Prinsessan på ärtan

God kväll!

Hoppas ni alla har haft en prima dag, det har vi i alla fall haft. vi började dagen med att packa in hela lilla familjen och åka till JPR och kolla på hopptävling. Jätteroligt att vi kunde fara hela familjen tillsammans fastän vi inte kunde vara där så länge. En del duktiga ekipage han vi se i alla fall och alltid roligt när det går bra för andra klubbmedlemmar.
Vi hann också med att se en del hästhantering som man själv inte riktigt stöder, Till och med gubben frågade undrande om alla riktigt vet vad de håller på med, Tror bestämt att han blivit ipräntad av mig vikten av eftergift när hästen gör rätt. jag tycker eftergiften är så sjukt viktig när man hanterar hästen. Vill verkligen inte spara på den och vill ha känsliga hästar som vet när de har gjort nånting rätt.
Tycker att det blir så mycket enklare med kommunikationen då, men det är ju upp till var och en bara man hittar något system som fungerar.

På tal om känsliga hästar kan jag berätta för er om gårdagens ridning. Vi hade tänkt att vi skulle rida iväg och hoppträna till ridplanen med arabprinsessan. Vi hade på samma gång tänkt att vi skulle provrida i nya sadeln som vi hade på prov.
Sagt och gjort sadlade hästen och kollade hur sadeln låg och det såg helt okej ut. Vi red iväg och allt var frid och fröjd tills hästen skulle börja jobba, då hade hon ingen frammåtbjudning alls, vilket är väldigt ovanligt när det kommer till Mellizza.
Vi märkte att sadeln inte alla ville ligga där den skulle och konstaterade att vi fick rida hem igen och byta sadel. Sagt och gjort vi bytte till  gamla sadeln på och tog nya tag.
Samma sak hästen rörde sig bättre men saknade fortfarande framåtbjudning. Vi provade att hoppa ett par språng men hon sög inte mot hindrena och stannade till och med ett par gånger på några fjanthinder. Vi konstaterade ganska snabbt att det inte är någon stor vits att börja bråka och när hon fick till ett par bra språng så slutade vi och red hem igen.
Många tankar for genom huvudet.. Någonting va fel men vad. Har hon gått för många pass på sista tiden?  Har hon ont någonstans? Har sadeln gjort att hon inte vill röra sig längre? Har vi pressat henne att hoppa för högt? Har hon bara en dålig dag ? Börjar hon bli gammal och trött ? Träningsvärk ?
Vi kom hem och sadlade av fortfarande lika fundersamma. Så fort vi hade fått bort sadeln tog hästen en djup suck och ställde sig och kissade och kissade. Nästan så man blev full i skratt. där hade vi lösningen på problemet. Arabprinsessan är väldigt fisförnäm och renlig av sig. Givetvis så kan amn inte kissa när man inte är hemma i egen box eller i egen hage. Suck. Sen var allt frid och fröjd igen, Givetvis tycker man ju lite synd om henne och får lite dåligt samvete, att man inte fattade det, Inte lätt att behöva vara kissnödig så länge, men hur lär man en gammal häst att man får kissa på främmande platser, tips någon?