Sagan om araben som trodde hon var ett kallblod

Det var en gång ett vackert arabiskt fullblod som hette Meciliah.
Lilla Meciliah älskade att vara ute i skogen och leka med sina vänner.
Allra roligaste tyckte hon att det var att leka med sin låtsasstorebror Milton som var en treårig svart fellponny och ardennerstoet Corinne. Lilla Meciliah älskade fart och fläkt, att galoppera genom skogen och hoppa över stockar var det bästa hon visste. Hon var väldigt duktig på att springa snabbt som vinden och bita sina kompisar i baken.
När Meciliahs matte kom till stallet där hon bodde för att borsta och ta hand om sin vackra prinsessa så såg hon genast till att rufsa om sin päls ordentligt så fort hon släpptes lös i hagen igen. Hon rullade sig länge och väl för att riktigt gno in den härliga blöta leran i sin päls.
Lilla Meciliah var egentligenen riktig skönhet men hon dolde det skickligt under sin tjocka lurviga bruna leriga päls.