Step by step

Tjenare Bloggen!

Om vi skall se den här dagen från den positivare sidan så har båda hästarna fått lite träning idag. Lillasyster E och hennes kompis kom och hjälpte till med hästarna eftersom gubben är i Helsingfors på knäundersökning.
Mellizza slapp ut i terräng och sen så hängde vi och skrittade lite grann på Meciliah.
Hon är jätteduktig med insittningen. Jag tror faktist att hon tycker att det är lite roligt att gå runt och konka på någon.
Åtminstone får man ju en massa beröm och uppskattande klappar och det gillar hon. Vi gör det mesta barbacka med grimma och grimskaft. vill göra det så naturligt som möjligt först. Givetviis så skall hon ju ridas med sadel och träns också sen men så här i början när det bara är insittning det handlar om så tycker jag själv att det är smidigast att bara hoppa upp barbacka.
Det som också har varit bra idag är att jag själv kom iväg på en barnvagnspromenad samt fick vara hemma hos mamma och pappa en stund.
Lillasyster J lånade mig sin westernsadel så nu skall här provas sadlar.
Ifall vi skall fokusera på det negativa idag så är båda barnen sjuka.
De hostar snorar och har feber visade det sig nu i eftermiddag.
Gubben är borta och jag är ensam hemma.
Gubben kommer hem med tåget i kväll och han fick inte allt för positiva besked under dagens läkarbesök.
Båda barnen har sovit väldigt dåligt inatt.
Lillkillen har gråtit och inte kunnat sova och den äldre grabben har också sovit väldigt oroligt. Suck. Nåja nu orkar jag inte deppa över detta utan barnen sover nu som bäst och jag skall tröstäta en Mangokvarq.

It doesnt really matter

Hej!

Jag läste häromdagen om vaccinationsdeatten på ÖT och vad jag förstod så råder det öppet krig mellan vaccinmotståndarna och de som tycker att vaccin är bra.
Jag blev nästan shockad över vilka saker folk faktist kan skriva åt varandra över nätet och hur man verkligen hoppar på varandra och försöker trycka in det som man själv anser är rätt i fejset på andra. Jag menar vem säger sig ha rätten att önska att någon annans barn skall dö.
Vem hoppas innerligt att någon annans barn skall få en så svår sjukdom att de dör eller får så svåra men att de kommer att ha ett riktigt dåligt liv.
Vilken förälder vill sitt barn så illa att de medvetet vill göra något fel och vilken förälder vill att det skall gå illa för andra.
 Det sämsta sättet att kommunicera med någon tror jag personligen är att säga åt dom att du har helt fel och jag har det rätta svaret. Vem vill lyssna på något sådant utan att genast vända taggarna utåt.
Du är dum i huvudet och har ingen aning om vad du talar om vill du att någon skall säga så åt dig? Jag tycker att det är respektlöst.
Ifall man själv sitter med sanningen är det ändå inte värt att lyssna på den andra parten, försöka förstå och till och med inse att man själv kan ha fel eller att man tänker olika.
Finns det verkligen en svart vit sanning?
Du tänker helt fel och jag tänker helt rätt?
Alla vill vi våra barns bästa.
Ingen av oss vill utsätta någon för något onödigt lidande. Inte jag i alla fall.
Det är väl där det stora kriget börjar.
Alla vill hålla på det som de tror är rätt.
Alla kämpar för sin sak och kör över den andra parten på samma gång.
Kan du inte fatta att det är så här? Frustrationen är stor.
Hur kan någon vara så dum att de inte förstår vad det ända rätta är? Är det lösningen på problemet? Alla bråkar mot resten av gänget? Jag tror inte det!

busy busy doing nothing at all

Hej!

Hur har ni det? Njuter ni av ett härligt sportlov eller är ni på jobbet.
Hemma hos oss chillar vi på som vanligt.
Jag har påbörjat lite lätt träning för att försöka bygga upp kroppen igen och jag kan erkänna att jag tycker att det är fruktansvärt tungt.
Det känns som om jag inte har koll på var en enda muskel finns i kroppen.
Bålmuskulaturen är så gott som borta.
Balansen är ett minne blott och motivationen är inte heller den bästa.
Trots detta så vill jag så gärna komma iform igen så jag antar att det bara är att kämpa på så gott det går.
Folk brukar säga att man inte skall ha för bråttom och att det inte är hela världen fastän kroppen är ur form efter en graviditet och visst vet jag att det är så.
Dock så har jag märkt att min kropp inte varken trivs eller klarar av att vara så sned och felmusklad som den är nu och därför behöver jag komma igen.
Det är tungt att gå och kånka på två små barn hela dagarna.
Stalljobbet sliter också samt ridningen och om kroppen är klen och ger efter så blir det helt enkelt inte riktigt bra.

Igår fick jag och gubben lite tumis tid. Vi passade på att träffa ett par goda vänner och for iväg till kokkola och bowla. Oj vad roligt jag tyckte det var trots att jag inte är särskillt bra på bowling. Hälften av gångerna träffar jag rännan men det spelar absolut ingen roll. Sen hann vi fara och äta en bit mat också.
Jag kan varmt rekommendera Pedrinas restaurang som finns i Kokkola. De har faktist jättegod mat.

Idag har jag varit på fysioterapi med lillgrabben. Eftersom hans fötter faller lite inåt när han går så tyckte de att det var bäst att vi kom och kollade upp honom för säkerhetsskull och det visade sig att vi får vänta och avvakta. Tydligen så är det ganska normalt att småbarn är plattfotade. Måste berömma fysioterapeuten vi var till. hon var jätyteduktig på att visa och förklara så att man både mindes och förstod vad hon sa och menade.

Veterinären var ut häromdagen och Meciliah klarade veterinärbesiktingen med stort plus i kanten.
Veterinären berömde henne för hennes fina ben och hennes härliga rörelser. Sånt är alltid roligt att höra.
Mellizza har jag haft en sadel på prov åt som tyvärr inte passade.
Dessa sadelproblem gör mig galen. Hur skall man lyckas hitta en sadel som ligger bra på denna häst.
Säg den som det visste de vore guld värda. Ifall du har en sadel som du vill sälja och som inte är allt för dyr så kan du ju hojta till. Den får max vara 17 tum gärna 16.5  ganska bred med mycket mankutrymme samt passa åt en häst som har svankrygg.

Things on odd places

Hej!

Ända sedan lillgrabben har börjat röra sig mera här hemma så har saker börjat försvinna.
Plötsligt så kan man hitta skedar i klädskrubben och leksaker i ugnen.
Nappar kan man hitta i tvättmaskinen och tuttflaskan kan man hitta i wc-skåpet.
Ingenting tycks längre ha en självklar plats i hemmet och allt som tidigare varit på markhöjd har av någon underlig anledning åkt upp på bänkar och hyllor.
Att försöka städa och hålla allt för bra ordning är nästan lönlöst, man hinner bara plocka bort så är leksakerna utdragna igen.
Egentligen gör det inte så mycket jag tycker endå att barn skall få leka och ha roligt med sina leksaker.
Jag vill inte ha ett hem där man skall behöva vara rädd för att allt de rör i skall gå sönder eller förstöras.
Givetvis vill jag ju inte leva i total kaos men för att bespara mig själv från onödiga irritationsmoment så har jag valt att inte ta all stor stress över att allt inte ligger i perfekt ordning.
Visst skulle jag kunna ordna allt i perfekta högar och ha barnlås på alla skåp, men det roligaste som finns enligt lillgrabben det är att få leka med alla sakerna i plastskåpet så varför inte låta honom hållas.
Sen finns det förstås skåp och lådor dit han absolut inte får gå. Som t.ex knivlådan och roskisskåpet dom är helt bannlysta och därför har vi barnlås på dem.
Han är i en rätt så rolig ålder just nu. han vet vilka saker han egentligen inte får göra och testar allt som oftast gränserna.
Nej nej kommer han och säger och visar pekfingret åt oss.
Då vet man att han har gjort något fuffens. T.ex kastat sin boll i den öppna spisen som vi har i köket.

ålderskris

Hej!

Vet ni vad som slog mig en dag?
Jo att det är exakt 20 år sen jag började dagklubben.
Det betyder att det är 18 år sedan jag började på ettan och av någon underlig anledning så får det mig att känna mig riktigt gammal.
Att säga att för 20 år sedan när jag var barn så gjorde vi si och så låter som om det var för väldigt länge sedan.
Jag tycker ju att det var just jag gick ut högstadiet och jag minns ju ännu första dagen när jag började lågstadiet och  for tillsammans med mamma till skolan.
Det känns nästan som igår men trots det är det hur länge som helst sen.
Hur mycket skall det inte ha ändrat i skolan sedan jag började där.
Då var det mest papper och penna som gällde.
Nu är det säkert en hel del teknik ipadar och andra saker.
En dator fanns ju inte ens i varje hem.
Om man fick tillgång till att spela dator så var det högst en gånger i veckan. Då kunde man sitta hela kompisgänget framför datorn och spela lejonkungen.
Jag minns ännu när jag fick min första mobiltelefon.
Då gick jag i årskurs fem och fick ärva min pappas gamla Samsung.
Innan dess hade man mest ringt från hemtelefonen.
Jag minns att man kunde alla kompisars hemtelefonnummer utan till och ringde och frågade ifall de ville komma ut och leka. Ifall ingen svarade så var det inte hela världen då visste man bara att de var borta.
Nu om ingen svarar då man ringer funderar man om något är fel, har det kanske hänt något då de inte svarar?
Jag undrar vad våra barn kommer att trycka om oss som föräldrar,
Kommer de att tycka att vi är helt stenålders och omoderna som inte fattar oss på deras nymodigheter. Jag undrar vad som  kommer att ändras tills de börjar i skolan?

Motorbike

Hejsan!

Det blir mycket hästerier i bloggen just nu men eftersom det är en stor del i mitt liv som kretsar runt dem så får ni stå ut.
Igår red jag Silverpilen igen och han går från klarhet till klarhet.
Om han vore ett fordon skulle han nog vara en 1000 kubiks motorcykel, man får vara försiktig med både gasen och bromsen om man inte vill ha allt för snabba tempoväxlingar.
Han är så fruktansvärt känslig och reagerar på minsta lilla signal.
Det gäller bara att man som ryttare inte ger honom dubbla eller för starka signaler. H
an är riktigt rolig att hålla på med.
Det finns så mycket kapacitet i honom bara man får fram den.
Han är definitivt ingen nybörjarhäst men lycklige den som lär sig rida honom, de kommer att få dansa högt.

Annars då så mår vi bra. Lillkillen vaknade tidigt imorse och väcke oss med sitt prat.
Hans mage har varit bättre nu trots att jag fuskat med dieten.
På tal om att fuska så tror jag att jag slog mitt eget rekord i hur många fastlagsbullar man kan äta på en dag.
Hela fem stycken hann sjunka ner innan kvällen kom.
Ni kan ju gissa hur jag mådde sen.

Pang i krutet

Hej och hå!

Kom just in från stallet. Pust och stön säger jag bara om denna blåst.
Jag hade tänkt göra något vettigt med lillprinsessan men eftersom hon var på "nu ska vi leka med vinden" humör så orkade jag inte ens satsa på att engagera mig allt för mycket.
Det räckte med att jag stod mitt i hagen med kameran i högsta hugg så showade hon loss och lekte att hon var en nyavfyrad Missil.
Runt runt runt sprang hon med bakdelen eller framdelen i vädret mest hela tiden.
Ihärdigt försökte hon få med oss och leka utan allt för stora resultat.
Seriöst var tar den hästen all sin energi och attityd från, hon blir nog en riktig tiger ute på tävlingsbanorna sen bara hon får mogna lite först.

Idag är det ju fastlagstisdagen ifall någon har missat det.
Vi är bortbjudna på mat hos svärföräldrarna och jag vet redan att det vankas både ärtsoppa och fastlagsbullar.
Jag tänker fuska med min diet och äta av allt som bjuds.

På tal om vildhundar och sånt

God eftermiddag!

Hur roligt på en skala mellan ett och tio tror ni att jag tyckte det var när svärföräldrarna berättade att vi hade haft besök av två hunddjur under morgonen.
De hade kommit in traskande på gården över åkern men blivit rädda och sprungit bort när de såg att de blev iaktaggna genom fönstret.
Vildhundar eller varghybrider vara vad det vara vill men jag vill ogärna ha dom i min närhet.
Andra kanske tycker att de är söta och gulliga men så länge det inte är frågan om tamhundar vill jag att de håller sig långt borta från våran gårdsplan.
Usch fy och blä jag hoppas verkligen att de inte tänker komma tillbaka.

Nu till något roligare.
Var till manegen på hoppträning idag igen och denna gång hade vi bättre flyt.
Prinsessan var pigg och på gott humör.
Avstånden stämde bättre och min balans var också mera att hurra för.
Satsade mest på att vi skulle hitta glädjen och förtroendet att komma runt en bana. Hindren låg på max 70 så höjden var inte direkt någon utmaning
Även lastningen gick helt smärtfritt, hon gick in på under en minut båda gångerna.
Lillasyster och Silverpilen följde också men och ni skall veta att den hästen gillar verkligen att hoppa. Bjuder på allt som liknar hinder. Sen på slutet skrittade jag runt med honom ett par varv och det gick riktigt bra. Vi letar fortfarande efter vårt gemensamma språk men han försöker alltid göra sitt bästa.