Lugn villaavslutning

Hej!

Hoppas ni alla har smällt era raketer lugnt och att ni hade en trevlig kväll igår.
Vi var bortbjudna till några bekantas på mat och firade där i stillhet.
Det blev en ganska så lugn kväll kan man säga, den lugnaste villaavslutningen jag någon gång varit med om, men när man har småbarn med sig och ingen tillgång till någon villa så går det helt bra att fira i en lägenhet inne i stan istället.
Trevligt sällskap hade vi i alla fall och jättegod mat. Sen när vi for hem körde vi via Larsmo och såg på när andra människor smällde lite raketer. Det var en hel del andra människor som också hade kommit på den ideen så för att vara sent på källen var det väldigt trafikerat. Vackert var det i alla fall när raketerna smälldes över vattnet, men för djurens del är det ju lite värre, många djur är ju så förskräckligt rädda för alla fyrverkeripjäser och förstår inte alls vad som är på gång.
Vi for ens väng via stallet sen när vi kom hem och kollade hur hästarna ahde det, men de verkade i alla fall inte vara allt för uppskrämda. Imorse när jag skulle släppa ut dem så var de dock lite på tårna så märktes nog att de hade haft lite svårt att slappna av under natten.

Tidigre på dagen var jag och lillasyyter ut med hästarna. Mellizza var först lite på tårna eftersom hon hade hört några tidiga smällare, men sen efter en stund lugnade hon ner sig och blev riktigt fin. Red en sväng till ridplanen och jobbade med lite bommar och små kryss, även jag slängde mig upp på hästryggen en stund och red igenom henne litegrann. Denna gång gick det betydligt bättre än förra gången och vi hittade dom rätta knapparna ganska snabbt. Jobbade en hel del med ställningar och böjningar på en åttvolt. piggade upp övningen med lite bommar och ett litet kryss på volten så blev allt plötsligt mycket roligare.
Tråkigt nog är det inte många veckor kvar som jag kommer att kunna rida. Hur trist det än är så är det nog bara att inse att det så småningom måste bli en liten paus. Magen börjar komma lite i vägen nu så att komma ner är inte så smidigt. Kroppen börjar också tycka att det är dags att börja sakta ner lite..

Ny familjemedlem

Hej!

Här går det undan som vanligt och plötsligt har gubben skaffat sig en ny leksak.
Tydligen behövde vi investera i en fyrhjuling sådär hastigt och lustigt så här hos oss gäller det bara att hänga med i svängarna. Vi välkomnar dig härmed varmt Suzuki LTZ400 och hoppas att du skall göra oss nöjda och lyckliga ett tag. Gissar att du får äran att vara vår istället för en ny soffa och lite annat smått och gott så det är bäst för dig att du hänger med ett tag.

Inte mycket annat nytt att komma med, idag fyller gubbens bror år så vi skall på kalas ikväll.
Imorgon är det villavslutning så även den behöver man ju fira. Det blir nog inget villt firande för vår del tror jag, lillgrabben är krasslig för tillfället och han tycker att livet som sjuk är allmänt pest och pina och visst förstår man honom, det finns inget värre än att vara sjuk.

Ett tappert försök

Hej och hå!

Denna dagen ett liv kan man ju i alla fall konstatera och vara glad att man har fått äran att även vara med om denna halvmulna och blåsiga torsdag.
Jag och en kompis hade bestämt oss för att vi skulle ta ut arabprinsessan på en terrängtur idag och det gjorde vi också.
Blåsten gjorde prinsessan lite stirrig och lastbilen som skulle köra förbi oss på vägen fick se ett nervvrak till häst kura ihop sig i ett litet dike så gott det nu går om man är en häst på över 400 kg. Schysst nog så saktade chauffören ner och körde lugnt för bi. Det är sånt man som hästägaren verkligen uppskattar. Nåja så småningom så kom vi fram till travbanan och där hade jag tänkt att vi skulle göra något vettigt av ridturen, men icke sa nicke den tanken hade Mellizza minsann inte i huvudet.
Hon har en klar åsikt om vad som skall göras på en travbana och det är att springa fort fort fort så snabbt benen bara bär henne. Nåja ni som känner mig vet ju att jag är ganska så envis när jag väl har bestämt mig för en sak och ni som känner Mellizza vet att hon också kan vara rätt så envis när hon lägger den sidan till. Gravid i vecka 29 som jag är i just nu gör mig lite lätt osmidig och inte lika rörlig som man vanligtvis är, samt att man känner att man så småningom måste börja ta det lite lugnare så det var knappast någon vacker syn när en pigg halvt irriterad arab försökte övertala sin gravidtjocka matte att hon inte alls tänkte jobba med några tråkiga dressyrövningar utan att hon hade något helt annat i sina planer. Hur som haver efter en stunds knixande och trixande och en väldigt svettigoch trött matte så hittade vi till slut ett tempo som var acceptabelt för oss båda och då var det bäst att sluta medan vi var på samma våglängd. Vi tar nya tag nån anna dag istället :)

Klafs klafs och önskas köpa

Dripp dropp!

Vaknade inatt av att regnet smattrade mot taket. Så länge det är mörkt och natt har jag absolut ingenting emot regnet, då tycker jag att det är mest mysigt, men sen när man vaknar och har ätit frukost då får det gärna sluta eftersom då skall hästarna ut och de gillar minsann inte regnet alls. Speciellt Mellizza är en riktig frusipicko och står vid grinden och darrar så fort hon får lite blött på sig så ni kan ju gissa vad hon tycker om dessa ösregniga dagar. På tal om regn och rusk och hästar som fryser så får ni gärna höra av er om ni har vinter eller regntäcken i storlek 135 till salu Gärna i bra skick i glada färger till ett rimligt pris. Är också eventuellt på jakt efter bra DAMMFRITT hästhö så ifall ni har till salu eller vet någon bra leverantör så får ni gärna ta kontakt. När jag ändå är i gång kan jag ju passa på och fråga er varifrån ni köper spån också ?

Igår kväll hade hästarna väldigt bråttom in och var allmänt urflippade. Vet inteom det berodde på mörkret och vädret eller om det var något annat dom kände på sig, men båda hästarna sprang som tokar runt i boxarna och stod sen och skakade. Verkligen inte likt dom två men efter en stund var de nästan back to normal. På dagens hästschema står det verkning av hovarna så det skall bli fixat nu i eftermiddag.

Extra ultraljud i vecka 28

Tjenare!

Det känns verkligen som om denna graviditet innebär massor av extra rutinkontroller för att man skall vara säker på att allt står rätt till med liten. Idag var det dags för ett ultraljud igen, denna gång för att kolla så att inte moderkakan har växt för lågt ner. Idag såg allt bra ut med både moderkakan och bebis.
Vi fick ligga en stund i kurvan också för att kolla hjärtljuden och rörelserna och alltihopa såg prima ut. Moderkakan hade växt uppåt istället för neråt så det betyder att jag får föda normalt.
Dock så skall vi ännu på ett ultraljud i vecka 36 för att kolla att inte bebisen blir alldeles för stor.
 I dagens läge så uppskattades det att den väger ungefär 1300 gramoch att enligt storleken skulle jag vara i vecka 29. Om vi hade velat så ahde vi fått veta kön på bebisen idag också, men vi gillar spänningen att inte veta så mycket bättre. Jag har absolut ingen skillnad om det blir en pojke eller flicka båda könen är lika värdefulla.

Förutom ultraljudet har vi inte fått så mycket uträttat idag.
Lillgrabben har en lite klängigare period och skulle helst hänga mig i byxbenet hela dagen lång. Det är mycket som händer i hans lilla kropp för tillfället och han lär sig nya saker varje dag. Flera och flera ord börjar komma och han blir allt bättre på att visa vad han vill.

Gamla minnen

Hej!

Denna helg har gått i ett enda huj, den ena saken har avlöst den andra och vi har minsann haft fullt upp mest hela tiden.

 Gårdagen spenderades på ett 80 års kalas och än en gång fascinerades jag över hur mycket som har hänt dom senaste 100 åren.
Vissa saker kan man inte ens förstå och vissa saker är man så tacksam över att man har sluppit uppleva hittills i livet.
Jag tycker att det är väldigt intressant att höra på folks livshistorier, ingen berättelse är den andra lik och man märker hur olika händelser har format människor och gjort dem till dom de är.
Hos många äldre människor märker man att kriget har satt stora spår i dom och många vill berätta om minnen därifrån. Sen tycker jag också att det är intressant hur mycket folk verkade hjälpa varandra förr och hur hårt allihopa var tvungna att jobba för att hushållet skulle gå runt. Jag tycker också om att höra historier om hur allting gjordes för hand och allt gjordes från grunden. Det är så många av dom sakerna man inte har någon som helst aning om hur de skall göras. Karda ull, spinna garn göra ost, mjöl och smör, stora julslakten. Vad skulle man ta sig till om alla affärer skulle stängas ner och all elektricitet skulle tas bort. hur många skulle klara sig?
Själv har man aldrig behövt uppleva tider när man inte har haft tillräckligt med mat på bordet eller inte haft möjlighet att ha hela och rena kläder, man är helt enkelt ganska så bortskämd nu för tiden och förstår inte hur bra man egentligen har det.

Hösten verkar vara här

Hej!

Hoppas ni alla har haft en bra dag, det har i alla fall jag. Åkte tidigt imorse iväg till stallet och fodrade hästarna och eftersom det stod dressyrtävling på schemat idag var det bara att börja förbereda så smått för det.
Första gången på väldigt länge som arabprinsessan har tävlat i någon dressyrklass så lite småspänd var man allt.
Det som är bra med att åka iväg på klubbtävlingar är att man får komma iväg hemifrån och träna på saker som man behöver öva på, speciellt när man har en häst som är lite tittig av sig så behövs det verkligen ibland. En sak har jag lärt mig och det är att öva, öva och öva och inte ge upp tillslut vänjer de sig med omställningen och lär sig att slappna av. Att stressa lönar sig aldrig.

Nåja tillbaka till ämnet, arabprinsessan uppförde sig fint idag igen.
Visst tyckte hon att det var lite spännande och hade svårt att slappna av, men hon flippade inte ur i alla fall och rusade inte bara runt som en galning.
Hon hann inte riktigt kolla in läget tillräckligt noga innan det var dags att börja rida programmet så hon hade huvudet lite på skaft  men det är sånt man får ta.Godkända blev de i alla fall och det skall man vara nöjd med :)  Någon frågade under programmet om hon var en unghäst så det var ju lite roligt. Det syns inte riktigt på hennes sätt att hon faktist är 20 år ung.

Sen när vi kom tillbaka från tävlingen blev det Meciliahs tur att prova på något nytt. Både sadeln och tränset åkte på och det gick hur bra som hellst. Bettet tycker hon inte är någon höjdare, men hon accepterar det i alla fall och slutar att tugga och ha sig efter en liten stund. sadeln är hon helt obrydd över :)

Städa städa varje fredag

Hejsan hoppsan!

Detta är då fredagen den 22. augusti och som det er ut nu så kommer våran lägenhet inte att få någon uppfräschande städning idag.
Varken jag eller gubben har någon större lust att städa verkar det som så här får det vara precis som det brukar, lite lagom råddigt och saker lite här och där.
Till vårt försvar så kan jag ju endå erkänna att vi faktiskt plockade undan lite grann igår i alla fall så något bombnedslag är det inte direkt.

Helgens planer är ganska simpla.

Ikväll funderar vi på att åka iväg på juthbacka marknaden, där kan man verkligen hitta allt mellan himmel och jord. Jag tycker att det är trevligt med megaloppisar, man vet aldrig vad man kommer att komma hem med, sen är det också roligt att komma iväg och träffa lite folk, man vet inte heller vem man kommer att stöta ihop med på såna här tillställningar, mycket folk brukar det vara i alla fall :)

Lördagens planer är ännu lite öppna, men antagligen något i hästväg blir det nog i alla fall.

Arabprinsessan fick ett dressyrpass igår vilket var väldigt välbehövligt. Hade hon själv fått bestämma hade hon nog bara sprungit runt som en tok med näsan i vädret. Så är det helt enkelt vissa dagar..

Wanna start a fight ?

Hej!

Vissa människor slutar aldrig att förvåna mig, helt oskojat så blir jag helt enkelt inte klok på hur vissa tänker. Oftast försöker jag göra mitt bästa för att sätta mig in i deras situation och se saken ur deras synvinkel, men ibland kan jag bara inte förstå att man verkligen måste bråka om allt.
Speciellt här på internet tycks en del människor kunna slänga ur sig vilken sjuk och elak kommentar som helst, kommentarer som jag verkligen inte tror att de skulle våga säga åt någon face to face.
Om jag får säga min ärliga åsikt så tycker jag att man åtminstone kan försöka hålla god ton online och har man inget vettigt att säga är det kanske lika bra att vara tyst.
Sen får folk givetvis tycka och tänka vad de vill, det kan man ju inget åt, men att helt dumförklara en annan människa det tycker jag bara är onödigt. Speciellt irriterande blir det när folk hoppar på varandra och bråkar om helt oväsentliga saker eller när den andra helt enkelt bara vet bäst och trycker ner motparten så långt i leran som det bara går. Varför kan man ju fråga sig, finns det inget snällare sätt att försöka förklara hur man själv tänker? Åtminstone jag har svårt att lyssna på någon som bara är öppet elak. Konstruktiv kritik som blir förklarad på ett lugnt och sakligt sätt kan man ta åt sig lite lättare.

Detta var då dagens babbel :D

Maskeradhoppning

Hejsan!

Igår var det maskeradhoppning vid stall Kvarnbacken och som jag berättade tidigare så var vi på väg dit med arabprinsessan.
Först när vi skulle lasta så höll jag nästan på att bli lite smånervös på vädret eftersom prinsessa som hon är så avskyr Mellizza regn. Enligt henne är regn någonting kallt vått och väldigt onödigt och man fryser så fort man får lite kalla droppar på sig.
Nåja när vi väl var framme så upphörde regnet och vädret höll i sig hela kvällen.

Igår var en sån dag som man verkligen fick vara glad och stolt som hästägare.
Både häst och ryttare gick ut på banan med ett strålande humör och de verkade båda två ha det väldigt roligt tillsammans.
Med bra självförtroende och en härlig attityd tog de sig felfritt till omhoppning och slutade sen på en välförtjänt andra plats och sen fick ryttaren ryttarföredömmepris också och de tycker jag verkligen att hon var värd.
Idag får vår galna 20 åring som tror att hon är fem ha en ledig dag som belöning, hur mycket hon uppskattar detta kan man ju fråga sig haha :D

Beslutsångest

Hej och hå!

Imorgon är det maskeradhoppning vid Kvarnbacken och cupavslutning på samma gång och eftersom vi skall dit med Mellizza och hoppa en annan klass så fick jag plötsligt ett infall att jag också vill tävla.
Efter att ha velat fram och tillbaka och lite hit och lite dit så kom jag nog ändå till slut fram till att det är bäst att jag väntar tills nästa år, men oj så kul det hade varit :D

Inte så mycket annat nytt på hemmafronten faktiskt, vardagen är sig lik med både jag och gubben hemma. Om 2 veckor skall han tillbaka till jobbet på halvtid för att testa om knäet håller. Det blir intressant att se hur det går med den biten och med oss andra här hemma som är VÄLDIGT bortskämda med att ha pappa nära till hands. Så småningom får vi börja skaffa lite grejer åt bebis också, en till spjälsäng behöver inskaffas samt en syskonvagn. Vi har ingen aning om vad liten har för kön så beroende på om det är en flicka eller pojke så hamnar vi väl eventuellt att skaffa lite kläder.

Pirayan har förövrigt fått två till kompisar med sig i hagen, en åring samt en lite äldre häst. Om jag förstod lillasyster rätt så hade hopsläppet för Pirayans del gått väldigt bra och han hade skött sig fint, det var ju skönt att höra.

A sky full of stars

God morgon!

Hoppas verkligen att ni alla har sovit bättre än jag har gjort inatt.
Mitt huvud har varit fullt av miljoner olika tankar och hur jag än har försökt få stop på dem så har det inte hjälpt.
Jag hatar såna här nätter. nätter när allt känns väldigt hopplöst och man inte riktigt vet vad man skall ta sig till.  Det går inte riktigt att sätta ord på känslan man har just då.
Oftast går det bra, de flesta gånger lyckas man få tankarna på rätt spår igen men ibland lyckas man låta dom få snurra lite väl länge och då blir det en enda oreda tills man kommer på rätt spår igen. Jag vet inte hur det är för andra som har haft anorexi, men i alla fall för mig så kan tankarna ploppa upp nu som då, det behöver inte vara mycket och man vet varifrån de kommer och att de tankarna skall man absolut inte lyssna på, men så ibland leker man lite för länge med sig själv och då blir det jobbigt för en stund.
Vanligtvis hjälper det bara man får utlopp för energin på något annat sätt men när man är ensam hemma mitt i natten med lillgrabben som sällskap finns det inte mycket man kan göra för att tömma huvudet, då är det bara att gilla läget och vänta. Det är inte direkt så att man kan snöra på sig joggingskorna och springa bort från allt tills man nästan stupar av utmattning, man kan inte heller sadla hästen och ta en terrängtur och inte heller göra något annat radikalt när man har flera andra att tänka på.

Japp de var mitt bidrag för idag det, imorgon blir säkert en mycket bättre dag skall vi hoppas :)

Picnic in da woods

Hej!

Här ekar bloggen tom så det bara skallrar om det. Vi har haft fullt upp som vanligt så tekniken har helt klart fått komma i andra hand.
Denna vecka har vi hunnit med en hel del, både roliga och tråkiga saker. Åskan har gått på här nästan varje dag vilket jag egentligen tycker är rätt så mysigt. En natt satt vi uppe framför fönstret i flera timmar och bara tittade på blixtrarna som for över himmeln. Rätt så mäktigt när hela himlen nästan lyser upp. Vi kan än en gång konstatera at naturens krafter är ganska mäktiga.
En dag så packade vi in oss hela lilla familjen i bilen och for iväg på skogspromenad till fäboda. Vi hade till och med orkat anstränga oss så mycket att vi hade brett smörgåsar och tänkt att vi skulle ha picnic.
Trevligt sällskap fick vi förresten också lurat med oss.
Sen när vi väl hade motionerat färdigt längs med härliga stigar och skulle sätta oss ner vid havet och njuta av våra smörgåsar så började de första regndropparna sakta dala ner från himlen, så vi fick helt enkelt svänga om och äta vår mat inomhus istället.
Senare på kvällen var vi bortbjudna på mat och det var inte dåligt det heller.

Mellizza har blivit riden ett par gånger denna vecka och jag kan lova er att hon här om dagen helt hade glömt bort att hon var 20 år. Tramsmajan kunde inte ens trava över cavaletti eftersom det fanns så mycket spring och studs i benen. Att arabprinsessan är frisk och kry gör mig på gott humör, då vet jag att hon mår bra och trivs med livet, precis som jag vill ha det. Som ni vet ligger denna häst mig väldigt varmt om hjärtat och jag är så tacksam över att jag får ha äran att äga henne <3

Provsvar och annat sånt

Hejsan alla!

Förra veckan var jag på sockerbelastning. Ni som har varit på den vet hur söt och illasmakande drycken är som man skall pimpla i sig.. jag fick reda på svaren igår och som tur var så var blodsockret helt okej på samtliga tester. Lite lågt tyckte de att mitt fastevärde var samt att mittvärdet efter en timme var lite på gränsen men som det ser ut nu så behöver jag inte in på några extra kontroller.
Orsaken till att jag hamnade att åka på sockerbelastning är att min pappa samt många av mina släktingar har diabetes samt att lillgrabben var så pass stor när han föddes. I vecka 28 skall vi på ett extra ultraljud för att kolla hur moderkakans läge har utvecklat sig och sen skall vi på ett extra ultraljud i vecka 36  för att kolla så att denna bebis inte blir någon bamsing. Ett ständigt springande med allt möjligt alltså.

Annars har vi lite smått och vardagligt på gång som vanligt, igår blev det lite ridning samt ett överraskningskalas. Jag kunde helt enkelt inte hålla mig borta från hästryggen. Igår var nämligen sen sån dag att ridning var den bästa terapin av alla möjliga. Humöret var helt klart i bottnen och jag kände att mitt dåliga humör gick ut över allt och alla. Vad jag egentligen var sur och irriterad över ids vi inte ens nämna här eftersom det var en sådan liten bisak att man nästan inte ens vill tänka på i efterhand men som tur är kan man ju få skylla på gravidhormoner ibland..
Uppe på arabprinsessans rygg finns inga bekymmer i hela världen. Alla orosmoln på himlen försvinner för en kort stund och man bara sitter där med ett leende på läpparna. När man känner hur stegen blir längre och längre och farten blir högre och högre då glömmer man allt annat och bara njuter.

Annat kul på gång är en ettårsfotografering med lillgrabben. Min duktiga lillasyster skall som vanligt få stå farmför kameran.
Nu i mitten av veckan kommer våran kära barndomsvän hem på besök från USA skall bli roligt att äntligen få träffas igen. Det är inte direkt så att man lyckas umgås varje vecka när man bor på varsin sida om jordklotet.

Dåligt val

Hej!

vet inte vad det är med mig, men på sista tiden verkar jag alltid välja det sämsta möjliga väder att rida i. Mellizza har fått vara ledig ett par dagar nu och som ni säkert minns så skrev jag om förra äventyret i åskvädret. Idag hade jag tänkt att hon skulle slippa ut igen efter två dagars vila, men vad tror ni händer när jag tar ut hästen ur hagen? givetvis hör jag åskan mullra på avstånd och sakta men säkert börjar regndropparna så småningom falla ner från himlen. Skippade då helt tanken på att kunna rida och tog bara med henne på en kort halvtimmes skrittrunda runt gården. Får trösta mig med att hon i alla fall fick sträcka lite på benen.

Tidigare imorse var vi en sväng till kyrkan och efter det beslöt vi oss att ABC skulle få bjuda oss på söndagslunch. Den tanken hade tydligen slagit flera än oss och både jag och gubben lade märke till en sak som vi båda två reagerade på.
Vid mera än hälften av borden satt det föräldrar med barn och åt, men istället för att i lugn och ro njuta av den goda maten och umgås med familjen så satt väldigt många av föräldrarna och knaprade på sina telefoner istället. Vid de bord där barnen var lite äldre satt även ungdomarna med sina näsor i telefonen..
För vissa är kanske detta normalt, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna trend. Kan man inte ha någon dag i veckan där man faktist har tid att sitta och prata med varandra vid matbordet? Har man helt enkelt ingenting att säga åt varandra, ingenting att fundera över? Håller det att bli så att man helt enkelt glömmer bort att småprata om allt mellan himmel och jord medans man äter? Själv så tror jag att det är viktigt att man ibland lämnar tekniken hemma eller åtminstone kan ha den borta en liten stund. Jag tror att det är viktigt att man ibland faktiskt spenderar tid tillsammans. Vad händer i fratiden om det viktigaste vi har är telefonerna och all teknik.

I regn och rusk

Hej!

Denna sommar har varit något alldeles extra, vädret har varit toppen och solen har gassat de flesta dagar. På grund av detta så gick det igår inte en tanke genom vårt huvud att det skulle kunna börja regna medans vi skulle rida iväg till en klubbtävling här i närheten.
När vi hade kommit halvvägs började det plötsligt blåsa kraftigt och när vi tittade uppåt var vi omringade av mörka moln. Åskan började mullra ovanför oss och mitt i allt så var ovädret över oss. Som pricken över i et så fick brandcentralen ett larm och for iväg på utryckning. 2 brandbilar + en räddningsbil med blåljus samt en lastbil  och en häst skulle plötsligt på en och samma gång samsas om den kurviga byavägen som far genom katternö.
Som tur var så hittade vi en avfart som for ner till en åker så att vi kunde bereda lite plats åt de mera behövande. Arabprinsessan som inte brukar bry sig så värst mycket om olika fordon tyckte att detta var lite väl spännande och satte sig nästan på hasorna där hon stod och väntade på att slippa vidare. När vi kommit en bit till fick vi träffa på tåget, men det var inga problem alls. Jag kan lova er alla att det var skönt att få komma fram till tävlingsområdet och att vi fick låna en box medans vi väntade ut regnet och åskan. Att ha tak under huvudet har sällan känts så bra som just då. Själv är jag inte rädd för åskan så länge jag inte behöver vara mitt ute i den.
Själva hoppningen gick sen lätt som en plätt, inga problem där inte. Prinsessan hoppade alla hinder utan att så mycket som titta på dem, så jag misstänker starkt att hon håller på att få upp självförtroendet även där :)

Sol bad och Semester

Hej och hå!

Här i Finland har vi det på värmen minsann, hemma hos oss försöker vi njuta så mycket vi bara kan av sommarens värme.
Folk frågar nästan dagligen av mig hur det går med magen i värmen och mitt ständiga svar är att jag inte tror att jag har det nå värre än alla andra.
Jag trivs relativt bra med värmen så länge jag inte behöver ligga på stranden och solbada, för då får jag lite lätt panikångest, men så tror jag att många andra också känner mitt på dagen när solen gassar som värst.

I måndags blev vi bjudna till en kompis sommarvilla och där hade vi det härligt med bad på en privatbeach samt crocketspel.
 Lillgrabben njöt för fulla muggar när ha  fick kravla runt i det långgrunda vattnet, fastän det var hav så var vattnet helt otroligt varmt. I princip ljummet så man kunde bada länge länge.
Sen på kvällen for vi iväg och lånade ridplanen av trevliga människor som äger ett stall här i närheten och där passade på att låta arabprinsessan skutta över lite hinder. Hon har inte fått hoppa på lite över en månad så det var en glad Mellizza som visade att de gamla takterna fortfarande sitter i. På Torsdag skall hon få slippa iväg och hoppa en liten clear round så det har vi att se fram emot. Meciliah har fått ha lite semester, den enda aktivering hon har fått är att jag slängt upp sadeln några gånger på hennes rygg samt en liten rykt då och då.
Igår hade vi också fullt program. Gubben var först på fysioterapi och sen hjälptehan sin storebror att flytta sina saker till stan medan jag och lillgarbben for till esse och hälsa på mamma och pappa. Jag och lillsyrran hann till och med smita iväg till stallet en stund och hälsa på pirayan som för tillfället sakta men säkert håller på att förvandlas till en tjock vallack. På eftermiddagen blev vi bortbjudna på mat och sen på kvällen var det loppisrace samt dressyrtävlingar i byn och jag hann med på båda evenemangen. Idag försöker vi ta det lite lugnare eftersom morgondagen också bjuder på en hel del program. Från morgonen skall jag på sockerbelastning medan gubben skall iväg på fysioterapi. Sen väntar gymmet och efter det bär det av på hopptävling.