Gubben och lillkillens storebror for just iväg på lite äventyr till kokkola.
De skall handla samt hämta lillkillens säng. Gubben får leka lite hemmafru för tillfället samt stå ut med en överenergisk men stillasittande fru, en väldigt intressant men tålamodsprövande uppgift för honom kan jag tänka mig.
Det känns lite konstigt att sitta här hemma och göra ingenting, lillkillen sover och allt är lugnt och fridfullt.
Jag är helt enkelt värdelös på att försöka ta det lugnt, det hör till något av det värsta jag vet att inte få utlopp för all min energi, ändå så vet jag att det lönar sig i längden att försöka läka ihop först innan man tar itu med något vidlyftigt.
Alla sysslor som vanligen inte hör till mina favoritsaker att göra på en dag känns nu lockande, jag längtar till och med efter att få mocka både hagen och stallet, bära tunga hönät och använda kroppen riktigt ordentligt.
Jag tycker det är svårt att försöka känna efter hur mycket man klarar av att göra.
Orden "kroppen säger nog till" fungerar inte riktigt bra på mig eftersom envisheten oftast är starkare, därför får jag istället försöka ta reda på vad jag kan och får göra och sen göra mitt bästa för att hålla mig själv i skinnet.
Idag står det blodprov på mitt schema, jag fick ta bort stygnen igår men eftersom såret är ganska rött och svullet så finns det risk att det håller på att bli infekterat. Så håll alla tummar och tår ni har för att det inte är något sånt på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar