Inför det nya året

Hej!

Nytt år med nya möjligheter på inkommande.
Jag brukar vanligen inte avge några nyårslöften men i år har jag faktiskt några mål med livet.
Jag skall minska på mitt mobilscrollande till 2 gånger per dag, enbart morgon och kväll och under resten av dagen får jag bara svara på meddelanden och viktiga saker.. Inget mobilscrollande under barnens vakna tid, det om nått måste jag skärpa mig med.
För egentligen hur ofta lämnar man inte fast i onödigt scrollande över vad som skett och kollar om och om igen om det hänt något nytt som egentligen inte spelar någon roll och som bra kan vänta till kvällen?
Jag skall i och med det bli mera närvarande som person hoppas jag, undvika att bli distraherad av onödiga saker ute i cybervärlden som inte spelar någon roll, samt ifall jag någongång har tid att ta det lugnt så kommer jag att vara tvungen att sitta och göra ingenting eller plocka fram en bok istället och på samma gång lära mig något.
Jag tror också att jag i och med det här kommer att köpa mig mera tid. Det blir intressant att testa.

Jag skall också verkligen verkligen försöka ta hand om mig själv och min kropp.
Det om nått önskar jag inför det nya året, hälsa på alla plan i livet.
Om än jag psykiskt mår väldigt bra så mår inte kroppen så bra och det hoppas jag att jag skall hitta några nycklar till, jag skall försöka i alla fall.

Jag skall i nästa år fortsätta att fokusera på det som är viktigt i livet, Gud, gubben, barnen, vännerna och djuren. Mycket mer än så behöver jag inte för att må bra

Jag önskar er alla ett riktigt Gott nytt år.

Sjukstuga

Hej!

Hoppas ni alla är friska och mår bra! Det är inte vi..
Barnen drog på sig en redig förkylning med feber och en rejäl hosta som leder till att de spyr om det rör på sig. Ni som känenr våra barn vet ju att de inte är den lugnare sorten så att försöka hålla dem sysselsatta utan en massa bus är lättare sagt än gjort..
Jag drog också på mig feber och en hiskelig strålande värk i lederna, domningar samt yrsel och svimmningskänslor utan dess like så även jag blev sängliggande.
Jag skulle egentligen jobba idag och hela den inkommande helgen men det bådar inte gott som det ser ut nu.. Så otroligt typiskt sådär lagom till nyår suck!
Tacksamt är det dock att bo bredvid svärföräldrar samt att ha en duktig gubbe som kan hjälpa till att mata djuren och även passa barnen, det uppskattas verkligen dagar som just nu.
Det här med att ta emot hjälp och våga fråga efter hjälp är inte min starka sida, men jag försöker lära mig att ta sånt till vara även om det är svårt.
Att bara bita ihop och kämpa på verkar inte ha varit den bästa lösningen så nu försöker jag köra på varianten att lyssna på kroppen och se om det är en bättre väg att gå.
Just nu talar min kropp med ganska stora bokstäver att den inte vill ha någon ansträngning alls tyvärr. Klarar inte ens riktigt av att använda telefonen eftersom fingrarna vägrar att samarbeta över den, datorn går dock lite bättre.
Huvudet vill så mycket mer än vad kroppen och lederna vill, men det är bara att acceptera läget och krypa tillbaka under täcket igen och hoppas det ger med sig.

Bjuder på några fina bilder som syrran har fotat tidigare i veckan <3
'

Nu har vi Jul här i vårt skjul

Hej!

Julen den kom och den gick precis som alla andra år.
I ett tappert försök med lite lugn och ro har vi försökt reducera programmen och kalasen till det minsta möjliga och det har varit rätt skönt om jag skall vara ärlig.
Visst är det roligt att träffa släkt och vänner, men det borde man passa på att göra också även andra gånger på året än mellan julafton och jul annan dag.
Idag skippade vi både släktkalas från min sida och även från Gubbens sida, det blev en riktig hemma dag.
Jag tror barnen behövde det, äntligen lite tid att leka med alla sina klappar, vilket de har gjort hela dagen lång.. Väldigt högljutt..
Tänk att 3 barn kan föra så mycket oväsen att man borde ha hörselskydd på sig för att kunna vistas i samma rum..

Idag har jag känt ett enormt behov av att bara få vara ifred, förr hade jag aldrig den känslan men nu har den börjat uppenbara sig.
Känslan av att bara få vara ensam med sig själv, inte behövs det långa stunder men en stund där man bara helt enkelt kan få sitta tyst och stirra in i en vägg om det är det man vill göra.
Jag tror känslan kommer från att man hemma vårdar barn, gubbe och djur, på jobbet vårdar man gamlingar så det blir aldrig riktigt någon tid när man inte tar hand om eller sköter om någon. Missförstå mig rätt, jag älskar min familj och mina djur samt mitt jobb men ibland kan det vara skönt att inte behöva finnas där för någon annan än sig själv.
Det är väl där skrivandet och ridningen kommer in i bilden, där är jag bara mig själv och får göra precis vad andan faller på.

Tacksam

Hej!

När Juldagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå..
3 barn på under fyra år, varav ett akut kejsarsnitt gör inte gott för ridningen. Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle ta så länge att komma tillbaka i sadeln igen.. Att man skulle tappa så mycket av sin balans, sina magmuskler och kroppskontrollen.
När man sitter upp på en häst och funderar på hur man ska lyckas hållas kvar, känner hur man halkar runt som en het potatis på en klick smör när man sitter där på ryggen och försöker uträtta något vettigt.
Det har varit en sorg för mig, det har känts tröstlöst, och man har funderat om man någon gång kommer att komma tillbaka igen.
Nu ser jag dock ljuset i tunneln igen.. Sakta men säkert känner jag att jag blir lite stadigare och lite säkrare. Ridningen är rolig igen.
En barbacka tur känns inte som en oövervinnlig utmaning och till och med en liten galopp utan sadel resulterar inte automatiskt i en ofrivillig avsittning.
Det är en lång väg kvar men hoppet har återvänt :)

Saknad

Hej!

Kom på mig själv med att sakna fina Meciliah idag.
Så många minnen med henne.
Första uppfödningen är ju endå något speciellt.
Det var minsann en tjej med mycket skinn på näsan.
Det var inte mycket som bekom henne förutom livsfarliga hinder då..
Är så glad att jag hittade det bästa möjliga hemmet åt henne.
De gånger jag träffat henne nu sen efteråt så har man riktigt sett på henne hur bra hon mår.
Hon trivs verkligen med sin nya ägare och ägarinnan trivs med henne.
Hur svårt det än är att sälja hästar så är det endå roligt att se hur de kan hamna så rätt i livet.
Skall man kunna föda upp hästar så hamnar man ibland också att ta beslutet att sälja, tyvärr kan man ju omöjligt spara alla om man vill fortsätta.
Mitt mål är dock att jag skall kunna föda upp hästar som kan glädja andra med.
Hästar som fått en bra och trygg uppväxt och som kan glädja någon annan i framtiden.
Hästar som gör bra reklam för rasen och som skall gå att använda.
Jag gillar verkligen tiden med unghästarna, att få ge dem verktyg för framtiden.
Att få vara med från dag 1, lära dem gå i grimma, börja gå promenader, träna på att resa i transport, förbereda för inridning, bygga en relation med en ny individ. Tycker det är så givande.
Så otroligt roligt också att få följa släkten i generationer, se vilka egenskaper som går i arv, vad blev bättre och vad blev sämre.

Back on track

Hej!

Söndag idag då. Gubben sover och jag skall snart bege mig iväg för lite kvällsjobb.
Våra dagar och helger kan ofta se ut lite hur som helst med två föräldrar som skiftesarbetar.
Ibland har vi helg på en Onsdag och ibland ser vi inte varandra på flera dagar.
Det fungerar dock på ett sätt eller ett annat, man anpassar sig helt enkelt.

Kaarl verkar må bra efter sin lilla incident. Han är helt ohalt och ingen svullnad.
Så otroligt skönt.
Han har fått ha lite ledigt nu ett tag och det märks.
Idag fick han dock komma ut en stund på åkern.
Vi testade sadel för andra gången samt bettlöst Micklem träns.
Sadel bekom honom inte det minsta, han funderade mest på om jag skulle låta honom busa på åkern eller inte och det var besvikna miner från hans sida när matte föreslog att vi bara skulle skritta idag.

Efteråt tog jag ut Marilyn en stund. Henne hängde och klängde jag på och sen fick Alina skritta henne tillbaka till hagen. Inte länge tills hon är en ridhäst. Ska bli spännande och se om hon blir en så rolig ridhäst som jag tror hon kommer att bli

Flickornas och kvinnornas röst

Hej!

Vet inte om ni har läst Journalisten Magda Gads artiklar från Afghanistan om ni inte gjort det så rekommenderar jag er varmt att göra detta samt att följa henne på Facebook. Hon har bott några månader i Afghanistan och kommit i kontakt med kvinnorna och flickorna där och det hon berättar är så oerhört hemskt.
Deras sista önskan är att deras röster ska få bli hörda så om än obehaglig och jobbig läsning så läs och ta till er och begrunda sen om det finns något man kunde göra för att hjälpa.
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i ett land där man inte är någonting värd.
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att inte ha någon talan.
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att man inte fick bestämma vem man gifte sig med och när.
Det är svårt och föreställa sig hur det skulle kunna vara okej att bli slagen och våldtagen och det bara var helt accepterat.
Det är svårt att föreställa sig att landet man bor i inte skulle stöda en om man försökte fly ur en hemsk relation.
Det är svårt att föreställa sig att man inte skulle ha rätten att gå ut.
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att vara född i fel kön bokstavligen, hur man skulle ha blivit till lottad niten att födas till kvinna och vara ämnad att ägas och lyda någon annan.
Det gör mig illamående och det gör mig rädd. Det gör mig mållös.
Att småflickor ska vara födda för mäns njutning, bara tanken på att det skulle klassas som okej får mig att vilja spy.
Att det sen faktiskt är någon annans verklighet gör det ännu värre.
Att växa upp där är nog ingen höjdare.
Som man har du det garanterat enklare även om det också möter på bekymmer, men du drog inte nitlotten i alla fall.
Du fick rätten att slå någon om de inte lyder, att våldta när du känner lusten..
Det ända tragiska är att du kan inte slå sig till kärleken.. Frustrerande..
Målet med detta inlägg? Jag vet inte.. Tacksam över att vara född i Finland.. Tacksam över att ha ett värde..
Tacksam över att min dotter och mina söner inte är födda där.. Hoppas de alltid ska kunna skyddas mot livets ondska..

Intresset är på riktigt!

Att ha hästar är nog minsann en livstil 
Djur också för den delen.
De första man gör på morgonen är att ge dem mat och det sista man gör innan man far och sover är ger dom mat..
Som det här när man slutar klockan 10 och är hemma halv 11 och då beger sig ut och kvällsfodrar och fyller på vatten..
Visst kan det kännas motigt först, det är mörkt, det är ruggigt och man är trött och mest av allt vill man bara in och sova samt träffa Gubben men sen när man är igång och hör det rofyllda tuggandet så fylls man med en inre frid och det är värt dessa tidiga mornar och sena kvällar.
Ibland funderar jag nog vad jag skulle göra med mitt liv om jag inte hade hästarna? Vilka vänner skulle jag ha? Vilka intressen skulle jag ha? Vad skulle jag googla på? Vad skulle jag lägga mina pengar på? Vem skulle jag vara utan hästarna?
Jag har ingen aning faktiskt.
Gubben frågade det här om dagen vad jag skulle göra om jag sålde bort alla våra hästar och mitt tragiska svar efter en stunds fundering var att jag skulle försöka fundera ut ett sätt att köpa dem tillbaka och ha det jag har nu.
Tillika är det ju ett bra svar kan jag tycka. Det säger ju att jag håller på med det jag vill hålla på med, jag trivs och jag drömmer och vartefter förverkligar jag dem. Steg för steg för steg. Ibland får jag nypa mig själv i armen lite och fråga mig om det riktigt är sant .. Att drömmar faktiskt kan bli verkliga och ja det kan de tydligen och ingen är mer tacksam än jag.

Som en prydnad i taket

Godkväll!

Nyss hemkommen från barnens dagklubbsjulfest  så härligt att få julkänslor tack vare de små liven som bjöd på både tomtetablå och julspel. Så skönt att än en gång få konstatera varför vi firar jul och med allt det innebär. Det är inte kliniskt rena köksskåp eller vem som har bonat det blankaste golvet  Det handlar inte om vem som får de dyraste julklapparna. Bra att än en gång få bli påmind om att vi firar han som blev född i ett stall  blev lindad och lagd i en krubba eftersom det inte fanns plats i härberget.

Såå jag har altså inte julstädat, jag borde dock städa när jag hinner. Sitter just nu och beundrar gubbens senaste lampprydnad. Han har hängt upp strumpor och underkläder på tork där. Det ser inte speciellt vackert ut, men vet ni det fungerar och det bästa av allt är att det inte är jag som behövt tvätta dom kläderna eller hänga upp dem. Sånt kan jag vara tacksam för en helt vanlig tisdag

Andan i halsgropen

Hej!

Förra veckan var en oturs vecka på hästfronten minst sagt.
Tisdagen som var min lediga dag for jag och Jenny glatt ut med Pirayan och Kaarl i det ruggiga vädret. Under riksvägen och förbi travstallet och ut på lugnare vägar.
Allt var lugnt och skönt, vi bestämde oss för att gå på kanten av åkern tillbaka eftersom de var rätt halt på vägen.
 Längs med åkern fanns en liten sluttande kulle, eftersom allt är platt där vi bor så tar jag alla backar i beaktande om jag passerar någon och låter hästarna traska upp för dem för att de ska få lite varierad terräng och träning.
Jag sa åt Jenny att om hon väntar så ska jag låta Kaarl springa lite uppför några varv eftersom underlaget var så bra på åkern.
Kaarl blev ju glad förståss, han älskar ju när matte vill låta honom springa och han har blivit helt fenomenal på övergångar från marken bara med att lyssna på mitt kroppspråk.
Upp för backen for han gladeligen och lugnt ner igen och sen upp för backen, hur kul som helst. Titta vad duktig han är sa jag glatt åt Jenny, på samma gång så gör han en arabsving med huvudet bara av rena rama glädjen och till min stora förskräckelse tappar jag honom.
Först blir han inte så rädd, jag har lärt honom att när jag kollar på han bakdel och backar så ska han komma in till mig och följa, och det hade han tänkt göra.. men tyvärr har han mitt långa grimskaft som släpar på samma sida som mig som börjar slingras runt hans bakben..
Då vill han inte vara med längre, i full galopp sticker han iväg i full panik.. först ut mot vägen som leder till stadsvägen, sen tillbaka i full sken över åkrarna mot travstallet.
Oj vilka tankar som hinner fara genom ens huvud.
Nu kraschar han någon av de dyra travhästarnas hage och har ihjäl någon av dem eller sig själv eller så drar allihopa ( Han är ju hingst för er som inte vet)
Sen vet jag ju vad som kommer efter och det är riksvägen och där lär han bli överkörd av en långtradare eller personbil, sen om han överlever så långt så lär han bryta benen på isen eftersom han är i fullt sken utan skor.. gör han inte det så försvinner han någonstans och jag lär aldrig hitta honom eller om han mot förmodan rusar hem så har han lös alla stona och sig själv och vem vet hur det slutar..
Man är ju så hjälplös i såna situationer. Tillbaka till historien så hinner han inte titta till travhästarna, han far förbi i en hiskelig fart, ut på travbanan och försvinner ur sikte.
Jag ringer åt Gabbe med gråten i halsen och säger att han ska förbereda sig på att han lär vara död. Gabbe kommer och plockar upp mig och vi kör hem och hittar honom i sin egen hagen vid liv otroligt nog.
Blodspår i snön dock och på benet, inser att han valt att gena genom fårhagen och stuckit sig på den. Ringer veterinären och förbereder mig på att han i värsta fall kan ha skadat någon led eftersom ett av såren sitter precis vid knäet men som tur i oturen så har det vassa gått uppåt och inte inåt.
Han får några stygn ,lite penicillin och en stelkrampsspruta och verkar ha klarat sig med blotta förskräckelsen otroligt nog. Ibland har dom änglavakt.
Så nu kramar jag honom lite extra och hade gärna lindat in honom i bubbelplast och typ aldrig tagit ut honom igen.. men men slutet gott allting gott så här långt

The Choices we make today

Mässling!

The Choices we make today will echoo in the future, de om nått vet vi säkert, resten är en ovisshet.
Debatten går het som ni alla vet..
Hur kan någon vara så självisk att de inte vaccinerar sina barn kan någon tycka medan den andra tycker att hur kan du vara så självisk att du vill tvinga mig att vaccinera mitt barn trots att jag verkligen tror att vaccinet är farligt för mitt barn.
Nej ta du vaccin det är välbeprövat, får ditt barn mässling kan det få hjärnhinneinflammation som följdsjukdom och dö.. Men men men det står ju på bipackssdelen att hjärnhinneinflammation är en bivverkning av mässlingvaccin.. tänk om mitt barn får det som biverkning och hjärnan på sikt tar skada?
Ta vaccin det är det allra säkraste för alla..
Tänk om mitt barn blir påverkat av vaccinet, tänk om jag sprutar in ett gift så att mitt barn får sämre motståndskraft att bekämpa andra sjukdomar, tänk om det ökar risker för Leukemi, Cancer, tumörer eller autoimmuna sjukdomar? Tänk om mitt barn får mässling trots att jag vaccinerar och då inte klarar av att bekämpa Mässlingen? 
Vill du verkligen riskera ditt och andra barns hälsa genom att inte vaccinera dig? Jaduu vill jag det? Tänk om mitt barn dör i mässling om jag inte Vaccinerar? Tänk om mitt barn dör av mässling trots att jag vaccinerar? Tänk om mitt barn får mässling och överlever precis som folk som överlevde innan vaccinet kom?

En sak vet jag dock säkert och det är att alla föräldrar vill sitt barns bästa. Ingen låter bli att vaccinera på grund av att de bara vill irritera någon annan. Liksom de som vaccinerar är rädd för mässlingen är föräldrarna som inte vaccinerar rädd för biverkningarna.
Gemensamt med detta är då att båda parterna vill på sikt ha friska barn som får leva och växa upp. Jag vet också att vi inte kommer något vart med att slänga smuts och anklaga varandra.
Jag är 100% säker på att om alla trodde att vaccin var det bästa så skulle alla vaccinera.
Nu är ju dock fallet så att det tror inte alla, och det är inte av religösa skäl som folk inte vaccinerar som många tycks tro.
Samtliga jag har pratat med som inte vaccinerat sina barn är rädda för bivverkningar, rädda för vad vaccin gör med människokroppen på sikt. Liksom alla mediciner så medför också vaccin en del oönskade bieffekter det komemr vi tyvärr inte ifrån.
Om något barn dör i mässling så är jag övertygad om att vilket val man än har gjort så kommer man att undra över om man gjorde rätt.

Den är återuppstånden!

God eftermiddag!

Dom senaste månaderna har skrivlusten smygit sig å tillbaka.
Jag har kommit på mig själv med att skriva inlägg i mitt huvud som jag aldrig tagit mig tid till att föreviga svart på vitt.
Jag gillar ju egentligen att skriva, men i vardagsstressen har både tiden och inspirationen försvunnit.
Det senaste året har varit hektiskt precis som alla andra år i mitt liv, den ända skillnaden är att jag fått försöka bli bättre på att höra på mig själv och min kropp.
Jag har fått öva på att lyssna och prioritera mig själv.
Det är inte lätt alla dagar och allt som oftast glömmer jag bort det.
Kroppen påminner mig dock när jag kört på för hårt igen och då får man igen försöka påminna sig själv om en sak i taget och att man behöver minnas att andas.
Det märks att det fortfarande är skört och titt som tätt kommer flunssorna, hjärtklappningar eller yrseln  som ett brev på posten.
Till exempel som nu, jobbhelg egentligen men flunssan och hjärtklappningarna tog mig istället.
Vi ska tro det blir en kortvarig en.
Nog om det, det här året har endå varit ett bra år.
Jag börjar känna igen mig själv igen, jag har varit gladare än jag varit på länge och mer harmonisk. Jag har kommit in i ett stadie där jag trivs med livet.
I år känns det också som att jag inte behövt kämpa så hårt för att komma något vart, jag har kanske haft lite av ett mellanår och tillåtit mig själv att bara vara. Rätt skönt endå, rätt nödvändigt.
Jag har börjat känna av kämparglöden igen, jag har börjat bry mig igen och jag har börjat ha rejäla åsikter igen. det om nått är jag.