Vilodagen

Hejsan alla!

 Söndag idag som ni alla vet och vi koncentrerar oss på att bara ta det lugnt. Idag har vi inga måsten och ingenting planerat så vi tar bara dagen som den kommer vilket är otroligt skönt.
Alla barnen har haft en bra dag idag och  vi föräldrar har passat på att sova en stund medan de för en gångs skull allihopa sov middag på samma gång.
Det gäller att ta tillvara sådana tillfällen för de händer inte ofta.


Vi har fått börja äta inomhus igen, för av någon anledning har våran gård invaderats av getingar.
Vet inte hur många getingar jag tagit livet av de senaste dagarna men de blir endå bara fler och fler.
Det är inte direkt så man tycker det är roligt att ha 10 surrande getingar runt huvudet när man skall äta middag.
En av grabbarna bus har redan hunnit få sig ett stick och det var inte särskilt populärt vill jag lova.

Faceclip gone wrong

Hej!

Tänkte att jag skulle ta och klippa ansiktet på fölet liksom många andra arabfölägare gör.
Främst i träningssyfte för både mig och fölungen.
Well började tappert på i den mörka häst boxen och det gick förvånansvärt bra. Gubben följde med som fölihållare och Meciliah stod lugnt och nyfiket och tittade på vad vi höll på med. Allt var frid och fröjd ända tills maskinen slutade fungera. Nu har jag därför en mycket välgömd vacker fölunge hemma i hagen. Eller fölungen ser man ju men om man inte vet vad som hänt så ser hon förskräcklig ut. Halvklippt, halvårig och runt ögonen sitter all päls kvar så man kunde tro hon har glasögon. Hon ser för rolig ut den lilla stackaren.

Annars då så chillar vi på här hemma. Vi bor typ utomhus och äter i princip alla måltider ute. Barnen pysslar på med både det ena och det andra. Försöker hjälpa till i stallet och tycker det är roligt ända tills man tömt kärrorna, då blir det plötsligt tungt.
Skafferinallare har de också blivit och hittar både det ena och det andra när man vänder ryggen till.

Igår kväll var vi och sjunga ut farfar som har dött. Jag tror inte man riktigt har förstått att han verkligen  är borta. För hans del är det bra att få slippa alls plågor, han har det bra nu. Dock är det endå så tomt så tomt när han inte längre är här. Hans plats är tom och han är saknad av många.
Dock kommer jag alltid att minnas honom med glädje, en förnöjsam och lugn person som alltid var väldigt snäll. Han var en fridens man och en riktig filosof. Vila i frid älskade farfar.

En söt liten sak!

God kväll!

Allra käraste syster skickade över några bilder på Marilyn. 

Hon är så söt så söt så söt tycker jag i alla fall. 

Precis som sin mor älskar hon fart och bus men hon är betydligt försiktigare än vad hon var och mera eftertänksam. Lite småblyg ännu för människor och gömmer sig gärna bakom mamma men sakta men säkert blir hon modigare.

Det är spännande med egna uppföningar att följa deras utveckling från första dagen och att själv få vara med och forma dem. 

Det är ett stort ansvar från första stund redan från när man tar beslutet att detta sto skall jag avla på och sedan när man väljer hingst att försöka hitta en som kompletterar stoet på bästa sätt. 

Spänningen i att försöka göra en bättre version av stoet är alltid en utmaning men det är intressant och lärorikt.

Sen när fölet väl är fött så är det att ge denne en så bra start i livet som möjligt. 

Att lära och forma den till en trygg och säker individ som trivs med människor och vill lära sig saker och samarbeta.

Det är rätt häftigt att nu ha tre generationer M hästar här på gården. 

Det är spännande att följa deras likheter och olikheter. 

Mellizza är ett sto som är väldigt mild och omvårdnande av sig, hon håller koll på saker och vill ha kontrollen. 

Hon älskar föl och individer som behöver tas hand om och det sköter hon på bästa sätt med alla medel. 

Hon är väldigt delaktig i omvårdnanden av Marilyn på avstånd. 

Hon håller koll på henne i hagen och kollar på henne i boxen gnäggar och blir orolig när hon springer och man märker att hon vill dit.

Häromdagen lyckades Marilyn ta sig genom trådarna in till Mellizzas hage och då tänkte jag att jag löser det så att jag släpper ut Mellizza ur hagen och så lämnar Meciliah och Marilyn i Mellizzas hage tills jag får det hela uppstyrt, tror ni inte att hon då tar sig genom det staketet också och springer ut på åkern med Mellizza. 

Tur att Mellizza är snäll, hon hade gärna tagit henne med sig på en liten sväng men stannade snällt när jag sa till. 

Meciliah var betydligt mindre nöjd ensam kvar i hagen kan jag säga er men tur i oturen kunde Gubben ta henne med ut också och vi fick rätt föl med rätt mamma. pust! 

Viljan att ta hand om verkar åtminstone att starkt ha gått i arv åt Meciliah och det är roligt att se. plötsligt har jag en till omvårdande häst om än inte riktigt lika mild som tar sig an sin nya uppgift på bästa sätt. 

Trots att hon passar, är rädd om och har hand om fölet på bästa vis så är hon ändå bra med oss människor och låter oss pyssla på med det vi vill göra utan att protestera. 

Hon kollar vad vi håller på med men inga sura miner alls vilket är guld värt!

Jag gillar vänliga och snälla hästar!

Välbehövligt

Hej!

Syster kom och tog grabbarna bus med till stranden.
Så otroligt skönt och tacksamt när någon erbjuder sig att vara barnvakt ibland utan att man ens behöver fråga.
Speciellt en vecka som den här så kom detta som en skänk från ovan. Denna vecka har varit total kaos på barnfronten kan jag lova er. Vi har koncentrerat oss på att ta oss igenom dagen och har med nöd och näppe hankat oss fram. Precis alla i familjen har varit trötta sura och på dåligt humör. Vi har legat i luven på varandra och gått varandra på nerverna.
Pust och stön. Tur att varje dag är en ny möjlighet!

Well, Vi behövde verkligen en liten andningspaus.
Syrran sa att nu får ni hitta på något kul tillsammans och vi bara konstaterade NEJ vi ska inte göra någonting alls bara ta det lugnt och göra sånt som behövs utan gnäll stress och oljud.
Gubben började på med skolarbete och jaf satte mig i Hästhagen.
Orkade inte ens ta ut någon häst utan satt bara där och stirrade ut i tomma intet och njöt av ensamheten.
Tack syster  <3

Händelserik helg

Hej!

Här har det fått vara tomt ett par dagar. Har haft fullt upp och hunnit med både det ena och det andra.
Fredag förmiddag kom min vän Fanny hit och vi hoppad in i bilen och for iväg till vihti där vår vän Frances Faberge bor. Hon föder upp arabiska fullblod och har flera riktigt fina hästar.
Fanny hade blivit tillfrågad om hon ville visa hennes hästar under finska riksutställningen och det ville hon gärna.
Själv följde jag med och agerade groom och allt i allo.
Det var tre hästar som skulle bli visade Habibi, Marbat al Faiz och hingsten Mohaned al Shaqab. Superfina hästar alla tre.
Mohaned är helt magisk, helt sagolik en av de vackraste hästar jag någonsin berört och hans vackra dotter fanns också där samt förstfödda hingstfölet Habibi.
Valacken Marbat al Faiz är också mycket snygg och han är dessutom till salu ifall någon letar efter en arabisk ridhäst.
På lördag var det sen showtime och alla hästar glänste. 3 klassvinster 3 guldchampionat och en Best in Show! Grattis Sissi det var du värd!
Fullt ös medvetslös var det att hinna med allt på själva utställningsdagen.
Jag hade ju med Alina och jag tror inte att det är varje dag man ser en mamma med en 8 veckor gammal bebis på armen vara med och hjälpa till att få igång hästarna innan de skall in i utställningsringen. Det måste ha varit en rolig syn.
Jag måstre säga att araber är fantastiska hästar. Ston hingstar valacker och unghingstar blandat om vartannat på samma plätt.
Vissa showade runt och blev visade medans andra åt gräs alla i en salig blandning. liv och rörelse men hästarna vet vad som gäller när det väl är dags för deras tur.
Jag träffde också på finfina Laurent som är pappa till Meciliahs föl samt hans första avkomma Kareemah som blev Silver Champion ungsto!
Efter utställningen körde vi hem och en timme han jag vara hemma och så fölade Meciliah. Gabbe hade just hunnit fara iväög till stan och Alina var vaken när jag märkte att nej nu är det nog dags. Inga större tecken utan att hon stod och svettades. Jag fick sätta Alina åt Gubbens bror och ringa efter Gabbe och strax därefter föddes ett supersött stoföl.
Meciliah förstod på en gång att detta lilla liv är nu på hennes ansvar och hon är numera en riktig hönsmamma.
Mellizza stod och beskådade hela förlossningen med stort intresse och gnäggade och hummade om vart annat.
Hon ville genast ha bebisen kunde man e på henne och hon har inte lämnat boxkanten sen den lilla kom till världen. Stackarn inte lätt att andra får bebisar :)

Sen som avslutning på det hela fick min kära farfar somna in natten mellan lördag och söndag. Vila i frid!

Tre hela år

Hej!

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Alvins treårsdag. Tänk att jag fått gåvan att vara mamma åt denna härliga gosse i tre hela år ny.  Det känns som igår när han kom till världen med dunder och brak. Som liten bebis var han nöjd, glad och finurlig och det är han fortfarande. En kulle med glimten i ögat och väldigt social och gillar när det händer saker. Envisheten har han ärvt av både mor och far och den egna viljan råder det ingen brist på. Liksom mig är han oftast övertygad om att allt går om man bara vill det tillräckligt och vi har många gånger fått äta upp när vi sagt att nej sådär kan du inte göra för det går visst :)

Dagen till ära har vi firat med höbärgning. Småkillarna älskar att få vara med i jordbruket. Speciellt när det skall köras traktor. Vinbärsbuskarna har också varit ett populärt ställe idag. Barnen tycker om att äta av de sura bären.
Jag har också byggt föl hagen klart idag så nu tycker jag allt att den får ta och komma!

På gott och ont

Hej!

Bröderna bus har börjat förstå sig på varandra och leker allt som oftast tillsammans däremellan de bråkar och träter så att stickorna sprätter.
Det bästa de vet är att hitta på bus tillsammans och dessa två är minsann uppfinningsrika och olydiga när det riktigt kommer till kritan.

Vi lola snart tibabs ät ett uttryck som man ska akta sig för speciellt om det kommer från båda två.
Det betyder att vi kommer snart tillbaka och kommer att göra något vi troligen inte får.
De har kommit på att man kan smita från gården och det är varken roligt eller särskilt nödvändigt.
Nu får man passa dom ännu aktivare för så fort de bara kan så smiter de iväg på egna äventyr och om vi säger det så så bor vi inte särskilt lägligt för några större smitningar.
Nåja hur som haver så har de mycket roligt ihop de här två och det är bra att ha någon som man behöver lära sig kommunicera och samarbeta med.

Smörgåstårta av alltihop

Hej!

Smörgåstårta är gott i måttliga mängder men om man äter så mycket av den att det står ut ur öronen på en då vet man att man ätit för mycket.
Jag har stressätit tårta och hetsdruckit Coca Cola idag och blandat ihop allt i en salig röra.
Liksom jag gjort med annat också.
Tagit beslut hit och dit till höger och vänster så man kan nästan undra om jag ens har hjärnan med när jag tänker.
Nåja time will tell om jag åker på en stor käftsmäll så småningom.
Var ut på promenad med syster idag och hon brukar hjälpa mig att tänka lite klarare och ha andra teorier än jag själv.
Skönt att bolla med henne.
Ber härmed om ursäkt till höger och vänster över dom som går utstå mina impulsiva beslut och mitt yrande hit och dit i kombination med spring hit och dit.
Inte lätt att hänga med i svängarna kan jag tänka mig och ens är jag här och ens är jag där och plötsligt gör jag en helomvändning så ingen hänger med, troligen inte ens jag själv.
Dock ska jag sakta på tempot lite nu, det måste jag tvinga mig själv att göra. Nu ska jag ge hjärnan tid att hinna ikapp mig och även andra människor möjlighet att förstå sig på mig. Eller förstå mig det kan bli invecklat jag överraskar mig själv till och med ibland så jag lär inte sluta förvåna er heller.
Mitt bästa råd just nu är gör inte som jag och var inte som mig heller!

Vi hade dop igår samt Alvins kalas.
Fint väder i slutet och mycket folk. Alina Eva Maria blev minstingens namn. Efter min mamma och svärmor.
Imorgon börjar troligen höbärgandet, vi skall tro att vädret håller i sig många som behöver få in höet nu.
Meciliah kniper fortfarande, inget föl inom synhåll.

Längtar ihjäl mig typ.

Last nights feeling

God kväll

Ni vet känslan man har när man så gärna vill lämna en tung vecka bakom sig, man har väntat och väntat på fredagen och när den äntligen kommer så tänker man att idag skall vi göra något extra och bara njuta. Hela dagen knegar man på och gör undan alla måsten och man är ute med barnen så att de säkert skall somna när kvällen väl kommer.
Känslan man har när man tror att allt är i ordning, Ben & Jerry's burken är öppnad och man har ett glas cider framför sig samtidigt som man plockar fram kortpackan och tänker att man skall tillbringa lite tid med mannen man har kär. Den viktiga tiden tillsammans blir allt för ofta lidande och det krävs ansträngning för att försöka smyga åt sig lite tid tillsammans. Då är det just typiskt att just en sådan kväll är alla barnen lite upp och ner och man blir allt lite less när barnen absolut inte vill somna och springer upp stup i kvarten och vill både det ena och det andra.
Sen när de väl somnat börjar nästa barn gråta och håller på en bra stund.
När rumban är över så är glassen redan smältad och klockan redan ett på natten.
Då undrar man för sig själv om det var värt att önska sig lite avslappnande tid tillsammans och om det var värt att slösa pengar på glass men Joo det var det, sålänge man har viljan och försöker så är det värt alltihopa.
Trevligt hade vi på sen kvällen och barnen sov länge i morse så vi ficke för ovanligheten skull nästan sovmorgon.

Så small det igen

Hej!

Så var det hänt igen ett nytt brott mot mänskligheten och oskyldiga människor och man undrar för sig själv och ställer sig frågan. Skall vi vänja oss med det här?
Det är lika hemskt vare gång det händer och var i världen det än sker men desto närmare det kommer desto mer tycks man bry sig just eftersom det blir mera personligt. och mera påtagligt. Plötsligt är det inte längre bara en notis i tidningen utan det är folk som man känner som har varit i närheten.
Oavsett om det är folk an känner eller inte eller var i världen det sker så är det inte okej och man ställer sig frågan varför?
Sen kommer följdfrågan hur kan man förhindra, hur kan man hjälpa och finns det någon lösning?
Jag försöker också förstå gärningsmannen och i de banorna vill jag helst inte tänka.
Hur man uppriktigt med vett och vilja medvetet vill döda så många människor man bara kan.
Hur man kallblodigt kör över massor med ovetande människor och sen gärna hade sprängt sig själv i luften tillsammans med många andra.
Det skrämmer mig att man troligen uppriktigt tror att det man gör är rätt att man tror att man kommer till sin himmel genom att göra så.
Hur man kan vara så grundlurad för JA det tror jag att man är om man tror att genom att döda massor av människor och även sig själv så blir man frälst och gör rätt.
Även om man inte tror på någonting och gör det så är det endå lika sjukt men ännu mera meningslöst.
Man undrar hur detta är möjligt, hurudan uppfostran de fått, hur deras liv sett ut och varför det blivit som det har blivit?
Hur förhindrar man sådana här saker utan att själv göra samma sak, för att bomba ihjäl alla som inte tänker lika som en själv är ju inte direkt en vettig och klok lösning för då är man helt enkelt inte bättre själv.. men hur skyddar man då det folk som vill leva i fred som inte vill vara offer som bara lugnt vill kunna gå ut på gatan utan rädsla?

En bulle i ugnen

Hejsan!

Nu närmar sig Meciliahs fölning med stormsteg.
Jag går lite som på nålar, livrädd att jag skall missa det och komma ut i stallet eller hagen och att fölungen redan skall stå där.
När Meciliah kom till världen var jag ledig precis hela sommaren för att kunna vaka och ta emot den efterlängtade fölungen.
Kvällen innan jag började jobba igen efter två månaders ledighet var jag till stallet.
Både på kvällen samt 3 på natten.
Inga tecken på fölning så jag for hem och sova.
8 på morgonen ringer stallägaren och säger att det står ett föl i boxen.
Gissa om den arbetsdagen var lång och koncentrationen var låg.
Speciellt när fölet inte riktigt förstod sig på hur man skall dia och behövde vägledning.
Tack gode gud så var min syster, min goda vän Robin och även min pappa där och kunde hålla koll på läget.
Denna gång hoppas jag dock att jag själv får vara med och hålla koll samt hjälpa till om det behövs.

Igår var jag på efterundersökning samt på 6 veckors läkarbesök med Alina.
Både hon och jag verkar må alldeles utmärkt och till min stora glädje har jag nu fått tillåtelse att börja rida samt röra på mig ordentligt igen.
Lilltjejen hade sprängt 5 kilos strecket så hon äter och växer som hon ska.
På söndag har vi kalas samt dop så då återstår att se om den passar eller är för liten.
Både mamma och svärmor ha lovat att baka till min stora glädje och lättnad.
Själv behöver jag endast laga smörgåstårtor så jag är tacksam!
Jag och Breeze har kört igång med lite tömkörning i skritt och trav.
Det är svårt tycker både hon och jag med ack så nyttigt att lära sig något nytt.
Det här med att bara gå rakt fram på vägen när matte går bakom är lite läskigt tycker Breeze.
Hon vill gärna svänga runt och kolla var man är och ah tryggheten att bara få följa eller så vill hon gärna gå hem igen om hon bara fick när hon tror hon är ensam på vägen.
Så vi jobbar på att bara gå rakt fram och lyssna på rösten och tömmarna och att våga traska på framåt i täten.
Om inget annat så kommer det att vara bra för hennes självförtroende att traska på framför mig och ha hand om ledningen.
Jag funderar lite på att ha som mål att köra in henne, det vore roligt att ha något att variera träningen med samt ett effektivt sätt att motionera hästen.
Jag får se vad det blir av den biten, någon duktig människa som kan ge tips och råd vad jag skall tänka på eller till och med kan tänka sig att hjälpa till i så fall?

An Etique och kära syster yster

Hej!

Kära syster yster har äntligen kommit hem igen. Först stack hon iväg på äventyr till Kanada och sen for hon iväg till Norge.
Det är skönt att ha henne hemma igen, vi må gräla och gnabbas om småsaker men i det stora hela så förstår vi oss på den andra i alla fall och har stor hjälp av varandra när vi bollar ideer.
Oftast kompletterar vi varandra rätt bra och det hon tycker är roligt är jag lite sämre på och det jag tycker är roligt så tycker hon är onödigt eller överskattat.
Vi är olika helt enkelt och det är helt okej men det vi har gemensamt är kärleken till hästarna och på den fronten beundrar jag hennes tålamod och hennes funderingar.
Hon har förmågan att lära hästar nästan vad som helst från marken och hon är otroligt bra på att se deras behov.
Frihetsträning är hennes melodi och det är alltid lika roligt att se.
Igår var jag och fotade henne och Pirayan.
Det blev bara några enkla bilder eftersom regnet hängde i luften mest hela tiden.