Gissa vem som vågade sig ut i skidspåret igår, eller rättare sagt gissa vem som tvingades ut i skidspåret igår är väl ett rättare ordval. I en svag stund efter en del tjat gav jag med mig och lovade att jag skulle följa med och testa skidföret. Som vanligt när det kommer till skidåkning så är min förmåga att tänka positivt väldigt långt borta. Jag blir på dåligt humör redan när jag tänker tanken. Ut i spåret fick de mig i alla fall och med mycket möda och stort besvär stavade jag mig sammanbitet runt spåret. Jag kan inte säga att jag njöt, men jag var envis och gav inte upp. Det gick sakta och det gick tungt uppförsbackar är rena mardrömmen medan jag älskar när det går nerför. Flitiga ivriga motionärer skidade om mig, även äldre gubbar skidade förbi mig i godan fart. Jag är helt enkelt inte bra på att skida, hittade absolut inget glid. Sen efter att jag kom i mål så kändes det ju lite bättre i alla fall, jag gav ju inte upp och slängde mig i en snödriva så fort det blev lite jobbigt och så där dagen efter när jag känner att träningsvärken molar i armar och ben så konstaterar jag motvilligt att det kanske är ganska nyttigt med skidåkning i alla fall.
Resten av dagen spenderades inomhus framför Tvn. Vi plockade fram ett gammalt playstationspel OS i Aten 2004. Helt okej underhållning i brist på annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar