Hur klumpig får man egentligen vara? Jag skulle ta upp lillgrabben från golvet och sätta mig i gungstolen och vad tror ni händer, jo jag missar gungstolen och sätter mig pladask på golvet. Det kan jag lova er var lite mindre skönt. Tur att jag hade lillgrabben i ett stadigt grepp i alla fall. Få se hur stort blåmärke som kommer att växa fram, det blir spännande.
Inatt drömde jag en mardröm som vissa av er antagligen inte skulle tycka att skulle vara något illa alls. Jag drömde att jag skulle delta i en rullskidstävling, typ som vasaloppet men med rullskidor i stället. De som känner mig bra vet vilket förhållande jag har till skidor och hur fruktansvärt dålig jag är på att skida. Ni kan tänka er känslan jag hade när jag skidade vasaloppet i snigelfart det var rent ut sagt hemskt. Det blev förståss till ingenting och jag kom inget vart, sen när jag väl hade fått fart på skidorna så ramlade jag, eller så tappade jag skidorna eller så började det gå alldeles för fort så att jag inte kunde stanna.
Jag kan tala om för er som inte vet att jag verkligen inte är någon vän med skidor överhuvudtaget, i skolan när vi hade tävlingar så blev jag alltid andra sist, konstant. Första året när jag gick på ettan tyckte en sexans elev som var skidvakt uppe på en backe så synd om mig att han lät mig ta av skidorna och gå upp för backarna. Nu för tiden kan jag ta mig fram på skidor om jag måste, men undan går det inte, förutom i nerförsbackar då tycker jag det är roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar