Vilja mer än man kan

Tjena bloggen!

Våran minsting lillkillen på 9 månader har ärvt sina föräldrars envishet och det med råge. Han har under en period nu övat och övat och övat på sina motoriska förmågor, han mål har varit att kunna ta sig fram på magen men också att slippa högre upp. För två veckor sedan så lärde han sig äntligen att dra sig fram på magen, han knäckte också på samma gång sätta sig på rumpan själv koden. I förra veckan kom han på att nu skall han lära sig att stå också, med råstyrka drog han då sig upp i alla kanter han bara hittade och glatt stod han där och vinglade på ben som knappt bar honom. Nu har han kommit på hur man tar sig upp med benen under sig också och på samma gång så lärde han sig krypa. Isamband med krypningen lärde han sig att smidigare ta sig fram och upptäckten att det finns trappor i huset var han inte sen att snappa upp. På allt stadigare ben står han nu glatt var han bara slipper upp. En hand släpper han också och bara väntar på att benen skall börja bära honom. Han vill så otroligt mycket och han gör mycket mera än han egentligen kan.

Jag är själv också väldigt envis och min envishet brukar ta mig långt.

För ett antal år sedan väcktes min dröm om att en gång få börja föda upp arabiska fullblod.
Jag minns hur jag beundrade folk som var på utställning.
Jag avundades på deras hästar och undrade hur man någon gång skulle kunna ta sig dit.
Jag önskade att jag någongång skulle få ha en häst som skulle kunna gå bra på utställning, att jag någongång skulle kunna få tävla, att jag någongång skulle ha ett par avelsston, att jag någongång skulle kunna vara stolt över något
Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig då att jag en gång skulle få tillbringa min tid på utställningar med egna hästar. Att jag skulle vara en av dom som jag var avundsjuk på.
Att jag skulle ha en egen uppfödning som skulle kunna prestera i showringen.
Jag hade aldrig kunnat tänka att mina hästar skulle få pris och att jag skulle ha ett par avelsston som jag faktiskt tror på.

Tänk att mina tre hästar faktist är mina och jag får göra precis vad jag vill med dom. Ingen kan ta dem ifrån mig Mina drömmar går sakta men säkert i uppfyllelse och mer kommer därtill.
I nästa år föds förhoppningsvis min andra uppfödning, i nästa år väntar också kanske mera utställning och innan dess en hel del andra tävlingar och annat skoj.

KotHam City Open International

Hej bloggen!

Så var årets utställning till ända och jag har inte riktigt hunnit smälta allt ännu.
Allting gick så otroligt smidigt i år, det märktes på oss alla att vi börjar veta vad som gäller, vem som skall göra vad och vad som behöver göras. Tvättningen och packningen gick smidigt. lastningen gick över förväntan och vi var framme vid utställningsområdet på Fredag eftermiddag.
På Lördag morgon började vi med att förbereda Breeze för ridningen och det var Fanny som red henne i English Pleasure.
Det var den klassen som vi hade varit mest nervös för.
Fanny har ju bara hunnit rida Breeze ett par gånger innan och English Pleasure är helt nytt för oss. Tack och Lov så ställde snälla Sari upp veckan innan och hjälpte till med förberedning och gav oss lite tips på vägen.
Sen väl under hela tävlingen så gick Breeze som en klocka, hon var superduktig och det var nästan så att man ville gråta så stolt var man. hon fick en välförtjänt 2.a palcering och den är vi mycket stolta över.

Sen var det dags för Meciliah att komma ut.
Hon var mycket fin i år om jag får säga det själv.
Hon ställde sig fint och stod bra, lite trav visade hon också upp men tyvärr gav hon inte allt.
Hon var lugn och avslappnad och tyckte att det var skönt med en lördagsjoggning så lite sura är vi nog på henne, speciellt att hon inte alls bjöd till i championatet.
Den hästen kan egentligen showa och lägga svansen på ryggen och sätta iväg i världens trav, men endast när hon själv vill, det är väl där utmaningen sitter för oss tvåbeningar att få henne att förstå att man får showa loss även om man har ett snöre fast i grimman. 87 poäng fick hon i alla fall och en välförtjänt andra placering.

Breeze var också väldigt fin, den hästen är omtyckt vill jag lova er. det är många som kommit fram och sagt att de tycker väldigt bra om henne.
Även jag är stolt över henne. Jag är så glad att vi hittade och fick köpa just henne.
Hon uppförde sig super under visningen, men även hon var trött.
Det har varit en lång tung dag innan med 450 km i transport och sen ridning och efter det show.
Hon fick ändå 88 poäng och en 2.a placering lika mycket poäng som stoet som vann klassen. sen i Championatet knep hon bronset och det var hon verkligen värd.

Jag är så glad och stolt över mina fina hästar och det roligaste av allt var när min fina och duktiga Handler Fanny blev utsedd till bästa amatör handler. Det var hon verkligen värd. Tänk att komma körande ända från Sverige  till Södra Finland och visa häst åt lilla jag och sen dessutom, göra det proffsigt med framgång, det lyfter jag på hatten för!! :)

Best in Show på utställningen blev Hingsten Laurent som är e. Wan kahli och ue El Amin

Nu taggar vi vidare för nästa år och då tror jag att det kommer att gå ännu bättre :D:)

i övermorgon gäller det!

God kväll!

Väskorna packade, hästarna badade och nyfriserade, svenskarna på plats och imorgon reser vi iväg söderut.
Det skall bli en spännande och rolig helg det här, lärorik också för den delen.
Jag undrar hur det kommer att gå, har ingen aning faktiskt, roligt skall vi ha i alla fall.
Allt har gått som smort hittills.
Meciliah har överraskat oss alla med att uppföra sig alldeles suveränt med både klippningen och badningen.
Breeze har också skött sig super, hon har nog varit med om det förr, tvätta ansiktet tyckte hon inte var någon höjdare men hon blängde bara lite surt på oss :)

Mellizza får sova över vid stall NH så att hon inte behöver vara ensam i helgen, där trivs hon som fisken i vattnet så det känns också bra.

Gubben kan inte följa med i år heller, det är lite synd för jag kulle verkligen vilja dela dessa äventyr med honom. Dock är det nog smidigast att inte ta med barnen på utställning hela helgen, visst skulle det gå men avslappnande och praktiskt skulle det knappast bli.. Sakna dom det kommer jag att göra, man är så van att göra allt tillsammans.

Rainy Dance

Tjena Bloggen!

Vädret idag har varit varierande.
Sommarvärmen gjorde sig påmind imorse och vi hann vara ute en god stund på förmiddagen tillsammans med barnen.
Lillgrabben som fyller år på Tisdag har redan hunnit inviga sina presenter lite på förhand.
Favoriten just nu är en balanscykel som han fått av sina faddrar.
Vet redan också att han kommer att få en sandlåda av sina farföräldrar och även den lär vara populär, vilket betyder att vi kommer att kunna tillbringa mycket tid utomhus och det gillar vi.
Även minstingen trivs med att vara utomhus även om han inte kan göra så mycket så pysslar han på med sitt.. Smakar på lite gräs, krafsar i sanden och finslipar kryptekniken.

Nu ikväll har jag varit på dressyrtävling.
De har fått ordnat SM för Shettisar vid Stall Kvarnbacken och i samband med det så ordnades även dressyr för allmänheten.
Duktiga Sari från Stall Dahlskogen ställde upp och tävlade Breeze i LB
Jättefint och prydligt såg det ut och det räckte till en första placering med 65 %.
Jag tycker verkligen om våran fina underbara häst, mer och mer för varje dag som går.
Så snäll och trevlig att hantera och lätt att ha med sig på tävling.
Lite behöver hon träna på att slappna av på inne på banan, men det är ju bara en tränings och rutin sak.

Bättre sent än aldrig

Hejsan hoppsan!

Bloggen har fått klara sig själva ett par dagar. vi har helt enkelt haft för fullt upp för att jag skall ha haft tid att sätta mig ner med datan.
Båda barnen har sovstrejkat idag bokstavligen.
Det betyder att vi inte har fått ett dugg gjort i princip.
Sovstrejkande barn = gnälliga barn.
Dock har vi ju nog endå pysslat på med ett och annat.
Ikväll har vi varit till Petrsmo och kollat in ett vindskydd.
Det ända problemet vi har är hur man skall få ett vindskydd på 24 kvadrat hemfraktat utan allt för stora problem.
I vindskyddet sen skulle ja gärna ha en utebox inbyggd samt vindskydd för två hästar.. alternativet är ju bara en utebox och inget vindskydd alls eller bara ett helt fint stort vindskydd.

Dressyrtävlingen gick förövrigt bra. ni må tro att jag var nervös innan.
Jag hade inte haft tid att rida igenom programmet innan så det blev en del små ryttarmissar, men vi blev godkända och hästen uppförde sig suveränt.
Nu får vi bara träna lite mera och rätta till det vi behöver öva på och så kör vi sedan igen.

Vidare fortsätter nedräkningen till utställningen.. 9 dagar kvar nu..
Lilltrollet behöver få sig en rejäl uppfräschning, tofsar i öron har hon och manen är ovårdad som på ett vilddjur.
Uppställningen behöver också finslipas. det här med att springa och visa upp sig fixar hon galant.. men att stå stilla och se fin ut är inte riktigt hennes grej.
Tur att F kommer om några dagar och får hjälpa mig med det sista.

Upp och ner och hit och dit

hej och hå!

Här händer det saker i hästväg!
Imorgon åker vi på tävling LC1 står på schemat och ve och fasa det är jag som skall rida haha.
Det blev ryttarbyte sådär hastigt och lustigt.
Spännande skall det bli, vet inte när jag sist tävlade dressyr så får plugga in lite program nu.

Nummer två på händelselistan är att hingst är bokad åt Meciliah. hon är också trots allt anmäld till finska riksen.. Jag som skulle spara pengar.. Vi skall hoppas och tro att hon blir dräktig och så väntar vi med spänning på en M bebis 2016
Nu blir det intensivträning på schemat och att förvandla en vildväxt trollhäst till en ädel och presentabel arabprinsessa.

I helgen kommer favorit F hit. Bästa handlern och vän man kan ha som alltid ställer upp i vått och torrt, utan henne så skulle inte dessa möjligheter finnas

Nedräkningen börjar

Tjena Bloggen!

Nu börjar det snart dra ihop sig för show. endast två veckor kvar nu innan vi drar iväg ner till södra Finland.
Det blir ju endast Breeze som får följa med i år och det skall bli så sjukt spännande att se hur det går för henne.
Troligtvis lär hon ha flera fina ston emot sig.
Hon som blev best in show ifjol är i samma åldersgrupp ifall hon visas.
Jag är lite fundersam om vi borde ha anmält Meciliah också, men det är ju försent att tänka på det just nu. Hon är ju inte så modern om vi säger det så, men hon är ganska stilig när hon bjuder till samt när svansen åker upp och hon showar loss då kan hon vara riktigt fin.
Mellizza har jag ju lovat att hon aldrig mera skall behöva åka så långt på utställning igen.
Ifjol blev hon klass tvåa och  bästa veteran, lika bra att sluta när flaggan är i topp.

Blev ingen dressyrtävling för mig och Breeze idag.
Gubben är fortfarande jättedålig i både armen och nacken så vi hoppade över denna gång.
Blir så att hon får tävla i nästa vecka istället med dukiga S i sadeln.

Det här med att hitta sina muskler

God morgon!

Jag hade aldrig trott att det skulle kunna vara så här svårt att hitta sina magmuskler efter ett kejsarsnitt, det hade jag faktiskt inte.
Jag hade inte heller kunnat föreställa mig hur svårt det skulle vara att hitta tillbaka till ridningen igen, känslan timingen och kroppskontrollen. Det är verkligen en utmaning.
Vissa dagar har jag helt enkelt lust att bara ge upp och låta någon annan sköta om ridningen, någon som kan göra det så mycket bättre än man själv kan för tillfället.
Det är nästans så att man vill gråta.
Dock så kan jag inte sluta, jag tycker för mycket om det jag håller på med och jag inbillar mig i alla fall att det blir bättre och bättre bara man inte ger upp och fortsätter att träna.
Träna, öva och kämpa på om än i motvind.
Hästarna är det absolut inget fel på de vet vad de håller på med och bara jag hittar mig själv så blir det ännu bättre, men oj vad svårt det känns vissa dagar.
Tycker riktigt synd om dom vissa dagar när de har en obalanserad potatis på ryggen som inte vill hållas mitt på sadeln.

Övning ger färdighet sägs det ju och övar man inte så lär man ju inte bli bättre heller.
Att ge upp är ju inte riktigt min grej, jag är ju lite mer envisare än så.
Timmar i sadeln talas det ju om. Så det kan endast bli bättre, det är ju positivt :)

Tänder

God kväll!

Så var då denna dagen till ända och mycket har jag hunnit med.
Lillkillen här hemma håller på att få tänder så han är inne i en väldigt gnällig period just nu.
Den stackaren vet inte riktigt vart han skall ta vägen eftersom det kliar så förfärligt.
Jag hoppas tanden kommer fram snabbt så att han blir sitt gamla vanliga jag igen.
Just nu är han väldigt nära att knäcka krypkoden. ha gungar, gungar och gungar men kommer inget vart.. Eller benen vet han hur han skall flytta men inte armarna :)
Han växer med en väldigt fart, han kan nästan dela kläder med storebror.
Storebror fyller två år om två veckor, tänk vad tiden går. Just nu är han inne i en period då han tycker väldigt mycket om sin Farfar samt om traktorer och motorfordon överlag.
Det bästa han vet är när han får följa med i traktorn, där skulle han kunna sitta hela dagen.

Alla fyra hästarna har sluppit ut idag.
Bruna bönorna fick fara med Medryttarna så då passade jag på att satsa tid på Röda Faran och Silverpilen.
Jag funderar lite smått på att starta en klubbdressyr med Breeze så vi får öva lite grann nu innan.
Det är säkert 5 år sedan jag sist tävlade dressyr så man är ju liksom lite ringrostig, å andra sidan är det väl lika bra att börja på och så ser man vart det leder.
Det är nu ingen stor tävling och det får gå precis som det går, vi tar det som en övning.
Övning ger färdighet sägs det ju så det ordet kan vi hålla fast på :)

Pirayan var också väldigt duktig idag, det märktes att sommarvilan hade gjort honom gott.
Idag satt galopplyftningarna som ett smäck, det var bara att flytta höften litegrann så lyfte han på en gång, härligt så.

So am I still waiting

Hej!

Vet ni vad jag är dålig på? Jo att vänta.
Jag avskyr dagar när jag vet att någon skall komma, men inte vet vilken tid.
Jag är ganska så beroende av klockan kan jag lova er.
Denna veckans vänta gick åt till Veterinären.
Trots att vi egentligen var hemma hela dagen så gick jag som på nålar hela tiden och hade svårt att komma mig för att göra någonting.
Även om jag visste att hon skulle komma någongång på eftermiddagen så väntade jag omedvetet redan från morgonen.
Veterinären var dock en av dom bättre som meddelade en ungefärlig tid och sedan meddelade att hon blir försenad.
Det uppskattades väldigt mycket. Hon var  en väldigt noggrann typ när hon väl kom.
Aldrig tidigare när hästarna blivit vaccinerade så har de blivit tagna pulsen på alla fyra benen , provade tempen på, samt blivit lyssnade på hjärtljuden och lungorna.
Dom flesta veterinärerna som varit hit har stuckit sprutan i hästen och tackat för sig, men jag gissar att det är en bra sak att kolla upp att hästen verkligen är frisk innan man vaccinerar den. Nu är vacciineringen i alla fall gjord och hästarna får ta det lugnare ett par dagar. hovslagaren kommer idag och fixar fötterna på dem och efter det så borde det vara lugnt ett tag.

I nästa vecka börjar dom påla upp den nya butiken som skall bli grannar med oss.
De var hit häromdagen och tog kort av all betong, kakel och sånt ifall något skulle skaka sönder.. hmm..
Hästarna lär få gå bakom travstallet i hela nästa vecka tror jag. ´
Mycket har dom blivit vana med men jordbävning så tror jag inte att dom uppskattar särskilt mycket. Deras hage går ju dessutom alldeles bredvid åkern där butiken skall komma så jag gissar att det skulle bli lite väl livat för dom stackarna.

Just nu har jag lite dilemma över hur jag skall börja tänka med Lillprinsessan.
Vuxenlivet kommer emot med väldig fart..
Borde jag betäcka och låta henne gå som avelsto ett år och på samma gång påbörja inridningen.. Borde jag endast så smått påbörja inridningen och se vart det leder..
Borde jag låna ut henne ett par år till satsande tävlingsryttare inom distans, vilket hon skulle passa suveränt till och egentligen är avlad för.. hmm..

En tvättäkta klantskalle!

Hej!

Två hela veckor gammal blev min nya telefon, hur klantig kan man egentligen vara?
Jag skuttade runt på ridplanen igår som en nyutsläppt kalv på grönbete och vips lyckades telefonen smita ur fickan och oturligt nog få en liiiten obetydlig spricka som visade sig vara döden för den. Synd på en ny telefon och det känns surt att bli tvungen att köpa en ny.
Jag som tänkte att jag var duktig och sparade pengar när jag inte anmälde Meciliah till utställningen i år men tji fick jag, en ny telefon är betydligt dyrare än så.

Idag har jag ridit Breeze på uteplanen.
Det stod lite hinder fram färdigt så vi kunde inte hålla oss borta från att skutta litegrann.
Vi hoppade hinder med en låda under samt hinder med koner under och även våghinder i en hel bana så jag skulle säga att vi helt klart fick godkänt, felfria va vi dessutom så jag är riktigt glad och nöjd. Idag bjöd hon till och med lite på hindrena så det märks att hon börjar fatta poängen med varför Matte styrde henne mot skräpet som ligger på ridplanen. imorgon blir det vaccinering så efter det får hon ta det lugnt ett par dagar.
Eventuellt satsar vi på att promenera lite i terrängen i helgen.