Jag vaknade upp denna morgon och hörde hur vindarna ven i knutarna.
Egentligen tycker jag att det är rätt så mysigt av vakna upp och höra hur det blåser bara jag slapp att gå ut.
Att vistas ute i blåsväder hör inte till min favoritsysselsättning, men hellre blåst än åska och regn. Hästarna tycker att det är spännande när det blåser, speciellt lillprinsessan tycker att det är riktigt livat. Det märker man redan när man leder ut henne och svansen åker upp. Synd bara att hagen är väldigt lerig och knölig för tillfället, annars hade man nog kunnat få till ett antal härliga bilder när hon fladdrar runt och dansar i vinden.
Jag konstaterade för mig själv imorse när jag traskade ner till hagen med lera halvvägs upp till knäna att det här med hästar inte alltid är så glamoröst, speciellt inte den här årstiden.
Hästarna tycks vara konstant smutsiga och hur man än borstar så blir de inte rena.
Benen är våta av lera när man tar in dem och deras täcken har fått en brunaktig dammig ton.
Att ta sig ner till hagen är en utmaning, det gäller att se till att man har tillräckligt med fart så att man inte fastnar på halva vägen, prinsessorna är av samma åsikt och avskyr leran som pesten. Unghästen hade häromdagen bestämt sig för att hon hellre går naken så hon hade klätt av sig i hagen och trampat ner hela sitt täcke i en liten hög i hagen. Jag kan lova er att det var en utmaning att få det täcket rent.
Ändå så är det helt klart värt det, det räcker med att man hör deras glada morgongnäggning så har man glömt alltihopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar