För två veckor sen stod vi och tvättade hästar för fulla muggar samt klippte huvud och öron och finputsade så mycket vi bara hann.
Diverse missöden senare med en katastrofklippning och blomdoftande vackert flätade hästar så packade vi in hästarna i transporten och styrde transporten neråt i landet.
Nästan 500 km senare så anlände vi till Hamina som ligger på Finlands östra sida och angränsar nästan till Ryssland.
Därborta är det fint, backigt och lummigt, otroligt vacker terräng. Hade det inte varit för alla kära släktingar och vänner så hade jag tagit mitt pick och pack med mig och flyttat dit bort, så vackert är det där.
På lördagen sen var det dags för utställning, först ut var Marilyn som debuterade sin första riktiga visning i showvärlden, jag var ganska nervös eftersom jag visste att domaren var en nogrann och sträng suomen hippos domare men min oro var helt i onödan.
Marilyn visade sig helt bra, lite orolig i uppställningen på grund av att hon tappade fokus när det hände så mycket i uppsamlingsringen.
Domaren tyckte dock om henne och hon fick 90 poäng och knep en andra plats.
Vinnaren som var ingen mindre än hennes halvsyster fick 90,5 poäng så det var tätt i ledningen.
Efteråt var det Breezes tur, hon var på gott humör och trots att hon stått en längre tid nu så gjorde hon sin livs show och blev klassvinnare samt blev utvald till utställningens bästa arabsto.
Detta är den första showen som Breeze faktiskt har varit med på noterna och tyckt att nu visar vi dem vad jag kan.
Hon var så otroligt vacker och så värdig och jag var så oerhört stolt över min fina eldflicka.
Det var många känslor där på samma gång, livet med Breeze är aldrig en självklarhet, det känns som om tiden vi har är lånad och alla guldkanter suger man åt sig och bevarar i hjärtat.
Sist men inte minst så var det Mellizzas tur, henne hade jag bara med som sällskap åt Marilyn egentligen men hon hade nog andra planer.
När det blev hennes tur stormade hon in i ringen med svansen över ryggen och visade upp sin allra finaste trav.
Stolt och glad körde hon järnet och tog i för kung och fosterland.
Folk stod med gapande munnar, detta hade de inte väntat sig av min lilla lite gråhåriga 23 åring. Domaren gav henne 90 poäng och hon blev vinnare i sin klass.
Under prisutdelningen gick det inte att hålla tårarna borta längre, jag såg på Fanny som stod där i ringen med henne att hon också torkade sina tårar och då rann de ännu mera. Fina fina Mellizza vilken stjärna hon är!
Efter showen blev vi bjudna på IP mat och efter det så blev det en ridtur i Haminas vackra terräng. Minttu på Laurent, Wilma på pelennor och Jag på Mellizza
Säg avd ni ill om araben men det är en fantastisk ras med en underbar mentalitet. Först showa loss under dagen. pigga ystra och blåsande för att två timmar senare kunna ridas ut 2 hingstar tillsammans med ett okänt sto i mitten och det med inga konstightere alls. Precis som om de aldrig gjort något annat.
Än en gång efter en fin show känner jag mig så tacksam över alla fina människor som blivit lagda i mina liv. Medhjälpare som kommer och hjälpa mig klippa och tvätta, folk som kommer med som sällskap och hästskötare, och som får slita och ha sig för att vi skall få det hela att gå runt, en handler som kör nästan 1000 km enkel väg för att sedan köra hem igen och det enbart för mig och mina hästars skull och folk på plats som erbjuder oss sitt hus så att vi får sova där.
Helt otroligt vilket team vi är och alla behövs verkligen och har sin egna viktiga uppgift för att alt skall snurra.
