vvälkommen du lilla

Hej alla! Som rubriken lyder kan ni ju alla säkert lista ut vad detta inlägg kommer att handla om natten till tisdag kom våran andra son till världen, en liten grabb på 2910 gram och 48 cm lång!För tillfället mår vi efter omständigheterna väl, lillkillen fick komma hastigt ut med ett akutkejsarsnitt på grund av att jag började blöda så mycket! Som tur var så mådde han som en liten prins i alla fall och även jag börjar kvickna till efter diverse påsar med blod! Sen nät jag har tillgång till en dator så kanske ni fr höra en lite mer detaljerad story, me just nu passar vi bara på att ta det lugnt:)

Flydde fältet

Goda Dagar!

So lets face the fact, vissa dagar blir inte helt som man har tänkt sig men det går att göra något bra av dom i alla fall.
Hästarna har fått byta till sin vinterhage idag. Vad vi inte tänkte på när vi slog ner stolparna till den var hur det skulle vara i den när vädret är regningt och blåsigt.
Den frågan har vi fått svar på idag och vi har fått konstatera att de behöver få ett vindskydd om de inte skall blåsa bort i vinter.
Just nu är gubben och bygger på stallet som någongång skall bli färdigt. När snön och kylan väl kommer så tycker de nog att det är skönare bara de har det lite mera ombonat. Medan alla andra jobbar och har sig packade jag och lillgrabben in oss i bilen och styrde kosan mot esse istället.
Att sitta hemma för mig själv en hel lördag och bara prata med väggarna är inget jag trivs med att göra.
Då är det bättre att jag passar på att sosialisera mig själv lite så hålls humöret uppe och jag är betydligt trevligare att umgås med senare.
Lillgrabben trivs också bra med att vara i Esse, här är det alltid liv och rörelse och mycket att titta på, det är jämt och ständigt någonting på gång och många mostrar och morbröder att leka med.
Nu har vi just avnjutit min kära mors mat, vad är nu lyxigare än att få sätta sig vid ett nydukat bord och få maten serverad framför näsan? På tal om vardagslyx så har jag passat på att ta hand om mitt hår lite extra idag.
Det kan jag säga er inte händer varje dag. Kanske en gång i året om det riktigt lyckas. M
itt hår är nu rent, lent och nyborstat och doftar alldeles underbart efter en välbehövlig dusch med både shampo, balsam och hårinpackning LOL :)

I akut bildbrist så hittade jag på mig och mina småsyskon när de var väldigt små :D

Råddigare än vanligt

Hej!

Vilket busväder vi har idag, riktigt skönt att veta att man inte har några måsten som ligger och väntar på en utomhus och att man med gott samvete kan sitta inne och njuta av morgonkaffet.

Vet ni vad jag kom fram till igår? Jag har flera dagar eller i lite mer än en veckas tid gått och funderat på varför mitt hår plötsligt har börjat tova ihop sig alldeles förskräckligt.
Vanligtvis så behöver jag inte borsta det så värst ofta bara jag använder balsam, men nu så fastän jag duschat och använt balsam regelbundet så har mitt hår sett ut som ett kråkbo varje morgon även om jag försökt reda ut det varje dag.
Igårkväll när jag stod i duschen så märkte jag plötsligt av en slump när jag skulle sätta balsam i håret att det stod shampoo på det som jag trodde var balsamflaskan, bytte då till den andra flaskan och tror ni inte att det stod shampoo på den också.
Så i nästan två veckors tid har jag dubbeltvättat håret med enbart shampo, inte konstigt att det inte har blivit lättare att reda ut mitt långa hår.
Hur jag har kunnat vara så dum och köpa 2 shampoflaskor en megapack och en vanlig ids vi inte ens tala om. Det mesta har ett svar kan vi ju i alla fall vara överens om.

Dagens tanke far sen till ett helt annat ämne, ett mycket viktigare ämne kan man också säga och det är barn och umgänget med deras pappor. Läste en artikel på ÖT idag om att papporna ofta känner sig utanför när de far med på rådgivningsbesök och att de blir behandlade som luft.
Sånt gör mig lite irriterad men samtidigt lite ställd. är det så, isåfall tycker jag att det är fel? Personligen så anser jag att papporna är precis lika viktiga att se som det är att se hur mammorna har det.
Pappans roll i familjen är ju också viktig och att han får känna sig delaktig.
Han har kanske också frågor han funderar på och behöver lite vägledning och stöd precis som vilken annan förälder som helst.
Mår inte pappan bra så mår knappast mamman bra och det går ut över det lilla barnet i värsta fall och givetvis tvärtom också.
Vi har själv inte råkat ut för något sånt när gubben har varit med på några besök. jag tycker att de har behandlat oss allihopa väldigt väl när vi varit på både sjukhus och rådgivning med lillgrabben.
Jag tycker att de har varit bra på att vägleda oss båda när vi har funderat på något åtminstone har jag upplevt det så, men sen när jag tänker efter litegrann så kommer jag ihåg att han faktiskt nämnde en gång att det känns som om alla bara undrar hur jag och lillgrabben har det och att det inte funderas lika mycket på papporna och hur det går för dom... Ibland kanske man inte ens tänker på att det fokuseras väldigt mycket på mamman och barnet och tar för givet att pappan bara hänger med i bara farten.

Det finns tyvärr inte så mycket mera att skriva om, inga nya intressanta saker i alla fall.
Hästarna fick hovarna fixade igår, så nu har Mellizza vinterskorna på.
Både jag och Gubben trodde att Meciliah inte alls skulle uppföra sig under verkningen eftersom igår var en sån dag som hon motionerade sig själv väldigt flitigt om vi säger det så, men surprise surprise så stod hon väldigt lugnt och stilla så det var jätteskönt.
Lillasyster hann komma hit en sväng efter skolan och red ut med Mellizza. Det var roligt men väldigt kallt åtminmstone för mig som satt på cykeln. Borde ha lyssnat på gubben och satt på mig mera kläder, men är man envis så är man.

Första gången

Tjena!

Tydligen så gick min önskan om ett kallare väder i uppfyllelse, nu är det bara snön som saknas så är det riktigt perfekt.
Erkänn att minus 5 grader kallt, massvis med snö samtidigt som solen lyser, det är allt bra härligt :)

Efter gårdagens lilla humörsvängning så tog jag mig själv i kragen igen och kom fram till att det inte är någon ide att sitta hemma och uggla samtidigt som man tycker lite synd om sig själv.
Min kära mor kom och plockade upp lillgrabben en liten stund eftersom hon var ledig från jobbet så då for jag och gubben in till stan för att fixa det sista åt bebisen. Viktigaste saken vi behövde hitta var en säng åt lillen samt en varm mössa åt lillgrabben. Vad tror ni vi kom hem med? Inte någon mössa eller någon säng i alla fall. Istället så spontanshoppade vi en body åt lillgrabben samt en liknande onepiece åt det ännu ofödda barnet. En nappflaska och en napp kom vi också hem med samt lite vitchoklad. Egentligen så slösade vi bara bort en hel del pengar på saker som vi inte riktigt behöver men så kan det gå ibland.
Nu har jag även fått BB väskan packad så lite går det framåt här på hemmaplan.

Sen på kvällen så blev båda hästarna motionerade.
Lillasyster E. kom hit efter skolan och hjälpte mig lite grann med Meciliah.
Det är väldigt praktiskt att vara 2 när man håller på med unghästar. Medan jag höll i snöret och skötte markarbetet så fick hon agera försökskanin och först hänga på Meciliah och sen även sitta upp en gång. Igår var en sån dag så att man visste att det var rätt tillfälle, sånt känner man på sig.
Lilltrollet var som vanligt stolt när hon fick vara centrum av allas uppmärksamhet och skötte sig hur bra som helst.
Mellizza fick också ordentligt med motion igår, det behöver hon få. Konstaterade än en gång att hon har lagt lite väl mycket på hullet den senaste månaden.
Hon slapp förövrigt iväg på en hopptävling i helgen medans jag låg på sjukahuset. Prinsessan börjar så småningom bli mer och mer världsvan fastän det ännu ibland kan vara lite spännande med vissa hinder. Roligt är det i alla fall att hon slipper ut och visa framfötterna i den gren hon tycker allra bäst om.


På tal om hästar så börjar det snart vara dags att sätta vinterdojor på dom. annars riskerar vi väl nog att de slår kullerbyttor nerför sursikbacken i år när vi skall ut och rida.
Vad använder ni er av för hovslagare? Någon som ni rekommenderar? eftersom vi inte har någon egen transport så får det gärna vara en som kommer hem till gården :)

Litet skogstroll

Tjena!

Just nu så ogillar jag starkt det våta, klottiga och regniga vädret. Nu tycker jag att vintern kan få komma med lite snö och några minusgrader, eller så kan jag också tänka mig vackert, soligt höstväder. Sådant väder står på min beställningslista över väderönskemål. Annars då?

Igår var det rådgivningsbesök på schemat och svaren på proverna de hade tagit här tidigare hade kommit samt de vanliga provsvaren förståss.
Det visade sig att jag fortfarande har urinvägsinfektion fastän jag äter antibiotika samt att jag hade protein där också. Blodtrycket var lite högre än vanligt men inte katastrofalt.
Sen har jag någon slags streptokock C infektion samt en riktigt rejäl förkylning.
Nåja vi får fortsätta att försöka intala oss att "le och vara glada för att det kunde vara värre".. och hoppas på att fortsättningen "och jag log och var glad och det blev bara värre" inte händer.
Hälsovårdaren sa att hon trodde att bebisen kan komma lite när som helst nu och att hon tvivlar starkt på att jag går ända fram till beräknat datum. På henne lät det som om hon trodde att den skulle komma inom en vecka.
Jag som är lite pessimistisk för tillfället sa åt henne att jag nästan sätter huvudet i pant på att jag kommer att gå två veckor över tiden och sen föda hemma på köksgolvet, så nu får vi se vem som har rätt då.

I brist på annat att göra så har jag gått igenom lite gamla bilder på hästarna och hittade några supersöta av lillprinsessan från i börja av detta år.
Liten söt och lurvig och precis lika energisk som hon är än idag, ibland funderar jag varifrån hon tar alls sin energi ifrån, tror bestämt att den hästen föddes i luften. Tur att hon inte är människa för då hade nog den fartdåren misst körkortet för länge sen :)

Säger snart upp kontraktet

Hej!

Borta bra men hemma bäst brukar man ju säga och det stämmer helt bra för min del. fastän jag blivit serverad 5 mål mat om dagen, fått rummet städat och annars blivit bra uppassad så är det skönt att vara tillbaka på hemmaplan.
Vad jag med andra ord vill få fram är att vi hamna att fara in en sväng till kokkola BB igen.
Lika som förra gången så fick vi stanna under hela dagen och natten och så blev vi sen hemskickade idag mitt på dagen.
Ingen vet varför min kropp reagerar som den gör för tillfället men bebisen mår bra i alla fall och det är ju skönt.
Det ända som suger är just att man inte vet varifrån allt blod kommer och varför det kommer.
Det känns löjligt att åka in till sjukhuset när man annars mår alldeles prima men ändå vet jag ju vad läkarna och sjuksköterskorna har sagt att vi skall komma in igen så fort det blir om något och att vi skall hålla på precis som vi gör, men helt ärligt så börjar det kännas lite onödigt eller onödigt är väl fel ord att använda i det här sammanhanget men vet inte riktigt vilket ord som skulle kunna beskriva känslan man får, meningslöst kan man inte heller säga att det är eftersom om det verkligen skulle vara allvar som det ju i värsta fall skulle kunna vara så skulle det ju kunna vara på liv och död och sånt vill man ju verkligen inte leka med i onödan.
Så med facit i hand nu då så är vi ju inte så värst mycket klokare än vi var här tidigare.
Det är bara att fortsätta vänta och se vad som händer.
Ni skall se att bara för att det har hållit på och strula så pass länge nu så kommer jag att gå två veckor över tiden och när det väl är dags att åka till sjukhuset så har vi blivit så härdade att vi helt enkelt bara tror att det är falskt alarm igen och bebisen föds hemma på köksgolvet.

Förhoppningsvis sista ultra

Tjosan!

Denna dagen började inte på bästa sätt, om man kan stiga upp med fel fot först så var det just det som hände.
Lillgrabben vaknade upp redan klockan sex och var rejält förkyld samt att han troligen har feber. När han är sjuk så står det nästan alltid lite extra gnäll på schemat samt total matvägran och den kombinationen är inte särskillt lyckad.
Tyvärr fick nog gubben komma hem till en lite mindre trevlig och vänlig fru denna förmiddag och det är ju aldrig bra när man låter sitt egna dåliga humör gå ut över någon annan.
Vad som inte heller gjorde min dag bättre är att min redan väldigt dåligt mående kamera nu mår ännu sämre. om den tidigare har tagit suddiga gryniga bilder så tar den väldigt suddiga halvrökiga bilder just nu.
Någongång när jag blir rik så blir det nog dags att investera i en ny för såhär kan vi inte börja ha det.

Om vi väljer att fokusera på dagens positiva saker då så finns det en hel del som varit bra också. Alla hästar har nämligen blivit motionerade utan att jag ens har behövt lyfta ett finger. Mellizza slapp iväg och jogga på travbanan och Meciliah slapp ut på en promenad. Sånt uppskattas verkligen när man inte kan själv.
Även Pirayan slapp ut på en tur idag tillsammans med syster yster och han hade skött sig helt exemplariskt.
Just idag är en sådan dag när jag verkligen saknar ridandet enormt mycket. Att få rida riktigt riktigt ordentligt.. Men men det är ju inte så länge kvar nu och sen när jag väl får börja igen har jag ju verkligen en spännande tid framför mig.. Blir intressant att börja jobba med Missilen kan jag lova er..

Imorgon så skall vi på ultraljud igen och nu håller jag verkligen tummarna för oss att allt ser okej ut och att vi inte behöver fara på några fler kontroller.
Jag börjar tröttna rejält på alla sjukhusbesök fastän personalen är trevlig och man blir väl omhändertagen. Imorgon skall jag oxå fara via apoteket och hämta ut min antibiotika så får jag den delen överstökad.

Varit ute och halkat

Tjena!

Nästan hela gårdagen befann jag mig i Vasa. Startade hemifrån redan tidigt på morgonen eftersom jag skulle vara framme vid halkbanan lite före klockan nio. Jag hade helt missbedömt hur länge det skulle ta för mig att köra, så redan tio minuter över åtta så stod min bil parkerad utanför övningsbanans hus. Lite snopet eftersom jag missade en nästan hel timmes sömn på grund av detta och sanningen är att jag var långt ifrån pigg och vaken när jag satt där i min bil och väntade på de andra ungdomarna.
För en gångs skull så märkte jag att jag faktiskt var äldre och jag kände mig riktigt gammal där jag satt i skolbänken med min stora mage. Som vanligt när jag sitter i ett rum med en massa människor som inte känner varandra så satt jag och observerade hur folk beter sig. Jag tror bestämt att jag är lite miljöskadad men någonting måste man ju sysselsätta sig med.
Vartefter att en och en kom in i klassrummet så tog man varsin skolbänk eller alternativ satte sig minst en stol ifrån grannen och ganska snabbt tog man sen fram sin telefon och började knapra på den. Detta senario upprepade sig flera gånger under gårdagen. I princip vid varje tillfälle när man skulle ha kunnat umgås och lära känna varandra. Trots att kursen höll på mellan 9 och 2 så vet jag fortfarande inte namnet på en enda som var med på kursen, var någon av de andra 10 människorna bor,vad de studerar, gör på fritiden eller tycker om kursen. Det är ju lite trist tycker jag.
Nåja nog pratat om detta. Kursen var hur som hellst riktigt intressant. Hade jag inte varit gravid hade jag gärna testat att snurra upp och ner med bilen som de hade där samt velat testa på hur det känns att krocka rakt in i en vägg både med bälte och utan. Sånt tycker jag är spännande. Inte att göra på riktigt då men under kontrollerade former så kan det vara roligt att testa.

Jag kan bjuda er på några nytagna bilder av Pirayan.
Var till NH och hälsade på honom en stund och för varje gång jag träffar honom nu efter kastreringen så har han ändrat sig till det bättre. Jag blir mer och mer förtjust i honom. Shit vilken toppenhäst han kommer att bli med lite mera utbildning, jag blir mer och mer förtjust i honom för varje dag som går. Han är helt enkelt stencool.
Skulle det inte vara för att han inte kan gå i samma hage som  ston så hade jag gärna haft honom hos mig medan syrran är utomlands men nu går det ju inte så då får man hitta andra lösningar.
Ifall ni letar foderhäst eller vet någon som gör det så får ni gärna ta kontakt med mig eller Jenny så kan vi berätta mera. Hellst vill hon hitta någon som är erfaren, håller på med NH, distansridning eller western men tveka inte att ta kontakt fastän du är intresserad av andra saker :)

Sätta på locket

Godmorgon alla fina!

Gissa vem som bestämde sig för att stiga upp redan klockan sex imorse.
Det kan ni säkert lista ut alldeles själva utan att jag ens behöver berätta det.
Själv var jag inte riktigt lika pigg på den iden men vad gör man när någon står i sängen och uppfodrande säger Mamma Mamma Mamma.
Just nu sitter den lilla minimänniskan och plockar lite Gojibär i sin pappas proteinshaker och övar sig på samma gång att sätta på och ta av locket om och om igen. Ibland kommer han fram och vill att jag skall spela på munspelet eller låtsasdricka ur shakern.
Nästan så att vi har det lite mysigt när man väl tänker efter.
Riktigt snart så skall han få ta sig en liten morgontupplur men det kan man inte fråga honom om han vill för då skakar han energiskt på huvudet och kryper iväg så snabbt han bara kan.

På gårdagens schema stod det rådgivningsbesök för min del. Det mesta såg bra ut förutom att jag har en urinvägsinfektion. Bäst att försöka dricka ordentligt nu då och klä sig varmt gissar jag samt äta lite antibiotika.

Gårdagens häst habegär dök upp när jag som vanligt kollade genom hästnet om det kommit några nya araber till salu. Tror ni inte att där fanns en supersöt fuxvalack på 14 år med samma mamma som Zadira och som hade Mellizzas halvbror som pappa. Det är ju värsta familjehästen som står där och bara väntar på en eller vad säger ni?
Sen att jag för tillfället inte behöver någon fler häst eller att om jag någon gång skaffar en till häst egentligen vill ha ett sto som går att avla på så ids vi inte tala om i situationer som den här :)

Gårdagens småflin fick jag när vi var på travbanan med Mellizza och en travkusk stannade och frågade av oss varifrån vi köpt vår granna märr och ifall hon gått bra på travet. Orkade inte ens börja förklara att hon inte är något varmblod utan berättade bara vänligt att hon är 20 år gammal och aldrig startad eller körd med. han tyckte då att det var ju synd och att hon var väldigt välbehållen för sin ålder och den punkten kan vi ju alla hålla med om :)

Meciliah får allt börja ta och akta sig så att jag inte säljer bort henne som lovande travhäst en vacker dag när hon varit mera i luften än vanligt :)

Här latar vi oss inte

Godmorgon!

Hoppas ni alla har haft en skön helg, det har i alla fall jag haft. Hemma hos oss har vi mest tagit det lugnt och jag har försökt att öva mig på att spotta i taket men tyvärr så har jag inte riktigt lyckats. Det här med att ta det lugnt och hålla mig hemma fungerar inte riktigt bra så istället försöker jag att sysselsätta mig med lugna saker både utomhus och borta. Det är få saker som gör mig så lugn och avslappnad som att få umgås med underbara vänner samt att få gå ut till hästarna.
Det är bra att jag har mycket hjälp i stallet just nu. Mellizza har sina trogna ryttare som ställer upp i vått och torrt bokstavligen. Hon har sluppit ut flera gånger i veckan och fått gå både terrängturer samt fått göra det hon tycker allra bäst om nämligen hoppa.
Meciliah har också sluppit iväg på små äventyr. Gubben har förbarmat sig över henne och tagit med henne ut för att träna på nödvändiga saker som t.ex att i sakta mak hämta morgonposten. Sådan träning är jättenyttig för kruttrollet som hellst skulle bränna på i 120 om hon bara fick. Det är nyttigt för lillprinsessan att få gå promenader med andra människor än jag.

Falskt alarm

Hej och God morgon!

Vad skönt det är att få vara hemma och vakna upp i egen säng. Förra natten var nämligen inte alls lika bra.
Jag kände redan natten till fredagen att jag hade väldigt ont i magen men tänkte inte nämnvärt på det utan gick och la mig precis som vanligt. Lillgrabben sov lite oroligt den natten så´jag var uppe flera gånger och värmde flaskan och pysslade på lite med ett och annat. Jag minns att jag sa åt Gubben att denna natt blev verkligen ingen skönhetssömnsnatt. Strax efter klockan fyra när jag äntligen somnat om vaknade jag med ett ryck och märkte att jag blödde ganska så ordentligt. Great var då min första tanke, det var detta som de hade varnat oss för och sagt att om det händer så skall vi endera ringa efter ambulans eller så skall vi åka med ilfart till sjukhuset eftersom det i värsta fall kan vara moderkakan som lossnat och då är det inte mycket tid att spela med.
Jag väckte därför snabbt upp gubben och vi hittade i all hast lite kläder att dra på oss. Gubben sprang till andra sidan och väckte upp lillgrabbens farföräldrar som fick komma och passa lillgrabben som givetvis var klarvaken och absolut skulle upp ur sin säng. En liten stund sprang vi runt som yra höns och letade efter lite saker som vi skulle ha med oss, men ingen av oss är såna personer som låser sig vid brådskande situationer utan vi blir istället båda ganska lugna och sakliga. Så på några minuter var vi sen iväg och ringde till kokkola och sa att vi var på väg dit. Därifrån sa de att vi absolut skulle komma direkt och undrade om de borde skicka en ambulans men vi konstaterade att det inte var någon vits och att vi fixar det snabbast själv :) Det är lite konstigt hur många tankar som hinner snurra igenom ens huvud på den korta stund som vi körde till kokkola. Dels undrade man vad som var fel och vad som skulle hända nu och givetvis var man orolig för bebisen och allt runtomkring. Jag hann fundera på vem jag skulle be att ta ut hästarna och vem som skulle fixa morgonhöet åt dom och gubben han fundera på om han skulle hinna till jobbet och om det skulle bli något strul när han bara jobbar halvtid.
När vi kom till Kokkola fick vi genast åka in på en undersökning, De kollade så att allt var bra med både mig och bebisen och som tur var så slog bebisens hjärta och den levde rövare där inne i magen så att det nästan smällde om det. Vi fick också fara på ultraljud snabbt för att de skulle kolla moderkakan och även den satt fast där den skulle och fungerade fint.
Läkaren sa att hon helt enkelt inte visste var allt blod kom från, hon konstaterade att jag förlorat rejält med blod men att hon inte alls kunde hitta något som var fel, men att för säkerhetsskull så skulle jag få lämna dit under observation ifall det skulle bli om nått mer.
Under gårdagen fick jag sen ta en massa prover och ligga i kurvan flera gånger samt vara på ännu ett ultraljud men de hittade ingenting onormalt. Lite sammandragningar hade jag men inget som var oroväckande. Sen på eftermiddagen så konstaterade de att allt såg bra ut och att om jag ville så fick jag fara hem eftersom de endå inte kunde göra något. Fick order om att GENAST komma tillbaka om jag fick en ny blödning men annars skulle jag leva som vanligt :) Så nu är det skönt att vara hemma med familjen, men lite fundersam är man ju allt.

Brum Brum

Hej!

Denna morgon började med att jag hoppade iväg till stan med våran älskade bil silverpilen. Detta var då dagen när jag skulle påbörja att ta det andra skedet av körkortet. jag har haft den möjligheten förr men då missade jag den av någon anledning och var utan körkort i över ett år så denna gång så tänker jag minsann inte missa det. Jag fick först tillbringa en hel timme i en simulator och öva mig på att köra i mörker. skall ajg vara riktigt ärlig så kändes det lite onödigt och lite fjantigt efter att man har haft körkort i princip fyra år.. Efter en del missförstånd mellan maskinen och mig fick vi det hela på klart och allt var frid och fröjd.
Sen efter det var det dags för bedömningskörning eller ekonomisk körning och den delen tyckte jag var riktigt intressant. jag ahde trevligt sällskap med mig i bilen så det var inte ens jobbigt att köra fastän någon annan satt på. Om det är något jag inte tycker om så är det att bli bedömd av andra, men det gick riktigt bra denna gång som tur är.
 Någon stor förändring på min bränsleförbrukning fick vi dock inte se utan med facit i hand hade jag exakt samma medelförbrukning som när vi började.
Nästa vecka så skall jag slippa iväg och sladda på halkbanan, det ser jag och magen fram emot.

Kan bjuda er på några gamla bilder av Ramzes. Av någon anledning kom jag på att jag saknar honom, han var en härlig häst <3

Ibland blir man förvånad

Hej!

Så har vi då en ny dag med nya möjligheter. På dagens schema står det rådgivningsbesök nu från morgonen så bara jag får på mig lite mera anständiga kläder och borstat genom håret så skall jag bege mig iväg dit. Tycker att det är en hel massa springande till hälsovårdscentralen och sjukhuset för tillfället. Nästa vecka har vi inbokat ett ultraljud också, vet inte hur många ultraljud denna stackars bebis skall bli tvungen att utstå. Nåja hur som haver så är det ju bra att de kollar upp en och sköter om en så att man inte behöver fundera så mycket på egen hand. Om jag räknar rätt så är det vecka 34 +5 idag så man kan ju nog konstatera att det börjar närma sig med stormsteg. Snart får jag börja ta å packka BB väskan och förbereda lite annat smått och gott.
Jag tror inte att jag har förstått det riktigt själv hur nära det börjar vara, jag minns när jag var gravid med lillgrabben så hade jag exakt koll på alla datum och alla tider och visste precis vad jag skulle svara när folk frågade. den här gången får jag ta och tänka efter och försöka räkna bakåt och då kan det plötsligt slå mig hur nära det börjar vara nu. kanske är det inte konstigt om man inte springer lika fort längre och har lite svårare att ta sig upp från golvet :) Många har frågat om jag tror att liten i magen är en flicka eller en pojke och jag svarar lika varje gång. Jag vet inte och har ingen aning det ända jag vet är att det inte spelar någon roll båda könen är lika mycket värda och barnet kommer att vara älskat hur som helst.

Lillgrabben passade på att förvåna oss igår, egentligen var det inget märkvärdigt men jag hade bara inte tänkt att han skulle gilla ärtsoppa. Tydligen var det något av det godaste han har ätit i sitt liv åtminstone så verkade det så igår när han slevade in sked efter sked.

Mellizza slapp iväg till ridplanen och skutta en stund igår. Det var riktigt roligt att se henne fräsa runt på ridplanen och hur hon tog i från tårna när hon flög över alla hinder. Det märktes på henne hur roligt hon tyckte det var att få komma ut och röra på sig ordentligt, man fick skratta högt åt henne många gånger när man såg hur glad hon var :) Det är nog tur att jag har duktiga ryttare som hjälper mig med hästarna nu när jag inte kan göra så mycket själv!
Jag hade med kameran men den valde minsann att svika oss riktigt rejält igår. Den bjöd oss på endast suddiga suddiga bilder, Behöver jag ens nämna om vad jag önskar mig i julklapp?