycket av sin ungdomstid.
Folk tror man mår bra nu, men gör man det egentligen.. jag vet inte.. jag får inte sluta äta det vet jag.. då blir jag sjuk igen..

Fullt ös medvetslös

Hej!

Oj vilken härlig ridtur jag hade igår.
Sadlade Mellizza och tog Breeze som handhäst.
Mellizza var väldigt taggad från första början och även Breeze var pigg och på hugget.
Styrde in på den stora åkern bredvid gården och Mellizza visste genast vad som gällde.
Hon småtrippade och hade sig och var riktigt barnslig och så fort jag tänkte trav sprängde hon iväg i världens turbofart.
Eftersom jag var på humör att blåsa ur hjärnan lät jag henne hållas och Breeze var inte sen att haka på.
Mellizza tiggde om att få dra iväg i galopp så jag lät henne hållas och lät henne ge järnet.
Så otroligt härligt, helt kravlöst och bara roligt. Breeze njöt hon också och försökte dra upp farten ännu mer. Tur att bromsen fungerar på dem båda. Det var en nöjd ryttare med skakiga ben och det var två svettiga och nöjda hästar som sen fick fara ut i hagen igen, ack så välbehövligt detta var!

Meciliah slapp ut en stund hon med medan Marilyn väntade med Mormor Mellizza i hagen. Hon är nog alla stonas föl denna lilla prinsessa <3

I helgen blir det hopptävling för Mellizzas del med medryttaren på ryggen, funderar lite själv om jag också skulle ta och hoppa en klass för skojs skull.
Funderar också på att åka iväg på match show med Meciliah och Marilyn om någon helg eller så alternativt åka med Breeze. Nu börjar motivationen infinna sig igen, äntligen!