onsdag 30 januari 2019

Fastlagsbullar och annat skoj

Hej!

Swish sa den här veckan och så var den plötsligt nästan slut.
Det känns som om vi inte fått någonting gjort men trots detta inte haft en ledig minut.
Jag och syrran har bollat ideer om vad man kunde hitta på för att försörja sig själv med om man bytte jobb.
Om man kunde leva på hästar, vad hade man gjort i så fall? 
Starta upp en socialamedier kanal och bli nästa stora youtuber, verkar ju vara allas dröm för tillfället.. Jag kunde ha en kanal som man kunde visa på hälsalektionerna i skolan.
Använd kondom eller andra preventivmedel om du inte är redo för att bli förälder tema.
Jag hade kunnat visa upp en hel del skrämselpropaganda om sömnlösa nätter, sitta på toaletten med öppen dörr och ett barn i famnen, matkrig när någon blivit arg, stök på oanade nivåer och skrikande barn i matvarubutik. jag kunde även bjuda ut praktikplatser så man får känna på det livet på riktigt.
Skämt åsido så hemskt är det inte alltid men vissa dagar är nog mindre glamorösa än andra så är det bara.
Syrran tyckte jag skulle skriva en bok, men så mycket fritid har jag inte och dessutom ingen sponsor så det lär jag inte heller göra.
Vinna på lotto skulle kännas som det bästa alternativet eller så helt enkelt bara någon som tycker att nu bara ger vi en massa pengar åt Annelie skulle också fungera.
Då skulle jag bara sitta i hästhagen halva dagarna, umgås med fyrbeningarna och rida när andan faller på, mocka lite bajs, stängsla lite hagar och rykta lite mera. Sen hade jag gärna haft sällskap på samma gång som jag gjorde allt detta..någon?

Bonusbilder på Zigrid som hör och häpna hoppat denna vecka. 'Inga svindlande höjder eftersom det är andra gången hon hoppar uppsuttet.
Inga stilrena bilder heller, men hej hon kom över i ett kontrollerat tempo både före och efter hindrena och alla bommar låg kvar, vi ska minnas att glädjas över dom små framgångarna.
Det är dom små pyttesmå sakerna som så småningom bygger på en bra grund bara vi gör rätt.
Det får man ständigt påminna sig själv om.
Bygg långsamt, bygg noga, skapa en bra och stadig platå så klättrar man stadigt framåt istället för att möta på bakslag eftersom man slarvat med grunden.













torsdag 24 januari 2019

Äckliga katter och duktiga barn

Hej!

Våra katter är helknäppa på riktigt. De har givetvis alltid tillgång på färskt dricksvatten men endå hittar man dem gång på gång i wcstolen eller i golvsilen i badrummet.
Där plockar de bort skyddsgallret och tar sig en sup. Diskhon är också en favorit ifall det lämnat vatten i någon odiskad kopp eller tallrik.
Så fruktansvärt ofräscht.
Vi kunde ju förståss komma på att alltid stänga ner wclocket och alltid ha badrumsdörren stängd, men det har vi uppenbarligen inte.

Idag har barnen fått nya skridskor och hjälmar. Så kvällen har spenderats på isen.
Jag trodde att de skulle behöva skrinna med stöd, men icke sa nicke..
Vi kommer nog att klara det här mamma sa dom, sluta hålla i oss, SLÄPP och så halkade de i väg på ostadiga ben men hölls stående och stapplade fram allt säkrare och allt snabbare.
Det är inte mina gener de ärvt när det kommer till skrinning och skidning om vi säger som så men roligt att se dem ha viljan och glädjen att röra på sig och utveckla sin motorik.



onsdag 23 januari 2019

Frost i luften

Hej!

Dom senaste dagarna har varit kalla som ni säkert garanterat inte missat.
Måndagen bjöd på hela -27 grader och då om nån gång fick hästarna ledigt.
Utevistelse är en självklarhet hos oss endå, tror inte på att hålla hästarna på box dygnet runt i flera dagar.
Jag brukar tänka på hur det skulle vara för mig att vara inlåst i en liten toalett i flera dagar, det kan omöjligt vara bra för kroppen eller hållbarheten på sikt.
Nu tänker jag inte på någon enstaka dag utan på hästar som faktiskt typ aldrig får gå ute.
Dock tror jag nog det påverkar att bara stå inne i några dagar också, stelare muskler och sämre rörlighet.
Har man kallstall så slipper hästen dessutom inte och röra på sig för att hålla värmen.
Well alla gör som de vill men mina får vara ute, med fri tillgång på mat och uppvärmt vatten.
De har även bra vindskydd att gå in i.
Ingen av dem verkade frysa heller utan de var precis lika nöjda och glada som alltid.
De sprang och rörde på sig lite mer än vanligt och det var säkert för att hålla blodcirkulationen igång.
Eftersom ingen av dem är i hårdträning heller för tillfället så går de oklippta och otäckade.
De ser ut som björnar allihopa, björnar med skägg.
Inte är det vackert, men ack så funktionabelt.
Sen måste jag tillägga att jag givetvis täckar och tar in mina hästar vid behov. Ser jag att de fryser är det självklart att de får täcke på tex och jag har haft häst som inte klarat vinter under - 5 utan täcke, så inga regler utan undantag.
Som till exempel under den senaste stormen när man knappt kunde stå upprätt utomhus, då kom dom in  över natten och oj så tacksamma de var!















tisdag 22 januari 2019

Undersökningar

Hej!

Under en längre tid har mina händer speciellt den vänstra domnat under natten.
Gång på gång vaknar jag av att händerna är helt bortdomnade.
Likaså har jag väldigt ont och värk i händerna och handlederna, knäna, vristerna och höfterna samt även i en hel del andra leder i kroppen.
Jag har också börjat tappa saker helt utan orsak och har svårt att skriva och göra andra finmotoriska saker..
Nu har jag äntligen tagit tag i saken och bokat läkartid och idag var jag på den första undersökningen för att utesluta karpaltunnelsyndrom i händerna på grund av domningarna som uppkommer där.
Symptomerna stämmer ju in, men resultatet ser nog troligen ut som att det inte är problemet.
Vilket på sätt och vis är bra, men det betyder ju också att man får leta vidare.
Imorgon skall jag iväg på lite blodprov för att utesluta reumatiska sjukdomar bland annat.
Undersökningarna idag gick bra även om det var lätt obehagligt att få ström tickande i händerna.
Jag har väldigt obehag för ström och att försöka slappna av på samma gång var inte det lättaste men jag är ganska bra på att nollställa mig själv och slappna av när det krävs.


torsdag 17 januari 2019

Snabbt som blixten

God kväll!

Ännu en dag till ända och snart ännu en vecka.
Denna veckan har gått i ett ända huj och jag önskar att jag kunde ha klonat mig eller åtminstone ha en assistent.
Allt för mycket att göra och allt för lite tid.
Jag har fått försöka lösa allt så smidigt som möjligt och avverka en sak i taget.
Hästarna har mest fått blixtträningar men tror knappast de tackar nej till lite ledigt.
Kaarl har fått busa lite med sadel och träns på. Det tycker han är rätt kul, vi har även jobbat lite med löslongering och inkallning, ack så praktiskt att ha inlärt om olyckan är framme och man tappar dem.
Marilyn har också fått göra det samma samt blivit sutten på vilket hon som vanligt klarat med bravur. Vi har även rakat stubben och piffat upp oss lite samt haft lite bonding time.
Zigrid och jag har tragglat på lite kortare pass i alla gångarter, i början på veckan hade vi ett riktigt dåligt pass där jag bara kände att nää nu ger jag upp, men så de två andra dagarna har hon varit riktigt fin istället och samarbetat riktigt bra och hoppet har återvänt.
Breeze har jag bara rastat lite lätt, en härlig skrittur i en väldigt god väns sällskap.
Bättre än så blir det knappast att få sitta till häst och prata om allt mellan himmel och jord och Breeze njöt och knallade på i täten vilket hon vanligtvis inte vill göra.
Förövrigt denna vecka så har det hunnit födas lamm här på gården, inte våra men ack så söta.
Blev ett hastigt litet bygge i fähusdelen för lite mera värme åt dom små rackarna
Jag har hunnit med ett läkarbesök och borde komma mig iväg till laboratoriet.
Idag har jag och Alina haft en mor dotter dag så länge killarna varit i dagklubben, välbehövligt.
Vi har hunnit kaffa med vänner, tittat till djuren samt besökt Rautia för att köpa saltstenar.
Lite vanligt jobb har jag också fått intryckt mellan dagarna och däremellan har det varit alla 9 hästarna som skall ha sin mat och sitt vatten och hagar som skall mockas.
Om vi säger som så så har jag inte ännu hunit sätta mig ner datid och fundera på vad jag skulle kunna hitta på att göra.
Resten av veckan fortsätter med jobb och hästar, hovslagare och dop samt mera jobb. Hoppas på en lite lugnare nästa vecka!








tisdag 15 januari 2019

Det som känns rätt för dig

God kväll!

Tankarna har snurrat ikväll och jag vet inte riktigt var jag står i frågan, troligen i båda dikena ner i spagat.
Just nu promotas det mycket att du skall göra det som känns bäst för dig och att det vad just du vill är viktigast.
Ingenting är onormalt, allt är bra och om det känns bra för dig så är det en bra sak.
Dock slår den lilla skeptikern i mig ett litet slag i motsats.
Tänk om vi alla bara börjar tänka på oss själva och börjar strunta i hur andra mår i vår väg till att tillfredställa våra önskningar i livet.
Skall vi helt kallt bara meja ner andra i vår framfart, ur vägen typ om det jag vill inte passar dig.
Om mina behov alltid är störst och viktigast och inget och ingen får komma i dess väg.
I min värld kan det misstolkas och missbrukas..
Ta Pedofili som exempel.. Råkar du vara en som tänder på småbarn, när börjar vi tycka det är normalt och okej, finns ju en hel massa såna därute som tycker det behovet är viktigt och vem är vi snart i att säga att det är fel? Jag tycker det är fel och inte okej.
Eller våldtäkter, kanske råkar det vara det ända man vill göra oberoende vad motparten tycker eftersom det känns bra för mig både psykiskt och fysiskt.. Inte okej i min värld
Mobbning vem vet kanske jag inte vill leka med folk som är tjocka eftersom det inte känns bra för mig eller kanske jag tycker det är okej att stjäla i butiken så länge ingen märker något.
What if sånt inte skulle vara olagligt, tänk om vi helt avskaffar alla lagar och regler och bara gör precis som vi själva vill
Missförstå mig rätt jag tycker inte att man bara helt skall glömma bort sig själv och sina egna behov och känslor, men ibland vill jag bara dra i nödbromsen..
Likaså med att göra karriär och förverkliga sig själv och inget får stå i vägen..
Missförstå mig rätt jag har inget emot det, inte alls. men ibland blir jag så frustrerad och bekymrad när jag ser hur folk sliter och kämpar för att bli någonting, att behöva bli bäst för att bli sedd.
Att behöva prioritera bort vänner och familjen, fritiden och sömnen och allt däremellan.
Att se folk slitas itu bara för att få bli accepterade.

Do more of what makes you happy står det så fint på min tavla.. sålänge det inte skadar dig själv eller andraskulle jag vilja tillägga

söndag 13 januari 2019

Learning by doing

Hej!

Söndag morgon och allt är lugnt, eller så lugnt som det nu kan vara i en barnfamilj där 3 barn under 6 år och två vuxna samsas om 70 kvadrat men anyways.
Vi har just ätit frukost som barnen plockat fram, smörgås ost smör skinka och mjölk och även frukt. De har även plockat fram glas och allt som behövs.
Detta utan handledning. Sånt gläder mig , inte valet av morgonmålet i sig men att de reder sig.
Att de inte står handfallna om ingen serverar dem och att de kan fixa åt sig själv om det behövs.
Det är roligt att se på hur de samarbetar när de riktigt vill, oftast så bråkar de och är trätande om typ allt, men så plötsligt när de kommer på att de skall göra något så jobbar de så otroligt bra ihop.
Jag tror att det är bra att låta barnen vara med och hjälpa till i mån av möjlighet, fastän det inte blir perfekt och kanske det blir lite råddigare än om man skulle göra det själv.
Hur skall de annars lära sig om de inte får möjlighet att försöka?
Om det är något våra barn är bra på i livet så är det just problemlösning.
Jag sitter just nu småleende och ser på mittenbarnet. Han har bestämt sig för att han skall tvätta händerna i köket och jag har principen att jag inte lyfter upp någon för att tvätta händerna om man har en perfekt höjd på handfatet i toaletten där jag redan sagt att han skall tvätta sina händer.
Jahaa säger han, då får jag väl förlänga min arm med en slev då säger han och vips har han petat upp kökskranen så att han kan tvätta händerna där han ville och sen stänger han den med sleven också.
Likaså har de lärt sig att jag inte lyfter upp några barn på höbalar eftersom jag har principen att om man inte slipper upp själv så är man inte mogen för uppgiften, då har de kommit på att man kan hämta en planka och kila fast i en höhäck och sätta plankan över rakt till balen och så kryper man över istället.
Bra vet jag inte om det är men lösning på problemet det var det och då slapp de upp.





fredag 11 januari 2019

En uppskattad julklapp

Hej!

Sedan man fick barn så har jag blivit lite av en fegis, eller kanske rättare sagt lite mera försiktig. Plötsligt har man inte bara sig själv man lever för utan man har också andra människor i livet som är i stort behov av en.
En sak jag funderat länge på att skaffa men inte riktigt kommit mig för är en säkerhetsväst.
Det har tagit emot att sätta på sig en eftersom jag känner mig så instängd i dem samt styv och stel även om det är en vanesak.
Nu har jag dock hittat en som jag tycker om och om jag faktiskt trivs med och använder.
Nu hittar jag den tyvärr inte så här på rak arm online men den är mjuk och elastisk på sidorna men har en skyddande ryggplatta samt även skydd framme.
Den går bra och smidigt att ha under jackan och man störs inte i sina rörelser med den.
Precis vad jag behöver nu när alla unghästar skall ridas in.
Hittade den på Rea dessutom och betalade enbart 145 euro för den, rätt billig försäkring om olyckan skulle råka vara framme.
Kan bjuda på lite halvdaskiga bilder av mig och Zigrid när vi rider på fältet.
Här har jag västen under jackan vilket går hur bra som helst.
Zigrid och jag har under en längre tid kämpat med galoppen, hon vill gärna ta bettet och dra iväg när hon blir upphetsad och hon har en väldigt stor galopp när det riktigt gäller samt att hon varit obalanserad och ju mer obalanserad hon blir desto fortare vill hon gå i kombination med att hon verkligen vill springa.
Vi har försökt hitta en passande växel som passar oss båda samt jobbat på att man efter galoppen också behöver lugna sig eftersom en galopp inte betyder en massa galopp sen också.
Här på bilderna kanske det inte ser mycket ut för världen, men jag kan intyga att det är ett stort steg i rätt riktning och känslan var mellan varven riktigt bra.









torsdag 10 januari 2019

50 Reasons to be a cat

God kväll!

Nyss hemkommen från kvällskifte i blåsvädret och skall nu natta hästarna innan läggdags.
Lämnar småleende kvar och tittar på katterna.
En sitter i diskmaskinen och beundrar alla tallrikarna som finns där, sätter sig sådär lagom i vägen så att man säkert inte ska slippa allt för smidigt och göra det som behövs.
Den andra sitter i handfatet och väntar på att någon skall sätta på kranen eftersom den föredrar att dricka rinnande vatten.
Strax därefter hoppar en av katterna upp i spisen, rakt upp i skorstenen svaret på varför hon gör det det har jag ej.
Sen följer de med mig ut, börjar springa runt runt och jaga varandra runt höbalen, det bästa de vet är att gömma sig i löshö och sitter där och lurpassar för att strax efter gå till anfall mot kompisen,
Sen tar de avstamp mot halmbalarna och lätt som en plätt klättrar de upp till toppen och sitter sen där och tittar ut över ägorna.
Strax efter vill de klättra i takstolarna, högt högt far de ända till nocken där duvorna bor.
Duvorna som tycker om att retas och alltid flyger därifrån när de nästan är där.
Såg häromdagen ett argument att folk bara låter sina katter vara ute av själviska skäl och det fick mig att fundera att jag nästan tycker tvärtom.
Att se dem leka och ha så roligt, se dem få använda sina starka smidiga kroppar ute i den friska luften. Få utforska naturen och byggnader, få jaga och springa efter löv som blåser.
Hade jag varit katt hade jag inte tackat nej till det.
Visst förstår jag att det inte är möjligt på alla ställen, när man bor i tätorter och lägenheter eller inne i stan, men det är inte av själviska skäl våra katter får fara ut.
Hade jag varit ett djur och bott hos folk så hade jag nog velat vara en katt, en bondkatt. Katter har ofta så mycket friare liv och behöver inte lyda order. De kommer och går som de vill när det passar dem. Jamar uppfodrande när de vill något och allt som oftast får de precis som de vill!





tisdag 8 januari 2019

carlos min carlos

Hej!

Egentligen heter han ju Kaarl, men för mig är han nog en liten Carlos.
Helt ljuvlig är han, maken till charmör har jag sällan skådat och han har på kort tid tagit mitt hjärta med storm.
Han är en riktig glad häst, när jags er honom för jag ett leende på mina läppar över att han bara är. Alltid glad och redo för äventyr, pigga ystra steg och följer med på precis vad som helst.
Blåser en i ansiktet och är världens mysfarbror men ber jag om det så springer han gärna fort med vindens hastighet.
Han har precis det temperamentet som jag söker i en arab, glad , vänlig och känslig.
Fastän han kan vara pigg och busig så har man aldrig någon tyngd i grimskaftet, hade kunnat bli ledd med en sytråd. Känslig för kroppspråk och röst. Ja ni hör jag hade kunnat skriva en hel roman om det här. Han gör mig lugn helt enkelt och jag är så glad att det blev honom av alla unghingstar jag tittat på.
Nu väntar jag med spänning på vad framtiden har att erbjuda oss.
Allt är så nytt för mig med att ha hingst .
 Avel och betäckning, licenser och tester.
Utställningar och meritering.
Längtar till att hans första avkommor skall födas, det väntas några i Sverige denna sommar och jag är så nyfiken på dem.
Längtar efter att få betäcka han med egna hästar också, stona kastar redan trånande blickar efter honom. Speciellt Marilyn hade nog gift sig med honom om hon bara fått.









söndag 6 januari 2019

Ampper, varför skulle jag vara nå ampper?

God eftermiddag!

Vi har en blivande 3 åring i huset och det är med råge.
Maken till temperament har jag sällan skådat om jag inte ser mig själv i spegeln förståss.
Vi föräldrar är dumma och storebrorsorna får slag från höger och vänster.
Om jag inte får som jag vill så skriiiiiker jag säger hon och skriiiiiker det gör hon.
Gränserna skall testas till max under ögonkontakt för att se om man får som man vill till slut. Leksaker flyger genom rummet och sovrumstapeten har sett finare ut för ett par dagar sedan.
Den blivande 3 åringen är väldigt företagsam också, speciellt på nätterna.
Då hon vet vi sover och hon själv har vaknat så smyger hon försiktigt runt och gör små hyss.
Plundrar pepparkakshus, klättrar upp i skåparna och söker choklad eller öppnar ytterdörren och ser om hon hittar några katter.
Som tur är så är man ju en van småbarnsförälder och sover alltid med ett öga öppet och båda öronen. Arg är hon sen när hon måste sova vidare eftersom hon minsann inte är trött.
På samma gång som hon testar gränserna så är hon också helt ljuvlig. Pratar så man får hål i öronen, charmar tanterna i butiken och delar ut fina ord så det svämmar över. Jag är så stolt över dig säger hon, du är världens bäst och jag älskar dig såååå mycket. Då kan man ju inget annat än smälta.

Bonusbild på katten som plundrar och tuggar i sig julgranen sakta men säkert efter att han demolerat en ljusslinga.
Han är dock också redan förlåten och spelar just nu rollen som infångad krabba i en av barnens lekar