Önskar att jag kunde blunda

Hej!
Idag är jag ledsen!
Jag har en syn framför mina ögon som jag önskar att jag kunde sudda ut och glömma för alltid en syn som jag önskar att jag inte hade sett, fastän det bara var bilder så är de fastklistrade för min näthinna. Bilder av barn i nöd.
Barn svårt skadade av skottskador och bomber och av krig och elände.
Bilder av barn som är döda, bilder av lemlästade barn som ännu lever.
Bilder av gråtande föräldrar och barn. Bilder av föäldrar som skickar sina barn på båtar långt ut på havet, läckande båtar som de vet att kanske aldrig kommer fram men som endå är tryggare och säkrare och det finns inget annat val.
Det är så hemskt så hemskt och man vill inte tro at det händer, man vill bara titta åt ett annat håll och blunda, tänka på något annat och leka att man är lyckligt omedveten om detta. Jag vill för all del inte ens tänka mig in i deras situation att det skulle kunna vara jag. Jag önskar att jag kunde låta bli att föreställa mig hur jag skulle känna mig om det skulle vara jag som skulle stå där i deras bara fötter.

Det finns så mycket frågor och åsikter i världen om detta just nu alla tycker olika man står rådlösa vid stranden och man vet inte vart dom skall ta vägen alla de människor som väller in som är på flykt. Folk är rädda, folk är arga folk är rådlösa och ingen vet hur krisen skall lösas. Vissa vill ta emot dom och andra vill skicka tillbaka dom vissa vill bara blunda och tänka på något annat.
Dock vet jag en sak.. Alla kan vi göra skillnad på ett eller annat sätt.
Behandla andra såsom vi vill bli behandlade och försöka göra det bästa av situationen. Bidra med lite kläder, möbler eller pengar. Det finns Kristna i nöd, muslimer folk av olika trosuppfattningar. Det finns barn och det finns vuxna män som kvinnor. Det finns folk som flyr hit till Europa det finns dom som inte slipper något vart. Vi kan hjälpa till här där vi bor, vi kan hjälpa till på flyktingförläggningar. Vi kan åka iväg som volontärer och vi kan skicka dit pengar om vi vill att de ska få hjälp där de bor. Det är människor vi talar om. människor i svår nöd.
Vi kan sträcka ut en hjälpande hand och var vänlig om vi möter någon på gatan. Vi kan bli en vän familj som hjälper någon att lära sig det västerländska systemet.
Vi kan våga visa att det finns trygghet och medmänsklighet i världen.
För hur vi än vrider och vänder på det så har vi m mycket att vara tacksamma för här och jag vill åtminstone inte vara den personen som bara väljer att blunda och titta bort och vara tacksam så länge bara jag har det bra.