Yes träningen går sakta men säkert frammåt och så småningom vågar jag börja utmana mig själv igen. Ända sen lillgrabben föddes har jag varit osäker på hur mycket kroppen klarar av och varit rädd att ta i för mycket, men nu börjar självförtroende komma tillbaka och jag vågar börja pressa mig själv lite hårdare. Det är roligt när man känner att man orkar och det ger en kick när man inser att man kan pressa sig själv ännu lite till bara man kämpar på. Pulsen blir högre, svetten bryter fram och man kämpar på tills man nästan spyr. Sen när man kommer hem stupar man på soffan och tror att man skall dö en kort stund, sen blir allt bara lugnt och bra igen. Det här låter säkert som om jag är lite knäpp men dont worry jag är inte värre än vanligt.
Dagens paa blev på crosstrainer, totalt 8 km samt hopprepshoppande pulshöjande, jobbigt och roligt precis som jag ville ha det.
Nu gäller det bara att orka göra lite mat och sen bär det av till Esse för att hälsa på mor och far.
Snart mycket snart kommer det lite nya nyheter i bloggen och jag kan skvallra om att det handlar om något i hästväg :)
Dagens påminnelse är att många som mobbas sällan visar att de blir sårade, vem vill inte vara stark och tuff. Tänkvärt är också att även stonfaces har känslor precis som alla andra. Tänk efetr innan du slänger ur dig en elak kommerntar man vet aldrig var den kan etsa sig fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar