Godmorgon!
Det finns mycket jag skulle kunna skriva om idag, men tiden räcker inte till.
Som hemmamamma borde man ju ha all tid i världen att fixa greja och dona. Hemmet ska vara perfekt städat, inredningen ska vara toppmodernt och det stora nybyggda huset skall vara den lyckligaste platsen i världen och när man slår upp dörren så skall man känna lukten av nybakade bröd och bullar. Givetvis är dom ekologiska något annat är inte att tänka på. I nått av rummen leker dom snälla välklädda barnen, kläderna är supermoderna och nyinköpta designmärken något annat är inte att tänka på. Själv är man välklädd och supersportig, mammamagen är ett minne blott, den försvann direkt efter att ungen ploppade ut eller hur det nu var. Ansiktet är välsminkat, håret är nyfärgat och det vita tänderna strålar när man går omkring med ett ständigt leende på läpparna. Självklart är man den lyckligaste människan i hela livet med en karriär framför sig som går spikrakt uppåt. Pengarna rullar in som de ska och det finns inga problem i hela världen..
Nu är det ju inte så att jag inte unnar folk att ha det så här, för det är helt okej om det är så man vill leva. Tyvärr så passar inte den livsstilen riktigt mig.. Självklart vill jag ha rent och snyggt runtomkring mig och visst vill även jag ha fina kläder ibland och självklart vill jag kunna träna. Att ha ett eget hus önskar jag också att vi kunde ha någon dag och nog vill jag kunna jobba också. Det som jag är lite trött på är väl att det verkar ha blivit en tävling vem som har det finast, bäst och vackrast, vem som är duktigast, vem som har det smartaste barnet med multitalanger, vem som har mest pengar, vem har den finaste bilen, vem har det bästa förhållandet, vems barn har finaste kläder, är det barnet det som är mest älskat? Själv tror jag inte att det är såna saker som i längden kommer att göra en till den lyckliga människan man vill vara, åtminstone när det gäller mig så vill jag inte vara med och tävla.
För mig är det inte hela världen om jag inte bor i det största huset eller om vår son ibland ärver kläder av andra barn. Fastän han inte kommer att vara bra på någonting kommer vi att älska honom i alla fall. För mig gör det ingenting fastän vi inte har det största lånet man kan få från banken och tillbringar resten av livet att jobba 24/7.. Jag satsar hellre på andra saker..
Fastän vi ibland har det lite stökigt så är det inte hela världen, barnen måste ju få leka och jag gillar att göra andra saker än att städa hela tiden.. fastän vi köper bröd från butiken ibland så lider vi inte särskillt mycket av det heller. Ibland gråter vår son så är det bara och ibland har jag och gubben olika åsikter och endå tycker vi om varandra.
Just nu sitter jag med mina stora mjukisbyxor och min mans stora sköna tröja, jag är helt osminkad och har det alldeles förskräckligt skönt och mysigt i vår begagnade soffa och vet ni endå känner jag mig riktigt lycklig :)
Otroligt bra skrivet å ja håller heilt me de! Jag hoppar också mer än gärna av tävlingen och njuter av livet istället. Man ska va nöjd me he som man har. Men he e int na lätt, ja får lär me å påminn me ofta tå man igen tycks hamn i ekorrhjulet att vara som andra och ha de som andra har! Du har en bra blogg! :-) /johanna särkijärvi
SvaraRaderaNää jag vejt he e arma svårt tå man väl snurrar på i ekorrhjulet, men he e bra att stann upp ibland å tänk efter och just som du skrev njut av livet :)
Radera