Våran första arab

Hej alla!

Ni som har arabiska fullblod, hur fick ni upp ögon för rasen ?

Jag minns så väl hur det var för oss. Året var 2005 och jag och min lillasyster bestämde oss för att vi ville skaffa egen häst. Våra föräldrar var först väldigt motvilliga och sa att vi inte fick men vi var envisa och bestämde oss för att vi skulle jobba ihop pengarna själv. Vi tog alla jobb vi bara kunde, vi satt barnvakt och vi städade. Kvällar och helger efterskolan så jobbade vi så mycket vi kunde vilket inte är allt för enkelt när man är i högstadieåldern.

Hur som helst år 2006 hade vi tillräckligt med pengar för att börja leta.. Vi tittade på alla möjliga hästannonser, halvblod, fullblod ponnyer och varmblod tills en dag en nära bekant hade köpt ett Arabiskt fullblod från Sverige. Det var Mellizza oj vad jag föll för den hästen direkt.. Jag hade faktist till och med tittat på hennes annons. Hur som helst så sa Mellizzas nya ägare att de hon köpt Mellizza av hade ett till sto till salu som var jättefin och vi bestämde oss för att åka iväg till Umeå och provrida. När vi kom dit så fick vi titta på Zadira som araben hette samt provrida. Jag var överlycklig över att vi äntligen skulle få köpa en häst och pappa som inte var så värst intresserad tyckte hon såg fin ut och sa att han lånar pengar till halva hästen bara vi tar henne. Sagt och gjort och vi köpte hästen.

Första tiden blev inte särskilt lätt. Vi gjorde alla fel som man bara kan göra med en arab. Vi var inte vana med känsliga fullblod utan vi hade mest ridit och hanterat kallblod innan. Första gången jag skulle rida när vi kommit hem hann jag bara upp i sadeln så stack hon iväg med baken i vädret och jag flög i backen. Hon ville absolut inte vara ensam i hagen eller att man skulle rida ut själv. På lektionerna i början var hon livrädd för allt och stack iväg titt som tätt. Hon sprang med huvudet i vädret tätt efter Mellizza som var hennes enda trygghet. Både jag och syrran var inte särskilt pigga på att rida, men har man köpt häst så har man. En gång när jag skulle rida i hagen flög jag av 8 gånger på raken..

Vi började hantera henne mycket från marken, vi började ta långa promenader och bara ta in henne i stallet för att borsta henne, vi jobbade med mycket tillitsövningar och sakta men säkert började vi hitta knapparna på henne. Vi lärde oss att vara mjuka på handen och att hålla huvudet kallt vi lärde oss också att förmedla trygghet och konsten av att inte göra nånting alls. Vi lärde oss mycket tålamod och att ta små små steg framåt, vi lärde oss också att det som inte fungerar från marken inte heller fungerar från ryggen.  Zadira var aldrig elak eller ville något illa utan hon var bara missförstådd och vi behövde lära oss att tänka annorlunda.

Så småningom  började vi åka runt på lite klubbtävlingar med varierande resultat. De första gångerna var tiderna i hoppningen inte de bästa eftersom hon stannade vid varje hinder och hoppade från stillastående, men efter lite träning blev hoppning hennes favoritgren. Lite dressyrtävlingar hann vi också med. Sakta men säkert så blev vårt förhållande med henne allt bättre. Vi började träna en hel del trickträning med henne vilket hon tyckte var jättekul, hon var ruskigt smart också och snappade upp nya saker väldigt snabbt. Hon blev väldigt följsam och tillitsfull och vi började allt mer träna henne löst även i ridningen. Zadira var en riktig tankeläsare och gick att rida med de minsta hjälperna överallt och vem som helst kunde rida henne. Hon älskade att bli pysslad med och kom alltid fram i hagen med spetsade öron. Hästkompisar var inte så viktiga längre utan människovännerna var första prioritering. Hon var så otroligt älskad och omtyckt och en äkta familjemedlem hon var med i vått och torrt på alla möjliga sätt. Dressyr, hoppning, terräng och distans ingen skillnad vad man sysslade med hon tyckte allt var toppen.

Efter några år med Zadira blev hon halt. På kliniken konstaterades en hovbensfraktur samtidigt som de hittade en lösbenbit och förslitningar på vänster fram.. Efter det var det bara promenadridning som gällde för henne, men vi fick trots allt ett år till med henne innan hon somnade in för alltid <3

Så länge vi ännu hade Zadira så köpte jag min andra arab An Minette, en helt toppenindivid som jag aldrig kommer att glömma. Sen fick jag ju chansen att köpa Mellizza som alltid har varit min drömhäst. Syrran har ju nu sin AN Etique och så har vi ju lilla Meciliah och känner jag oss rätt så är inte de dom sista vi kommer att ha. :)