Denna dagen ett liv kan man ju i alla fall konstatera och vara glad att man har fått äran att även vara med om denna halvmulna och blåsiga torsdag.
Jag och en kompis hade bestämt oss för att vi skulle ta ut arabprinsessan på en terrängtur idag och det gjorde vi också.
Blåsten gjorde prinsessan lite stirrig och lastbilen som skulle köra förbi oss på vägen fick se ett nervvrak till häst kura ihop sig i ett litet dike så gott det nu går om man är en häst på över 400 kg. Schysst nog så saktade chauffören ner och körde lugnt för bi. Det är sånt man som hästägaren verkligen uppskattar. Nåja så småningom så kom vi fram till travbanan och där hade jag tänkt att vi skulle göra något vettigt av ridturen, men icke sa nicke den tanken hade Mellizza minsann inte i huvudet.
Hon har en klar åsikt om vad som skall göras på en travbana och det är att springa fort fort fort så snabbt benen bara bär henne. Nåja ni som känner mig vet ju att jag är ganska så envis när jag väl har bestämt mig för en sak och ni som känner Mellizza vet att hon också kan vara rätt så envis när hon lägger den sidan till. Gravid i vecka 29 som jag är i just nu gör mig lite lätt osmidig och inte lika rörlig som man vanligtvis är, samt att man känner att man så småningom måste börja ta det lite lugnare så det var knappast någon vacker syn när en pigg halvt irriterad arab försökte övertala sin gravidtjocka matte att hon inte alls tänkte jobba med några tråkiga dressyrövningar utan att hon hade något helt annat i sina planer. Hur som haver efter en stunds knixande och trixande och en väldigt svettigoch trött matte så hittade vi till slut ett tempo som var acceptabelt för oss båda och då var det bäst att sluta medan vi var på samma våglängd. Vi tar nya tag nån anna dag istället :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar