För oss började året med nyheterna om att min kära farmor fått somna in och lämna denna värld.
Hon var helt klar ända in i det sista och jag har en känsla av att hon tryggt fick somna in i tron att hon skulle få slippa sina krämpor och äntligen få fara till himlen och få träffa farfar som gick bort tidigare i förra året.
Varje gång någon nära går bort så blir man påmind om hur skört livet är och att man inte skall ta något förgivet.
Allas våra dagar är räknade och man har ingen aning om vilken som är den sista.
Man påminns om att man ska ta vara på livet och de människor som man har runt sig.
Att det inte är en självklarhet att man träffas i detta liv igen.
Det är såna här dagar man vaknar till och tänker igenom livet.
De vardagliga bekymren är plötsligt inte så stora utan man inser att man bör ta vara på varje dag.
Farmor kommer jag alltid att minnas med värme i hjärtat och med glädje.
Hon var en härlig kvinna, lite av en förebild för mig eftersom för henne var allting möjligt.
Där andra såg hinder så såg hon möjligheter och hon har många gånger förvånat mig.
Farmor var mor till 14 barn varav hon fick de 5 första på 3 år.
Redan det säger ju lite om vilken redig kvinna hon var.
Vi barnbarn har fått höra många historier om vad hon hittat på och hur hon löst saker och hon har lärt mig att saker kan bli bra även om de inte blir som man tänkt sig och att allting inte behöver vara perfekt.
Redan när jag var barn så sa hon åt mig att jag skall bli närvårdare när jag blir stor för då skulle jag alltid ha arbete.
Aldrig i livet svarade jag då, finns inte en chans.
Det tog några år och så sökte jag in till Närvårdare och det är precis vad jag är idag.
Farmor var en kvinna som inte var rädd för att ge en råd om livet även när man var i de värsta tonåren.
Hon vågade komma fram till en och säga vad hon hade på hjärtat och vad hon tyckte om saker och ting.
Det är en sak jag aldrig kommer att glömma!
Tack för allt käre Farmor och vi ses i framtiden <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar