Imorgon åker Gabbe tillbaka till jobbet, pappaledigheten är färdig för den här gången. jag tycker att det känns lite tråkigt eftersom jag gillar att ha honom hemma. Vi har alltid haft lätt för att umgås med varandra och trivs bra med att vara ilag. Ofta när vi båda två är lediga hittar vi på massor av saker tillsammans eller så sitter vi hemma och chillar. Tiden går alltid fort när vi är tillsammans.
Jag är en sån person som inte trivs särskillt bra med att vara ensam.
När jag skall hitta på någonting vill jag gärna ha någon med och speciellt att sitta ensam hemma i lägenheten är något jag vantrivs med, vet inte varför men så är det bara. Kanske det är därför jag sällan sitter här i soffan när ingen annan är här.
Jag måste inte nödvändigtvis umgås med någon hela tiden och att ha någon bredvid mig som håller handen hela tiden är inte min grej, ibland är det skönt att vara ensam och vara sjukt osocial, men det är endå bra att ha någon hemma ifall man vill hitta på något fastän de är i ett annat rum.
Svaret på mina funderingar är väl att eftersom jag ä uppväxt i en stor familj så är jag van med liv och rörelse mest hela tiden. Någon har alltid varit hemma och funnits till hans om man vill leka.
Sen är det intressant att när jag är ute så har jag inga som helst problem med att vara själv, då är det skönt att pracka på med något eget istället..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar