Den lilla svarta ponnyn

Hej!

Idag ska jag iväg och göra en rolig sak, min kompis har lovat att lära mig mera om tömkörning och jag ska få öva på hennes ponny Diva.

Jag är så imponerad över dom två, de har ett alldeles speciellt band och jag är så glad att allt har löst sig för dom. Jag har följt med dom från första gången de såg varandra och deras första år var inte lätt kan jag lova er.
Den lilla ponnyn kom som ettåring hit till Finland med sin lite större kompis Alma.
De kom med hästtransportör till Tammerfors och vi hämtade dem därifrån. De var båda två trötta efter den långa resan. Redan där så började ett litet äventyr för ingen sa åt oss vilka ponnyer som var våra  utan de sa bara att vi fick hämta dom i hagen, ingen hade tid att komma och visa. Saken var den att det fanns ju flera än 2 hästar där och S. hade ju bara sett ponnyerna på bild förr. I en hage gick två ponnyer och den lilla hade en blå grimma som vi kände igen så vi antog att dessa ponnyer var de som skulle med hem.
Den första sommaren Diva var i finland blev hon väldigt, väldigt sjuk och jag minns hur S fick kämpa med henne. Åringen som borde ha varit pigg, glad och frisk blev helt apatisk, hon fick svåra kolikanfall som var hemska att se på, hennes blodvärden var upp åt skogen, vinterpälsen släppte inte, ponnyn magrade, knäna började haka sig och hon fick exem på kroppen. Det blev avmaskningskurer och antibiotika kur även magsårsmedicin behövdes och exemen skulle skötas. Oj vad de kämpade tillsammans och sakta men säkert så blev ponnyn till en riktig unghäst med glimten i ögat. Nu för tiden är ponnyn en liten cool varelse som är en mästare på agility och tömkörning, de har tävlat och varit så duktiga. Jag är så stolt och glad att de har varandra och deras vänskap är äkta <3