Igår firade ju vi Finländare morsdag och detta år fick även jag äran att bli firad. Lite spännande var det nog allt och lite märklig känsla. Visst är jag mamma till lillgrabben och därför en mor, men det känns och låter så vuxet på något vis. Vi funderade lite under gårdagens släktträff vad det bästa med att vara mamma är och jag måste säga att jag inte vet, det finns så mycket man är glad och tacksam för. Jag tycker att det är roligt att se lillgrabben utvecklas, jag älskar att se honom glad och lycklig och vill att han skall ha det bra.
Jag tycker att det är häftigt att han har gener från halva mig och halva gubben liksom ett bevis på att vi någon gång har funnits. Jag hade aldrig förr kunnat föreställa mig att man faktiskt kan tycka om och älska någon så villkorslöst.
Back to vardagen då så har vi idag varit till rådgivning på 10 månaders kontroll. Lillgrabben växer och utvecklas precis som han skall trots att han tar god tid på sig att lära sig saker som att krypa och åla. Jag trodde at de skulle skicka iväg oss på krypträning illa kvickt men det tyckte inte rådgivningstanten att var nödvändigt. Hon sa att vi kan försöka träbna lite hemma och så skall vi ta kontakt om han börjar visa tendenser på att bli en rumphasare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar