Nattliga funderingar!

Hej!

I natt hade jag svårt att sova eftersom tankarna snurrade och lilltjejen var vaken.
Jag kom över en artikel om att på 2030 så finns det risk att det inte längre finns några barn med Downs syndrom i Danmark eftersom aborterna av "sjuka" foster har ökat så kraftigt.
Jag kom ockdå över att det på många håll rekommenderas att man tar bort sjuka foster, på vissa håll bokas en tid för abort färdigt åt en som man själv får avboka om man endå vill behålla sin baby.
Jag tycker att det är lite skrämmande fakta. Är vi på väg in i ett samhälle där det blir mer och mer inte okej att vara annorlunda?
Hur blir det inför framtiden i så fall?
Blir det en självklarhet att utvecklingsstörda inte skall få finnas?
Jag vet inte vad jag vill komma fram till med detta annat än att jag tycker det är sorgligt.
Vi bor nära ett boende för just utvecklingsstörda och jag måste säga att de allihopa är härliga, underbara människor. De är alltid så glada och vänliga när man möter dom när de är ute på lunchpromenad.
Jag har svårt att tro att dessa människor inte har varit älskade av sina föräldrar och av sina syskon.
Jag tror att de alla precis som vanliga barn ger så otroligt mycket åt både familjen men även till resten av världen.
Nej jag tycker verkligen att det är ledsamt om det blir mer och mer accepterat att man inte skall födas annorlunda, och var drar man gränsen på vad som är tillräckligt annorlunda för att man inte ska passa in? Kommer det att bli så att det blir att "sjuka" foster automatiskt selekteras bort och att deg blir en självklarhet att alla människor som får leva endast är friska människor?
Det är sånhär fakta som skrämmer mig.
Människovärdet..
Nej jag är för ett samhälle där vi alla är lika mycket värda oberoende hur olika vi är.
Jag tycker att det behöver finnas människor av alla de slag i vårat samhälle och att alla behöver få vara accepterade för vem och vad de är.