Hej!
Fick en fråga på bloggen om jag kan skriva ett inlägg på bloggen om hur det är att ha barnen så tätt och vad det finns för nackdelar och fördelar med det samt hur vi hinner och orkar med allt!
Jag vill börja med att säga att jag verkligen inte är någon superwomen och vissa dagar är man tröttare än tröttast och undrar hur man skall komma sig genom dagen, medans andra dagar flyter det på och går hur bra som helst.
Jag har med tiden fått lära mig att prioritera vad jag tycker är viktigt och vad jag vill lägga tid på, för hur man än skulle försöka så skulle det vara omöjligt att ha allting i toppskick och den släta fina ytan utåt skulle endå ha rejäla skråmor.
Både jag och gubben har hobbyer som tar mycket tid och kostar mycket pengar.
Han tränar på gym 5 gånger i veckan och jag har hästarna som behöver sin del varje dag.
Därför pusslar vi mycket med tiderna för att få det att gå ihop och pengamässigt prioriterar vi istället bort mycket annat.
Vi har inte möjligheten att köra med den nyaste bilen och vi kan inte köpa de dyraste designsofforna. Vi kan inte enbart gå runt och hobbyshoppa de trendigaste märkeskläderna och många av de saker vi har är begagnade. Visst kunde vi ha allt det nya fina på ytan, men då hade vi istället fått välja bort annat.
Mycket av vår tid cirkulerar ju runt barnen.
Eftersom det bara är 1 år och 4 månader mellan dem så är de ju ganska nära varandra i ålder och det finns många sidor av detta.
Graviditeten med minstingen var tung, det kan jag inte sticka under stol med den krånglade från början till slut.
Sen mådde lillkillen inte bra under de föra 4 månaderna och skrek i ett dag som natt, det var inte heller någon höjdare kan jag lova er och man kände sig lite mer död än levande.
Just den perioden hade man nog ofta dåligt samvete jämte mot storebror eftersom tiden med honom kändes bristfällig och stubinen var långt ifrån lång, sen efter de första månaderna vände det och då började det flyta på bättre.
Lillkillen har från första början varit en riktigt envis liten en och kämpat från första stund med att hålla sig jämsides med storebror.
Det har varit en del gräl om vem som skall leka med vilken leksak men allt eftersom tiden går så börjar det gå bättre och dom lär sig att man kan byta till sig saker.
Nu på sista tiden har man märkt att de börjar ha glädje av varandras sällskap och de leker och busar oftast dagarna långa.
Storebror försöker lära lillebror allt vad han kan och lillebror är inte se på att hänga på.
Givetvis så är det svårt vissa dagar när båda är på dåligt humör och vill vara i famnen och man känner sig lätt otillräcklig när man inte kan ge all den tid och uppmärksamhet man önskar och att man inte hinner med allt man borde, men på samma gång är det ju bra att de får lära sig att man ibland hamnar att dela på saker och att allt inte sker med det samma.
Det är mycket liv och stoj hemma hos oss nu som bäst, med andra ord lever vi lite i ett lätt organiserat kaos som endå går ihop på något sätt.
Det är skönt och tacksamt att ha en man vid sin sida som sköter om halva ruljansen som tar tag i sakerna de dagar man själv är trött, som ger en lite andrum nu som då så att man slipper ut och lufta av sig lite.
Det är bra att man inte är ensam och att man jobbar i ett team.
Barnen och hemmet är inte bara mitt ansvar, de är lika mycket gubbens. Vissa dagar städar han och lagar mat och vissa dagar gör han det. Ibland tvättar jag och ibland tvättar han. Ibland är jag borta lite längre och ibland han och vissa dagar är vi tillsammans mest hela tiden.
Alla gör så gott de kan!
Jag tror det mesta går bara man hjälps åt och har förståelse för varandra.
Att man inser sina fel och sina brister och att allting inte behöver vara perfekt.
Vissa dagar så lämnar kanske tvätten på hälft och andra dagar äter man kanske snabbmakaroner och korv men det tycker jag är helt okej, det kan man sköta bättre en annan dag.
Det viktigaste är ju endå att man mår bra och har en vardag som fungerar för en själv.
Så det här med för och nackdelar är ju svårt att sätta fingret på..
Jag har ju inte riktigt något att jämföra med.
Jag tror lite på principen att försöka göra det bästa möjliga av det du har och så ser man vart det bär. Ta en dag i taget.
Dock tror jag dom flesta barn mår bra av att ha syskon och att dom flesta nån gång i livet mår bra av att få vara hemma med mamma eller pappa på dagarna och hänga med i det dagliga livet..
Sen hur man skall få det att gå ihop med hästarna är ju också ett kapitel för sig.
Där har jag fått jobba mycket med mig själv.
Det går inte längre at bara dra på sig ridbyxorna och slänga iväg på hästryggen.
Det krävs planering och flexibilitet om man säger det så.
Hästarna tar man den tiden på dagen när det passar helt enkelt.
Morgonmaten får de utomhus varje dag och blir utsläppta på morgonen när gubben far till jobbet. sen när barnen sover på eftermiddagen om jag lyckas få det timat kan jag ta ut nån av dem på gården och jobba tills babyvakten varnar att nu är någon av dem vaken.
Sen ridningen får jag spara tills gubben kommer hem och se hur det passar med våra tider.
Alla hästar hinner jag ju inte med varje dag så därför är det ju extra värdefullt att jag har medryttarna som kommer några dagar i veckan och tar ut nån av dem, pysslar om dom lite extra och hjälper till var det behövs.
blev svammligt det här.. ni får fråga om det är något ni undrar :)
