tisdag 31 januari 2017

Duktiga hästar allihop!

Hej!

Dagen har mest spenderats i stallet.
Jag började med att hälsa på Jenny och Pirayan och som vanligt träffade man på en hel hop med trevligt folk.
Jag red även Pirayan en stund och försökte hitta lite mera knappar.
Han tycker nog det är rätt märkligt att ha mig på ryggen eftersom jag och syrran rider på lite olika sätt.
Fick en bild på honom igår när han trampar genom ett hinder.
Det är pirayans lösning på problem om han får bestämma!
Jag ska ha hand om honom nu i helgen nät syster åker till Lappland och det skall bli roligt.
Vi tänkte inleda vår weekend med lite löshoppning på fredag.

Mina egna prinsessor fick också komma ut ett slag.
Red dom båda två en stund barbacka på åkern.
Breeze kändes pigg och glad.
Försökte smygöka hela tiden men lyssnade endå fint.
Meciliah var lite stel och ville inte riktigt ge efter på inner.
Hade hon fått välja så hade vi bara ridit rakt idag.
Dock uppförde hon sig endå fint så jag är nöjd!





måndag 30 januari 2017

En vänlig gest

Hej!

Ni vet dilemmat när man står i butiken och skulle behöva en kundvagn för att ha någonstans att sätta barnen när man skall handla och man febrilt gräver i fickorna för att hitta någon småslant att låsa upp vagnen med, och hur man än letar så hittar man inga pengar.
Då må ni tro att man blir glad, tacksam och förvånad när en vänlig själ plötsligt frågar vill du ha en peng så du får låst upp vagnen då blir man verkligen genuint glad. Tack du som räddade vår dag idag!
Något annat som också gjorde mig glad idag var att syrran erbjöd sig att ha äldsta sonen halva dagen så att jag och Gubben fick mera tid för de andra barnen.
Vi passade på att åka till stan och shoppa lite slutspurtsrea kläder.
För en gångs skull fyndade jag massor av kläder.
JKag vet inte när jag sist skulle ha köpt något nytt som inte varit begagnat.

På kvällen hängde jag med syrran till Pirayan och Cobrah och hann själv rida Pirayan lite också.
Det är alltid intressant att rida andras hästar som fungerar olika än ens egna.
Han är lite speciell Pirayan, väldigt känslig och van med syrrans egna minimala signaler så det tar alltid ett tag innan jag hittar knapparna på honom.
Idag hade hon dock hunnit köra slut på honom innan jag red så travade bara av honom litegrann.

När jag kjom hem så fick även Marilyn och Breeze komma ut.
Breeze gicke n kort promenad och det fick även Marilyn göra.
Idag passade vi på att utforska lite diken.
Vi har tyvärr lite dålig fölhage, den bestär endast av åker och det gör att hon inte är så van med skog och diken och andra naturhinder.
Därför försöker jag visa henne ett och annat så hon skall lära sig vad det är.
Hon har blivit duktig på att gå i rimma och grimskaft.
Stannar direkt jag stannar och går när jag går med slakt griumskaft.
Hon bryr sig inte nämnvärt fastän mamma lämnar hem i stallet och det är också ett av målen jag lagt upp före hon på riktigt fyller ett år.
Transportträning 'är det som kommer näst på schemat och något jag borde få in i rutin snart.






fredag 27 januari 2017

Kaffepaus

Hej!

Kaffepausen den bästa är bland alla jordens drycker.
Jag brukar njuta av mitt kaffe både på morgonen, eftermiddagen och kvällen.
Jag tycker om att dricka kaffe både ensam och med sällskap jag tycker också om både varmt och kallt kaffe.
Nu är dock beslutet taget att jag skall ha en tids kaffepaus.
Inte kaffepaus som att dricka kaffe ständigt utan kaffepaus som inget kaffe alls någon tid på dygnet.
Nu får jag hitta en annan ovana istället.. vad månne detta kunna bliva istället.
Om amn tänker positivt så är det ju inte dåligt för hjärnan och kroppen att vara utan kaffe, det sägs ju att man blir mera vimsig av koffein samt får svårare att koncentrera sig, så vem vet om jag blir värsta filbunken nu då.
Den oefterlängtade pausen började dock på sämsta sätt med tre febriga barn som gråtit halva natten.
Mirakulöst kan i försöka hoppas på att stubinen endå hålls på en sån nivå att den inte exploderar.

Började denna kaffefria dag med en ridtur längs med smälta vägar.
Meciliah var pigg och glad men lyssnade endå fint.
Bara min balans blir bättre så kommer i nog att kunna ha ännu roligare ihop.
När jag kom tllbaka tog jag ut Breeze en liten stund som fick skritta runt 5 minuter på gårdsplanen med mig på ryggen.
Man får ju vara glad för det lilla och trots att hon inte är riden på flera månader så är hon alltid lika kul att hoppa upp på.



torsdag 26 januari 2017

Små söta ponnypojkar

Hej!

En stor del av denna dag har gått i hästarnas tecken.
Jag började morgonen med att besöka ett par otroligt söta ponnyhingstar och några större hästar som också givetvis var söta.
Någongång i mitt liv måste jag nog se till att ha något så litet och sött.
Roligt för hingstarna att få gå i samma hage och busa med varandra.
Jag fick några otroligt söta bilder på¨dem som jag måste passa på att dela med mig här.
Varmblodshingsten på stället var också lite one of a kind, så otroligt snäll.
Gårskatten passade på att hoppa upp på hans rygg när vi kom dit och han brydde sig inte nämnvärt fastän katten både trampade på honom med tassasrna, tvättade sig och sen lade sig ner för en tupplur.
På stället fanns också en fjording och ajg menar vem gillar inte fjordingar?
Tuffare ras får man leta efter och deras häftiga färg tokälskar jag.

På eftermiddagen sen slapp hästarna ut på en terrängtur i det våriga januarivädret.
De var pigga och ystra båda två.
Breeze verkar ha svarat bra på behandlingen och rör sig betydligt bättre nu samt att hon har mera energi.
Mellizza var som vanligt pigg och glad, fräste och på som om hon skulle ha fått betalt.

Jag fick mina sköldkörtelprovsvar idag också och de visade inget avvikande.
Nästa fredag slipper jag dock till läkare för att utreda mina hjärtklappningar samt min känsla av att vara strypt, svullna slemhinnor och andnöd.
Pust hade hoppats på en tidigare tid, men man får väl vara glad över att man ens fick en tid.
Nu skall jag bara försöka luska ut på egen hand hur jag skall kunna andas.










onsdag 25 januari 2017

Hjärtat som klappar

Hej!

Här tar vi det lilla lugna, barnen leker och jag chillar.
Det ända som inte chillar är mitt hjärta för det har fått för sig att rusa iväg i vansinnesfärd och orsaka svimingskänslor och lämnar sen efter sig en kända som aTT någon försöker strypa mig.
Ytterst obehagligt kan man ju tycka.
Var och kolla upp mig häromdagen men just då mådde jag ju givetvis toppen och inga rusningar alls och  alla värden såg bra ut förutom vilopulsen som är hög.
Doktorn trodde inte det var något fel på mig så jag får väl fortsätta gå här då och känna mig som en halvstrypt och hjärtklappande zombie.
Nä skämt åsido, ska testa sköldkörtelvärdena idag och se  om det kan vara den som bråkar.
Är det inte det så får vi väl hitta något annat.



måndag 23 januari 2017

Djupvågsbehandling och annat skoj

Hej!

Idag har vi testat på något nytt, nämligen djupvågsbehandling för Breeze.
Breeze tyckte det var båe spännande och avslappnande att få musklerna uppmjukande och att få spänningar att släppa.
Hon har haft oerhört skarp och hård muskulatur bak så jag hoppas detta skall hjälpa henne att få musklerna att bli mjuka och smidiga igen.
Det skall bli intressant att få utvärdera sen eftersom jag hört och läst om många som blivit hjälpt av just djupvågsbehandling.
Meciliah har sluppit ut en del i helgen och jobba lite.
I lördags var hon mer vild än tam när vi var ute och gick.
Hon samlar så mycket energi nu när hästarna inte kan springa och busa nå i hagen.
Även Marilyn börjar bli öppet frusterarad över att inte kunna härja och busa som hon vill.
Hon far runt som en idiot i boxen när hon kommer in ur hagen på kvällarna och stackars Meciliah får ta många hårda smällar när hon sparkar stegrar bockar och galopperar runt.
Det är inte så lätt att vara liten och inte kunna busa i hagen,
Idag försökte jag ta henne med ut på åkern med Meciliah så hon skulle få busa i hagen istället men det gick sådär hon ville helst fara in i stallet och busa istället.









Time out!

Hej!

I helgen så har jag och Gubbeen haft rätt så mycket barnfritt.
Vi hade bokat in ett vasabesök i fredags och tänkt vi skulle fara å se på pleppo, dock var teatern inställd men glada i hågen for vi endå och mötte upp med våra goda vänner som studerar i Vasa.
Jag tror att det kan vara skönt för våra vänner att också någongpng få träffa oss utan babyspyor i håret och blöjor i bakfickan.
Det är inte alla dagar man direkt är i sitt esse när de kommer på besök om vi säger som så.
Det blev en skön och avslappnad middag med God mat och dryck och efteråt blev det bowling.
Jag är ingen direkt mästare på bowling men tycker det är kul endå att göra för sällskaps skull.
Det är nödvändigt att få åka på date ibland och ha roligt tillsammans,
Här hemma blir det mest att man går och avlastar varandra och glömmer bort att njuta av varandras sällskap.
Lördagen sen så hade vi också barnvakt på eftermiddagen.
Vi for iväg på en apologetisk bibelkonferans som hölls inne i Jakobstad och det var verkligen jätteintressant att se hur forskning kommit fram till att Bibeln verkligen är trovärdig och att Jesus verkligen levde och dog och uppstod.
Nu idag skall jag iväg på date med mina tjejkompisar, vilket också händer allt för sällan.




torsdag 19 januari 2017

Ett ända pysslande!

Hej!

Hästarna slirar på i hagen som vanligt.
Denna vinter måste nog gå till historien när det kommer till is.
man får vara livrädd varje gång man går till hagen att man skall mötas av ett föl eller en Meciliah som brutit benen av sig eftersom hela hagen är en ända isfläck.
Isen gör att det är svårt att få hästarna motionerade också.
Breeze som skall promeneras har ju skor runt om men man själv halkar halft ihjäl sig, man borde väl skaffa isdubbar egentligen åt sig själv.
Fölet går det inte ens att tänka på att ta ut ifall man vill ha hem en levande häst.
Mellizza går ju att rida så hon hålls man på i allafall medan Meciliah bara är skodd fram så henne vågar man inte heller ta ut.
Jag måste erkänna att jag saknar ridningen enormt.
Speciellt att ha någon att träna och ha mål i sikten med.
Just nu känns det som om man inte riktigt har något att se fram emot och jag har lite svårt att veta vilken är den smartaste vägen att ta.
Allra helst hade jag köpt mig en till ridhäst men då måste en annan häst bort.
Dom tre jag kan välja på att sälja är ju Marilyn, Breeze eller Meciliah och vete fåglarna vem som skulle vara smartast att sälja, jag älskar ju dem så oerhört mycket allihopa.
Mecilaih med sin tuffhet och kämparglöd
Breeze med sin vilja att vara till lags och sin värdiga skönhet
Marilyn är en riktig MiniMellizza och vem tackar nej till en sådan?
Kruxet med Breeze är ju att vi inte vet om hon kommer att fungera som ridäst
Kruxet med Meciliah är att hon är 10 cm för liten och skulle göra sig så mycket bättre med en ponnyryttare.
Sen har jag en betäckning också att använda i sommar och säg det vem som är smartast att betäcka.
Sen återstår ju Marilyn då, henne finns det inga nackdelar med förutom att hon är 6 månader och ingen ridhäst ännu.
Sen finns ju också alterantivet att leasa ut någon av stona eller helt enkelt byta häst med någon.. jaa säg..
Eller så lägger jag bara ridningen på paus och ve och fasa det alternativet tycker jag inte heller om.
Och att bara lalla runt i skritt är inte riktigt heller min grej.


onsdag 18 januari 2017

Pedofiler

Hej!

Jag har suttit och läst om pedofilhärvan som håller på att nystas upp och jag är mer än äcklad och mer än chockad.
Om det är något jag inte kan förstå så är det just sådana saker.
Jag vill ju allt som oftast tro att det finns något gott i varje människa men i såna här fall så handlar det om riktigt sjuka människor.
Jag kan helt enkelt inte förstå hur man kan våldta ett litet barn och sen att dessutom gruppvåldta och eller tortera på samma gång och dessutom filma.
Sen kan jag inte heller förstå att någon alldeles frivilligt vill sitta och njuta av en sådan video.
Jag tycker det är så ofattbart motbjudande att jag inte ens vill skriva det.
Jag tycker givetvis att straffet på något sådant bör vara oerhört högt både att inneha och utföra.
Sen skulle jag bra gärna vilja veta hur en sådan människa blivit till.
Hur man så småningom blir så avtrubbad att man inte förstår vad man gör utan njuter av det.
Jag kan också undra om det någongång sticker till i hjärtat av ens en liten uns av skam.
Det lär jag säkert aldrig få veta.
Sjukt svårt att veta vad man kan göra åt det hela, finns det ens någon lösning.
Finns det något man kan göra för att förhindra?
Går det ens att undvika att det föds pedofiler? Knappast?!
Nej det är helt enkelt obegripligt för mig, jag kan inte ens tänka i närheten av vad som skulle kunna röra sig i en sån människas huvud.
Hat kan jag förstå men detta.
Små oskyldiga stackars barn som inte själv ens kan springa undan eller göra motstånd. Barn som råkar få en sådan ödeslott att hamna i sådana händer. USCH
Oj om man kunde rädda dom alla, tänk om man ens kunde rädda ett.
Nä nu vill jag helst gå och spy och krama om mina egna barn extra hårt!
Idag är en dag när man inte vill lägga upp bilder på sina egna barn så det får bli något annat istället!


tisdag 17 januari 2017

Variga tänder

Hej!

Började veckan med att det rinner var ur en av mina änder, det var ju lite mindre trevligt kan vi ju säga och nu sitter jag och funderar om jag borde boka en tandläkartid eller inte.
Sen undrar jag också om man borde boka akut eller inte eller om man kan avvakta.
Som ni känner mig så är jag ju hysteriskt allergisk mot tandläkaren och skulle allra helst slippa eller dra ut tänderna med tång själv typ.
Sist jag var till tandläkaren var när halva tanden ramlat loss så det säger väl lite hur gärna jag far dit.
Dock lär jag väl somna i tandläkarstolen om jag far dit.
Sista barnet somnande klockan två i natt och första kom upp klockan sex.
Tycker synd om Gubben som pendlar till Vasa denna vecka.
Vi får verkligen be en bön att han inte somnar vid ratten!



söndag 15 januari 2017

Nypon och nypon

Hej!

Jag slängde mig ju hastigt och lustigt in i tillskottsdjungeln för att hitta något som skulle hjälpa Breeze.
Jag läste om alla möjliga sorters ledtillskott och allt möjligt annat.
Jag kom fram till att jag får pröva mig fram och se om något fungerar.
Beställde hem nyponpulver som aldrig dök upp. Jag som är otålig vill ju ha allt strax eller med det samma och när det inte dök upp beställde jag från ett annat ställe. Där fick jag besked om att det först kommer i slutet av månaden så då for jag i min iver till kokkola och köpte ett kilo Nypon pulver.
Dagen efter så dök nästa nyponleverans upp och snart kommer den tredje.
Plötsligt så har jag då 3 kg nypon hemma så nu får vi hålla tummarna att nypon hjälper då.
Tänkte att både Gubben som också har artros ska få testa samt Mellizza också.
Utvärdering kan ni få senare.
Sen är jag lite nyfiken på om det är någon skillnad på märken. Ena pulvret kostade 15 euro kg och det andra 50 euro
Sen var nog tullen lite lur på om jag handlat knark eftersom de öppnat min pulverleverans och levererade en sönder förpackning :D


torsdag 12 januari 2017

Bara Vanliga I landsproblem för en finländsk hemmafru

Hej!

Det blåser och blåser och blåser och medan det blåser så är det bara is på samma gång och ingen snö vilket betyder att mina stackars hästar knappt kan röra sig, speciellt fölet och hon den yngre bruna som bara har framskor.
Ett annat oväsentligt problem är när man plockat upp alla leksakerna inomhus och verkligen röjt undan ett bra tag och äntligen fått startat dammsugaren och på samma gång bär runt på en gråtande bebis på armen och plötsligt hör ett brak från vardagsrummet och sen ett till brak och det visar sig attgrabbarna bus har hällt ut alla leksakerna igen, då är man måttligt road.
En sak som inte heller roade mig idag var när äldste grabben klättrade upp och hämtade en actimel ur kylskåpet och sen öppnade den sådär lagom skickligt så hälften av det våta innehöllet flög all världens väg över köksgolvet, det var inte så värst roligt.
Nästa i-landsproblem är att jag skall på begravning imorgon och jag har fortfarande inget rent svart att ta på mig och som det ser ut nu så verkar jag inte ha lust att tvätta något heller eftersom jag tydligen hellre sitter här, detta innebär också att jag kommer att hata mig själv imorgon för att jag inte har något att ta på mig.
Dagens mest bisarra problem är godispåsen som lcokar i skåpet.
Godispåsen som jag inte borde öppna men ack så gott det vore att få sitta å smaska nu när barnen har lagt sig.
Ni ser livet är nog inte så usligt trots allt.
Tänk att man ens har möjlighet att välja om man äter eller inte och att man får hindra sig själv från att äta istället för att söka söka och endå gå hungrig till sängs.
Lyxen att man faktiskt fått vara hemma hela dagen med sina barn är inte heller något man bör klaga på.
Idag blev vi dessutom bjuden på mat och tillbringade stor del av dagen hos en vän.
Dom skodda hästarna slapp ut på tur idag också trots storm. Tänk att man har möjlighet att unna sig en så pass dyr hobby som hästar och att hästarna endast finns till för ens egna nöjes skull.
Jag har mycket att vara tacksam för!










onsdag 11 januari 2017

Hon som får tänder

Godmorgon!

Detta är hon som håller mig vaken på nätterna och hon som vill äta mer än en gång i timmen.
Detta är tjejen som orsakar att jag ständigt är trött och går kring som en vandrande zombie.
Detta är tjejen som gärna äter som en häst även dagtid och slukar allt som inte har klimpar i sig.
Detta är hon som är nyfikenheten själv och alltid vill vara med där det händer saker.
Detta är tjejen som allra helst vill mysa i famnen och bara ta det lugnt.
Detta är tjejen som redan börjat säga sina första ord och gillar att prata och kommunicera.
Detta är tjejen som älskas så otroligt mycket av oss alla och förgyller våra liv på alla möjliga sätt.

Killen på bilderna är han som är hennes storebror.
Han är den som har så mycket vilja i kroppen just nu
Killen på bilden söker mycket bekräftelse just nu, han vill vara störst, snabbast och bäst.
Killen på bilden älskar sin lillasyster över allt annat och hur mycket han än bråkar med sin yngre bror så skulle han aldrig göra något mot henne.
Killen på bildens favoritlek är kurragömma just nu.
Killen på bilden är precis lika mycket älskad som de andra två barnen är!






måndag 9 januari 2017

Kastade mig in i året

Hej!

Här ekar det tomt eftersom frun i huset är konstant upptagen med annat.
Vi har träffat mycket folk på sista tiden och haft många saker inbokade så i och med det så har tid att sitta ner och skriva inte existerat.
I helgen så hade vi släktkalas en dag och samma kväll hade vi vänner över på mat. Lördagen hade vi familjebesök samt att Breeze blev skodd och Mellizza och Meciliah gick en långtur.
Söndag var vi borta precis hela dagen och mellan det har hästarna blivit motionerade och barnen blivit rastade.
Barnen har fått nya skidor och tycker det är jättekul att skida.
Vi ska hoppas de ärvt pappas talang och inte min katastrofala teknik och inställning.
Jag blev alltid andra sist på alla tävlingar och Gubben blev alltid först.
Jag tycker 3 km skidning är långt och Gubben tycker 30 är aldeles lagom.

I torsdag var vi med Meciliah och Mellizza till manegen och hoppa litegrann tillsammans med tjejerna som brukar vara här.
Hoppningen gick riktigt bra, men lastningen får vi träna på minsann.
Maken till envishäst den ena.
Breeze har jag fått börja skritta igång men ännu känns hon långt ifrån bra.
Stel och skarp i musklerna och ovillig att röra sig.
Ont har hon fortfarande i bakdelen och vill inte sätta tyngden dit.
Det märks att höger bak är sjuk.
Gillar inte när hästarna inte mår bra.
Då tryter min motivation och inspiration och allt jag funderar på är hur jag skall kunna få pållen att må bättre!






tisdag 3 januari 2017

Ne jag vill inte såga av mig benet

Hej!

Storebror lekte med leksaksmotorsågen idag och låtsades såga i sin lillebrors säng.
Du kan ju såga av benen på samma gång du håller på sa jag varvid han tittade förskräckt på mig och sa att nej mamma det vill jag inte för jag vill kunna gå.
Stackarn missförstod mig helt när jag menade att han kan leka att han sågar av sängsbenen.
Tre årsåldern är härlig när både språket och tankarna utvecklas hela tiden.
Han har även börjat berätta vad han drömmer om nätterna och det är alltid roligt att höra om.
Han älskar sin lillasyster otroligt mycket och vill alltid att hon skall vara glad.

På hästfronten så har de fått gå på promenad idag.
Under turen så träffade vi på en träbjörn och Breeze trodde nog att den var riktig och bara väntade på att få ta en tugga av henne.
Meciliah å andra sidan genomskådade bluffen på en gång och bara väntade på att hon själv skulle slippa å ta en tugga av den.
Tänk så olika de är hästarna.
Meciliah är den som är självständig med skinn på näsan.
Hon är ruskigt smart och älskar utmaningar.
I terrängen gör hon sig som bäst och tar sig fram precis överallt och söker hela tiden efter nya äventyr.
Breeze å andra sidan så vill hela tiden ha stöd.
Hon vill att man berättar åt henne vad man vill samt art hon gladeligen överlåter ansvaret åt föraren.
Hon vill ogärna ta egna initiativ utan vill mest bara vara till lags.
Väldigt intressant att jobba med dom båda och man får ha helt olika strategier!




söndag 1 januari 2017

En sorglig och eftertänksam start på året

God kväll och gott nytt år!

För oss började året med nyheterna om att min kära farmor fått somna in och lämna denna värld.
Hon var helt klar ända in i det sista och jag har en känsla av att hon tryggt fick somna in i tron att hon skulle få slippa sina krämpor och äntligen få fara till himlen och få träffa farfar som gick bort tidigare i förra året.
Varje gång någon nära går bort så blir man påmind om hur skört livet är och att man inte skall ta något förgivet.
Allas våra dagar är räknade och man har ingen aning om vilken som är den sista.
Man påminns om att man ska ta vara på livet och de människor som man har runt sig.
Att det inte är en självklarhet att man träffas i detta liv igen.
Det är såna här dagar man vaknar till och tänker igenom livet.
De vardagliga bekymren är plötsligt inte så stora utan man inser att man bör ta vara på varje dag.
Farmor kommer jag alltid att minnas med värme i hjärtat och med glädje.
Hon var en härlig kvinna, lite av en förebild för mig eftersom för henne var allting möjligt.
Där andra såg hinder så såg hon möjligheter och hon har många gånger förvånat mig.
Farmor var mor till 14 barn varav hon fick de 5 första på 3 år.
Redan det säger ju lite om vilken redig kvinna hon var.
Vi barnbarn har fått höra många historier om vad hon hittat på och hur hon löst saker och hon har lärt mig att saker kan bli bra även om de inte blir som man tänkt sig och att allting inte behöver vara perfekt.
Redan när jag var barn så sa hon åt mig att jag skall bli närvårdare när jag blir stor för då skulle jag alltid ha arbete.
Aldrig i livet svarade jag då, finns inte en chans.
Det tog några år och så sökte jag in till Närvårdare och det är precis vad jag är idag.
Farmor var en kvinna som inte var rädd för att ge en råd om livet även när man var i de värsta tonåren.
Hon vågade komma fram till en och säga vad hon hade på hjärtat och vad hon tyckte om saker och ting.
Det är en sak jag aldrig kommer att glömma!

Tack för allt käre Farmor och vi ses i framtiden  <3