När huvudet inte håller!

Hej!

Oftast går det bra, vissa dagar rätt så bra medans enstaka dagar känns det riktigt omöjligt.
När huvudet är sprängfullt, humöret är i bottnen och det finns ingenting av det du brukar göra som hjälper som du kan göra.
Dagar när det helt enkelt inte finns någon möjlighet att få utlopp för vad du känner, dagar när du inte kan släppa loss och blåsa ur huvudet, dagar när du inte vet vart du skall ta vägen för det ända som hjälper kan man inte göra, dessa är de jobbiga dagarna.
När man håller på att bli tokig och bara skall försöka andas in och andas ut och hoppas på att det hjälper inom sinom tid eller så småningom.
Dagar som idag behöver jag få rida, sitta upp på hästen och känna styrkan och kraften, känns friheten känsligheten och lyhördheten.
Jag behöver få känna vinden blåsa i håret känna galoppen bli större och större, känns vindraget som kommer.
Låta huvudet blåsas tomt, sakta av till skritt och känna lugnet och avslappningen komma, känna styrkan återvända och fortsätta lika glad som vanligt.
Alternativet är att dra på sig löpskorna, musiken i öronen, känna hur stegen blir längre och längre. Känna pulsen öka samtidigt som farten, springa tills man inte orkar längre, falla ihop i en liten hög på marken, vänta på att få tillbaka andningen och sen hitta lugnet igen.
Dagar som idag känns det jobbigt..
Jobbigt att veta att det kanske är ett halv år tills nästa gång huvudet kan tömmas.. Det känns oändligt långt borta.. Dagar som idag när allt man kan göra är vänta.