Det är många som har frågat och undrat hur det gick till när vi gifte oss så jag tänkte att jag lika bra kan skriva ner några rader så att det finns dokumenterat.
Jag har aldrig drömt om något stort vackert prinsessbröllop, på skoj har jag alltid sagt att om jag någon gång skall gifta mig så kommer jag att rymma iväg och göra det i smyg.
Jag är inte särskilt pysslande av mig heller utan har alltid fasat över hur det skulle se ut om jag blev tvungen att planera ett bröllop. Både jag och min man kan vara väldigt impulsiva och tycker om att göra saker på vårt eget lilla sätt. Vi vill inte riktigt vara som alla andra och följa strömmen.
Den första september i år så var det tänkt att vi skulle ha lillgrabbens dop och min och gubbens förlovningsfest. Vi hade hem prästen några dagar innan för att planera dopet, och innan han går så säger han att vad skulle ni säga om att överraska allihopa och gifta er på samma gång.. NEEJ var min första tanke så kan man ju inte göra vi ska ju ha dop och förlovningsfest om bara några dagar..
Fast sen är prästen hade gått så började tankarna endå snurra..
Tänk om man endå kunde göra så, jag vill ju leva resten av livet med min man och att överraska allihopa skulle ju vara roligt, vi diskuterade det hemma och kom fram till att det trots allt var en bra ide.. Det kändes helt rätt, klart det var så här vi skulle göra
Det som jag också tyckte om med iden var att ingen annan än vi skulle behöva ta stress över att det var ett bröllop på gång. Jag har alltid önskat att folk skulle få komma som de är avslappnade med lagom fina kläder, jag ville inte ha något stelt påkostat bröllop som skulle vara perfekt till punkt och pricka.
Så här skulle det bli perfekt hemma hos mina svärföräldrar i deras vardagsrummet som jag har så många goda minnen från, på bättre ställe kan man nog inte gifta sig.
Nu blev det plötsligt bråttom, med en vecka och någon dag skulle vi förbereda allt, ring skulle köpas, klänning skulle fixas, hindersprövningen hann vi nätt och jämt med.
Prästen fick komma ut en gång till och vi kom fram till att efter dopet när vi skulle sjunga sista sången så skulle han säga brudpsalmens nummer och när alla börjar sjunga den så skulle ju folk sakta förstå vad som var på gång.
Sagt och gjort så blev det och gissa om folk blev förvånade och glada. Det var riktigt roligt att se och allt kändes underbart, hela dagen var väldigt fin, människor som kom och gick och man fick träffa släkt och vänner. Sen det viktigaste och bästa av allt är ju att jag fick gifta mig med världens finaste man det är ju det som betyder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar