Vet ni, idag har jag funderat mycket på det här med prestationer och människors målinriktade liv överlag och det har nästan gjort mig lite orolig och lite ledsen på samma gång.
Ibland lyckas man glömma bort att det är själva vägen till målet som är framgången, man har siktet så blint inställt på vart man är på väg att man glömmer bort att ta tillvara på den tiden som skall ta en dit.
Människan blir ju egentligen aldrig färdig med sina livsmål utan har ju oftast något på gång och när man siktar högt så blir det ju lätt att man tappar bort lite av sig själv och det roliga i vad man håller på med.
Jag har idag läst om tjejen som är besviken över sin tävlingssäsong eftersom hästen inte har gått klockrena rundor varje gång.
Jag läser mellan raderna att hon är besviken på både sig själv och hästen eftersom de inte hoppat alla rundor felfria på elitnivå även om det är deras första säsong tillsammans och hennes första år på storhäst.
Jag tycker så synd om henne över att hon inte bara kan njuta över att hon lyckats skaffa sig en riktig toppenhäst.
Att hon har avancerat flera nivåer framåt och att hästen och hon är ett fungerande team och att de lär sig mer och mer för varje dag som går och förhoppningsvis har de många år framför sig att visa framfötterna ännu mera.
Jag har också läst om tjejen som ännu bara tävlar på klubbnivå och inte hoppar högst av alla i gruppen.
Hon blir ifrågasatt varför hon tycker att hon och hennes häst endå har gått framåt fastän de tävlar på samma nivå som ifjol.
Att sen rundorna blivit jämnare, stadigare och säkrare glöms helt bort.
Jag har också tyckt synd om författaren som inte vet vad hon skall skriva om, som tappat bort sig själv och känner att hon inte kan skriva om samma saker som förr, om bloggaren som är rädd för att göra sina läsare besvikna eftersom hon inte får fram de inlägg som hon tror läsaren vill ha.
Det gör mig ledsen över att hon inte kan skriva om sig själv, sitt eget liv, det som är viktigt för henne och det hon vill skriva om utan istället funderar på vad andra tycker och tänker.
Nu har jag på känn att detta blev ett väldigt rörigt inlägg som långt ifrån är färdigt, men jag hinner helt enkelt inte skriva och analysera mera just idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar