Man tager vad man haver

Tjena!

I och med att våren tycks vara här så vaknar också min motivation till utomhusaktiviteter av alla sorter.
Försiktigt har jag börjat introducera min kropp till löpningen igen och det är så fruktansvärt roligt att få börja springa igen.
Konditionen och farten är ett minne blott, men endå njuter jag av känslan man har i kroppen efteråt.
I brist på andra motionskamrater och avsaknaden av en hund så får mitt lilla yrväder hänga med på eftermiddagslänkarna.
Hon tycker det är jättekul att slippa ut och intervallträna och det är väldigt nödvändigt för henne att få utlopp för sin enorma energi.
Första kilometern går ut på att hitta en takt som passar oss både men sen flyter det på som det skall. Det finns en sak jag inte gillar med att bo i Bennäs och det är bristen på bra skogsvägar och skogsstigar. Att bara rida och springa på grus och asfalt är inte speciellt kul. Ifall man går en bit finns det nog en del lämpliga ställen, men jag saknar att ha skogen runt knuten.

Just nu cirkulerar det olikheternas dag på alla möjliga sociala medier.
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att vi alla är olika.
Vi ser olika ut. Vi har olika personligheter och vi är bra på olika saker.
Tänk vad världen skulle vara grå och trist om det bara fanns en massa kloningar.
Ifall ingen skilde ur och alla bara vore en i mängden.
Det tycker jag skulle vara fruktansvärt tråkigt.
Alla är lika mycket värda no matter what.

Sen på tal om hundar, ni som har erfarenhet.. vad skulle ni rekommendera för hundras åt en barnfamilj. Vilken ras skulle ni absolut inte rekommendera?